van Caine

Skumt, ditt svar kom först efter jag skickat mitt trots att ditt var 30 minuter innan mig... Jäjä, som sagt, jag gillar piezo till trigg och undervattensmickar :-)

Vad är det du vill trigga med den? Jag använde en ko-klocka som trigger till min Roland SPD-20 för några år sen, och då limmade jag helt enkelt bara fast ett piezo-element i klockan med lite mastix (hud-lim gjort på kaktus. Lätt att få bort om man ångrar sig), som i sin tur gick till en billig Behringer-mickamp innan den gick in i drumpad-settet. Funkade bra, även om limmet inte höll så länge! Tror ärligt talat inte ens jag hade behövt förstärkningen om jag inte hade haft rafsat åt mig ett så futtigt element, men man tager vad man haver :-)

Ibland går det, men det är enbart ett program som kan få åtkomst till ASIO åt gången. Mina Lynx-kort kan ställas in på att automatiskt byta till det program som är aktivt för tillfället, så länge inte det man skiftar ifrån har en aktiv uppspelning när man gör sin Shift+Tab, men det rekommenderas inte då det kan strula vid bytet. Bättre att hålla sig till en sak åt gången! :-) Sen kanske man vill spela in från ett program till ett annat, jag gjorde så mellan Nuendo och Wavelab innan Steinberg lärde sig göra en riktig mixdown-funktion, men då använde jag DirectShow-drivrutinerna!

ASIO är strikt ett program i taget. Det är av stabilitetsskäl, och för att inget ska kunna påverka trovärdigheten i uppspelningen eller inspelningen. Behöver du Windows ljud då? Själv har jag alltid allt sånt avstängt i vilket fall :-)

......det där är släppt på skiva??

Inte längre, nej :-) När jag gjorde mitt första konstruktiva masteringjobb '98 (den vad jag vet första officiella CD-skivan mad Karl Gerhard) så var plugins helt värdelösa. Det jobbet slutade med att jag gjorde precis all dynamisk kontroll manuellt och EQ analogt. Nu för tiden är det mest analoga gitarreffekter och extrem high-end (exempelvis SSL och Neve) som fortfarande spöar plugins med råge...även om jag fortfarande absolut använder grymt mycket analoga effekter och processorer för att jag älskar grit :-) Att digitalt ansågs (med rätta) att låta kallt berodde på både väldigt dåliga omvandlare, plus att datortekniken inte orkade med att driva ljudprocesser så som dom behövde. Nu är just den kallheten något jag och många andra eftersträvar till många ljudkällor :-) Indeed! Jag har inte känt på materialet som så, har inte tid heller, men jag fick en känsla av att CR gjort vad dom gjort för att det kan ha varit valet med minst nackdelar. En mix blir aldrig bättre av mastering, det är inte det mastering är till för, den blir bara snyggare, mer polerad, och med bättre ljudbild. Nya öron är guld värt när man mixat länge och väl, det är den huvudsakliga orsaken varför inga av mina kontakter inom musik har nån närmare lust att skaffa sina egna masteringprylar. Release, jag förutsätter att vi snackar compressor och limiter här, påverkar först och främst basen. Det är något man bäst lyssnar sig fram till vad som funkar, olika material har extremt olika behov. Din tabell när det gäller delay är dock schysst! Oh yes, men det är inte kyla man riskerar. Som jag skrev tidigare i det här inlägget, sånt berodde mest på att omvandlarna hade kraftig digital distorsion som gav huvudsakligen väldigt skrikig högmid och tunn bas. Vad vi riskerar genom att använda för många olika effekter nu för tiden är framför allt artefakter i ljudet och väldigt tydliga fasförvrängningar. Det finns en orsak att rena mastering-pluggar kostar en sinnessjuk mängd datorkraft, och hårdvaruburkar ungefär som ett mindre land, men även med såpass rena effekter/processorer så måste man vara försiktig. Själv går jag alltid tillbaka till scratch om (när) jag upptäcker att det blivit för mycket. Det är viktigt att försöka fixa till det som verkligen stör, men det är precis lika viktigt att aldrig någonsin lägga till något som inte verkligen behövs och gör tydlig skillnad. Om man fixar till en sak i mastering så riskerar man att samtidigt förstöra något annat.

Vi tekniker har alltid suttit med när vi gjort våra masteringar i externa masteringstudios, i ett antal fall har till och med stora delar av banden varit med. Jag förutsätter att de flesta ser det som en självklarhet.

Vad jag menade var att det spökande frekvensområdet fanns gömt i mixen redan, men innan kompression så var det mindre framträdande och gav mer en känsla av dynamik. Nu är det väldigt hörbart, och borde blivit urgröpt lite. Vad jag menade med "givetvis" var att det inte var en artefakt av själva masteringen, som exempelvis disten i Xarc's version var, utan något som fanns ifrån början :-) ....även om jag tycker båda borde gjort nåt åt saken...

Jag vet inte hur Scarlett står sig mot ett Focusrite Saphire som jag har liggande (fick det gratis.Knappt rört det sen dess), men jag var verkligen inte imponerad av deras mick-preamps, så jag hade valt Mackie'n.

Jag gillade verkligen inte Xarc's version, men tycker båda har en lite jobbig och stixig diskant. Visserligen gömmer den sig (givetvis) redan i mixen, men där är den inte på långa vägar lika tydlig, och det är nåt dom borde polerat lite. Hade velat ha den lite renare...

Nej, en dålig tekniker bli aldrig bra oavsett hur schyssta prylar han har. Och en bra tekniker kan skapa schyssta saker med dåliga prylar. Men en bra tekniker kan skapa direkta mästerverk med riktigt bra prylar. Jag umgås mycket med konstnärer, och har ett förflutet som reklamtecknare. Det är sant att man med vilka penslar eller pennor som helst kan skapa uttrycksfulla och vackra målningar/teckningar, men ska man återskapa andras verk eller göra något riktigt naturtroget så krävs det färgpigment som är up to par, för att inte tala om har rätt fysiska egenskaper. Vad gäller penslar och papper så gäller exakt samma sak där; dåliga doningar, sämre resultat. Så länge det gäller rent artistiskt uttryck så kan man göra precis som man vill, men mastering har inte mycket med artistiskt uttryck att göra på det sättet, och måste hålla professionalitet och konsekvens. Om inte kunden uttryckligen sagt den vill ha materialet hårt färgat så måste utrustningen vara extremt pålitlig och transparent. Och teknikern kompetent.

Även jag gör all mastering och även alla mina ljudeffekter i Wavelab. Jag använder mycket outboard-gear till mastering, men när det gäller plugins så är linearitet ett av de viktigaste kraven. I min åsikt så är det mycket enklare att arbeta på det här sättet då programmet enbart är gjort för redigering och inget annat, samt stödjer PQ-kodning & bra konverteringar.

D Vibe - Dat's da stuff! :-D

No can do, jag lyssnar inte nämnvärt på sånt. Jag har klurat lite på det där, och ett genomgående tema i kristendomen är glädje. Visserligen kan nog "häxorna", samt korstågens och Spanska inquisitionens offer (för att nämna några) ha åsikter om den saken, men något jag ofta reagerat på både under min tid som bröllopsfilmare och när jag vart i kyrkan pga dop och liknande, är att många, prästen undantaget, tenderar tala med ett lite högre tonfall och med mycket mindre mage. Många "nyfrälsta" jag snackat med har till och med sagt själva att dom talar med "glädjens röst". Jag kan givetvis ha fel, det kanske bara är ett sound dom gillar, och ärligt talat så går det inte att skilja på kristen rock och rock helt enkelt väldigt baserad på 80-talet, men jag har en gnagande känsla av att de vill ha en mer etheriell känsla i musiken. En vänligare känsla. Med andra ord raka motsatsen till exempelvis folk som mig och liknande som är långt ifrån förlåtande och fridfulla. Jag ska ta ett exempel på hur det här används praktiskt för att styra folk undermedvetet: Både inom musiken och ljuddesignen så går jag själv åt precis andra hållet - Dissonant, skavande, och aggressivt. Dock blir inget hårt och illsint utan juxtaposition (nåt att jämföra med), och därför blandar jag friskt med mycket ljusa och vackra delar. Jag jobbar huvudsakligen med scifi, skräck, och thrillers inom film, men gör i allra högsta grad samma sak inom draman och komedier, men i en annan blandning; När publiken ska vara glad eller på gott humör så håller jag designen högre upp i registret med en väldigt harmonisk uppbyggnad, jag simulerar lite hur rösten tenderar gå upp när man blir lyckligt uppspelt. Men när något är hotfullt eller på annat sätt negativt går jag åt andra hållet - jag arbetar väldigt mycket med lägre baserade ljudkällor (ej att förväxla med basen. Basen kan ha en lugnande effekt), använder mycket dissonans, och arbetar väldigt mycket med ljud som i viss mån simulerar plågade mänskliga ljud eller djurljud. Summa kardemumma: jag är övertygad dom väljer ett ljusare och luftigare sound för att illustrera sin egen eufori. Ett annat uttryck för just detta är hur allt är så förbannat vitt så fort det har med kyrkan att göra. Samma sak, men två sätt att uttrycka det på. Dock inte sagt att det jag just skrev gäller alla. Långt ifrån. Ta som exempel Amerikansk gospel! Den har ett extremt fullt register, men grymt vacker lågmid. För att inte tala om Gregorianska munkar och bönen Fader Vår!

Blir inte överraskad över han Tommys teistiska inriktning. Av nån anledning, som jag är övertygad om att är omedveten, tenderar väldigt kristna ofta välja ett ljusare sound än metal-folk utan nån nämnvärt trosinriktning. Den här mixen lägger väldigt mycket fokus på det högre registret, vilket tyvärr gör att folk uppfattar mixen VÄLDIGT olika beroende på varje enskild lyssnare. Dock håller jag fast vid att jag faktiskt gillar den här versionen (även om jag normalt sett föredrar mycket tyngre saker, exempelvis Rammstein, Laibach och Nine Inch Nails. Dom kan bas dom!), och gitarrerna, även om jag hade velat ha dom en bra bit lägre i balansen, låter gure-mässigt grymt! Jag får en väldigt schysst humbucker-känsla med mycket trä som är väldigt ovanlig över huvud taget :-) Jag gillar när gurorna har eget liv utan att ta över helt eller dränka allt annat! Hela låten är väldigt kompetent spelad...även om jag hade velat ha lite mer tyngd i den.

Nej, ett rosa brus kan vara svårt att höra exakt hur det ligger till, men med en sinuston hör man exakt var det inte fungerar. Det är precis för att höra ifall man sitter med en jobbig nod som man använder sinus. Det är ALLTID, när man har subben som något annat än LFE, viktigt att hålla balansen hundraprocentig. Annars blir mixarna mellan tunna till extremt tunna. Att placera sub:en så den hamnar i en nod är enbart fel och nåt man får göra nåt åt.

Jag har aldrig hittat ett instrument jag inte gillat, spelat på rätt sätt. En gnälligt spelad fiol kan till och med ha sin plats ibland, men gnälliga människor är enbart vidriga.

Glömde säga att jag var tvungen att öppna reglarna för att kunna rengöra dem.

Nilsson: Utan vaselinet så rivs kolet bort helt :-)

Om du inte hittat nån speciell spray så är elektronikspray ren isopropanol. I vart fall alla jag har och har haft. Det går att rengöra dåliga pottar och sliders, jag har gjort det med min JUNO-60 eftersom det är halvt omöjligt att få nya, men det kräver att man är väldigt försiktig och inte använder lösningsmedel.

Du har den rätt inställt när du kan köra en sinuston eller något annat svepande från botten till toppen utan att kunna höra var baslådan slutar och högtalarna tar vid.

Jag kan inte riktigt säga enskilda impulser jag använder, jag tror inte någon av de jag har är helt oanvända precis. För mig är det vad som följde med/fanns att ladda ner till Steinberg REVerence och AudioEase Altiverb som används. Inte hittat några bra tredjeparts-impulser i övrigt, en stor konsertlokal till REVerence undantaget.

Gött :-)

ETT NEJ ÄR ETT NEJ!!!! *springer skrikande in i duschen (fullt påklädd) & grinar i det strilande vattnet sittande i fosterställning*

Yupyup yup, man ska aldrig vara rädd för att ringa musikpolisen när man råkat ut för nåt sånt, det är inte ens fel ;-)