Vad är det med 70-talet?

[Nad]

😕

[Nad]

Nej jag menar inte att spamma med S&B (såg att det såg så ut! 🥰),

utan jag vill VETA nu. Inte kan det bara vara för att man nu är medelålders

som man favoriserar just detta decennium?

Mamma, som är 65, gillar 70-talet hon med. Jag ser de som är 20 år yngre än

jag själv som är klart påverkade både i kläd- och musikval.

Hur har 70-talet påverkat Dig (om det nu HAR det vill säga)?

FANNS Du överhuvudtaget då?

Om inte, varför gillar Du det då för då(om Du nu GÖR det vill säga)? 😕

[mornel]

Det enda bra 70-talet har kommit med är inspiration till That 70's Show 😕

[Nad]

Det enda bra 70-talet har kommit med är inspiration till That 70's Show 😕

Alltså fanns Du inte då. 🥰

[mornel]

Nä.

[Pazo]

GIllar rätt mkt musik fårn 70-talet å så 😕

[Antevante]

En annan var ju lite väl ung på det sköna 70-talet men man blir ju helt klart lite avis att man inte fick uppleva den tiden i vuxen ålder...man kan ju tänka sig hur coolt det måste varit att springa omkring på klubbarna i New York och partajat till mörk undergrounddisco.....istället för grodapan som det är nu. Jag tycker det finns mer själ i musiken som gjordes då, så jag påverkas och inspireras helt klart från musiken på den tiden.

[Egghuvud]

Hela grejen var väl att man var ung då.. och det är man inte nu. Sannerligen hyser efterkommande genreationer samma glada minnen av sitt ljuva åttiotal eller sitt ljuva nittiotal....

För mig var det en enda lång delning mellan njutning och ångest. Vissa saker vill jag för evigt glömma, t ex har jag fortfarande en aversion mot färgen brunt, andra saker var och är fortfarande mycket bra, som Jethro Tulls skivor eller Deep Purple in rock eller att det inte fanns Aids. Man var inte rädd för raskravaller, men man var rädd för Raggare istället. Det fanns bara två tevekanaler (+danska teve om man bodde i Skåne) så man fick hitta på andra saker istället. T e x vara ute och greja.

Det fanns inga PC så man fick spela in med farsans gamla revoxbandspelare, men det gick bra det också.

Hmmm kan hålla på hur länge som helst Nad. Bättre eller sämre, najee jag tycker inte man kan värdera det på det viset. Det är som att säga att det bara är sommaren som är bra. Alla årstider har sin charm. Jag är inte så nostalgiskt lagd. 😉

Redigerat 4 november 2005 av Egghuvud

[nossbokaj]

Själv fick jag uppleva 70-talet i hela två dygn. Men jag är glad att jag är född på rätt sida 😳

[tamadrummer]

JA, tro det eller ej, men på 70 talet o långt inn på 80 talet fanns inga mobiltelefoner 🙂 Dom førsta var jo så stora som mini-stereos

[Nad]

Hela grejen var väl att man var ung då

Helt fel. Det finns naturligtvis med i bilden att jag var yngre då,

men lyssna på musiken. Alla genrer var på top.

Redigerat 6 november 2005 av Nad Sylvan

[Hans]

Hej!

Jag kan säga så här!

Det enda som var sämre på 70-talet än nu var att musikteknologin då låg 30 år efter samt att det var aningen inskränkt!

Just det, musik hade inte hunnit utvecklas ordentligt ännu! Film hade dock sin "all time high" - sen dess har det enbart gått utför!

(Hans - då knappt ens född 😛!)

Redigerat 5 november 2005 av Hans

[Nad]

Hej!

Jag kan säga så här!

Det enda som var sämre på 70-talet än nu var att musikteknologin då låg 30 år efter samt att det var aningen inskränkt!

Just det, musik hade inte hunnit utvecklas ordentligt ännu! Film hade dock sin "all time high" - sen dess har det enbart gått utför!

(Hans - då knappt ens född 🙂!)

YEP. Men det lät jäääävligt bra och folk kunde spela då. 😛 (Ja det finns fortfarande brilianta musker, men Du vet vad jag menar...

det fanns inga sequensers då, vad jag känner till). 🙂🙂

[Hans]

Hej!

Det lät bra fast med för mycket gitarrer, för lite synthar samt ingen 80/90/00-tals musik alls men i övrigt riktigt bra!

Jag skulle gärna dra klockan 30 år tillbaka! Förut var det en ouppnåbar dröm att kunna göra det! Kändes som man

missat allt det roliga. Vara tonåring på 70-talet och vara 20-åring på 80-talet när allt var nytt och ingenting omöjligt -

kan det bli bättre 🙂?

[hammagrella]

Tack Egget för en skön reflektion!

Det är väl som det är. På tidigt 70-tal när man var liten knodd då tjatades det om 50-talet, senare kom nån sorts 60-talsrevival/överjävlig hyllning - ALLA älskade sexitalsmusik och nu har vi haft 70-talsnostalgin och ser nu väl snarare tendenser till 80-talstillbakablickar. (Det knepiga blir väl när man ska titta tillbax på 90-talet; inte lika stereotypt som dom andra årtiondena.)

Nä hursomhelst, jag är född sent 60-tal och är förstås en 70-talssucker utan like och min personliga åsikt är att det varken förr eller senare gjorts så mycket fantastisk musik. Bowie, Queen, Zeppelin, Deep Purple, Elton John, Pink Floyd, 10CC, Supertramp, ELO, Yes, Genesis - allihop på sin musikaliska formtopp. Minns denna: https://www.studio.se/index.php?showtopic=6876

En av dom största skillnaderna inom musikbranchen är förstås kommunikation och media; på 70-talet fanns ju varken musikvideo, internet, video eller stor tidningsbevakning av popmusik utan man fick fan hålla ögonen öppna; kanske att det var ett musikprogram på TV en gång i veckan (som man måste KOLLA på, spela in gick ju inte) eller att man vred in radio Luxemburg för att höra nya låtar och försökte harva igenom New Musical Express och Melody Maker för att haja vad som rörde på sig. "Poporama" på radio med Kaj Kindvall var ju vattenhålet och det kunde man ju också lira in på kassett. Begränsat med musikpress som sagt, själv tjackade/snodde man POSTER för att tapetsera väggarna med Kiss/Sweet/Runaways/Slade, ja ni vet. Inte konstigt att man dräglar över all access till musik idag. Finns ju inget man INTE kan få tag på.

Fördelarna med att uppleva 70-talet på plats var kanske ändå magin. I och med ovanstående så hade man nog lite mer vördnad för musiken - att öppna en olyssnad platta och lägga på den på grammofonen var en mäktig känsla. Man kanske hade sparat stålar och genom hörsägen fått tips om nån platta som förstås inte gick att köpa i dom vanliga skivaffärerna och så till slut hittar man den i nån skum butik på Gamla Brogatan.

Idag är musik mer förbrukningsvara vilket svider lite i själen emellanåt. Därför gillar jag fortfarande musik som det har lagts tid och kraft på vid produktionen och som vårdas ömt under konsumtionen. Som en platta med Spock's Beard eller Jason Falkner tillexempel

[Lars Garage]

Nä hursomhelst, jag är född sent 60-tal och är förstås en 70-talssucker utan like och min personliga åsikt är att det varken förr eller senare gjorts så mycket fantastisk musik. Bowie, Queen, Zeppelin, Deep Purple, Elton John, Pink Floyd, 10CC, Supertramp, ELO, Yes, Genesis - allihop på sin musikaliska formtopp.

Bara att hålla med. Vad vore dagens rockband utan dessa förebilder. Själv tycker jag man bör nämna Black Sabbath...

[Rian]

70-talet är det näst bästa årtiondet, det ledde till 80-talet.

[Eternal]

Jag tycker alla årtal har fört något bra med sig. Givetvis också dåligheter.

Skulle inte vilja byta bort något årtal mot ett annat.

[Ibowfornoman]

Jag är hellre 70 talist än 80 talist. Musiken va kanon under 70 talet! Tyvärr så var människorna bakom musiken ganska korkade 🙂 Eller ska jag säga knarkare kanske 😛

[GeckoYamori]

Tja, det fanns ju Jarre åtminstonde 🙂

[Hans]

Hej!

Rätta mig om jag har fel (vet att jag har rätt i alla fall 🥰!) men visst fanns det en naivt underbar optimism på 60/70/80-talet som tyvärr

försvunnit! Mycket har visst blivit bättre och väldigt många problem var nog allt nedtystade på ett helt annat sätt förr i tiden så att allt

hela tiden blir värre tror jag inte ett ögonblick på! Men "andan" var nog coolare förr, eller?

"Vår tids ungdom älskar inget annat än lyxen och lättjan. Unga män och kvinnor uppför sig sämre än någonsin.

De föraktar varje auktoritet och hyser ingen respekt för åldern. Vår tids barn har blivit tyranner över oss.

De reser sig inte ens om en äldre person träder in i ett rum. De är uppkäftiga mot sina föräldrar och andra.

De stör varje hyfsat samtal mellan vettiga människor. De har dåliga matvanor och har blivit sina lärares skräck."

 

Sokrates, 470-399 f.kr 🥰!

Redigerat 6 november 2005 av Hans

[Egghuvud]

Fördelarna med att uppleva 70-talet på plats var kanske ändå magin. I och med ovanstående så hade man nog lite mer vördnad för musiken - att öppna en olyssnad platta och lägga på den på grammofonen var en mäktig känsla. Man kanske hade sparat stålar och genom hörsägen fått tips om nån platta som förstås inte gick att köpa i dom vanliga skivaffärerna och så till slut hittar man den i nån skum butik på Gamla Brogatan.

Jag minnas också den känslan. Hur man fick använda farsans skivspelare. Det nästan heliga ögonblicket när man bröt plastförseglingen (när denna etikett är bruten kan du inte byta skivan)

Det jag saknade mest när cd kom var skivomslagen. Vet inte hur många timmar jag ägnat åt att studera Roger Deans illustrationer till tidiga Uriah Heep skivor, eller till att läsa om vilka instrument som de olika medlemmarna i Sweet spelade på Sweet funny adams. Var det verkligen så att Brian Connoly kunde få cred för handklapp?

Du ser nad... nostalgi... 😉

[wonderboy]

En anekdot från sent 60-tal men ändå signifikativ för 70-talet: Jag pryade på Musik Utan Gränser, en legendarisk musikaffär i Gbg. Det var tidigt 80-tal när jag pryade där. En dag började några av "oldboysen" som jobbar där berätta om när Jimi Hendrix kom till Sverige och Göteborg första gången. De berättade att det enda man i Gbg hade hört av Jimi Hendrix var "Hey Joe", en av hans mer lugna låtar. Nåt annat fanns inte att få tag i. Dock hade man ju hört och läst att detta skulle vara något speciellt.

Jimi skulle spela i gamla, numer nerbrunna, Lisebergshallen. Alla stadens musikintresserade samlades för att bevittna detta.

Den första chocken kom redan när man kom in i salen. På scen stod ett gigantiskt trumset. På bägge sidor om detta hade man staplat upp gigantiska förstärkare av ett okänt märke, Marshall. Så mycket utrustning på en scen hade ingen Göteborgare sett innan.

När Jimi, Noel och Mitch började spela kom nästa chock, det var högt! Mycket högre än vad man hade hört tidigare.

Den största grejen, enligt de som berättade, var dock att INGEN i publiken hade hört sån här musik förut. Vildsint, högt, långa låtar, improvisationer, trumsolo, gitarrsolon i långa banor och en total in- och utlevelse. Det var en helt ny typ av musik man fick stifta bekantskap med! Tänk att få vara med om en sådan grej!

"Oldboysen" berättade att publikreaktionerna var rätt lama. Det var som om alla i publiken tittade storögt på varann. "Är detta bra eller dåligt?". De berättade om hur de gick därifrån efter konserten som i chock. De berättade också att alla musiker som var där och tittade delar upp sin musikaliska uppväxt efter denna konsert. Det fanns ett "före", efter denna konsert så ritades hela musikkartan om. Månaderna efter denna konsert poppade det upp en massa band i Gbg som körde trio. Marshallstärkarna togs in i butik och sålde slut lika fort.

Fattar Ni? Jag för min del skulle gärna ha velat vara där den kvällen......

Jag tror det var lite så med de bästa delarna av 70-talet. Det kom en del grejjer som fullständigt "exploderade" framför en ung musikdiggare. Jag minns t ex när jag hörde Van Halens första skiva för första gången. Vi undrade om det var en synth eller en gitarr som spelade ibland. Den skivan ritade om hela kartan. Punken med Sex Pistols i spetsen, vi hade inte sett dem så för oss lät det som en slags extra vild hårdrock. Yes skiva "Relayer", kan musik låta såhär? ELP "Brain Salad Surgery", ingen gitarr och det funkar!

Jag har fått några "explosioner" sen dess. De har kommit under senare år. Jag undrar om inte historien kommer visa att det hände mycket bra i början av 2000-talet....

[kallemio]

ända bra med 70talet är disco

[Nad]

Mycket intressant läsning! Kul att Ni hakade på.

Jag är hemma och råsjuk så jag orkar inte skriva så långt idag.

Men jag kan väl säga att förutom att det kom så mycket ny och fantastiskt

musik på 70-talet - plattor man fortfarande kan spela idag som inte låter dated, och framförallt att det fanns så många genrer som fick blomma ut, (det gick rasande fort), så det var en varmare anda folk emellan, lite oskyldigare

osv. Som någon sa, en naiv framtidstro som nu inte finns mer kanske.

Minns att 1979 var betydligt kyligare. Kommer ihåg Wolfie´s singelaffär på

Gamla Brogatan då. Discosinglarna hade blivit masstillverkade och det var en

stressig stämning därinne, inte särskilt laid back. Jag försökte kränga min första

singel där till försäljning, men de tyckte den var för slö! 🙂

Men handen på hjärtat nu, ur vilket annat årtionde har så många artister

kommit fram? Många som fortfarande håller? Bara några exempel:

Bruce Springsteen

Carly Simon

Mother´s Finest

Alice Cooper (deb 69)

David Bowie (samma tror jag)

ABBA

Mott the Hoople

Slade

T REX

Genesis (Peter Gabriel, Phil Collins osv)

Yes

Led Zeppelin

Frank Zappa (deb 67?)

Supertramp

Kiss

Sweet

Joni Mitchell (deb 68)

Deep Purple

Uriah Heep

10cc

Black Sabbath (Ozzy Osbourne)

Elton John

Queen

Pink Floyd

Manfred Mann´s Earth Band

Camel

Earth, Wind & Fire

Gino Vannelli

Gentle Giant

The Police

Focus

Toto

David Coverdale (sedemera Whitesnake)

Elvis Costello

Meatloaf

Sex Pistols

Clash

Siouxe and the Banches

Barry White

Ekseption

Magnus Uggla

Ted Gärdestad

Tomas Ledin

Pugh Rogefeldt

Nationalteatern

Blue Oyster Cult

Status Quo

Kebnekajse

osv.osv.osv..

Kan inte så många pop/rock/discoartister men många var det..

Fyll på! 😆

[hammagrella]

Men handen på hjärtat nu, ur vilket annat årtionde har så många artister

kommit fram? Många som fortfarande håller?

OK jag fyller på:

Lou Reed

Styx

Rush

ELO

City Boy

XTC

Sparks

Ted Nugent

Thin Lizzy

Iggy Pop (debuterade väl iofs 69)

Steely Dan

Cheap Trick

Dire Straits

Tom Petty

Mike Oldfield

Graham Parker

Alan Parsons Project

AC/DC

Boston

Ultravox

Foghat

Squeeze

Ramones....

Tillexempel alltså !

😆

[Nad]

🙂

Hade jag inte varit så himla sjuk så hade jag kommit på dom med med lite tur!!!

😆🙂

BRA!! MERA!!

[hammagrella]

🙂

Hade jag inte varit så himla sjuk så hade jag kommit på dom med med lite tur!!!

😆🙂

BRA!! MERA!!

Jamen dom här småartisterna oxå då:

Aerosmith

Fleetwood Mac

Tubes

Michael Jackson

Blondie

Roxy Music

Boomtown Rats

Prince...

Stevie Wonder var väl också rätt mycket 70-tal även om han började tidigare...

[Per_a_55]

Nog för att det kom fram mycket gott på 70-talet, även om en del fanns redan innan dess i olika konstellationer, ta som exempel John Mayalls Bluesband, Cream, Ten Years After... Att se Alvin Lee hög som ett hus köra I'm going home, det var en upplevelse....

[tomazopantera]

Jag började ettan 1971. Så sjuttiotalet har man MÅNGA minnen av...

Bara en sån sak att man fick titta på Jimi Hendix i svartvit video i musiken... fast som sjuåring fattade man inte magin, förutom när han börja spela solo med munnen....

Abba var bra.... Slade, Sweet och Kiss och så då Nazareths Raz-amanaz. Alltså den

där med blixten på.

Brallorna var viktiga; Puss o Kram , Gul & Blå, Lois och mina svarta Dark Horse. Gamla

Brogatan var det som gällde. Där fanns en skivaffär som hette Indiana Records... Och

impo och sko-uno...

Senare på sjuttiotalet kom ju discovågen med Bee Gees och Patric Hernandez stänkare... Blekta Levis-pös-jeans med militärspänne...

Man kan hålla på ett tag...

Nån som fångat känslan bra är Jonas Gardells tv-serie, har glömt vad den hette....

😆

Men min avsky för bellbottomsbrallorna kommer nog aldrig försvinna....