van Caine

Förutom den uppenbara autotunern så sniffar jag nån form av Chorus eller Phaser här åsså, med inte så stark mix mellan original och effekt. Arbetar inte med autotune alls, så det kan ju även vara en artifact av den :-)

Saw saknar jag faktiskt :-) Det funkar inte alls till vad jag behöver det till, men det var ett trevligt program!

Det är sant att många av dom nullades, och jag kan inte ge ett bra svar på varför de matchade så bra. Jag tolkar det som att de största skillnaderna sitter långt senare i kedjan. Däremot var det faktiskt de jag hörde skillnad på som fasade. Vad som gjorde mixen svår för mig var att jag inte kan referera till ljudbilden. Jag vet exakt vad jag vill ha, och märker när det fattas, men här fanns inte dom frequenserna. Med det inte sagt att det var ett dåligt test, att fasvända filerna mot varandra är ett grymt sätt att få svar. Själv kan jag säga att jag fick ett väldigt knepigt resultat när jag tog en mix från Nuendo 4 och matchade mot exakt samma project från Nuendo 5. Vissa saker fasade nåt grymt, andra saker var helt döda. Där det var störst skillnad var där jag förväntade mig: i delar av basen och diskanten. Det här var dock ett litet project, normalt sett är dom aldrig under 500 spår per reel (en reel är uppåt 11 minuter lång). Buss-hanteringen är den som är mest i farozonen när jag mixar, där kan skillnaden bli extrem mellan nivåer. Sant, men att man använde outboards var för att tekniken digitalt helt enkelt inte var särskilt bra, varesig plugin-mässigt eller mix-mäsigt. SAW Pro hade väl offline vill jag bestämt minnas & lät förvånansvärt bra för sin tid tyckte jag! I Cubase använde jag aldrig så länge, men i Nuendo var det först i version 4 som offline-mixdown faktiskt fungerade.

Fanns mycket nice på den sidan! Uppskattas :-)

Will do, danke! Är på jakt efter nya filter, börjar bli putt på Waves :-)

Haha, en smula! Även om jag måste säga att det är en väldigt bra fråga! Tekniskt sett har jag en hel del teorier, men iom att det här är en ganska känslig fråga så undviker jag helst att spekulera. När jag började med multitracking så körde jag i flera år på samma program, SAW Pro, minns inte vilken version. När jag sen bytte så blev jag konfys över att materialet inte längre lät likadant, och jag kunde inte fatta vad fan det var frågan om, men frustrerande var det. Innan dess trodde jag att allt som hade med kvalitén satt i ljudkortet. Jag läser väldigt mycket böcker om ljud och ljudteknik, & det var först när jag läste en av den Amerikanska filmljudteknikern David Yewdall som jag fick det bekräftat från andra part. Han beskrev konceptet, och påpekade att alla program har sina egna metoder för att hantera bla summering och andra signalbehandlingar, även innan någon som helst signal-process kommer emellan. Det här påpekades bara i förbifarten, men det var fantastiskt att äntligen få en, om än kort, förklaring. Ämnet i allra högsta grad seriöst. Det är inte bara skillnad mellan olika program, det är ofta stor skillnad även mellan versioner, och i enstaka fall, revisioner. Sen är det inte ens säkert att det låter likadant före som efter downmix, av den orsaken har både Nuendo och Cubase möjlighet för nedmixning i både realtid och en snabbvariant. I hans test märker jag en del skillnad även i mitt hemma-system, men framför allt så är tyvärr ingen av dem särskilt välmixade, och störst skillnad märker man på välmixat material genom olika system. Oh yes! När jag började kunde jag inte höra skillnad på en KORG M1 och en Kurzweil K2000! Nu....gör jag det. Milt sagt ;-)

Inte riktigt. Ett filter förväntas bara ge effekt i det område det ska filtrera, men bör vara transparent i övriga band. Tyvärr nåt jag haft svårt att hitta.

När alla ettor och nollor som lämnar hårddisken förblir samma ettor och nollor precis hela vägen fram till förstärkaren kallas det bit-transparens. Det är något som inte finns och aldrig har funnit i DAW:er. Däremot är vissa bättre än andra. Man kan dock inte skylla en dålig mix på ett hårt färgat system, ett väldigt rent system ger en extra lyster till ljudet, men kan man inte mixa så blir det inte bra i vilket fall. Åt andra hållet kan en bra mixare skapa underverk även på mindre rena system. Pro Tools, Pyramix, SAW, och numera Nuendo (gissar att även nyare Cubase hör dit), är bland de renaste programmen på marknaden just nu, med Audition på precis andra sidan skalan. Det program som är bäst är, som många redan påpekat, en smaksak. Jag gillar Nuendo väldigt mycket för det passar mig grymt väl både funktionsmässigt och ljudmässigt. Men om sanningen ska fram så var det först med version 4 som ljudet faktiskt blev bra. SAW Studio är jag väldigt förtjust i åsså, men har inte jobbat i det på bra många år nu. Sen att man skulle kunna lyssna på en låt och säga vilket program den är gjord i har jag svårt att ta på allvar. Ett program är som en gitarr: En riktigt grym gura kan höja kvalitén en hel del, speciellt på solo-material, men en dålig gitarrist förblir fortfarande dålig med en sådan, medan en grym gitarr-onanist kan skapa mästerverk med en Ellos-gitarr! Han skulle förmodligen hata det, men han skulle kunna göra det! Tänk på att verktygen är till för oss musiker/tekniker, inte för lyssnaren. Musik är subjektivt, och karaktären på ett program är något man kan jobba med, precis som på de gamla rullbanden. När jag ursprungligen sållade bland programmen för att byta bort SAW så var OMF-stöd ett krav (och själva orsaken till att SAW gick bort för mig). Med det som utgångspunkt fixade jag test-versioner av alla program på marknaden som stödde det och gick igenom dem systematiskt. Vegas tyckte jag lät helt okey, men det var lite för buggigt, & jag var inte så förtjust i deras lösningar. Vad jag tyckte om Audition vid den här tidpunkten (vet inte hur det låter nu) lämpar sig inte i tryck, så vi lämnar den. Cubase var det första jag trivdes med, så jag gjorde några låtar och två kortfilmer i det. Dock gick jag rask över till Nuendo för att det passade mig bättre, och det har jag stannat i. Jag rekommenderar starkt att du gör samma sak: rafsa ihop så många test-versioner du kan hitta och klura på vad du tycker personligen om dem i lugn och ro. :-)

@Die Hard: Vill mena det :-)

De nada. Faktum är att det här är en fråga jag offrade mycket tid på när jag var yngre :-)

Sorry, glömde en viktig sak förresten; Nej, EQ:n i ditt exempel blir fortfarande höjande, men vad jag glömde skriva är att du så sett kan sänka alla banden precis lika mycket istället, och höja ett så att det inte passerar nollan! Då är det fortfarande skärande. Inte just det bandet, det är i unity, men resten :-)

Nej, det blir fortfarande höjande eftersom själva bandet du påverkar höjs. Det här är helt en smakfråga, men själv håller jag verkligen inte med om att det är bättre att sänka. Nånting jag ofta är uppe & pillar på är diskanten mellan 8-12KHz som exempel. En höjning mellan 16-18KHz kan ge väldigt fin luft (eller göra det ofattbart sticksigt...). Sen kanske en ljudkälla inte sitter bra i mixen, då kanske jag är i högmidden & fipplar. Jag tänker inte tala för andra, det här ämnet är grymt individuellt, & varje metod som gör materialet bra är ju bevisligen en metod som fungerar för den individuelle mixaren, men jag tror mycket av åsikten grundas i att plågsamt många EQ:er har väldigt sjuk hantering av bland annat diskanten, & inte sällan ganska oren mid. Då blir det bättre att skära eftersom effekten sänker sig istället för att höja sig, men felet i ett ljud måste inte alltid vara överskott av någon frekvens. Jag jobbade rent skärande under nåt år för att se om jag fick fason på det, men för mig funkade det inte alls. Jag jobbar mycket med väldigt linjära mickar av Sennheiser, DPA, Line & Schoepps bland annat, & där krävs det en helt annan filosofi bakom ljudet. De tekniker/producenter jag tycker är väldigt duktiga på skärande arbetar uteslutande med mickteknik istället, & låter den sköta grovjobbet. Kul arbetsmetod som kräver ett gott öra och bra teknik, har stor respekt för den, men den är ingenting för mig. Jag har en väldigt bestämd inriktning på mitt sound, & hade börjat joxa likförbannat :-)

Nuendo 4, Nuendo 5, samt Wavelab 5. Har ett Cubase SE-3 åsså, men det låter bedrövligt så jag använder det i princip aldrig.

Jag började jobba som datatekniker och reklamtecknare, men gick över till att utbilda mig till musikproducent på Helikopter Art Prod här i Göteborg. Första jobbet blev som mastering-tekniker för en gamma revyartist. Inte helt lätt på en gammal Pentium 200 utan plugins (den som minns 1998 bör förstå varför jag vägrade använda plugins till mastering då...), men jag är fortfarande sjukt stolt över resultatet :-) Under några år var jag producent, masteringtekniker, ljudtekniker & musiker inom musik, men nu har jag snudd på helt gott över till film sen ungefär 2002. Under några år jobbade jag med att filma och redigera bröllop för en firma här i Göteborg. Nu jobbar jag huvudsakligen som sound designer, ljudtekniker, ADR-tekniker (att byta ut ord och repliker mot studioinspelat), samt film-klippare. Skådespelar även en hel del, samt gör lite regi, men det är ljudet jag brinner för :-)

Skulle förresten sätta upp "dålig mixning" som alternativ. Det är nog, i egenskap av gammal producent & mixare, det som stör mig mest personligen.

Jag skulle kort & gott säga att det hänger på performance för mig. Jag gillar LoFi, är exempelvis väldigt förtjust i Moby, Bathory, Sex Pistols & gammal Skinny Puppy, så disten & karaktären tillförd av billig utrustning kan ofta ge karaktär tycker jag. Själv har jag suttit hela natten & spelat in radiobrus till mina alster :-) Däremot har jag väldigt väldigt svårt för pissig digital kompression. Dåliga AD-omvandlare med mycket mid & knaster kan vara grymma, drar man dom genom en Piezo kan det bli direkt orgastiskt...men det molande jävla ljudet av en hårt komprimerad MP3:a kan vara tortyr :-( Sen är iof bas & trummor själva stommen i musiken, så dom har ju mest krav på att vara tajta. Inte så att det är värre än en riktigt tarmvridande dålig sångare eller gitarrist, bara dåligt på ett annat sätt. Sen finns det folk som gör nåt bra av sin brist på talang inom sin gren :-)

Förresten, finns inte REVerence redan i Cubase 5? Den gillar jag, använder den mycket parallellt med Altiverb & Roomworks i Nuendo! Har en del fina rum redan från början :-)

Altiverb 7 ska stödja 64bit enligt hemsidan.

Tycker det låter som basen är ganska ren, spelad igenom en schysst förstärkare, men fingrad högre upp på halsen. Sen filtrerad att koncentrera sig på lågmid-mid. Min första tanke var ärligt talat en variant avslap-bass, men det känns mer troligt att det bara är pluckat högt upp.

Haha, what the deuce!? Jag gillar utvecklingen! Min 57:a låg på runt 1700:- när jag köpte den för en massa år sen, & 58:an runt 2000:- :-) Hoppas Sennheiser & DPA följer samma trend! De jag redan har kostade en förmögenhet, & jag behöver seriöst skaffa lite kompisar till dom :-)

Allt handlar om vad man vill ha den till och vilken nivå man är villig att lägga sig på. Dom är ursprungligen inte skapade för att ersätta professionella lösningar utan erbjuda en billig och enkel lösning för folk som inte har så mycket pengar, och till det gör dom ofta ett bra jobb tycker jag. För professionellt bruk däremot har dom inte tillräckligt rent ljud för att fungera. För att säga som så, i sig har dom, förutom själva micken (minus transformator skulle jag tro. Ser ingen nytta med en sån utan sladd), en förstärkare, en AD-omvandlare, och en USB-converter. Det är saker som tar upp ganska mycket plats annars, men som här samsas i en kropp som inte är större än vanliga mickar. Det måste göras lite kompromisser för att det ska funka. Däremot kanske det funkar hur fint som helst för ditt sound. Att köpa alla saker separat, och då menar jag verkligen för att spöa kvalitén på en USB-mick, kan bli ganska dyrt. Säg en 1800:- för micken (SM58), 1500:- för förstärkaren (VTB-1), och 2000:- för ljudkortet (ett hyfsat Soundblaster). Det skulle bli 5300:- bara för den här väldigt enkla utrustningen. Själv började jag med en 100-kronors noname-mick genom en Atari för runt 19 år sen. har fortfarande kvar den, men använder den uteslutande till mindre radio-röster i filmer nu :-)

Tänk dessutom på att hans gitarrer (plural) enbart är till för att vara gitarr. De har ingen bas och kan inte stå för sig själva. Fetheten beror på att de enbart behöver tänka på sitt, medan röst, bas, trummor, och övriga instrument fyller upp resten av helheten. Testa dig fram med layering (spela samma sak många gånger med olika gitarrer/uppsättningar, och komprimera det som ett paket. Du har en resonans-peak nånstans mellan 120-130Hz ungefär, den bör vara det första att ryka för att det ska funka..

Jag gillar generellt sett soundet du redan har, men för att nå den matta av gura som Simple Plan har så får du inte gröpa ur den så mycket i mellanregistret. Så jag hade löst det är att spela in med en väldigt middig men inte så skarp mick. En Röde NT3 eller nån schysst dynamisk, exempelvis en SM58, skulle nog funka ganska bra. Han däremot har förmodligen använt en U-87 skulle jag gissa. Låter lite åt det hållet, även om det inte är helt lätt att säga säkert med tanke på övrig processing. Testa dig fram med mick-placeringen, men i ungefär 45 grader från hålet brukar bli schysst. Låten är väldigt hårt komprimerad, men jag bedömer det som att den är inspelad i ett ganska levande rum med väldigt hård komprimering med rör. Sen är allt som behövs EQ för att få den att funka med rösten. Stereo-effekten beror mycket på ett slapback-eko från höger till vänster.

Jag har väldigt svårt att ta den här tråden på allvar, vissa saker gillar man, andra inte. Vissa saker tycker man inte om för att de är hårt baserade i associationer man inte kan relatera till, men i de flesta fall så är det för att man helt enkel inte tycker om det. Jag har bara orkat läsa igenom 5-6 sidor av den här diskussionen nu, men har du någonstans förklarat varför DU ser dansband som ett missförstått underverk? Enlighten us. Själv avskyr jag dansband med en djup och innerlig glöd. Inte för att det är dansband, jag gillar exempelvis faktiskt uppriktigt sagt Black Jacks låt Inget Stoppar Oss Nu (även om jag aldrig skulle lägga den på min iPhone), & har all respekt för Sven-Ingvar's crossover mellan rock n roll och dansband. Det finns saker jag respekterar med dem; De är extremt väl producerade, dom är oftast helt otroligt lysande musiker, och dom har ett syfte att kunna hålla sig i bakgrunden medan folk pratar och umgås utan att störa. Easy listening, så att säga, men med syfte att få folk att dansa. Att jag får eksem på trumhinnan av dem är i grund och botten grundat i ren smak, men eftersom smak inte verkar respekteras så har jag även några goda orsaker jag avskyr de flesta dansband så brutalt: De är extremt slätstrukna! Deras uniformer brukar ofta vara en god källa till skämt åsså, men mest av allt avskyr jag dansband för slätstrukenheten. Inte en enda frekvens sticker ut, allt sitter ihop som en matta, inte så mycket som en liten dissonans nånstans (haha, rimmar ju till&mä!) och rytmiken är helt extremt homogen. Ibland kan man mycket väl tycka illa om nåt för att poletten inte trillat i än. Scott Pilgrim vs The World var en sån film för mig. Det tog 10 minuter innan jag insåg att filmen var helt lysande! Men det var för att den var extremt beroende av associationer. Musik är sällan på det viset. För en skicklig gitarrist kan det vara otroligt givande att lyssna på konstjazz för att han/hon kanske är imponerade av fingerspelet. Jag gillar Noise-Music för att jag älskar "order-in-chaos", så att säga. Men en vanlig lyssnare tycker bara Bebop är not-bajseri, & att Noise inte är nåt annat än slumpvis oljud. Dansband är inte uppbyggt så, dansband är uppbyggt för att få den breda massan att röra på fläsket och vara oförarglig. Det är den direkta motsatsen till Art-Music-stilar som Bebop, Noise, Progressive/Art-Rock, och liknande.

KRK gillar jag inte alls, har för muffligt ljud för min smak, men är väldigt förtjust i HS-80! Har ett 5.1-system med fem HS-80 & en HS-10 woofer sen runt sex-sju år tillbaks (osäker på exakt hur länge, köpte dom några veckor efter dom släpptes vad jag vet), och är väldigt nöjd med dem. Det finns många åsikter om detta, men jag hör till dem som föredrar att jobba med fullständigt neutralt kalibrerade monitorer genom både akustisk behandling och equalizer som sista steg. De här högtalarna har inte helt rak karaktär själva, har ett lite för skarpt ljud man i praktiken måste koppla in diskant-paden på innan man använder dem, & kan vara lite tjorviga att placera, men har ett väldigt rent ljud jag inte förväntade mig på ett system i den här prisklassen (när jag köpte dom låg dom på runt 6000:- per styck, men nu vill jag minnas dom kostar under 2000:- per högtalare), och en helt otrolig upplösning i diskanten. Även med pad:en på :-) Sen har vi ju, som tidigare nämnt, HS-50 som är ännu billigare & låter ungefär likadant, men som inte går lika lågt i basen. Vilket jag iof ser nu att du hade åsikter om. Hur ser din budget ut förresten? Vad är du villig att lägga?