Valle

Ah, OK. Jag ska ärligen säga att jag sällan trycker in "monoknappen" för att spåra fasrelaterade problem etc. Och jag mixar konsekvent för stereo-återgivning. Det är tveksamt om jag skulle offra en trevligt utstickande detalj (i stereo) bara för att dess återgivning suger i mono (och inte går att förbättra). Men jag kan förstå tekniker som jobbar efter antagandet att kidsen än idag kan få för sig att köpa mono-apparaturer. Själv ser jag förekomsten som tillräckligt låg för att inte lägga ner energi på att bära upp någon sorts stolthet. Däremot försöker jag, som många andra, arbeta på ett sätt så att det blir så rätt som möjligt redan från början. Och jag skäms inte över att låta ören ta lyxsemester och låta stereoverktygen göra jobbet åt mig. Funkar för det mesta finfint!

Hur så? Verkar det som att jag inte riktigt fattar om vad det är jag snackar om (i tråden som jag länkade till ovan)? Korrekt!

Jag älskar sådan musik! Men OK, nyårsafton... Jag ser kaffetermosar och kaffebröd. Men var är boozen?

Läste du vad jag skrev? Det där med "liksom för annat elände som vi slipper från de analoga dagarna har vi idag verktyg som fixar monokompabiliteten åt oss". Att IDAG mixa något som låter "dåligt" i monoläge har nog snarare med slarv och/eller erfarenhetsbrist att göra. Jag tycker det är fantastiskt när gubbar som högvärderar monokompabilitet vill tuta i de yngre att deras "super"-öron minsann slår vilket (av alla idag otaliga) stereoverktyg som helst på fingrarna, eftersom monokompabilitet minsann är en "konst". Tycker det mest liknar när gamla gubbar, inför en samling småbarn, berättar sina (påhittade) historier om hur fräna och fräsiga de var när de själva var yngre...

Du som tveklöst sitter inne med imponerande kunskaper i ljudteknik (i alla fall teoretiskt), kanske skulle vilja svara på frågan varför du värderar monokompabilitet väldigt högt. Är det för att du i huvudsak prioriterar medium där monoåtergivning är vanligast? Jag anser annars att monokompabilitet IDAG å ena sidan hör till det förgångna och att det endast är "gubbar" som tycker det är dödsviktigt. Liksom för annat elände som vi slipper från de analoga dagarna har vi idag verktyg som fixar monokompabiliteten åt oss. Detta är också ett sådant ämne där jag tycker att gamla gubbar försvårar för de yngre genom att uppträda luddigt och icke-konkret.

Monokompabilitet — viktigt eller dynga?

Vad hade man inte gett för att se det där... Sedan så håller jag nog med KillwithSkill.

Men jag lovar! Det tar mig ungefär hundra gånger så lång tid att skriva text som det tar mig att skriva musik.

"Klart att jag"?; 1. Läste slarvigt 2. Tog tillbaka min kontring 3. Stod fast vid övrigt

ARGH! FUCK! Förlåt SadamJR! Jag läste slarvigt! Jag tar tillbaka min kontring till dig (men står fast vid övrigt).

Och min precis tvärtom till din. Jag har räknat ut att det tar mig ungefär hundra gånger så lång tid att skriva text som det tar mig att skriva musik/melodi. Om man bortser från min kvasi-KISS-låt som jag bidrog med till Studio Forums KISS-festival (vars musik jag skrev på rekordtid) härommånaderna, så är nog den här låten mitt personliga rekord: en kvart för musiken (och således tjugofem timmar för texten).

Nejdå, inte nödvändigtvis missuppfattning... jag kan mycket väl ha gett den bilden. För mig är texten ordentligt underordnad musiken. Även "innehållet" -- som i berättelse med röd tråd -- är något som jag normalt sett aldrig eftersträvar med mina texter. Däremot måste (som några varit inne på) orden ligga "rätt i mun", fraserna bör ha konsekvent ordföljd och säga något (det gör t.ex. inte "do do do do do do, oh yeah"). Och så ska man undvika klichéer så in i helvete det bara går.

Så här resonerar jag: Många verkar vara livrädda för att HP:a en bas @ >40Hz; "Det är ju där E-strängen ligger", säger de. Istället bör man låtens tonart, basens syfte, etc, vara avgörande för var man HP:ar, inte "var E-strängen ligger". Själv brukar jag HP:a basar @ 50-80Hz. Å andra sidan fläskar jag gärna på med (distat) mellanregister.

Åja! Blackie är helt OK på texter. Faktiskt. Taste the love The Lucifer's magic that makes you numb The passion and all the pain are one You're sleeping in the fire Taste the love The Lucifer's magic that makes you numb You feel what it does and you're drunk on love You're sleeping in the fire

Fast å andra sidan har ju textförfattaren lyckats med budskapet. Huruvida det, i just det fallet, uppfattas patetiskt eller inte tror jag faller bortom all relevans. Tänker lite på frasen "I fuck like a beast" (WASP). Budskapet är kristallklart. Men jag är ganska säker på att om Blackie hade sjungit "I'm a great lover", så hade han framstått som banal i sin textföring.

I sådant fall måste basen få dominans i frekvensområden den i vanligaste fall inte brukar få. Du får "post-dista" hela eller delar av basens frekvensomfång och komprimera skiten ur den. Och, kanske det viktigaste av allt: våga HP:a basen!

Av ren nyfikenhet, inom vilken genre producerar ni i huvudsak?

Nja, det var ju hans engelska texter som gjorde honom till världsstjärna. (Huruvida hans texter är "bra/dåliga" lämnar jag för stunden därhän.)

Ha! Tänkte fan inte ens på att det var fredag 😄 Min nyårsledighet tog slut igår, så idag känns mer som en tisdag. Men, nej! Mina fredagstrådar är roligare i innehållet än sådant här seriöst skit.

"She's not a girl who misses much, do do do do do do, oh yeah", sjöng John Lennon i låten "Happiness Is a Warm Gun". När låten skrevs (1968) hade The Beatles varit megastjärnor i sex år. Därför tror jag att Lennons ditslängda nonsensfras "do do do do do do, oh yeah" fanns där, och behölls, bara för att han kunde låta den finnas där. Vid det här laget var Lennon och McCartney i det närmsta uberpoeter, och inte kunde man väl ifrågasätta deras val av ord i deras uberlyrik. Men, fan, ändå liksom: "do do do do do do, oh yeah"... Han skulle lika gärna ha kunnat skriva "co co co banana, bing boom"! Hursomhelst. Jag blir positivt överraskad över att så många här på forumet verkligen lyssnar på texten i låtar, analyserar dess budskap. Många gånger har mina texter fått sådan uppmärksamhet. Vilket egentligen skrämmer skiten ur mig, eftersom jag själv tycker att mina texter är "krystade" (inte nödvändigtvis "dåliga", men långt ifrån anmärkningsvärda nog för att kallas bra lyrik). Jag HATAR nämligen att skriva låttexter; det tar för lång tid och är dessutom tråkigt. Men jag försöker ändå göra mitt bästa – just eftersom jag kan hamna i klorna på en textanalytiker som eventuellt sågar min låt bara för att jag sprutar ur mig nonsens i sången. Fåfäng som jag är. MEN! Jag tycker ändå aldrig att "bra" texter är oviktiga. Om inget annat kan de ju höja kvaliteten på låtarna i dess helhet, även förtroendet för kompositören (textförfattaren). En textförfattare – förutom, ironiskt nog, John Lennon – som jag tycker skriver fängslande texter är Roger Waters (Pink Floyd). Exempel: There is no pain you are receding A distant ship, smoke on the horizon. You are only coming through in waves. Your lips move but I can't hear what you're saying. When I was a child I had a fever My hands felt just like two balloons. Now I've got that feeling once again I can't explain you would not understand This is not how I am. I have become comfortably numb. Vackert så man storknar! Vad tycker ni, hur viktigt är "bra" text för en låt? Vad skiljer en "bra" text från motsatsen? Ge gärna exempel på endera.

Jag tolkar din fråga som att du syftar på att man lämnar STIM innan man ingår avtal med ES. I sådant fall: Ska enligt min mening inte vara några problem. Skillnaden är att alla rättigheter som du upplåter på STIM tillfaller dig igen vid eventuellt utträde; medan de rättigheter du överlåter på ES blir ES:s ägo för all framtid. (Såvida ES-avtalet inte säger annat. Tveksamt.)

OK, jag medger att din liknelse med att trycka till loudness-producenter som nybörjare/amatörer var bättre. "Demo" behöver inte låta dåligt alls, eftersom det kan vara målet.

Ja, lite. Eftersom du tycks understryka förståelsen för det man gör; försståelsen för vad man gör när man skapar en låt kan knappast ha någon betydelse. (Notera förresten att jag skiljer på att skapa musik och att bearbeta/lära ut musik.) Fråga: Blir en kompositörs kompositioner kvalitativa i samma grad som kompositörens musikteorikunskap ökar? Rymmer mina låtar mer kvalitet än vad ett musikteoretiskt snilles låtar gör?

Varför det?