desvaenger

Nej, nyare DAWs fördelar lasten från enskilda kanaler på de olika kärnorna.

Nu har jag tid att svara lite närmare. 🙂 Har du ställt in W7 på att fördela resurserna på bakgrundsprocesser? Detta är ett måste på en dator där man sysslar med musik, så det är bara att ändra: 1. Högermus på "Dator" > Egenskaper > Avancerade systeminställningar > Avancerat > Prestandainställningar > avancerat 2. Pricka i "Bakgrundstjänster" > verkställ och stäng Har du hyperthreading på? Detta ställer du in i BIOS. Det är inte säkert att du märker någon skillnad. Gör du inte det kan du lika gärna HT vara på. 1. Tryck på DEL en massa just när du satt på datorn > du kommer nu in i BIOS 2. Leta upp inställningen för hyperthreading. Det är en inställning associerad med processorn, så den ligger ihop med andra inställningar för processorn. Har du speedstep/C1E/C-STATES på? Hanteras också i BIOS. Detta är olika energisparlägen, "states", som intel implementerat i sina processorer. De kan sänka hastigheten, spänningen och till och med stänga ner individuella processorkärnor. Allt för att spara energi. Det är jättebra på en konsumentdator eller serverfarmar, men det kan orsaka problem med knaster etc. för ljudnördar. Du kan prova att stänga av: EIST, C1E, Speedstep och alla C-STATES. Processorn kommer då att hela tiden gå för fulla muggar. Det gör även datorn en smula snabbare, men å andra sidan genereras också mer värme vilken datorn måste göra sig av med. Detta kan i vissa fall få fläktar att låta mer än innan. Hjälper detta kan du testa att slå på funktionerna igen, en i taget. På så vis utesluter du vilken som är boven, och du kan använda dig av övriga inställningar för att fortsätta spara åtminstone lite ström. Vilket energischema kör du? Windows kan även styra diverse energisparfunktioner från operativsystemet. Växla ditt energischema till "Hög prestanda" för att se om det hjälper mot ditt knaster. Har du krockande IRQ? Detta är nog det viktigaste tipset ihop med "Bakgrundstjänster". Kortfattat slussas data från olika komponenter i datorn genom så kallade IRQ-kanaler. Har man otur kan två eller fler tunga komponenter (grafikkort, PCI-bus etc.) använda sig av samma IRQ-kanal. Detta skapar givetvis trängsel och bråk om resurserna, vilket kan resultera i att ditt ljudkort inte presterar maximalt. Speciellt viktigt är det att inte ljudkortet delar IRQ med något annat. För att kolla detta: 1. WINDOWSKNAPPEN + R 2. Skriv "msinfo32", sedan ENTER 3. Maskinvaruresurser > IRQ 4. Sortera listan efter IRQ och försäkra dig om att inte ditt ljudkort delar IRQ med något ------------ Om inte något av detta fungerar har jag ett par knep till på lager. Säg till i så fall. Nej, sonnox är snarare rätt så milda på processorn. De är ämnade för alla arbetsuppgifter, inte bara mastering.

Det börjar nog närma sig gränsen, beroende på vilka pluggar som används. Fast med tanke på att du har en buffer på 40 ms låter det lågt. Har du ställt in W7 på att fördela resurserna på bakgrundsprocesser? Har du hyperthreading på? Har du speedstep/C1E/C-STATES på? Vilket energischema kör du? Har du krockande IRQ? Om du inte kan svara på dessa kan jag förklara närmare.

Hur låg latency man kan köra på har mer med ljudkortets ASIO-drivrutiner att göra än något annat. Vissa kort klarar ingenting innan det börjar spraka medan andra klarar låga tider på gamla datorer.. Exempel på dåliga drivrutiner: E-MU 1616 PCI under Windows 7 64-bit. Jag använde ofta halva latencyn i XP, jämfört med nu - och det var på min gamla dator, en core 2 duo på 2,66 ghz. Nu har jag en i7 950 vilken bokstavligen borde krossa den förra datorn. Orsaken är att E-MU bestämde sig för att aldrig släppa stabila drivrutiner för W7 64-bit, eftersom de inte orkar bemöda sig att serva gamla kunder utan helt enkelt skiter i att släppa någon officiell drivrutin till W7 64-bit. Exempel på bra drivrutiner: RME Dessa har jag sällan läst några klagomål om. Det råder någon form av halvkonsensus på nätet om att deras drivrutiner är bland de absolut vassase på marknaden. Det blir förmodligen mitt nästa märke när det nalkas ljudkortsköp.

Det låter ju som att ASIO-drivrutinerna inte riktigt håller måttet. Har du provat att ladda hem/installera de senaste?

Vitalizern gör annat än att komprimera också. Här lägger han till lite diskant etc. För att få fram skärpan (transienterna) på gitarren med en kompressor låter man dessa passera medan man komprimerar sustainen. Attacktiden är kritisk, vilket han även nämner. Med attacken väljer du hur stor del av transienten som ska ta sig förbi innan kompressorn hugger in. Exempelvis kan man för att få fram "snapen" i en acke ha en attacktid på 2-4 ms, medellång release på kanske 250 ms och sedan en ratio på 2-4:1. Ju mer du sänker treshoulden nu, desto mer av transienten kommer höras. Längre release trycker tillbaka sustainen i ljudet, men för lång kommer även att drabba efterföljande transient på nästa anslag. Ration avgör mer hur uppenbar man vill att kompressionen ska vara. Treshoulden är viktig, man bör hitta en sweetspot på treshoulden när resten av parametrarna är spikade. För djup treshould (för mycket GR) gör lätt allt till en soppa, det låter otydligt. Precis rätt mängd och du kan locka fram intensitet och attack samtidigt som du tyglar ljudet (om det nu är det du är ute efter). EDIT: Vill man istället locka fram efterklangen i ett instrument kan man göra det motsatta. Dämpa transienten och släppa fram sustainen. Detta görs genom att ha en mycket snabb attack (ex. 0-1 ms) och en kort release (ex. 50-100 ms). Då kan inte transienten smita förbi, utan trycks ner. Sustainen förstärks när release-tiden går ut. Du har nu applicerat gain reduction endast på transient-delen av ljudet. Peak-volymen har sjunkit, och nu när du vrider upp make-up gainen så att peaknivån återställs har istället snittvolymen ("de tysta partierna") blivit högre. Risken med detta är att man förlorar punch och tydlighet - om man gör sig av med för mycket transient. Olämplig releasetid ger även ett fult "pumpande". Metoden är i princip densamma som limiting. EDIT: Fixade ett par stavfel..

http://www.youtube.com/watch?v=ogxI8fc6z08&feature=context-shows&list=SL

Jag EQ:ar efter smak, tills det låter sweet i sammanhanget. Daskar på ett pingpong-delay i ex. 1/4 och 70% feedback, som insert. Sedan automatiserar jag volymregeln samt högpass/lågpass-filter vid mina sweeps efter tycke och smak. Ibland har skickar jag lite av den till en plate. Att utgå från två WN-generatorer i stereo, som inte är synkade, är en god ide!

Det sade jag inte heller. Dither appliceras vid bouncen där ljudfilen samtidigt trunkeras till 16-bit. Den trunkerade filen konverteras sedan. Rätta mig om jag har fel.

En viktig nyckel när man skruvar kompressorer är BYPASS-knappen och makeup-gainen. När du skruvat till en inställning vrider du på makeup-gain tills du upplever volymen likvärdig både när kompressorn är aktiv samt bypassad. sedan använder du bypassknappen för att jämföra vilket resultat du gillar bäst.

Prova ett kort hall eller room med en hel del predelay, kanske 30-80 ms eller mer. Det ger ljudet storlek.

Det finns ett par argument för att bidragen ska lämnas in i 44.1/16. Det är det rådande formatet och det är masteringteknikerns uppgift att konvertera materialet till detta format på bästa möjliga sätt. Valet av dither och eventuellt headroom för att undvika distorsion vid konvertering till mp3 bör med andra ord ligga på den som mastrar. Om någon limiterar till -0.05dBfs och sedan lägger på en dither, vilket leder till att intersample-peakar (och kanske till och med sample-peakar) ligger över nollan, samt att mp3-algoritmen senare genererar onödig distorsion på grund av litet headroom, bör summan av kardemumman hamna på masteringteknikerns axlar. Mp3-konverteringen tycker jag dock ska skötas av en och samma part.

Jag håller med. 2+

Denna gången ska jag försöka att inte missa tävlingen. 🙂 Det kan nog vara en intressant låt att mastra på Bloeas! Men jag hoppas att du tar bort stereobuss-kompressorer och limiters och lägger upp en torrare bounce så att man har något att jobba på, om det nu är denna låt som ska utgöra mastering-"offret".

Den frekvensen är essentiell när det mixas dyster dragspelsmusik.

Nästan alla låtar har högre intensitet i refrängen vilket ger högre RMS-värde. Det kan åstadkommas på olika sätt. Ett av dem är att höja volymen en smula. Det gör jag även när jag mixar live - lever mig in i musiken och styr masterregeln lite grand efter känslan. Refränger och outron brassar man på lite extra, för att sedan sänka lagom till nästa intro. Tanken är ju inte att volymskillnaden eller temposkillnaden ska bli så stor att man reagerar på det. +1 BPM är i princip omärkbart om man smyger upp tempot. Men det ger en subtil effekt som man påverkas av undermedvetet. Det är samma sak med volymen. +1dB märks i princip inte, men det gör arrangemanget mer levande. EDIT: Dessa två tipsen är såklart speciellt applicerbara på elektronisk musik, där de naturliga tempo/volym-skillnaderna inte existerar, utan måste återskapas manuellt! Ett liveband, om de är duktiga, sköter detta själva. Har du aldrig tänkt på att bandet ofta ökar lite både i intensitet, tempo och volym kring refrängen?

Eller så använder du helt enkelt pan-kontrollerna - för dem mot C.

Focal CMS50. Läs om dessa.

Tackar! Jag vet flera (inklusive undertecknad) som kommer uppskatta denna. 🙂

- Man kan även basera verser på 1/8 för att sedan kicka igång 1/16 hihat/shaker/arpeggio-synth eller annat jox i refrängen. Det ger gott ös. - Prova att automatisera tempolinjen i projektet, så att refrängen har 1 BPM högre tempo. - Automatisera masterregeln (snarare gainen innan inserts) så att allt utom refrängen är 1 dB lägre i volym. - Inled refrängen med en HIT som är högre än alla tidigare ljud - ger en WOW-effekt. - Bygg upp inför refräng genom att smyga på intensiteten i slutet på versen med t. ex. en bakåtvänd crash/vitt brus som ökar i volym, för att sedan lägga en rättvänd crash/vitt brus som minskar i volym efter 1:an i refräng. - Byt "tonart" i refrängen till en något lägre eller högre. Ex.vis. om versen går i Gm, kan refrängen gå ner till D#, eller upp till Bb. - Lägg på fler layers. Stöd t. ex. upp den där sågsynthen i versen med ett platereverb och en pad som spelar unisont när den går in i refrängen. - Lägg till harmonier som inte finns i versen. - Växla ackord oftare än i versen för att skapa rörelse. - Ändra någon panorering eller skapa en automatiserad panorering över refrängen, i kontrast mot den statiska panoreringen i versen. - Öka volymen på BK/VK eller båda en smula. Som du ser av mönstret i mina förslag handlar det om att tillföra något som inte fanns i versen, för att fånga lyssnarens uppmärksamhet. Man tillför stimuli, driv, volym, vad som helst. Poängen är att refrängen ska utmärka sig och att man ska fångas av drivet. En beroendeframkallande hook någonstans i innan/efter eller inom refrängen hjälper även mycket. Ta den där alldagliga syntharpen och släng in en galen twist någonstans! Något som man inte alltid tänker på är basen. Där sitter mycket av drivet. Ha en mer varierad basgång i refrängen. Hur som helst, kombinera gärna flera av sakerna här ovan och du kommer att få effekt!

Jag är inte säker, men det kan ligga ett svagt chorus på klavet i kombination med att de har fördröjt ena kanalen, förmodligen den vänstra, med några millisekunder (10-20). Gitarren låter dubbad, om än riktigt tight. För att få ut dubbade och panorerade gitarrer från centrumbilden kan man EQ:a dubningarna olika. Exempel: V dub: Q0.71, 500Hz, +2dB /// Q0.71, 4kHz, -2dB H dub: Q0.71, 500Hz, -2dB /// Q0.71, 4kHz, +2dB Synthljud kan man också få ur mittenbilden på liknande sätt. Exempelvis genom att skapa två monosynthar och ställa in parametrarna en smula olika, knappt hörbart, samt panorera ut dem. De små och många variationerna ger bredd i ljudet.

Om du ska bredda med kort delay, lyssna i mono och justera tiden tills det fasar minimalt, lyssna på resultatet i stereo. Nöjd? Inte? Prova att hitta en annan timing. Var ej rädd för att testa längre tider.

Till råga på all kan man, om man inte vill se Mac OS, installera W7 och göra precis vad man vill. Jag ser inte problemet. Köper man produkten vill man troligen ta del av det totalitära systemet. Sedan, om man inte vill det, kan man alltid installera W7.. Och hur fungerar det resonemanget? Mig veterligen vill alla vinstdrivande företag ta ut så höga priser de förmår, med hänsyn till konkurrens och köpkraft. 😉

Du kan inte låta bli att lyssna på Focal Solo 6.

Jag får sällan rätt på varken transienter eller bas i lurar. Då har jag ändå testat att mixa i ett flertal. Stereobredd etc. går att vänja sig vid, men transienterna blir alltid för hårda för mig. Då sitter jag med DT880 som trots allt presenterar transienterna så bra en lur kan. Jag misstänker att det beror på att jag blir avtrubbad i registret 2-6kHz väldigt fort och utan att märka det själv, när jag sitter med lurar (gammal hörselskada som spökar).