desvaenger

Tack. Detta inlägget var värt mer än allt annat jag upplevt denna dagen.

Dessa JBL-kolosser. Vilket lyssningsavstånd är de lämpade för? Närfält? Jag vet att det finns diverse kolosser, särskilt från 80-90 tal, som har mellanregister och diskant placerade horisontellt jämte varandra. Det kan fungera bra när uppgiften är att fylla upp ett större rum med ljud och kritisk lyssning inte är en prioritet, alternativt om lyssningsavståndet är så pass stort att sidledsrörelser i lyssningsposition inte ger betydande vinkelskillnader i förhållande till högtalaren. Men det optimala är nästan uteslutande att placera diskant samt mellanregister vertikalt ovan varandra och så nära varandra som möjligt, för att få en så bra integration som möjligt vid delningsfrekvensen - inte bara rakt framför högtalaren eller i det horisontella planet (on axis och off axis) utan även i det vertikala planet. Orsaken att jag vill räkna bort skräp är att i den lägsta klassen finns allehanda skräckexempel där designen endast är till för att locka nybörjare (får man skriva så här utan att bli sågad? 😉 ). Exempelvis finns närfältsmonitorer med dubbla diskanter placerade jämte varandra i det horisontala planet. Vilken person som helst inser att det är ett vansinnigt designbeslut ur ljudsynpunkt då det resulterar i kamfilterdistorsion i övre diskantregistret även vid små rörelser i sidled. Fostex har denna härliga skapelse: http://www.thomann.d...ght_b_stock.htm Som loggan antyder är de avsedda att placeras på högkant, vilket resulterar i att mellanregister och diskant hamnar i det horisontella planet och därmed ger skiftande frekvensrespons när man rör sig i sidled. Detta är oundvikligt. Endast med en mycket brant delning på 48 db/oct eller brantare kan man minimera detta problem. Inte nog med att frekvensresponsen vad gäller direktsignalen från högtalaren varierar vid sidledsförflyttning. Vad som kallas "power response" blir också ojämn, vilket kan vara ett lika stort problem, ovanpå det förstnämnda. Vad som händer i praktiken är att högtalaren, på grund av fasrelationen (vilken påverkas av bl. a. avståndet mellan elementen och delningsfrekvensen) elementen emellan kommer att ha en dip vid delningsfrekvensen i hela det horisontella planet (vid alla vinklar utom rätt fram, tilltagande åt sidorna). Detta gör att betydligt mindre energi förmedlas till rummet vid denna frekvens. Rumspåverkan kommer därmed vara mindre vid denna frekvens i relation till övriga frekvenser och då luras gärna hjärnan att tro att det är okej att vrida på lite mer vid just denna frekvens. Tendensen till skrikiga mixar är ett faktum. Jag önskar jag kunde förklara det tydligare. Jag vet inte varför man skulle vrida diskanterna på NS10, när det inte har någon elliptisk waveguide eller annan oregelbundenhet som skulle påverka ljudet beroende på orientering. Spridningskaraktäristiken är den samma åt alla håll. Jag har också ägt NS10 Studio och har kollat noga på diskanten. Så vitt jag vet är den gjord att ha stående från början, när den enbart hette NS10. När högtalaren senare letade sig in i studiorummen insåg Yamaha att det fanns pengar att tjäna. De gjorde några mindre förändringar. Bland annat gjorde de diskanten mindre sibilant och vände loggan så att de man skulle kunna ha dem liggande på mätarbryggan utan att det såg fel ut (de tidiga användarna hade ofta sina NS10or liggande av praktiska skäl). Kolla bilder på NS10 så ser du. Tillägg: Mja, pengar att tjäna. De skänkte ut monitorer till de större studiorna, men de fick publicitet och syntes i alla fall. 1: Som du ser har AE22 sin diskant ca. 45 grader vinklad upp i förhållande till baselementet. Varför satte de inte den jämsides? Förmodligen ville de inte bygga en för hög högtalarkabinett då den är tänkt att placeras på mätarbryggor. De har med andra ord valt en kompromiss. 2: Har du hört M1:an både stående och liggande? Jag kan intyga att den låter mycket mer korrekt stående. Stereobilden blir knivskarp. Jag antar att de även i detta fallet har tänkt på att den kommer placeras på mätarbryggor. Det är ju svårt att sälja närfältare som är för skrymmande i höjdled till större studios. Då väljer de gärna en högtalare med lägre profil. Sistnämnde kan jag inte uttala mig om, mer än att jag ser att de försökt få upp diskanten så gott det går även här. Varför har ingen av dessa mastering-högtalare elementen placerade på något annat sätt än vertikalt? http://www.tyleracou...m/Decade X.html (bortse från centern, den ska få plats under en duk/bildskärm) http://www.gearslutz...5953-post4.html (dunlavy sc-vi) http://www.pmc-speak...assive/mb2s-xbd Angående koaxialer. Tvåvägskoaxialer har i regel en spridningskaraktär som är likvärdig i alla riktningar. Vad hade det varit för poäng att ha med dem i diskussionen? Alla högtalare kan ligga eller stå.

Vilken tvåvägsmonitor (ej coaxial) är avsett att användas liggande? Ge mig gärna ett eller två exempel. Alesis, Fostex eller dylikt skräp räknas inte. Visst, ett antal tillverkare skriver att deras tvåvägare kan användas i båda orienteringarna, men det betyder inte att det är lämpligt. NS10 studio används liggande, men det är inte heller av välljudsskäl.

Det tro fan det finns monitorer som ska ligga. Det är inte dessa jag talar om! Härligt påhopp helt utan orsak. Men ett exempel är Focal Twin 6 där tillverkaren rekommenderar horisontell orientering, men där väldigt många finner att de fungerar bättre i vertikalt läge. Och det är väl inte lustigt? Sedan när är det en önskvärd egenskap att ha två element på en monitor avsedd för närfältslyssning, med en delningsfrekvens i övre mellanregistret, placerade jämsides i det horisontella planet? Säger sig självt att det skapar fasfel vid delningsfrekvensen så fort man rör på sig. Detta är även uppbackat av seriösa mätningar. Således är inte ALLTID tillverkarens rekommendationer de bästa, vilket du verkar tro.. Ifall man inte hör denna skillnad har man förmodligen allvarligare akustiska problem att reda i först. Det är oftast ingen liten skillnad, och värre blir det på exempelvis 8" monitorer, där C/C-måttet mellan elementen är större. Men det är klart att det kan fungera hyfsat tillfredsställande om man inte sitter jättenära monitorerna samt inte brukar röra sig så mycket i sidled i sweetspoten. Välment.

Eller vinkla de svagt så att de siktar "neråt". Hur som helst, som alla säger - stående gäller om man bryr sig om ljudet. Liggande får du en rätt så stor dip i frekvensresponsen någonstans runt 2khz (beroende på vald delningsfrekvens mellan diskant/bas-element) om du flyttar dig ens lite ur sweetspoten. Ja, det kan kanske se häftigt ut för det otränade ögat. Men för det tränade ögat skriker det "nybörjare" och "han vet ej vad han sysslar med". 🙂 Det som faschinerar är att även folk som driver kommersiella studios ibland har tvåvägsmonitorer liggandes. Ibland finns goda skäl dock, som när monitorerna täcker ljudet från större, väggmonterade monitorer. Eller när de döljer sikten in i inspelningsrummet för mycket (men då hoppas jag att de har ett par andra monitorer att förlita sig på och inte endast de liggande närfältarna).

Du har helt rätt i att jag växlat på flera begrepp. Det som menas med inlägg #6 kan lättare tolkas om man byter ut "harmoniska" mot "jämna", samt byter ut "oharmoniska" mot "udda". Det som åsyftades var med andra ord jämna samt ojämna övertoner. Man har en grundton (fundamental frekvens) samt jämna och ojämna övertoner. I texten sker sedan sporadiska växlingar mellan begreppen harmonics och övertoner, som om de vore samma sak. Gällande det fetmarkerade: Det har du också rätt i. Det är tokigt. De ojämna övertonerna vid en fundamental frekvens på 100 hz är ju 200, 400, 600, 800 etc. medan de jämna är 300, 500, 700, 900 etc. Som du säger behöver de inte vara oktaver. I sällsynta fall får man skämmas när man hittar ett inlägg av sig själv i så låg kvalitet.

Ja, alltså du har ju en masterregel. Den måste vara uppe för att du ska höra ljud. 😏 Om inte den räknas väljer jag dithern. Dithern är otroligt viktig.

Nej det handlar om att rummet under en viss frekvens slutar att bete sig resonant och istället börjar bete sig som en tryckkammare. Då krävs dels att rummet är relativt tätt så att trycket inte pyser in och ut med konrörelserna samt att högtalarna kan leverera då man under lägsta resonansfrekvensen inte längre har stöd från resonanserna. Eftersom inget av dessa två kriterier möts hos 95% av alla hemmapulare ser man ett stort bortfall av djupbas under rummets lägsta resonans och högtalarens avstämningsfrekvens (vilka dessutom ofta sammanfaller eller ligger nära varandra). Lurar är relativt täta (i relation till hur stor volym membranen flyttar relativt öronkupans totala interna volym). Det skulle kunna liknas vid att ha ett rum där en hel vägg utgörs av ett enda stort membran som rör sig en decimeter fram och tillbaka. Eventuella små läck hindrar inte stora delar av trycket att överföras till hörselgång och trumhinna. Det är rätt så logiskt.

Räknas volymregeln också som ett verktyg då? I så fall väljer jag den.

Du har ju en attacktid på kompressorn som tillåter transienter att passera. Förmodligen är en av transienterna som passerar den som också sätter högstavärdet i din jämförelse. Det kompressorna har gjort är att sänka medelljudnivån på ditt material - och det är just medelljudnivån som ofta sätter stopp för hur mycket du kan skruva upp volymen. Så ja, om du höjer volymen efter kompressorn klipper det lika lätt som utan, men skillnaden är att det endast är snabba peakar som bibehåller sin volym efter kompressorn (mycket av materialet är, som du observerat, sänkt i volym). Du kan med andra ord kötta upp gainen efter kompressorn rejält och sedan klippa av de kvarvarande peakarna med en limiter - och voila; du har den högre volymen du tidigare var ute efter, men utan att det klipper digitalt. 🙂 Man kan se det på ett annat sätt också, om du ställer ner attacken på kompressorn till lägsta möjliga kommer du också att se en reduktion av peakvärdet, i ditt exempel. Förslag för ökad förståelse: Ta en sample av en virveltrumma. Studera ljudvågen. Släng på en kompressor men låt makeup-gain vara på 0 och bounca filen. Jämför ljudvågorna. Testa att bounca ut filer med olika attacktider, testa 0,1ms, 1ms, 10ms, 50ms och du kommer förstå vad som händer och varför du får resultatet i ditt tidigare exempel. Väl mött.

Otroligt viktigt, vilket ingen nämnt ännu, är arret. Ett tight och vältrimmat arr gör det så otroligt mycket lättare att pressa volymerna utan att det låter banan om det. Taskiga arr med otighta tagningar, slafsigt spel och otaliga instrument som grötar ihop sig går sällan att få högt, då det mer liknar vitt brus alternativt simmig soppa när du börjar pressa det. DÄREMOT om arret är väluttänkt, så att instrument lämnar plats åt varandra, där instrumenten har en tydlig ton/karaktär och tydliga transienter och där ljudet kompletterar varandra, går det att pressa mer än man tror innan det börjar låta illa. Att tänka på är alltså när och var ett instrument spelar. Exempelvis: måste den där tråkiga ackeguran ligga och stöka varje sekund av låten? den kommer förmodligen bidra till en mer instängd mix och uppfattad försämrad dynamik - såvida den inte har en tydlig funktion i mixen/arret. Det pratas ofta och gärna om dynamik och frekvenser men sällan om anpassning i tidsdomänen - och det är min kontenta. Less is more.

Min erfarenhet är att det folk kallar "mycket tyst" inte är så tyst. Allt är relativt. När jag menar tyst, då menar jag att om jag sitter 0,5 meter från datorn en knäpptyst natt ska jag knappt höra datorn om jag anstränger mig. Alla former av brummande, vinande etc är för mycket, endast ett mycket lågmält angenämt susande accepteras. Silentpcreview har varit en bra källa för info, bland många andra. Dit har jag nått med min dator. Det krävde precis som för dig många, många timmars forskning innan inköp. Sedan ännu fler timmars funderande och pillande, ändrande och justerande. - Grafikkortet är passivt kylt - SSD-disk som OS/program-disk - 2 st 2TB mkt tysta seagate-diskar på 5400 varv som lagring. Dessa är uppgängda i vagga med mjuka bussningar så att inga vibrationer förs över till chassiet - Modifierat corsair-nätagget (som alla påstod var knäpptyst - jag tyckte det dånade) genom att byta ut fläkten till en tystare samt mer lågvarvig - Enorm CPU-kylare som placerats vertikalt för att kunna varva ner fläkten ytterligare (tar hjälp av konvektionen samt nätaggregatets fläkt - Skumgummiklädda 4mm bitumenskivor fyller ut varje yta och varje vrå i chassiet - Byggt skiljevägg genom mitten av chassiet med insug samt utblås i framändan - övriga hål och läckor tätade och dämpade. luften sugs in från baksidan genom GFX-kylfläns, samt från underdel av framsida förbi diskar och sedan genom CPU-fläkt med kylare och vidare ut i överkant framsida med hjälp av endast en extra lågvarvig 120mm fläkt. På så sätt har jag minimerat fläktantalet till 2 st - en 140mm för CPU och 120mm för chassie (exklusive nätaggregatets). Dessa styrs via ACPI från windows, där jag ställt ner hastigheten så mycket som möjligt. - CPU-fläkt roterar i 650rpm, chassiefläkt så lågt att moderkortet inte kan registrera hastigheten. Fläktar varvar upp successivt med belastningen, genom en temperaturreglerad hastighetskurva som är användarjusterbar. - Undervoltat CPU:n samt minnen för att dra ner på värmen för att ovanstående lösningar ska kunna hantera värmeutvecklingen. Givetvis har rigorösa stabilitetstester gjorts för att säkerställa att maskinen beter sig trots undervoltning. Har säkert missat flera saker, men det visar lite hur mycket jobb det har varit att få ner ljudnivån. Varje sak för sig gör ingen större skillnad men många bäckar små.

Är detta i projekt där ni tidigare valt rätt utgångar och därefter sparat projektet?

Har du kollat ifall du har IRQ-krockar?

i7 930 är en gammal processor när man jämför med i7-3770. Ändock en bra processor. Flyttalsberäkningar per sekund och multitasking är två viktiga egenskaper när det kommer till DAW:s. Renderingshastighet i olika program är också bra måttstockar, exempelvis 3d-rendering, WinRAR, Photoshop etc. Dessa säger dock inget om hur processorn kommer att bete sig gällande realtidsberäkningar då de renderingsformer jag nämnt är av typen "offline-rendering" och där tillåts fluktuationer i renderingshastigheten (vilket inte tillåts under hög belastning i en DAW).

Poängen med fler parallella trådar blir större med moderna mjukvaror som kan utnyttja detta och fördela belastningen. Redan i C5 tjänar jag på att hyperthreada mot att bara köra 4 kärnor rakt av med min i7. Vad du inte vill ha är turbo boost, vilket du redan är inne på. Turbo boost och liknande finesser innebär att klockfrekvensen moduleras i realtid - d.v.s. klockhastigheten varierar från standardklockhastighet till överklockad i vissa stunder under tiden datorn arbetar. Detta kan potentiellt orsaka knäpp i ljudet och andra lustigheter, men det finns även många som låter alla dessa funktioner vara igång, utan problem. Energisparlägen är samma sak som turbo boost, fast neråt. De sänker klockfrekvensen och stänger av vissa processorfunktioner när de inte behövs för att spara ström. Detta kan också orsaka liknande problem. Det finns exempel där det knastrar och buggar och lever jävel med endast ett spår och någon plugg på spåret. Då har detta berott på att datorn är för lågt belastad och processorn hoppar mellan normalklockning och underklockning kontinuerligt (många gånger i sekunden), utan att kunna bestämma sig och hålla sig i ett läge. Funktioner som turbo boost och E1C och andra energisparlägen är utmärkta funktioner på en kontorsdator eller liknande men lämpar sig inte alltid bra på en DAW. Därför har jag stängt av alltihopa på min burk. Delvis därför, men även på grund av att min överklockning/undervoltning ska hålla sig stabil. Kärnorna rullar här ständigt på 3,6 Ghz, oavsett om datorn så bara står och visar ett tomt skrivbord. Så skaffa en i7:a och känn dig nöjd. C7 bör kunna utnyttja 8 parallella trådar relativt effektivt. Angående de andra funktionerna - prova dig fram, en funktion i taget. Med lite tur kan du fortfarande ha en energisnål dator som rockar järnet när det behövs.

Det är ju inte helt omöjligt att det är ljudkorten (eller deras drivisar) som är orsaken bakom problemen. Jag har P6T Deluxe V2 med samma chipset och det fungerar finfint. Använder ett E-MU 1616 PCI.

Det finns säkert många. Men om du vill koppla in flera lurar i en mixer har du alternativen att antingen använda en Y-splitter eller köpa till en enklare extern hörlursförstärkare. Inget av alternativen kostar speciellt mycket. Så jag hade inte valt mixer efter antalet hörlursuttag utan andra egenskaper och sedan kompletterat vid behov med något av ovan nämnda alternativ.

Jag brukar använda solo-knappen för att göra mig säker på vad det är jag hör. Ibland när man ska eq:a ett ljud är det inte säkert att det man hör är det man tror. Exempel: eq:ar hihat för att den är för gäll - visar sig att den framstod som gäll för att elgitarren hade för mycket lågdiskant. Så jag solar de olika komponenterna i mixen för att utesluta olika saker. Föredrar mestadels att mixa med allt rullandes och det gör jag i de situationer där det är möjligt. Felsökning är en annan grej. Annars är ett annat skönt sätt att sola flera komponenter och mixa dessa tillsammans. Exempelvis trummor, bas och orgel. När det låter schyst lyssnar jag på bas, orgel, gitarr. Sedan orgel, gitarr, stråk. Givetvis lyssnar man på hela mixen mellan varven. Med erfarenhet VET man att man lätt cyklar vilse om man mixar med en enda kanal solad för länge.

För att göra det enkelt: - Högsta peakarna vid inspelning runt -10 - Uppspelning = aldrig över nollan så är det bra Följer man detta kommer man att undvika de värsta problemkällorna.

Eller hitta ett gammalt SATT SAM 82. Ploppar upp på vend etc. någon gång om året.

Risken är att du dämpar för mycket diskant vilket ger ett torrt och kanske "kvävt" rum. Helst vill man dämpa efterklangen så att den är ungefär lika lång vid alla frekvenser. Diskanten dämpas lättast och med en soffa, matta och mjuka absorbenter har man helt plötsligt för lite kvar. Därför kan man sätta något hårt framför absorbenterna som låter diskanten studsa tillbaka ut i rummet igen. Lämnar man spalter i det hårda materialet kan fortfarande basen färdas obehindrat genom absorbenten och därmed dämpas. 🙂

Inte så stora när det gäller värmeisolering. Men de pratar inte om ljudapplikationer. Hur det kommer fungera för det beror mycket på vad materialet har för luftgenomsläpplighet. Uni-skiva 36 är en av de bättre skivorna som går att få tag på i Sverige just för absorption av låga frekvenser. Visst, man kan använda vilken glasullsskiva som helst eftersom "det inte är så stor skillnad", men det kan skilja väldigt mycket i hur materialet beter sig vid låga frekvenser. Har du otur får du närmast obetydlig absorption under 150 hz när du väljer en skiva på måfå. Uni-skiva 36 funkar bra till tunnare absorbenter. Tjockare än 3 dm eller i de trakterna och du får bättre effekt med ex.vis Isover Piano, men den är betydligt dyrare. Dock värt det om man vill ha effekt neråt 50 hz och de trakterna. Ett förslag är att köpa 95 mm tjockleken av uni-skiva 36 istället och använda två lager. Det blir billigare. Färdigskurna skivor kommer i 10-pack så du får 5 absorbenter för några hundralappar. Finns i olika skivstorlekar - 450x1200 och 600x1200 mm. Jag hade använt 600x1200. Ram runt funkar bra och tyg för skydd och design (använd tyg man lätt kan andas genom - klassiskt råd). Spraya någon form av lim över ytan på glasfibret för att binda de lösa fibrer som finns. Spraylim på burk, tryckluftsspruta med utspätt trälim eller vad som. Krävs inte mycket för att binda fibrer. EDIT: För att undvika oproportionerlig dämpning av höga frekvenser i rummet kan man med fördel sätta list med spalt över framdelen på absorbenterna. Till exempel 45mm list, 15 mm spalt, 45 mm list och så vidare. Avstånden är inte kritiska, men kan du variera mönstret på listen på något sätt undviker du karaktäristiska reflektioner. Använd olika tjocklek och bredd på listen till exempel.

Lämpligt är till exempel Isover uni-skiva 36 tjocklek 195mm, gärna med lite distans från väggen 5-10 cm.

Tack.