En liten ordningsgrej, bara... Jag bortser villigt från din finurliga "korrigering" att infoga "stor musikalitet" i fallet med Stevie Wonder. Dels fanns det inte alls med i ditt exempel, dels är Wonders stora musikalitet en helt annan sak i sammanhanget. Jag tog endast fasta på det där om "känslan", vilken du skrev och som jag valde att kommentera, nämligen: "Sen kan man givetvis tycka att Stevie Wonder inte har känsla alls... fast då säger det ganska mycket om den personens musikalitet är jag rädd..."
Alltså:
Om Nisse säger att "Stevie Wonder har känsla", så räcker det för att han ska uppfattas som, eller åtminstone rimligen antas vara, musikaliskt kompetent nog. Han behöver således inte bygga upp sitt påstående med någon "analys".
Om Olle säger att "jag tycker inte att Stevie Wonder har känsla", så kommer han, så länge han inte levererar en stark analys (hur stark då, och till vem?) för sitt påstående, att anses som musikaliskt inkompetent.
Eller?
Vidare: Vad händer om vi istället talar om Bruce Springsteen. Denna fullständigt överskattade mega-"stjärna" – som jag personligen tycker suger granit, som jag anser inte allt för ofta sjunger ofalskt, och som jag anser inte är värd en bråkdel av den musikaliska uppmärksamhet han får. Men ofta får jag höra att han sjunger med feeeeling (oftast en förklaring till hans tendens att inte sjunga ofalskt).
Kan jag anses vara musikaliskt kompetent, trots min ställning till Bruce Springsteen. Eller krävs det någon starkare analys för att behålla mitt anseende som kompetent musiker?