
Opus99
Medlem-
Antal inlägg
1 203 -
Gick med
-
Senast inloggad
Allt postat av Opus99
-
Det får stå för dig! Jag menade förstås tekniskt sett, "maximal stereobredd", att 2 ljud motverkar varandra minst vid 90 graders skillnad. Att folk gillar det olika .. så är det förstås 🙂
-
Det blandar ju in olika begrepp med varandra lite grann. Stereo är defintivt en upplevelse, som behöver vissa fysiologiska förutsättningar. Den främsta förutsättningen för att den upplevelsen ska uppstå är nog olika ljud ifrån olika riktningar. Ljudteknik å andra sidan är ju driftshandhavandet av ljudtekniska hjälpmedel, och allt vi människor gör strävar nog mot att uppleva så lite ovidkommande störningar som möjligt 😳
-
Samma här 😳
-
Jag sätter ut punkten först, och skaftet sen. Tror jag skriver i fraser, ungefär som text ... skriver punkter tills man kommer till en "vilopunkt", sen hoppar man tillbaka och sätter ut skaft, balkar, flaggor och beteckningar. Jag gör likadant när man skriver text för hand, skriver bokstäverna först, tills man kommer till en vilopunkt, sen skippar man bakåt och sätter prickar över i, ö, å, bindestreck, fyller i tomhålen liksom. Men i partitur så skriver jag typ nästan hela stycket i en stämma innan man hoppar tillbaka, annars tappar jag flödet i huvet. Det blir för mycket att stå och stampa på samma ställe om man ska skriva ut samma ställe i musiken för 18 instrument innan man kan gå vidare. Jag måste ha flyt. Därför vill jag alltid ha notpapper med klaver och taktstreck färdigutsatta - 4 takter per system ska de va 😳 För mig är handskrivna noter som kladdskrift ungefär. Ska de användas till något som andra ska spela så renskriver man ju, eller kör ut dom i cubase. Det är ju samma sak med handskrivna anteckningar; jag maskinskriver det efteråt om det är texten i sig som ska publiceras. Så jag skiter i hur läsbart för andra det är när jag skriver, om det är bara jag och några till som ska se det. Man skriver ju inte för att det ska se bra ut, utan för att lagra liksom, så man slipper minnas eller oroa sig för att glömma. Skriver man något lite snabbt för att gitarristen bredvid ska kunna spela det, så .. då ser man vill till att inte slarva alltför frimodigt, men inte skriver man någon snyggtext direkt. Huvudsaken för mig är att man kan skriva ner det på samma sätt som det flyter i huvet. Huvet kan liksom inte sitta och vänta tills man har skrivit en viss grej klart innan man flyter vidare. Så funkar inte jag i alla fall.
-
Perfekt stereo är 90 graders fasskillnad. Därför kallar man inte sån skillnad för fasfel. När vi säger fasfel, så menar vi i regel fasutsläckning istället; alltså när 2 ljud motarbetar varandra.
-
ah, förstås .. jag tog för givet att det var hela samplingsuppsättningar. 🙂
-
Trenden fortsätter utvecklas. Fame factory, you think you can dance, dansbandskampen, idol, america's got talent, apprentice .. Vad ska detta bli. Snart blir det "The bureaucrat" med, där unga karriärister ska tävla i att manipulera publikens verklighetsbild och suga ur stöd och röster för den verklighetsbilden ...
-
Ett sätt kan vara att använda sig av ett ljudkort med 4 eller fler utgångar på. Cubase lägger bara beslag på det antal utgångar av ett ljudkort som du tillåter det att göra. Nyinköp av såna kostar inte för mycket.
-
Antar att det är för mac? för PC föreslår jag Extreme Sample Converter, den har editeringsfunktioner. CDXtract har inga jämförbara editeringsfunktioner men är en bra formatkonverterare.
-
Nä, vid inspelning (vilket jag sällan gör) räcker det ju gott och väl med peak-mätarn, och möjligen en brickwall limiter. Då är det ju bara en fråga om att hålla signalen under noll. Glömde att nämna bitmätarn ovan: Stillwell Bitter.
-
hehe .. okej. Tyckte det luktade lite sarkasm för ett ögonblick Jag kör med dels PSP Vintage Meter och dels Roger Nichols InspectorXL
-
Mastrings-teknikern Bob Katz ilsknade till på the loudness war och införde - tillsammans med stora delar av mastringsteknikers intresseorganisationer - en standard, 3 riktlinjer, för vilken snittvolym som inte bör överträdas vid olika ljudändamål. Riktlinjerna har kommit att kallas för K-systemet. Katz beskriver det bäst själv, i sina tre artiklar om "Level Practices" (part 1, 2 och 3) på hans egen hemsida. http://www.digido.com/index.php?option=com...z&Itemid=90
-
Ehm, var det 'så' bra? eller luktar det lite gammal katt här? 🙂
-
Jovisst. Då gör man på samma sätt som ovan. Fast man bockar inte i "Audio Track" och man väljer "Masterutgången" som källan (istället för VSTin).
-
Tack, det här var intressant. Jag har också lagt märke till att DX7 roads inte räckt till för det rena och klockiga ljudet som använts med pianon, men jag har inte riktigt anat varför. Jag var helt säker på att det var flera ljud som lagts ihop i lager ovanpå varandra. Det går förvisso bra att få till det så med, men för mig har det varit ett helsike att få till det på de sättet. The E Rhodes kände jag inte alls till. Nu blir det plugga av 🙂
-
Jag tror det är för att protools var det första seriöst dedikerade hårddiskinspelnings-systemet för "industriellt" bruk, för att det varit i omlopp så länge, växt stadigt, vunnit med sig så många anhängare ibland stora namn, för att det är renodlat, effektivt och snabbjobbat. Det är även ett "komplett" system som innehåller alla komponenter en större inspelningsverksamhet behöver: egna DSP, egen sync, eget videosystem, egna AD/DA omvandlare av toppkvalitet. Om en och samma tillverkare gör både mjuk och hårdvara så brukar det ofta bli riktigt bra. Att det kallas "en standard" har också mycket att göra med hur många som använt/använder det genom åren, och det i sin tur leder till att andra intalas till att använda det. Det blir lite av det här "Men .. alla använder ju det? då måste det ju vara bäst" tendensen. Men det finns inget som "gör" det till en standard annat människors tendens att använda det i stor utsträckning. En del brukar säga att det är bra att använda samma leveransformat som flest i branschen använder, men det där har debatterats ner ganska rejält. Om t.ex. en ljudtekniker - med protools - ska mixa ljudet till en film, så lägger han rimligen upp en protoolsfil med dialog, miljöljud, ljudeffekter osv. Halvvägs in i mixningen så får han filmmusiken levererad till sig, i form av en protoolsfil med anslutna ljudfiler. Då kommer han ju inte att kunna använda sig av den protoolsfilen som filmmusiken kom levererad i. Utan han måste exportera ut ljudfilerna ifrån filmmusikens protools-filen och sen importera de ljudfilerna in i sin egen redan skapade projekt-fil. På så sätt så spelar det i princip ingen roll ifall han får musiken som protools-fil eller som lösa ljudspår. Det senare innebär även att kompatibilitetsproblem undviks, t.ex. plug-ins som filmmusikkompositören använt som filmmixaren inte har. Det finns små fördelar, men många verkar tycka att det är inget som motiverar för någon som inte använder protools att "se till att han är protoolskompatibel" - som det brukar heta.
-
Jag mixar efter K-20 Skulle jag mastra skulle jag nog inte gå efter K-skalan utan efter användningsområdet. K-14 och 12 är bara gamla riktmärken. Det som var -14 db RMS för 5 år sen är ju ungefär detsamma som -10 db är idag så .. the loudness war. Fördelen jag ser att mixa med VU mätare och så låg nollreferens som -20 är att mätarna blir mycket känsligare, rappare och visar faktisk RMS - i motsats till PPM - plus att man har rejält högt i tak för alla transienter att få fritt spelrum och inget kapas bort.
-
Farsan köpte hem en DX7a direkt när den kom med. Slutet av 1983 om inte mitt minne sviker mig. Den kostade 19 papp då. Kom med en breath controller, fetjäkla volumpedal och sustainpedal och en extra cartridge. Jag var inte gammal nog att hacka runt i FM syntes då .. fy farao vad jag försökte förstå mig på den där synten, försökte förstå alla mätare och parametrar och FM syntes, utan att ens veta vad syntes ens var för något eller hur synten funkade alls .. helt utan manual och ett LCD fönster med 2 rader om .. vad? 20 bokstäver? Farsan köpte en WX7a, syntsax, och lirade trummor på den 😉 Men idag vill jag nästan ha ett 816 rack. Jag älskar det rena ljudet av FM syntesen. Där är aldrig för mycket av någonting alls.
-
En av klassikerna som sköter allt precis som förväntat, och täcker hela registret plus mer, är Waves plugins. Dom kostar lite, men många tycker det är värt det.
-
Det är ju beroende på vilket ljud du vill avge. Coated är ju sprejade med film, så dom brukar ofta bli lite klickiga eftersom så mycket övertoner dämpas ut. Man får ha i åtanke att en mikrofon hör inte vad örat hör när man själv sitter bakom trummorna. Mikrofoner lyssnar 5-10 cm ifrån anslagspunkten, medan örat lyssnar ca 1 meter ifrån anslagspunkten. Ambassadör är åt det tunnare hållet, och ger ifrån sig mer övertoner än sina tjockare bröder emperor och pinstripe. Ju tunnare skinn, desto mindre fet rockfaktor. Så kan man väl säga. Ju tunnare skinn desto mer öppen och naturlig ton (rocktrummisar brukar kalla det för nasalt och klonkigt). Vilka skinn som funkar bättre beror lite på vilket ljud du vill ha ur trummorna. Ju tjockare skinn, desto längre stämning är relevant. Använder du tunnare skinn så kan man inte stämma hur lågt som helst. Jag vet inte vem som rekommenderat skinnen, men som regel brukar ljudtekniker gilla en klar ton plus, rikligt med attack, plus att trumman ska dö ut otroligt fort - vilket är fysiologiska motsatser. Jag använde Yamahas Recording Custom, som är ganska hårda, plastiga och snärtiga trummor, medan Starclassic är ganska djupa och boom-iga. Ljudtekniker brukar hata när pukor ger lång ton ifrån sig. Mitt sätt, genom så många år har varit att använda såna här dämpare på underskinnen. Dämpar man anslagsskinnet så tvärdör i attacken, men dämpar man underskinnet så påverkas inte attacken, men underskinnet styr mycket av hur lång utklingningstiden är. Jag stämde pukorna i rena klara och relativt låga toner (för att bevara den feta smack-kvalitén som tekniker älskar så mycket) . Det gjorde att trumman sjöng länge, och då använde jag dämparna på underskinnet för att korta av utklingningen efter behov. Man sätter dom på underskinnen, sätter fast dom i sargen, så att man kommer att att skruva på dämparna direkt därifrån man sitter. Till början så satt dom bara där, utan att vidröra underkinnet, och om teknikern sa att det sjunger så sträckte jag ner handen och vred åt skruven ett par varv så att dämp-ytan touchade underskinnet och dämpade aningens. Tyckte han fortfarande det sjöng, så vred man åt 1-2 varv till, och så höll man på tills han var nöjd. Det här sättet har alltid funkat för mig, oavsett genre, stil eller tekniker. Använder man boomiga trummor kan det vara en bra idé att prova med sprejade skinn (coated) som underskinn, för då dämpas mängden övertoner upp lite mer, även utan dämpare. Bastrumman brukar vara enkel, för det är ofta att hålla upp stämningen på frontskinnet och anpassa anslagsskinnet efter tonhöjd. Dämpningen bör ligga mot båda skinnen och ligga så tajt mot bastrummans botten som möjligt. En viktig aspekt är oftast att hålla teknikern borta ifrån trummorna, för om han kommer fram och få se vad man har och hur man gör (oavsett hur det är) så brukar det väcka ett slags spontant emotionellt infall i honom, och man får höra att "men för helsike, sådär kan du ju inte göra, sånt där liter ju gammal bäver jue" och så ändrar han till något och när han sen lyssna inifrån kontrollrummet så låter det ännu mer skit och det får trummisen skulden för på ett eller annat sätt. 🙂 Hoppas det här kan hjälpa en smula.
-
Efter drop down menyn, så tittar du något till höger. Där finns en avdelning som heter "Import to" och där finns ett bockalternativ som heter "Audio Track". Bocka i det. Om du inte ser en avdelning som heter "Import to" eller "Audio Track", så beror det på att din filtyp är inställd till något annat än Wav. Titta i så fall i drop-down rutan för "Files of type" (längre upp) och ändra till "wave file" där. Bussar, är ett uttryck som används lite olika beroende på vem man frågar, men generellt sett berör det olika former av signalkombinering och signaltappning, och det har inget direkt avgörande med det här att göra.
-
Point taken. Man får ignorera mera.
-
Vill man understödja att god ton hålls så bör man ju gå till roten med var bristen av det kommer ifrån. Den här diskussionen spårar ju ur från ett enda inlägg ifrån samma person som i tråd efter tråd ägnar sig åt avsiktligen förpestande inlägg, håna ynka stavfel, osakliga förlöjliganden av avsikter och åsikter, direkta personangrepp, rena idiotförklaringar av andra, och nedlåtande tonfall där syftet utan minsta tvekan är att såra och irritera - snarare än att delge sin åsikt, förklara, hjälpa eller åtminstone hålla en sund argumentation. Att många personer svarade på det inlägget i den här tråden med en väldigt kränkt ton är ju både högst synligt och fullt förståeligt, och inte direkt ett resultat av åsiktsskiljaktigheter. Det är väl det man borde ta bort, om man vill understödja god ton och sakliga diskussioner, istället för att pika de vars trådar och inlägg drabbas av det. Man kan ju inte rimligen förvänta sig saklighet och god ton i längden, när någon avsiktligen provocerar fram split och irritation. Så tycker i alla fall jag 🙂
-
Sättet att göra det här på i cubase är att exportera ljudet ifrån VST-instrumentet till en audiofil, och sedan importera den ljudfilen tillbaka in i cubase. Gå till File - Export > Audio Mixdown. I dialogrutan som dyker upp ska du välja vad du vill exportera ut till en audiofil. I avdelningen "Outputs" finns en drop down lista. Klicka på den så fäller den ut sig och du ser ännu en infälld meny som heter VST instruments. När du fäller ut den så ser du snart den VSTi du vill exportera till audio. Välj den. Intill, i avdelningen "Import to", finns ett bockalternativ som heter "Audio Track". Bocka i det, så kommer cubase att exportera och sedan automatiskt importera ljudfilen till ett nytt audiospår i projektet. Kontrollera at alla andra alternativ är rikitigt inställda och klicka sedan på Save. Sen har du ett audiospår av ditt VST instrument i cubase. Cubase har en utmärkt avdelning för makron, som genomför allt detta åt en automatiskt. Man kan starta det makrot genom att gå till "Edit -> Macros -> Render VSTi". Man kan även starta det makrot genom kortkommandot Shift + Control + R. (det är R, jag råkade skriva T ovan och det är fel).
-
Om syntens utgång inte går till cubase, ja då skiter det sig. Men det får man hoppas att folk inte avstått ifrån 😆