desvaenger

Jag tycker att det är ett riktigt smidigt och roligt bord. Det fattas bara en sak: flying faders. Synd, men ingen deal breaker. Något för Presonus att jobba på tills släpp av nästa version!

Sextiosex av din kaliber skulle kunna ersätta samtliga övriga medlemmar på detta forumet. 😄

Absolut. Fulla människor går igång på nästan vad som helst - så länge det är högt! 😏 Akustiken i mindre lokaler är dessutom ofta riktigt ogynsamm. Ljudnivån drar lätt iväg och det vid dåliga frekvenser; ofta mellanregistret, där örat är som känsligast.

Detta är en bra pedagogisk förklaring. Detta är vad det handlar om. Principen. Sedan kan man även hindra krockar tidsmässigt. Det vill säga att förhindra att kick och bas spelar samtidigt, antingen genom arr eller med exempelvis sidechain-komprimering. I slutändan handlar det om att man inte vill att för mycket energi ska ansamlas vid specifika frekvenser vid en given tidpunkt (rättare sagt flera givna).

Spelar man enligt gällande restriktioner tycker jag inte att det blir för högt. Problemet är att många drar på rejält mycket högre. M.a.o. tror jag inte det hjälper att sänka den redan satta gränsen, utan det krävs fler kontroller med större konsekvenser på de stora konserterna för att få ner nivån. Garageband som spelar på lokala krogen brukar också brassa på en jävla massa; lägg därtill att det dessutom oftast låter riktigt illa = ett enda högt oljud. Detta tar på öronen vill jag lova, men att springa runt och göra mätningar på små lokala hak är inget socialstyrelsen har resurser till.

Häftigt! Jag gillar gamla prylar, speciellt gamla steg och mixers! Risken är dock att gamla kondingar har gett upp, vilket bland annat ändrar frekvensresponsen. En recap kan vara värt pengarna på en pryl man vill satsa på. 🙂

Sen behöver det inte vara kvaliteten som är orsaken till att man skär bort med EQ. Hälften av an EQ:ing jag gör är för att på ett bra sätt passa in olika instrument i varandra utan att de krockar. Tänk hela tiden i termer om energi! Sola två eller fler spår i taget och lyssna efter krockar (ansamlingar av onödig energi vid specifika frekvenser) och välj sedan vilket av instrumenten du ska avlägsna detta ifrån (kanske båda för att dela bördan?). 🙂 Att boosta undviker jag in i det längsta, men känner jag att vad som är bortskuret känns rätt, största delen av frekvensregistret ligger i rätt nivå, men det fattas lite fyllighet runt 500 - givetvis boostar man då istället för att behöva sänka på två ställen med en high och en low shelf (som dessutom förmodligen redan används till annat). På trummor är det rätt normalt att jag använder mig av hyfsat smalbandiga boostar runt 3k om jag vill att de ska höras, till exempel - så det finns användningsområden för boost också, men man bör vara konservativ. Tänk på att det oftast är mycket mindre förändringar än vad man tror, som behövs för att åtgärda ett fel. Låter det lite instängt? Då finns det goda chanser att en dipp på 1-2 dB på rätt vald frekvens på rätt instrument åtgärdar problemet. Många SMÅ förändringar, fördelat på ett stort antal instrument gör en stor skillnad på helheten, så försök i det längsta bevara instrumentets kärna och karraktär - ändra så lite som möjligt. I vissa fall får man göra uppoffringar och då är den rätta vägen ibland att gå, att göra det radikalt när man ändå håller på. Istället för att ge alla instrument en halvhög prioritet väljer man att ge ett fåtal instrument stort utrymme, sen slaktar man resten och låter dem dela på den lilla plats som blir kvar. "Måste den där ackegitarren ha botten ända ner till 100 Hz, eller kan jag lika väl lägga ett 12dB/oct högpassfilter på 800 Hz? Kanske är det bara transienterna från plektrumanslagen jag faktiskt vill åt?". Exemplet låter drastiskt, men ibland blir det så. Sammanfattat är det en balansgång på många plan. Alla instrument kan inte få samma prioritet, alla instrument kan inte vara lika fylliga, alla instrument kan inte ha samma öppna, klara, diskantrika topp och alla instrument kan inte vara lika punchiga och dynamiska - för om det är så, kommer mixen endast att ha förvandlats till en enda stökig och oändlig konkurrens som ingen orkar lyssna på. Tänk dig 10 stökiga grabbar instängda i ett litet rum - i verkligheten fungerar det betydligt bättre om ett par eller tre av grabbarna är alfahanar och resten håller sig lite i bakgrunden - då har ALLA roligare. EDIT: Välj varje EQ-justering med omsorg. Tänk över valet av Q, frekvens och gain. Fundera över vilka andra alternativ som finns. "Är jag säker på att jag har uppfattat problemet korrekt, är detta då den korrekta lösningen?". Innan du rör EQ:n ska du redan ha tänkt över vad det är du vill åtgärda. Ställ in den relativt snabbt, lyssna, bypassa - "Låter det sämre bypassat?" - aktivera EQ:n igen och gör finjusteringar - bypassa emellanåt för att höra vad du faktiskt har ändrat! Endast när du är helt säker på att din valda EQ-korrigering gör den nyttan du är ute efter är den berättigad att vara kvar - annars kasta idén och prova något annat.

Om man bryter ner det hela så grovt det går kan man nog säga att två faktorer är avgörande: - Hur lättlyssnat det individuella instrumentet är (dynamikkontroll och frekvensspektrumkontroll) - Hur lätt det är att skilja mellan de olika instrumenten (fördelad energi mellan instrumenten med hjälp av EQ/volym), samt samspeltheten EDIT: Men jag anser EQ vara det viktigaste, med god marginal.

Det där kan inte vara annat än en trasig monitor och eftersom de är nya ska du definitivt begära en ny! Det låter som att det är en trasig komponent eller lödning eller något liknande, som sedan rätar till sig/får kontakt när förstärkeriet värms upp.

Ofta är mellanregistret kvickare på de mindre modellerna, men det blir inte lyckat ifall de har försökt töja ut basresponsen för mycket (för att få fina siffror på pappret). Seriösa tillverkare gör inte så. En sund design med litet baselement låter otroligt bra i det registret den klarar att återskapa (d.v.s. allt över den djupaste basen). Samspeltheten mellan diskant och bas blir dessutom mer uniform då elementens mittpunkter är närmare varandra.

Riktigt gött sväng där! Ska definitivt kolla närmare på dessa. 🙂 Då tror jag att de stegvis får visa sin äkta personlighet, så att fansen hinner acceptera dem och inte blir chockade.

Här köper jag alla mina strängar. Väldigt bra = billigt, snabb frakt och stort sortiment! http://schneidermusik.de/shop1/index.php

Med all välmening tycker jag du ska söka här på forumet. Det finns säkerligen omkring 10-20 trådar om precis det du frågar efter bara sedan årsskiftet.

Jag tycker du kan köpa lurarna först och se om det funkar. Det låter "hyfsat" om mina när de drivs från mp3-spelare, men givetvis öppnar de upp sig i ljudet när de får mer kraft och detalj av en bra lurförstärkare eller inbyggt hörlursuttag. Jag driver mina med en TC Electronic BMC-2 vilket räcker och blir över - det låter jävligt bra. Men över lag är de inte så jättetungdrivna. Har du en normal 6,5mm hörlursutgång på ditt ljudkort fungerar det säkert bra. Men som sagt, du får inte riktigt ut lurens potential ifall drivningen är "sådär". Det går att förstärka signal på bra och dåliga sätt. Distorsion är en faktor som skiljer mycket mellan dålig och bra drivning.

Beyerdynamic DT880 250 ohm. http://www.prisjakt....kt.php?p=550532 Alternativt dessa: http://www.prisjakt.nu/produkt.php?o=18766 En ny variant jag inte har sett eller hört innan.

Kul att du brinner för musiken. Välkommen till forumet. Och sist men inte minst, akta dig för gammelrävarna som stryker omkring bland trådarna! ☺️

Har du kollat vilken latency du ligger på? Testa att justera upp latencyn och se om problemet försvinner. Det kan vara så att Cubase är lite kinkigare med latencyn och helt enkelt kräver att du flyttar upp den ett pinnhål.

Det låter rätt så tunt i mellanregistret. Där finns diskant och botten. Bottnen är lite burkig. Om det beror på gitarren eller rummet är svårt att säga. För att få mer mellanregister kan du testa att micka från stallsidan på 30-40 cm avstånd. Testa även att flytta upp micken mot halsen (behåll den riktad mot kroppen på gitarren). Det finns väldigt många tekniker att testa. En annan variant är micken över högra axeln, så att den kikar ner mot strängarna på samma sätt som du när du spelar. Prova även att ställa micken i olika delar av rummet. Var inte för nära en vägg. Detta kan påverka upptagningen rätt mycket i ett obehandlat rum.

Personligen kan jag intyga att det blev stor skillnad på mina Focal-monitorer när jag spelade in dem. Ursäkta upprepningen. Vill ni inte tro på det gör det mig inget. Demoparet i butiken lät öppet och detaljrikt. När jag fick hem mina splirrans nya fick jag en chock, och det berodde inte enbart på den sämre akustiken. Djupbasen var frånvarande, diskanten hård och tråkig. Ljudet var allmänt instängt och det lät "fel". Jag ville näst intill lämna tillbaks dem. Med tiden har det lossnat och nu, ~300 timmar senare, njuter jag väldigt av ljudet - trotts samma akustik. De är numera extremt lättlyssnade, öppna, punchiga och går djupt i basen. Mer organiskt. Saxat direkt ur Focals manual för Solo 6 BE/Twin 6 BE/Sub 6 BE:

Inte för att omvandla tråden till en debatt om hurvida fenomenet är verkligt. Men jag vill bara säga att det är konstaterat av flera stora högtalartillverkare att det gör skillnad. Focal professional skriver till exempel i manualen att högtalarna ändras så pass mycket i ljudet att man bör ge dem minst 10 timmar (vill jag minnas). Jag märkte stora skillnader i ljudet hos mina under de första 50-100 timmarna och ett antal användare rapporterar att de inte levererar som allra bäst förrän efter 150 timmar. Om tråden ska få ett syfte är det bäst att utgå ifrån att fenomenet faktiskt finns och är betydande. För att bidra till tråden: Jag tycker definitivt att man ska spela in lurar och högtalare en viss tid innan man gör jämförelser. Att jämföra en splitter ny lur med en som använts 200 timmar är rent av orättvist. Låt lurarna gå 3-4 dygn oavbrutet på hyfsad volym. Låt högtalarna spela i alla fall 10 timmar, men gärna mer.

Jag har en liknande, fast Acer. Uppgraderade från 1GB till 2GB det första jag gjorde. Det blev väldigt stor skillnad!

Testa att labba med olika filterslopes i kombination med en sänkande low shelf. Det brukar ge ett bättre resultat än att rakt av skära högt med filter. D.v.s. behåll lite grann botten lägre ner, på låg nivå, och skär bort det lägsta. Exempel: L-SH: -6-9dB @ 250Hz @ Q0,71 HPF: 18dB/oct @ 120-150Hz Så kan du styra öppenheten i soundet genom att höja/sänka frekvensen på low shelfen. Sen brukar jag hitta en bumlig frekvens kring 100Hz och sedan dess överton vid ~200Hz. Dessa dämpar jag parametriskt med mycket noggrann inställning av frekvens, sedan smalaste möjliga bandbredd samt minst möjliga cut. Annars blir det lätt schweizerost.

Jag drog upp reverb-aux-kanal-tjoderittan ett par dB eftersom jag fick noja att det inte limmade som det skulle. Sedan körde jag, i samma svep, när jag ändå höll på, en misslyckad mastering ovanpå detta, för att förinta den sista, överlevande, icke dränkta dynamiken. 😆

Gratulationer till vinnarna! Där ser man. Limpan och mixopenta i topp på både mix och prodd. Bra jobbat!

Det gjorde jag inte, men har flera bouncar. Det hade varit bättre om jag skickade in V4 ist för V5 masterad.