Jump to content
Annons

Ofattbara hits


musik (oregistrerad)

Recommended Posts

Tjae, det närmaste jag kommer på och kan greppa just nu är:

"ketchup song" och "hej hej monica" ..

Finns dock hur mycket överskattade hits som helst, eftersom det oftast handlar om smaksak.

Link to comment
Dela på andra sajter

Annons
  • Svar 391
  • Created
  • Senaste svar

Postat mest i detta ämne

Jag fattade aldrig varför Blondie blev poppis. Låten Heart of glass är ju bara för trist...

Och jag fattar inte folk som gnäller på gamla klassiker, när det finns så mkt skit som snurrar i dagens radio. Jag tycker Heart of Glass är bra.

Doh!!! I så fall fattar jag inte varför folk gnäller på nya klassiker när det finns så mycket gammalt skit som snurrar i dagens radio. Jag tycker Beautiful är bra... 😛🙂

Vadå "I så fall" ?

Den "gammla skiten" spelas inte för att den säljer, utan för att det är bra musik. Klassiker kallas inte klassiker utan anledning. Däremot kan vi inte veta vilka låtar som är klassiker av de nya eftersom vi inte fått ett sådant översiktsperspektiv ännu. Beautiful är alltså ingen klassiker, den har bara fått mycket promotion.

Ok Kricke, jag skojade en smula...

Du skriver att det är mycket skit som spelas i dagens radio. Men det förändrar inget; Heart of glass blir inte bättre för det. Kan inte se att det finns ett motsatsförhållande mellan gamla klassiker och nya klassiker; utan bara mellan bra och dåliga låtar, intressanta och tråkiga.

Du får försöka tåla att vi har olika uppfattningar. Jag accepterar ju din uppfattning om

James Blunt. Ok?

Förresten tycker jag att klockljudet i refrängen på Blondies låt "Maria" inte känns riktigt klockrena... (känns som de ligger utanpå låten, surround eller va?)

😄

Link to comment
Dela på andra sajter

Ok Kricke, jag skojade en smula...

Du skriver att det är mycket skit som spelas i dagens radio. Men det förändrar inget; Heart of glass blir inte bättre för det.

Alldeles riktigt. Men dem två faktumen har ingenting med varandra att göra.

Kan inte se att det finns ett motsatsförhållande mellan gamla klassiker och nya klassiker; utan bara mellan bra och dåliga låtar, intressanta och tråkiga.

Man räknar med att moderna klassiker sträcker sig ungefär 20-30 år bakåt i tiden, medan gamla klassiker är övriga 1900-talet. Så i det förhållandesättet håller jag med. James Blunt låt är ju alldeles för ny för att man ska kunna få en överblick om det kommer bli en klassiker eller inte. Det är ju jättemånga låtar som är allmänt kända en kortare tid för att sedan glömmas bort mer eller mindre.

Du får försöka tåla att vi har olika uppfattningar. Jag accepterar ju din uppfattning om

James Blunt. Ok?

Nu kommer jag inte ihåg riktigt om jag på något vis sagt att du inte får tycka om den låten, men troligtvis inte för jag diskuterar inte på det viset. Jag bara klargjorde det faktum att det är en låt som fått mycket promotion, och inte på något vis är en klassiker.

Som sagt, jag tycker låten är ganska bra och jag har hört mycket mycket sämre låtar än denna. Men jag tror inte den kommer bli en klassiker (alltså en låt många av folket direkt kommer associera till när vi hör siffrorna 2005.) Den är alldeles för "standard", spelar på alla cylindrar som ungefär 70 andra artister har gjort innan honom.

Men som sagt, låten är helt ok musikaliskt (bra struktur!) men vad jag tror skulle ha gjort hela låten bättre är ett bredare arrangemanget, som just nu är ganska tunt tyvärr... Ingenting i själva musiken som utmärker sig, och ingenting i själva musiken som inte utmärker (saknar t ex analoga varma ljud.) Fast jag älskar det faktum att de slänger in trummorna i verserna efter första refrängen.

Texten är tyvärr alldeles för "cheesy" för att överleva en längre tid, då den särskilt handlar om det urtvättade temat "Kärlek" (det är alltså inte mellan raderna ens, utan direkt PANG PÅ!.) Det jag alltså har näst mest svårt för är att han upprepar "You're beautiful" flera gånger... Okej om han varierar texten under refrängen, och har samma melodi men en annan text andra gången... Men det blir löjligt som det är nu - redan första gången man lyssnar på den.

Denna sliskiga känsla man får från låten ökar artisten genom att sjunga falsett - det jag har mest svårt för. Nästan som om han hade som avsikt att göra den ultimata smörlåten (undrar hur nästan "hit" blir, när någon ska klå det?) Det är ju underförstått att det är en låt som inriktar sig på flickor i åldersgruppen 8-12, då det är en enkel (enkelt = dock inte nödvändigtvis dåligt, men har lätt att ge upphov till det) låt på alla plan.

Jag har nu alltså försökt förklara igen varför jag inte tycker den är bra, men du har inte gjort det om varför du tycker den är bra. Inte för att jag på något vis kräver det, men för att öka förståelsen för varandras åsikter om inte annat.

Förresten tycker jag att klockljudet i refrängen på Blondies låt "Maria" inte känns riktigt klockrena... (känns som de ligger utanpå låten, surround eller va?)

Här är ett bra exempel på kritik, och i detta fall kan jag hålla med - även om det inte direkt förstör låten.

:rolleyes:

Redigerat av Kricke
Link to comment
Dela på andra sajter

oakleaf (oregistrerad)
Jag har uppfattat Madonna som en artist som strikt följer efter trender, eller kanske snarare en som skapar nya trender. Men hon har väl alltid varit en bra sångerska, oavsett låt - och vad gällande låtarna, så har hon väl haft hjälp från låtskrivare/producenter. Jag tycker hon är bra, men tror nog ändå Papa Don't Preach och vad heter den andra, Time Will Tell (?) från 80-talet nångång är musikaliskt mer kreativa än t ex den senaste som är en halvcover på en ABBA låt.

Och 80talets popmusik som helhet rockade väl i jämfört med idag och senaste 10 årens "bra" musik.

Att hon är stilbildande och hittar och sätter nya tränder har du rätt i. Och mycket av det hon gjorde då har lett till musik som görs idag så att säga. Men jag tillhör nog den skara som inte tyckte att det lät så bra om 80-talet även fast det finns guldkorn. Men det har mer med ljudet än låtarna att göra.

För mig rockar dagens popmusik betydligt mer än 80-talets glada dagar, men det är en smaksak. Bortsett från en popartist som heter Michael Jackson, han rockade rätt och slätt fett på 80-talet.

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag har uppfattat Madonna som en artist som strikt följer efter trender, eller kanske snarare en som skapar nya trender. Men hon har väl alltid varit en bra sångerska, oavsett låt - och vad gällande låtarna, så har hon väl haft hjälp från låtskrivare/producenter. Jag tycker hon är bra, men tror nog ändå Papa Don't Preach och vad heter den andra, Time Will Tell (?) från 80-talet nångång är musikaliskt mer kreativa än t ex den senaste som är en halvcover på en ABBA låt.

Och 80talets popmusik som helhet rockade väl i jämfört med idag och senaste 10 årens "bra" musik.

Att hon är stilbildande och hittar och sätter nya tränder har du rätt i. Och mycket av det hon gjorde då har lett till musik som görs idag så att säga. Men jag tillhör nog den skara som inte tyckte att det lät så bra om 80-talet även fast det finns guldkorn. Men det har mer med ljudet än låtarna att göra.

För mig rockar dagens popmusik betydligt mer än 80-talets glada dagar, men det är en smaksak. Bortsett från en popartist som heter Michael Jackson, han rockade rätt och slätt fett på 80-talet.

Vad är det för slags "ljud" du ogillar?

Är ändå förvånad över det du skriver, har nog aldrig mött någon som sagt/skrivit så.

Om man ska generalisera ordentligt; Jag tycker framförallt pop-produktionerna från 80-talet var mer kreativa än idag. Idag så är särskilt arrangemangen väldigt tomma, tråkiga och okreativa.

Dessutom så är väldigt många låtar idag covers på 80-tals låtar - visar ju återigen hur kreativa man blivit (eller åtminstonde det man flitigt väljer att spela.)

På 80-talet var dessutom det här "poppiga" nytt, medan man än idag fortfarande har malt och malt i samma spår. Början av 90-talet var också grymt. Men efter andra halvan av 90-talet började det hända mindre bra saker. Popen har inte utvecklats - snarare avvecklats.

Nu kanske vi tänker på helt olika låtar också... Michael Jackson, och många andra megastora syntes ju betydligt mer då. Antagligen på bekostnad av andra. Så, jag har forskat vidare lite, och funnit många guldkorn som kanske inte syntes lika väl under sin tid.

Edit: Jag vet inte hur mycket du (och ni andra) bryr dig, men en relativt ny undersökning vad beträffar musik från 50,60,70,80 och 90talet visade att 50% av svenska folket föredrog 80-talet, medan övriga 50% var utspridd på övriga decennium. Kan försöka hitta länken om ni inte tror mig. Och ja, jag deltog i den 🙂

Redigerat av Kricke
Link to comment
Dela på andra sajter

oakleaf (oregistrerad)
Vad är det för slags "ljud" du ogillar?

Är ändå förvånad över det du skriver, har nog aldrig mött någon som sagt/skrivit så.

Om man ska generalisera ordentligt; Jag tycker framförallt pop-produktionerna från 80-talet var mer kreativa än idag. Idag så är särskilt arrangemangen väldigt tomma, tråkiga och okreativa.

Dessutom så är väldigt många låtar idag covers på 80-tals låtar - visar ju återigen hur kreativa man blivit (eller åtminstonde det man flitigt väljer att spela.)

På 80-talet var dessutom det här "poppiga" nytt, medan man än idag fortfarande har malt och malt i samma spår. Början av 90-talet var också grymt. Men efter andra halvan av 90-talet började det hända mindre bra saker. Popen har inte utvecklats - snarare avvecklats.

Nu kanske vi tänker på helt olika låtar också... Michael Jackson, och många andra megastora syntes ju betydligt mer då. Antagligen på bekostnad av andra. Så, jag har forskat vidare lite, och funnit många guldkorn som kanske inte syntes lika väl under sin tid.

Edit: Jag vet inte hur mycket du (och ni andra) bryr dig, men en relativt ny undersökning vad beträffar musik från 50,60,70,80 och 90talet visade att 50% av svenska folket föredrog 80-talet, medan övriga 50% var utspridd på övriga decennium. Kan försöka hitta länken om ni inte tror mig. Och ja, jag deltog i den 😆

Hmmm...klurig fråga de där. 🙂 Med vad för slags ljud jag ogillar från 80-talet...Det känns lite som att beskriva färgen blå på något sätt. Det där stora, lite rosa och plastiga ljudet är den enda beskrivning jag kan komma på.

Som sagt, visst fanns det guldkorn men i och med att just den här diskussionen inleddes med Madonna tänkte jag i dessa termer. Alltså mega kommersiell 80-tals pop.

Går man in på rock biten så finns det givetvis betydligt fler guldkorn. Toto, Dire Straits, U2, Police (Sting) etc... (Obs, guldkorn enligt mig).

Alltså jag försöker inte rata hela 80-talet, men mycket av den komersiella pop som gjordes då känns blek jämfört med dagens komersiella pop. (Obs, enligt mig) Och det handlar helt och hållet om ljudbild och produktion från min sida. Det känns mer spännande och svänger mer idag. Tyck gärna att jag är konstig, att du aldrig hört någon som sagt något liknande får mig bara att känna mig speciell. 😳

En fråga jag har till dig är: Gillar du 80-tals pop för att 50% av svenska folket gillade detta årtionde bäst? 😉 Vill inte på något sätt verka spydig, men om 50% gillade 80-talet mest så tillhör väl jag då i sådana fall dom andra 50%. Simple as that!

Link to comment
Dela på andra sajter

Allt med Gyllene Tider; Sveriges mest överskattade band genom tiderna

Nej du. Vad avgör om något är överskattat? Är man överskattad om man gång på gång på gång gör hits som slår lika bra varje gång --> Per Gessle. Eller? Det är ju inte tur i alla fall, och då tycker inte jag man är överskattad. Snarare tvärt om. Många inser inte hur duktig han är som låtskrivare. Lyssna på senaste skivan vej ja 😳 !

Link to comment
Dela på andra sajter

Allt med Gyllene Tider; Sveriges mest överskattade band genom tiderna

Nej du. Vad avgör om något är överskattat? Är man överskattad om man gång på gång på gång gör hits som slår lika bra varje gång --> Per Gessle. Eller? Det är ju inte tur i alla fall, och då tycker inte jag man är överskattad. Snarare tvärt om. Många inser inte hur duktig han är som låtskrivare. Lyssna på senaste skivan vej ja 😎 !

Fast jag har uppfattningen av att, då man väl redan har etablerat sig som en väldigt känd artist, så spelar det ingen roll vad man gör sen... Man distruberar de nya låtarna i alla fall, bara för att man tror fans till artisten vill höra dem ändå - vilket iofs kan stämma i många fall. Men det betyder inte att de är bättre skrivna låtar än många andra okända artisters verk.

Link to comment
Dela på andra sajter

Är ändå förvånad över det du skriver, har nog aldrig mött någon som sagt/skrivit så.

Om man ska generalisera ordentligt; Jag tycker framförallt pop-produktionerna från 80-talet var mer kreativa än idag. Idag så är särskilt arrangemangen väldigt tomma, tråkiga och okreativa.

Jag håller med. Jag tycker att överlag så var melodierna mycket bättre än idag. Det är som att på åttiotalet blandade man bra melodier med den nya tekniken på ett suveränt sätt.

Dock: på slutet av åttiotalet producerades den värsta av all smörja som någonsin har hörts på skiva. Alla de där de där märkliga låtarna som har för mycket av allt: för mycket trummor, för mycket diskant och för mycket digitala ljud. Jag minns fortfarande de där hemska Stock-Aiken-Watermanproduktionerna som var just sådana. De hade ingen bas överhuvudtaget och allt drunknade i trumproduktioner där allt spelades på en gång.

En anledning tror jag är att i början av åttiotalet fanns det visserligen syntar, men det krävdes att man spelade på dem manuellt eftersom alla sequencers fortfarande var för kassa för att kunna användas.

Nu för tiden tycker jag att låtarna ofta är rätt torftiga. Bara en tjock baskagge och en enkel bas. Men dessutom har en annan försåtlig genre växt fram, nämligen "duktiga" sångare/sångerskor som gör antingen covers eller egna låtar. Ett typexempel är Peter Jöback som inte sätter en ton fel, men ändå är allt han gör så obegripligt tråkigt. Trots att han sjunger oklanderligt saknas känslan helt och det är olyssningsbart. Och då fattar jag inte ens själv vad som är problemet. Sångare utan känsla har funnits i alla tider, men de saknade ändå inte känsla. På något sätt.

Och inte att förglömma: Jag-bor-i-Vasastan-och-har-en-vit-jättesoffa-genren med Cajsa Lisa Åkerström som frontfigur. Oklanderligt producerat men bara skrattretande dåligt. Varför? Jag vet inte.

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag håller med. Jag tycker att överlag så var melodierna mycket bättre än idag. Det är som att på åttiotalet blandade man bra melodier med den nya tekniken på ett suveränt sätt.

Jomenvisst var det så 😏

Dock: på slutet av åttiotalet producerades den värsta av all smörja som någonsin har hörts på skiva. Alla de där de där märkliga låtarna som har för mycket av allt: för mycket trummor, för mycket diskant och för mycket digitala ljud. Jag minns fortfarande de där hemska Stock-Aiken-Watermanproduktionerna som var just sådana. De hade ingen bas överhuvudtaget och allt drunknade i trumproduktioner där allt spelades på en gång.

Håller med ang Stock-Aiken-Waterman, tror inte de har gjort någonting bra. Även om ja helre föredrar dem än t ex den hiphop smörja ja ser på MTV vareviga dag (eller ok, kollar inte på MTV längre pga det.) Din beskrivning låter inte som bra låtar heller, men måste vara låtar jag haft turen att aldrig ha fått höra isf. Men tro inte ja dissar hela slutet av 80talet för det. "Phil Collins - Another Day in Paradise" comes to mind... Är det någon låt som blivit överskattad (och förtjänat det) så är det den.

En anledning tror jag är att i början av åttiotalet fanns det visserligen syntar, men det krävdes att man spelade på dem manuellt eftersom alla sequencers fortfarande var för kassa för att kunna användas.

Intressant synpunkt! Mycket troligt, faktiskt...

Nu för tiden tycker jag att låtarna ofta är rätt torftiga. Bara en tjock baskagge och en enkel bas.

Håller med... Det där börjar bli lite tjatigt. Under 80-talet var det dock mkt hårda virvlar istället. Men tycker inte att man under 80 talet t ex medvetet odlade den "starka virveln" för att skapa ett speciellt sound. På den tiden kom man bara på att det lät bäst så, och jag tycker det fortfarande.

Men dessutom har en annan försåtlig genre växt fram, nämligen "duktiga" sångare/sångerskor som gör antingen covers eller egna låtar. Ett typexempel är Peter Jöback som inte sätter en ton fel, men ändå är allt han gör så obegripligt tråkigt. Trots att han sjunger oklanderligt saknas känslan helt och det är olyssningsbart. Och då fattar jag inte ens själv vad som är problemet. Sångare utan känsla har funnits i alla tider, men de saknade ändå inte känsla. På något sätt.

Och inte att förglömma: Jag-bor-i-Vasastan-och-har-en-vit-jättesoffa-genren med Cajsa Lisa Åkerström som frontfigur. Oklanderligt producerat men bara skrattretande dåligt. Varför? Jag vet inte.

Håller med återigen !

Redigerat av Kricke
Link to comment
Dela på andra sajter

Glaskatten (oregistrerad)
Är ändå förvånad över det du skriver, har nog aldrig mött någon som sagt/skrivit så.

Om man ska generalisera ordentligt; Jag tycker framförallt pop-produktionerna från 80-talet var mer kreativa än idag. Idag så är särskilt arrangemangen väldigt tomma, tråkiga och okreativa.

Jag håller med. Jag tycker att överlag så var melodierna mycket bättre än idag. Det är som att på åttiotalet blandade man bra melodier med den nya tekniken på ett suveränt sätt.

Dock: på slutet av åttiotalet producerades den värsta av all smörja som någonsin har hörts på skiva. Alla de där de där märkliga låtarna som har för mycket av allt: för mycket trummor, för mycket diskant och för mycket digitala ljud. Jag minns fortfarande de där hemska Stock-Aiken-Watermanproduktionerna som var just sådana. De hade ingen bas överhuvudtaget och allt drunknade i trumproduktioner där allt spelades på en gång.

En anledning tror jag är att i början av åttiotalet fanns det visserligen syntar, men det krävdes att man spelade på dem manuellt eftersom alla sequencers fortfarande var för kassa för att kunna användas.

Nu för tiden tycker jag att låtarna ofta är rätt torftiga. Bara en tjock baskagge och en enkel bas. Men dessutom har en annan försåtlig genre växt fram, nämligen "duktiga" sångare/sångerskor som gör antingen covers eller egna låtar. Ett typexempel är Peter Jöback som inte sätter en ton fel, men ändå är allt han gör så obegripligt tråkigt. Trots att han sjunger oklanderligt saknas känslan helt och det är olyssningsbart. Och då fattar jag inte ens själv vad som är problemet. Sångare utan känsla har funnits i alla tider, men de saknade ändå inte känsla. På något sätt.

Och inte att förglömma: Jag-bor-i-Vasastan-och-har-en-vit-jättesoffa-genren med Cajsa Lisa Åkerström som frontfigur. Oklanderligt producerat men bara skrattretande dåligt. Varför? Jag vet inte.

Stock Aitken Waterman hade hyfsat med bas i sina produktioner men det hördes kanske inte i din transistorradio?

Angående sequencers så användes dom rätt friskt även i början av 80 talet (iaf från 82)

Vad gäller Jöback tycker jag också att han är rätt tråkig men att påstå att han saknar känsla när han sjunger och att det är olyssningsbart är helt fel.

Link to comment
Dela på andra sajter

Stock Aitken Waterman hade hyfsat med bas i sina produktioner men det hördes kanske inte i din transistorradio?

Nej, kanske inte. Men hur som helst var det framför allt för mycket trummor. Och så den där knattrande hårda sequencerbasen.

Angående sequencers så användes dom rätt friskt även i början av 80 talet (iaf från 82)

Ja, det tror även jag. Men jag hävdar att de var för kassa för att programmera ihop musiken, så därför spelade man in manuellt på sequencern. Tror jag. (Karl Bartos från Kraftwerk har ju erkänt att nästan all deras musik faktiskt kom till genom jammande.)

På slutet av 80-talet kom nya hyfsade sequencers och nya syntar. Samtidigt slutade alla bry sig om att programmera snygga ljud och snygga arrangemang. Och då blev det som det blev. Visst, det kom en del bra låtar också, men mycket hade det där svulstiga diskantrika soundet.

Vad gäller Jöback tycker jag också att han är rätt tråkig men att påstå att han saknar känsla när han sjunger och att det är olyssningsbart är helt fel.

Tja ... han har ju någon sorts känsla, men det blir ändå platt och tråkigt. Jag vet inte själv vad som är problemet men bra är det inte. Det finns jämförbara sångare (t ex han i Wet Wet Wet) som är fantastiskt bra, men Jöback är bara tråkig. Jag tror att det beror på att han liksom lärt sig alla tricken utantill ...

För sådant finns det en bra ord som Ingmar Bergman brukar använda, nämligen fäsör - "konstnär l. vanl. (dramatisk) författare hos vilken rutin o. teknisk skicklighet få ersätta bristen på egna idéer l. högre konstnärlig strävan; stundom: versmakare."

Bättre än så kan det inte sammanfattas!

Redigerat av AndyPandy
Link to comment
Dela på andra sajter

  • 2 veckor senare...
Madonna kom inte med Ray Of Light i början av 90-talet när det var nytt med techno house och klubb. Hon är som Bowie, en kamelont. Hon sträcker upp fingret i luften och känner vart det blåser just idag och följer den. Hon startar aldrig blåsten eller får vinden att vända. Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra i heller. Någon slags HYPER MEGA ULTRA LILL BABS om ni frågar mig. Framåt, entusiastisk och glad, bjuder på sig själv, och ger 100 % av.... medelmåttighet.

Har nog alldrig läst en bättre summering av vad madonna står för. Håller med dig oreserverat. Trots detta ses hon ju som en nydanare och trendsättare. Obegripligt. Sen att hon ibland gör bra tuggumipop är en annan femma.

Däremot har jag svårare för jämförelsen med Bowie. Bowie idag är mindre intressant, men de första två decenierna fram t o m Scary Monsters så tycker jag nog att Bowie inte bara ridit på andra trender utan varit med och skapat en hel del av rockhistoria själv. Att han är en kamelont och att han kanske inte levererar längre utan bara gör trötta försök att förändras för saken skull är kanske mer aktuellt idag. 😉

Link to comment
Dela på andra sajter

James Blunts två hittar. fy fan´vilken smörja, kan föreställamig hur någon gör "alla tusen nålar" på honom för att få till den bajsnödiga rösten samtidigt som någon fäller honom mellan orden för att han skall stappla i sången när han spelar in.

smörja.

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag har uppfattat Madonna som en artist som strikt följer efter trender, eller kanske snarare en som skapar nya trender. Men hon har väl alltid varit en bra sångerska,

Att hon är stilbildande och hittar och sätter nya tränder har du rätt i. Och mycket av det hon gjorde då har lett till musik som görs idag så att säga.

Hon har inte alltid varit en bra sångerska. Hyfsad. Först på plattan Ray Of Light ungefär. Hon började kunna sjunga först efter hon gjorde musikal med Evita.

Madonna kom inte med Ray Of Light i början av 90-talet när det var nytt med techno house och klubb. Hon är som Bowie, en kamelont. Hon sträcker upp fingret i luften och känner vart det blåser just idag och följer den. Hon startar aldrig blåsten eller får vinden att vända. Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra i heller.

Hon har aldrig (tekniskt) varit en bra sångerska p.g.a. att... hon (tekniskt) helt enkelt är en urusel sångerska, punkt 😏!

Hon är väldigt bra ändå, har alltid gillat Madonna! Men självfallet kom inte Madonna på techno house och klubb!

Om Madonna förutom att vara Madonna dessutom hade uppfunnit techno house och klubb hade hon varit Gud!

Dom som uppfann techno house och klubb härmade även dom ngn annan, det finns alltid ngn annan som var före min inte lika bra!

Undantag som bekräftar regeln, Kraftwerk?

Redigerat av Hans
Link to comment
Dela på andra sajter

Allt med Håkan Hellström? Låtarna är det oftast inget fel på men...

men... 😆

...jag har så att säga lite svårt för Håkans sätt att framföra dem på.

Link to comment
Dela på andra sajter

Allt med Håkan Hellström? Låtarna är det oftast inget fel på men...

men... 😆

...jag har så att säga lite svårt för Håkans sätt att framföra dem på.

jag tycker inte det är fel på håkan förutom att han sprattlar runt för mycket på sen

Det är precis det som är det underbara med konst, det är upp till betraktarens ögon att avgöra om man gillar det eller ej, man kan inte mätta alla magar med konst.

Jag gillar det inte, du gillar det. Punkt. 😆

Link to comment
Dela på andra sajter

  • 10 månader senare...

Allt med Max Martin och Dennis Pop och ja Gyllene Tider är Sveriges mest överskattade band.

Summer of 69 är kräkmedel. Och i Helvetet går Bed of Roses med BonJovi och det allra sämsta med Forigner på instant repeat.

Peral Jam är helt talanglösa och kräkmedel som Creed och Green Day ska vi inte ens nämna.

Link to comment
Dela på andra sajter

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu

×
×
  • Skapa ny...