Egghuvud

Hur är det med latency och sådant? Jag har testat några enklare varianter av audio till midipluggar men bara blivit frustrerad över at tjag får så mycket latency. Och hur ackurat skriver den midi? Är den spelbar även om det går lite fortare? Eggs

Ahead eniigt uppgift http://www.bigbangdist.com/ahead_sticks.htm 🙂

Okej men då funkar det jag sade ovan. Du kan skapa en struktur genom att lägga pluggarna i mappar som du döper själv och när du sedan öppnar programmet så kommer t e x alla compressorpluggar att ligga i samma "mapp" även där. 🙂

Försökte hitta något med Hellhammer, men det var mest sunkiga liveklipp filmade med mobilkamera.... 🙂 Hellhammer rules!!!!

Hmm vet inte om jag fattar ditt problem rätt, men i mappen vstplugins som ligger under Steinberg eller Cubase på hårddisken så kan du själv skapa egna mappar som du lägger varje dll fil i. T e x alla reverb i mappen reverb osv. De flesta kan du flytta manuellt i efterhand men en del måste installeras i rätt mapp från början. På så sätt får du upp t e x mappen reverb i programmet när du öppnar den.

Njaee trots att jag är gammal trummis själv så tycker jag nog att trumsolo är bland det tråkigaste som finns. Möjligen kan man tänka sig att det är kul att se Gene krupa eller så, men det är mest för att han showade så mycket när han hade sina trumsolo. 🙂

Som sagt så kräver musiken en del lyssningsarbete. Jag tycker han var både melodisk och helt annorlunda. Man hör oftast direkt att det är Zappa. Det som låter "ofärdigt" är väl en del av hans teknik. OM man t e x lyssnar på de unisont spelade partierna med synt eller blås så hör man att han verkligen vet vad han sysslade med. Sedan låter det kanske inte alltid tilltalande eller melodiskt begripligt men jag tycker att det är vackert. 🙂

Nu snackar vi husgudar här. Zappa var både en lysande musiker, kompositör och en mycket kompetent gitarrist. Med en hel egen spelstil och ett helt eget sound. De där gamla liveinspelningarna kan låta lite uckiga men kolla in någon av de där tidiga sjuttiotalsalbumen som "Overnite Sensation" T e x Solot på the slime är både melodiskt och intressant. Zappas genialitet låg väl i att han angrep musik på ett helt eget sätt. Med extrem lekfullhet samt med ett band som verkligen kunde göra rättvisa åt hans smått vansinniga arrangemang. Musiken är svårt att beskriva, ett slags jazzrockfusion men också med en ganska unik sättning. Saxofon, flöjt och den ljuvliga Ruth underwood på marimba och vibrafon, parat med elektriska gitarrer rocktrummor, samt med den tidens "nya" instrument syntar och moog. Förutom den lekfulla musiken så blev väl Zappa känd för att vara frispråkig med att beskriva avarter inom den amerkianska kulturen (som Bobby Brown) och som förespråkare för t e x yttrandefrihet. Jag tror inte att musiken är så lättsmält. Det påminner inte mycket om någon mer mainstreaminspirerad musik idag. Vet faktiskt inte vad man skulle kunna likna det vid, eftersom det var så eget. Gillar man inte jazz eller svåråtkommlig musik så gillar man nog inte Zappa. Å andra sidan om man köper ett par välrenomerade skivor och ger musiken en chans så har man stor chans att få en mycket intressant musikalisk upplevelse. Zappa skrev förresten en del modern musik mot slutet av sitt liv. The yellow shark t e x är ett stycke för klassiska instrument som är helt utflippat men intressant om man orkar ta sig igenom det. Jag skulle förmodligen kunna skriva ett par sidor till om zappa men om du vill kolla gitarrspel så finns det en bra lista över olika gitarrsolon på wikipedias hemsida. Jag citerar: "Vidden av Zappas spelförmåga demonstreras av så olikartade bidrag som de rockigt vilda solona i Rat Tomago (albumet Sheik Yerbouti) och Willie The Pimp (albumet Hot Rats), den på akustiska instrument inspelade gitarrduetten Sleep Dirt (albumet Sleep Dirt), det svängiga, endast som fragment befintliga solot i The Orange County Lumber Truck (albumet Weasels Ripped my Flesh) och det jazziga solot i Grand Wazoo (albumet The Grand Wazoo). Även den orientaliskt behagfulla gitarrinstrumentalen Theme From The 3rd Movement of Sinister Footwear (albumet You Are What You Is) samt inledningssolot i Filthy Habbits (albumet Sleep Dirt), instrumentalnumret Pink Napkins (albumet Shut Up ’N Play Yer Guitar), melodiösa svävande solon som i Inca Roads (albumet One Size Fits All) och Any Kind Of Pain (albumet Broadway The Hard Way), solot i Son of Orange County som utgår både från melodi och drivande rock (albumet Roxy & Elsewhere) och Zoot Allures (albumet Zoot Allures), en gitarrinstrumental med riklig feedback." från wikipedia. Avslutningsvis vill jag bara säga att man kan nog antingen gillla eller hata Zappa, men jag tycker inte man skall avfärda honom efter ett par youtubeklipp utan ge honpom en ärlig lyssning och chans. Egghuvud

Och ni har inte satt locators (blåmarkerat) någon stans i rulern? Låter trummorna innan ni spelar in? Kan det vara datorn som inte orkar med att spela in? 🙂

Jo tyvärr så är det nog som mänga här säger en nötningsfråga. När jag lirade i coverband så satt texterna så hårt till sist att det var mer "muskelminne" än textminne som gällde. Började jag och den andre sångaren fundera kring hur texten egentligen gick eller i vilken ordning verserna kom i i någon låt så var det kört. När vi bara stod och sjöng så kom texten automatiskt. Ungefär som med minutekortskoden. Så fort jag börjar tänka så är det kört men om jag bara "slår koden" så funkar det.

Tycker också han ser näck ut. Ser man inte naveln? Hmmm undrar vad de håller på med där på thoman....

Svårt att se hur missbruk skulle kunna ha något med att "leva sitt liv till fullo". 38 år käns också lite väl kort även om det var ett intensivt liv. Killen hade väl haft svårigheter tidigare med både sprit och droger om jag inte minns fel. Synd iallfall, fast han blir säkert ersatt och Slipknot lever nog vidare.

Det kändes faktiskt helt otippat eftersom jag inte heller visste att han var sjuk. Tråkigt. Heaven and hell är helt klart en av de bästa metalalbum som gjorts. Får hem och sätta på Neon knights på tian. 😉

Nej tyvärr det ringer ingen klocka. En enkel googling ger ju inte heller resultat. De kanske bara spelade på familjefester? Intressant hur ens minne fastnar vid vissa saker. Hoppas någon känner igen dem 😎

Skillnaden är väl att idag tycker de att det är snyggt. 😄

LIte ot så såg jag i morse att Abba Vart invalda till hall of fame... 😄

Okej så välkommen till Stofilklubben. Jag trodde du var för ung för sådant 😆 Så hur är det med spotify då? är det en romantisk möjlighet?

Mmm den där blandningen av metall och plast som luktade på ett speicellt sätt. Körde nog också med TDk och ibland BASF Sedan fanns det ju Cromeband som sades ha högre upptagningsförmåga och bättre diskant. De där körde man hårt med när man skulle göra 4 kanalportainspelningar. EFter alla omtagningar och ping pongande så blev det ju gärna dropouts. Problemet var att vissa band var snuskigt dyra. Det fanns sådana med porslinshjul som skulle gå rakt utan att svaja... 🙁 Fick en sådan där flashbaclk av laxlaxlax svar. Hur man försökte vara subtil med sina budskap. I * like a beast med Wasp gick bort , * in my pocket med Iggy and the stooges också, samt Cream in my jeans". Det fick inte vara för smörigt heller. I want to know what love is eller Love hurts vore omöjligt. Herregud. PRecis som att tjejerna satt där och analyserade alla texterna? Men ärligt talat går det att skicka en spotifylista till någon man är förälskad i? Vad säger ni som är lite yngre (och mot all förmodan läser mina stofiltrådar)

Instressanta paraleleller där. Eftersom jag aldrig blev sådär spotifyfrälst så har jag nog inte fattat grejen med spellistor. Funkar det att skicka till tjejen som man vill imponera eller romantisera också? Det känns lite charmlöst att sitta vid datorn och lyssna på musik, det gör jag nästan aldrig. Där jobbar jag mest med mina egna låtar. FAst det är klart att jag akn fastna i Youtube träsket ibland, men då är de tlika mycket bilderna man är ute efter. Eller som referensmaterial när jag letar efter en viss stil eller så. Mixtape och blandband tycker jag inte är samma sak. Jag associerar nog mixtape mer till hiphopgenerationen, det känns mer Dj-aktigt på något sätt. Blandbandet var mer som Thope beskriver det. Det var ett evigt lyssnande på speciella skivor och vad de representerade. ordningen var extremt viktig om det skulle bli ett perfekt blandband. Det var ju dessutom (förutom radion) det enda sättet att blanda musik, eftersom det tidigare bara funnits rullband. Rullbanden var klumpiga och inte möjliga att ta med sig när man gick till folk på fest eller senare i sin första Walkman. Storhetstiden för kasettband måste väl varit från mitten av sjuttiotalet till sent åttiotal? Ingen som har kvar något gammalt blandband och kan dra en låtordning? Jag skall kolla mina gamla kasetter och se.

Så i poptråden väcktes minnen av en gammal tradtition till liv igen. Hörde ett radioprogram också om kasettbanden som försvunnen kulturell symbol. Man minns de där blandbanden av flera olika skäl. Var det inte ett slags romantisk gest mot blivande flickvänner (eller kanske pojkvänner) att ge bort ett blandband? Gjorde Tjejer blandband öht? Gör ni fortfarande blandband? Minns ni era blandband? Vilket var ert bästa då? Varför blev man aldrig riktigt nöjd. På mina blandband hamnade alltid en eller två låtar som jag inte riktigt tyckte om. Kan inte förklara varför. DEt var bra låtar, men de kom liksom fel i själva blandbandsmixen och jag spolade alltid förbi dem. Känner ni igen det? Dela med er av lite minnen kring en förlorad (eller levande?) kulturell yttring. egghuvud 😛

Jo för katten! Kul att ni skakade liv i denna gamla tråden. Kan inte säga att hon fastnade för pop precis men hon fick revidera sin uppfattning om pop och i dagsläget lyssnar hon på mer än bara metal. Jag tror inte jag har den färdiga listan kvar men om jag minns rätt så finns de flesta av låtarna i trådhuvudet med + några av era förslag. Fick faktiskt en revival för ett par av banden Bl. a buzzcocks (fast de kanske är mer punk än pop) och XTC "Mayor of simpleton" är ju t e x en lysande popdänga. Tråden kan ju också ses som stofil ur flera andra perspektiv idag. Hörde på kulturradion om kasettband som ett slags försvunne kulturellt uttryck.... Hmm jag luktar en annan tråd här. 😛🙂

Sedan tror jag att den kulturella klyftan mellan vuxna och barn idag är mindre än vad den var när jag växte upp. Jag minns när jag var runt 20 och träffade en man i förtioårsåldern som bara gillade dansband. Själv var jag ordentligt fast i metalträsket. Han sade något i stil med att ja ja det där växer du ifrån om femton år så kommer du också att lyssna på Hallå Hallå Västindien. Stämde det... NEJ! JAg gillar i stort sett samma musik som förr och hänger kanske inte med längre i all ny musik, men jag känner inte att jag är helt främmande för det som tonåringar lyssnar på idag. Mina föräldrar lyssnade mest på jazz och det kändes väldigt "gammalt", (fast en del hänger kvar märker man). de hade ganska svårt att fördra min sorts musik. Åldern har väl annars gjort att jag inte är liika fördomsfull och det är inte lika viktigt med en musikalisk identitet, men jag har aldrig köpt några skivor med vikingarna.... Sedan iofs så verkar det som att många unga börjar lyssna på dansband nu, så det kanske blir en större klyfta än vad jag trodde. Punk och Metal kanske blir framtidens stofilmusik och Dansband är det som gäller...... 🙁

Hmm intressant fråga. Eftersom jag tillhör gubbarna så får jag väl försöka svara. Jo jag tror många lade av med musiken när de var typ i 25-års åldern. Andra livsprojekt tog över och drömmen om se &drugs& rokc´n roll blekande och blev lite fånig. Många av mina kompisar sålde gitarren och köpte bostadsrätt och så. Sedan finns det de som aldrig lade av. Jag tillhör dem. Jag har inget val! Jag måste göra musik! Det är en del av mitt liv som är lika naturlig som att andas eller att äta. Fast förutsättningar är annorlunda. Jag orkar inte stå i en replokal och harva med drömmar om madison Squrae Garden och eventuella skivsläpp. Jag har fortfarande saker att säga, men ibland kan jag känna att de inte är så viktiga som när jag var typ 20 och arg på allting. Så visst har du en poäng, livet blir annorlunda efter trettio och också efter förtio, men det blir inte lika annorlunda som jag kanske trodde då. Jag är i stort sett dsamma egghuvud som då, fast dörmmarna och ambitionerna är förhoppningsvis annorlunda. 😆

Värst vad det ekar här inne.... 🙁

Låter som att det distar lite. För hög inspelningsvolym?