amatören

👍😉

Bra idé, det har jag inte provat. Några förslag på effekt-kedja, för att sen få fram riktigt punchig bas?

🙂 Vad menar du @Studio Ballong? Ska man äta lakrits innan man sjunger eller? 😄

Hej Har någon erfarenhet av att sjunga ordlös bas, som t.ex. Bobby McFerrin och basarna i många av acapella-grupperna? Vad använder man för teknik för att inte få med oönskade ljud från läppar, tunga, etc? Jag talar alltså inte om rena "puff-ljud", utan mer om biljud inom mellan- och högre mellanregister. Ibland kombineras ju basandet med trumliknande ljud (som kagge, virvel o highhat). Men annars vill man kanske ha mer ren bas, med konsonanterna d, b eller p som "anslag". På konserter ser man att de har mikrofonen väldigt nära munnen dessutom, och till synes inga avancerade pop-filter. Hur gör man för att få det att låta bra och få bort allt smackande och klickande? Har det att göra med speciella mikrofoner? Eller kan någon rekommendera någon effekt-kedja, med t.ex. filter, limiter, gate o.s.v? Har testat en del med inspelning i Reaper och olika effekter, utan större resultat. Har just nu bara en mikrofon Rode M3 till hands. Tacksam för alla tips. 😉 Erik

Jättekul idé! Och nyttig träning. Vore kanske bra att specialisera det lite, efter det intresse som kan finnas. Är det t.ex. mest mixare/producers som är intresserade, kan man ju fokusera på det. Eller kompositörer/arrangörer, som ju lyssnar på ett lite annat sätt. Professionella musiker gillar att "syna" andra detaljer. Blir det alltför brett, kan det visserligen bli väldigt intressant, men svårt att "hålla tråden". Att diskutera plugins, harmonilära, improvisation och mjukvaru-synthar - allt på samma gång, skulle nog bli lite rörigt. Då rinner kanske allting ur sanden. Å andra sidan, om intresset inte är så jättestort (eller tiden räcker till..) kan man ju ta det bredare. För min egen del är jag intresserad av lite av varje, beroende på vilken musikstil det är.

De flesta houselåtar har väl ett fristående bas riff som varierar väldigt lite, och tillsammans med trummor och t.ex. piano utgör "studsmadrass" för sång/soloinstrument.

En fördel att ha ett praktiskt program för att lätt sätta ihop audio med video. Som t.ex. Steinbergs Sequel.

Sant, att det är mycket som ska få plats på ett mycket begränsat utrymme. Med tiden blir ju komponenterna allt mindre och mindre, så snart spelar det väl ingen roll. 😎 Ja, den har man hört mycket om. Det är i o för sig ett ljudkort med inbyggd mik. Har någon provat Apogee's MiC som är en ren usb-mik? För övrigt, finns det någon som klarar 96kHz/24 bit, för ordentlig studiokvalité?

Nu har ju USB-mikrofoner blivit väldigt populära. Men kan man säga att de håller måttet i en musikstudio? Eller åtminstone i en enkel hemmastudio? Om man bara håller på med att spela in t.ex. sång, och inte håller på med mängder av spår och mjukvaru-instrument, kanske en bra usb-mik räcker? Och det inbyggda ljudkortet i datorn klarar av resten? Någon som har erfarenhet? Använder ni usb-mikar i era proffessionella projekt?

Exempel på att man gått till domstol för att ha använt en loop kommersiellt?

Ett enkelt midi-klaviatur, jättepraktiskt för att kunna lägga på t.ex. bas och annat med instrumentpluggarna. Det går ju att skriva in tonerna, men det är något helt annat att spela (eller trumma in dem).

I det här exemplet blir det tydligt, det här med att ligga på det dubbla tempot. Låten börjar långsamt, men Otis sjunger hela tiden med en "snabb" rytmisk frasering (som han ju alltid gjorde). http://youtu.be/TXmLjbTBcdU Willie Nelson har det faktiskt också, men fraserar helt annorlunda.

Intressant, kan stämma. Här har man kanske ofta sett något "pinsamt" i t.ex. rytmisk dans.

Ja, jag tror själv det handlar om hur man känner beatet, eller pulsen. Däremot skulle jag inte vilja beskriva den som att den "lunkar på, tyst, i bakhuvet". En sån säker taktkänsla har ju jättemånga musiker, i alla genreer. Svaret ligger i - det är min teori - en känsla för det dubbla tempot, tickande djupt där inne. Alltså riktigt snabbt ibland. Lyssnar man på B.B.'s break igen, kan man höra att han inte ligger på grundrytmen och triolerna, utan på ett födubblat tempo. Som en ride-cymbal snabbt tickande ovanpå, ungefär. Detta tror jag är ett av grundämnena i mycket av den så kallade afro-amerikanska musiken. Och har man inte den känslan, är det bättre att försöka spela någon annan stil. Som också kan svänga för den delen.

Ja, men jag frågar efter vad det är rent musikteoretiskt. Det måste gå att definiera. Och alla som spelar blues/jazz/soul har det inte. Jag har kanske valt fel tråd... 😐