desvaenger

Eftersom Cubase sköter panorering till sendar själv för att matcha spårets panorering (finns i inställningarna) rör jag nästan aldrig panoreringen. Men det borde jag bli bättre på. Det går att få till en hel del klassiska och användbara effekter genom att ha skild panorering vs. spårets panorering. Exempelvis gitarr hardpan vänster, reverbsend hardpan höger. Fast detta funkar ännu bättre med ett monoreverb, där man istället panorerar reverbauxens output hardpan höger. Då får man inget "spill" ut i vänstra reverbkanalen vilket sker i stereoreverb-moduler.

Har du flyttat dem i höjdled också och inte bara i horisontalplanet?

Nej, diskussionen har ju nått en dead end. Enda sättet att ta den vidare är att lägga upp nya klipp. Argument att tänka på innan man drar slutsatser är dock att det kan vara mycket svårare att hitta skillnader mellan A/B när man inte vet vilka skillnaderna är. När man jämfört samma sekund av låten A/B så hör man det lättare. Då kanske vissa argumenterar att "kan man inte höra det i ett blindtest är det för små skillnader att bry sig om", men det tycker inte jag. Allt bidrar i slutändan till en bättre produkt; allt från mickval, placering, rum, preamps, omvandlare, lyssning etc.

Det är såklart svårt att argumentera emot det du sagt här ovan. Det är inte lönt att jag försöker hitta brytpunkterna i blandfilen heller eftersom att tiderna nog finns utlagda i tråden. Jag förstår att du är kritisk, man ska vara kritisk. Jag är själv kritisk. Men jag tycker inte att skillnaderna i detta fallet var så små att det kan bero på placebo. Därav min "100%"-stämpel. Ljudet har förändrats på flera punkter vilket framgår rätt så tydligt när man analyserar enskilda detaljer. Ser man generellt på klippen känns ursprungsfilen clean och lättlyssnad i förhållande till den processerade som känns mer framfusig i miden och mer otydlig. Det är ju inte stora skillnader som i förändrad frekvensgång eller andra uppenbara skillnader, utan skillnaderna ligger mer i ljudbildsstabilitet, djup och separation och precision till exempel. Ska man höra dessa skillnader får man ha rejält clean lyssning själv. Jag tror inte skillnaderna hade framgått tydligt i monitorerna jag använde förr, Event 20/20 BAS. Lyssnar man genom media player hörs nog inte skillnaderna väl heller. Windows ljudmotor är känd för sitt sätt att slakta alla detaljer med sin omsampling. Jag lyssnar genom Foobar med ASIO-out. Likvärdigt alternativ är såklart en DAW med ASIO-stöd. Angående att jag inte hade hört skillnad på ett blindtest: det hade varit intressant att veta. Det är en kort slinga och memorerar man vilka skillnader som fanns i återgivningen av enskilda detaljer i specifika delar av slingan borde man med tålamod kunna klara av det, om man har pigga öron. Vem vet. 😱

Det är klart att det blir otroligt svårt att höra när det byts A/B flygande. Men sätter man sig och studerar samma detaljer från samma parti av klippet mellan de två filerna finns gott om skillnader som jag är 100% säker inte beror på placebo. Sen finns det ju mer till ljud än bara frekvensrespons. Riktigt billiga laptop-ljudutgångar har till och med bra frekvensrespons - i många fall +/- 0,2 eller liknande från 20-20000Hz. Inte fasen låter det bra om dem. Allt hänger såklart på hur kritisk man är och vad man har för mål med sina produktioner. I vissa genrer kanske det är fördelaktigt med denna lite varmare och burrigare ton, medan det är direkt negativt i nästa genre.

Jag lyssnade på klippen nu genom Benchmark DAC-1 och Beyerdynamic DT-880. Det första jag märker är att klippet som passerat analogkedjan och konverteringen är märkbart högre i upplevd volym, så jag vrider ner volymen en smula när jag växlar så att de hamnar på liknande nivå. Analogsnutten har en murrighet/grötighet från basregistret upp genom mellanregistret. Det låter som distorsion och/eller möjligen en svag boost av dessa frekvenser. Ljudbilden är inte lika öppen och luftig utan känns mer fyllig och bastant. Sedan hörs det en del skillnad på transienter och det höga registrets tydlighet. Den oprocesserade filen har mer "edge" och klinisk touch på transienter, och när paden i bakgrunden släpper sitt filter 7:e sekunden hörs tydligt grynigheten i padens diskant (alternativt reverbets). Hihatarna har en tydlig transient och går att peka ut exakt i panorering. Efter analoga kedjan blir inte dessa detaljer lika tydliga utan mer inbakade i de andra ljuden. Precisionen i diskanten är delvis tappad. Ett annat exempel som är tydligt är sologitarren och sågtandssynthen (?) som ligger till höger och krockar lite frekvensmässigt 17:e sekunden. De grötar inte ihop sig i orginalfilen, men i analog-filen har synten tappat sin topp och ger ett grumligare intryck. Gitarren med phaser eller liknande panorerad i mitten hörs i samma skede. Effekten ger gitarren ett djup på orginalfilen som inte framgår lika väl i analog-filen. Jag tycker att det finns definitiva hörbara skillnader. Angående mackie big knob har jag en upplevelse med denne som övertygade mig en gång för alla. Jag hade mina solo 6:or med mig till en studio i Malmö där vi helt sonika kopplade in dem i de andra monitorernas ställe, d.v.s. genom big knoben. Allt var frid och fröjd. Jag var glad att få höra mina monitorer i ett rum som inte lät apa, såsom här hemma. Vi bestämde oss senare för att testa att driva högtalarna direkt från de balanserade utgångarna på Fireface UFX:et istället för att gå genom big knoben. Allt blev genast ett snäpp tydligare. Lättare att höra bottenregistret, tydligare ljudbild och framförallt mer djup och bredd. Diskantregistret lät nu mer eller mindre som man förväntar sig av solo 6:orna.

Mitt Cubase krashade delvis, vilket resulterade i att alla instanser av EQ:n equality tappade sina inställningar när jag sedan sparade.. så jäkla tröttsamt. Som tur är har jag inte använt den jättemycket i detta projektet, men jag vet inte om jag orkar ta tag i projektet igen och dra ihop skiten. Jag som närmade mig slutfasen med bara lite rides av gitarr, sång och lite småpill kvar. Funderar på att fulmastra en mycket tidig bounce och skicka in istället. Vi får se vad orken räcker till. 🙂

Ja. 😛 Vad jag har läst mig till ska en väldesignad aktiv kontroller ha färre nackdelar och speciellt risker än en passiv. En passiv kontroller är kräsen med hur den implementeras. Skräcken folk har fått för aktiva kontrollers bygger på att man är rädd att få ett "grynigt" eller "färgat" ljud eftersom ljudet passerar genom en krets med bl. a. op-ampar. Som alla vet finns det dock väldigt gott om aktiv elektronik som låter hur bra som helst och det finns idag (och en bra tid tillbaka) op-ampar som är så pass transparenta att hörbar påverkan på ljudet knappt är att tala om. Allt handlar om hur påkostad kretsen är! Men visst. Köper man en aktiv monitorkontroller för småpengar, exempelvis mackie big knob ska man inte förvänta sig transparent resultat. Där har du din grynighet/färgning/påverkan som ett brev på posten! 😆 Det säger väl i.o.f.s. sig själv, att en pryl med så många ingångar/utgångar/möjligheter för det priset inte kan bestå av de bästa delarna. Med det inte sagt att den inte kan vara prisvärd, för det är den.

Som jag har förstått är det i huvudsak en svag dämpning av diskanten som sker vilket beror på att kvoten mellan utgångsimpedans och ingångsimpedans blir för liten. Förhållandet ska gärna vara 1:10 eller högre för att diskantbortfallet ska hamna en bra bit bortom det hörbara registret. De flesta aktiva elektronikburkar har en utgångsimpedans som är låg, ofta kring 100 ohm. De flesta ingångar har en impedans på 10 000 ohm. Slänger du in en passiv kontroll ala potentiometer lägger du genast till mer impedans i kedjan. Ingången kommer att se den totala impedansen: utgångsimpedans + passiv volymkontroll + kabelns mellan volymkontroll och monitor. Tydligen ska det vara väldigt viktigt att använda sig av kvalitetskabel (med låg kapacitans?) av så kort längd som möjligt mellan volymkontrollen och monitorerna för att minimera problemet. Kretsen blir annars effektivt sett ett lågpassfilter. Problemet förstoras när det sitter dåligt designad elektronik i utgången som leder till volymkontrollen eller i ingången efter volymkontrollen. Hur och varför det blir såhär rent teoretiskt är jag dålig på, men någon annan kan kanske förklara?

Detta är precis vad de gör. Men det gäller att ha rätt balans på alla frekvenser samt arr för att lyckas pressa utan att det låter total skit. EDIT: Dessutom är genrer som den Skrillex jobbar i byggda kring ljud med extrema halter distorsion. Då är det inte lika känsligt om man råkar dista till det lite mer i slutändan. Allt man behöver tänka på är att lämna plats så att kick och virvel, samt möjligen någon vocal med smal bandbredd kan ta sig igenom mattan av oljud. EDIT 2: Så nästa tips är att tygla dynamiken hos de olika elementen redan i mixen. Då spräcker de inte limitern.

Kolla in Goldpoint? http://www.goldpt.com/sa1x.html

De går att använda i två höjder, beroende på vilka rör du väljer att använda. I det högre läget är de en smula svajiga, fast det ska de ju vara för att dämpa. Jag räds absolut inte att ställa 11 kg högtalare på dem i högt läge. I det låga läget är de betydligt stadigare och jag hade utan att tveka ställt det mesta på dem. Jag köpte dem på Ordermusic. Dolphinmusic.co.uk har dem för mycket bättre pris - 1180 kr inkl. frakt. Talade om detta för de i butiken och de matchade priset rakt av. Annars får man pröjsa runt 1400 kr. 🙂

Är det inte dessa stativ som säljs med ATC-högtalare? De lär i.a.f. vara stabila. 🙂

Inte för att vara brysk.. men det där låter som ett stort dravel i ett dåligt försök att försvara spikes över huvud taget. Om något så gör spikes det lättare för energi att transporteras från högtalare till stativ respektive stativ till golv. Detta eftersom man har en mindre kontaktyta vilket istället ger högre tryck per mm2, d.v.s. bättre kontakt.

Ordermusic, Claes och säkert fler. Ibland har man inget val och då gör detta stativ underverk. Men som sagt är stativet till för att användas på alla underlag - bord, golvstativ, mätarbryggor. De gör nytta oavsett. Det ultimata är att ha ett riktigt stabilt stativ och sedan dessa ovanpå. Poängen är att man vill ha högtalaren helt frikopplad från underlaget, OAVSETT vilket underlaget är. Detta för att förhindra alla former av stomljud. Högtalaren kommer till sin rätt när den "svävar" fritt.

Det har blivit lite på senare tid. Frontier Alphatrack, controller med moving fader för Cubase (och andra DAWs). Isoacoustic ISO-L8R155, högtalarstativ som isolerar vibrationerna så att de inte når underlaget. Benchmark DAC-1, DA-omvandlare Stativen gjorde enorm skillnad på ljudet, genom hela registret. När jag bytte DAC från TC Electronic BMC-1 till Benchmarken blev skillnaden åter igen lika stor. Det kändes som att jag fick en halv oktav djupare basåtergivning. Ljudet innan och efter dessa två förbättringar går inte ens att jämföra! 🙂

Det går inte att organisera utan att hacka .dll-filerna. Jag har sökt igenom hela jäkla internet efter lösningen på detta problemet, men det verkar inte finnas.. Steinberg gör inget åt det trotts år av klagomål från flertalet användare.

Och det är de inte till för heller. 😉

Som sagt: jag kan fortfarande slå ett slag för Isoacoustics stativ. De är designade för att högtalaren ska flyta i djupled, vilket gör att vibrationer skapade av element som rör sig fram och tillbaka effektivt dämpas mot underlaget. Intygar personligen att de är fantastiska, och möjliggör även placering på skrivbord, inte bara stativ. De är ställbara i två olika höjder och går att vinkla uppåt/neråt i olika steg. De gör underverk för mina Focals. http://www.isoacoustics.com/isol8r200.php

Kanske är det så. Visst, man får sålla. Men har man kanske en kväll på sig, sisådär 3-5 timmar, blir det svårt att hinna ändå. 🙂

Måste det vara så svettigt stora projekt att man får ägna timmar åt att bara lära sig navigera bland spåren? Det går att ha en tävling med 10-20 spår också! 😉 Oavsett vilket är jag intresserad även denna gång, men det blir i mån av tid m.t.p. stundande flytt.

#1 känns öppnare och punchigare, men skillnaden är inte så stor.

Försök ta dig ut och lyssna på olika alternativ. Tänk då på att Twin 6 av majoriteten av ägare gillas bättre stående på högkant. Både Solo 6 och Twin 6 har basresurser som räcker väl för att mixa i de flesta genrer, med undantag för ett fåtal där mycket material kring 20-40 Hz är av essens. I dessa genrer räcker få närfältare till. Solo 6 är, beroende på rum användbara ner till ungefär 35 Hz.

Fast fakta är att du inte kan få ett par stora och högkvalitativa högtalare, allt i ett för under 20 tusen. Du får välja. Ska du ha bra och stora högtalare börjar vi på 25-30 tusen och uppåt. Jag tänker att man bör prioritera kvalitet framför kvantitet om man vill höra vad man faktiskt gör. Basregistret är givetvis roligt och så, men mellanregistret och diskanten är SÅ VIKTIGA register som avgör om mixen ens håller att spelas i mer professionella sammanhang. Sub kan man dessutom komplettera med i ett senare skede. Integrationen mellan högtalare och sub i dyrare serier brukar vara så pass god att bristerna blir försumbara framför att välja en större och lågkvalitativ högtalare i dagsläget - och därmed bli fast med något som istället låter halvbra genom hela registret.

Det beror till stor de på hur pass väl man lyckats integrera suben.