Valle
-
Antal inlägg
7 677 -
Gick med
-
Dagar jag vunnit
100
Content Type
Profiler
Studio forum
Kalender
Filer
Bloggar
Artiklar
Nyheter
Sponsrade artiklar
Butik
Allt postat av Valle
-
Skulle föreslå som generell grundregel att beakta konceptet "less is more". Att ta hänsyn till två instrument som dominerar en låt/frekvensområde är som att tvinga fram ett konsensusbeslut hos en kvinna och en man om vilket som ska anses vara hemmets viktigaste pryl. Det slutar ALLTID i en skitnödig kompromiss.
-
😄 @ Cruncher Alltså, dina videos är rena underhållningen! (Inte desto mer onyttiga, förstås.) Nu s'a vi gö'a så hä iställe.... En dialekt att älska.
-
Ungefär så, skulle man kunna säga, ja.
-
Det betvivlar jag inte en sekund, käre Le Demon. Men det framgår enligt min mening inte klart nog huruvida du menar att det påverkar komponerandet (arbetet) i sig, och/eller kvaliteten på resultatet. Så, om du inte har något emot det, klargör gärna. Den första var min pappa, den andra var Ace Frehley.
-
Det där tangerade också härskarteknik. Förstår fortfarande inte var du försöker verka redigare än någon du nyss har gjort dig lustig över.
-
Påverkar det komponerandet (arbetet) i sig, och/eller kvaliteten på resultatet, menar du? 😄 Du får poäng där. Jag skulle aldrig ha definierat BÖRJAR=tar första steget. Jag vill få det mer till att när man väl kommit igång med musicerandet så är det för att vi blivit påverkade av en förebild av något slag.
-
Sååå... vad var poängen med det? Visa hur stark du är som egentligen inte orkar men som minsann kan tillföra ämnet precis lika lite som de inlägg du syftar till som tröga? OK, du är stark!
-
Ingen aning. Jag är rädd för att jag inte förstår din fråga riktigt. Jag menar: en kompositörs kvalitet på hans verk står inte i proportion till hur stora musikteoretiska kunskaper han har. Men som jag också sa: Om du skulle ha den egenföreställningen att kvaliteten på dina kompositioner ökar i samma grad som dina kunskaper i musikteori ökar, vem är då jag att tala om för dig att du har fel... (precis som du var inne på) Därför frågar jag dig igen: Är det det du tror då, att kvaliteten på en kompositörs kompositioner ökar i samma grad som hans kunskaper i musikteori ökar? OK, vilka andra skäl vill du lägga till till att man BÖRJAR (tar första steget) musicera?
-
Hmmm... Gick den inte i Gbm? Jag vet inte... Jag tror dig. Dock bara till den nivån att Cm skulle låta "behagligare" på något sätt; det där med att det skulle låta "mycket mer ödesmättat och oroande" låter lite väl nässpetsigt. For all we all care kunde ju Beethoven ha en böjelse för att slå an svarta tangenter. En eggande tanke är också: Om värden/pianisten hade spelat låten i C#m respektive Dm... är det orimligt att vi hade "upplevt" C#m som mer "varmare och mjukare" då?
-
Hur kan du veta det så säkert om du nu samtidigt medger att du "inte [är] så bra på det musikteoretiska"?
-
För att jag menar det.
-
Nej, du förstår inte alls. Det är för att jag tycker det är skitroligt som jag försätter med eländet. Annars hade jag lagt av. Vilket jag också har nämnt tidigare (du är bara en aning för selektiv i din läsning).
-
Jag tror du misstolkar metaforens betydelse.
-
Nä, det är ju klart. Om du skulle ha den egenföreställningen att kvaliteten på dina kompositioner ökar i samma grad som dina kunskaper i musikteori ökar, vem är då jag att tala om för dig att du har fel... Är det det du tror då, att kvaliteten på dina kompositioner ökar i samma grad som dina kunskaper i musikteori ökar? För ordningens skull: Kom ihåg att jag i tråden konsekvent försöker skilja på "förmåga att komponera [bättre]" (som du talar om), och själva kvaliteten på kompositionerna. (Om du har missat detta och gör en JJ där du vill att jag ska utveckla, förbered dig på att jag bara kommer att länka dig till inläggen.)
-
Därför att min frågemening är konstruerad så att den söker varför man började musicera; det vill säga, antingen eller. Tycker du att ett och hade varit bättre? Det där är något helt annat. Då har vi passerat "började" och börjar tro lite mer om oss själva, ibland lite i överkant, till exempel att vi är unika och har kommit på en alldeles egen stil och att vi minsann aaaldrig ska göra/spela något annat än vi själva vill. Vi har sett exempel på någon oerfaren forummedlem som (i skrivande stund ännu) befinner sig på det stadiet. Men ja, jag fortsatte för att jag hoppades kunna bli framgångsrik artist, ha mycket pengar, knark och brudar. Men givetvis var det kul också; hade det inte varit det så hade jag valt ett annat karriärsmål. Men likförbannat hade jag velat bli framgångsrik inom det med (inte nödvändigtvis i knark och brudar räknat). Idag fortsätter jag enbart för att jag inte kan lägga av med eländet. Tro mig, hade jag kunnat hade jag lagt av. Oavsett, så är det erkännandet eller (OK med eller där, eller?) det att "leva upp till mitt senaste verk" som gör att vi fortsätter. "Kul" är irrelevant eftersom det är en given förutsättning. Jag tror att vi båda är överens här.
-
Är det bara jag som hör allt "knaster" och "knäpp" lite härvarstans genom låten? Tyvärr gör den här låten (eller låttypen) sig ej rättvisa i just den här maaastringsversionen. Sådana här låtar måste få ha mer dynamik(variation) för att de ska vara behagliga att lyssna på. Gitarren "flåsar" en aning för mycket och kör ibland över det viktigaste: sången. Håller även med om det ilskna munspelet. Jag säger inget om maaastraren som tekniker eller resultatet i övrigt. Men "knastret" och "knäppet" borde ha rensats bort; det borde ju åligga en maaastrare. Bra låt, Nilsson!
-
Fjanteri!
-
Du har "svårt att göra färdigt saker när jag har en bra början, måste ofta gå en vecka eller mer innan jag börjar komma på bra idéer för att färdigställa." Det där har ju inget med inspiration att göra, den har du ju som sagt redan. Däremot så har du svårt att bygga upp ork/motivation, vilket du skyller på dåliga idéer.
-
Du förväxlar inspiration med motivation.
-
Jag har inte sagt att man inte kan få inspiration, jag har sagt precis raka motsatsen.
-
Oh well, you can't win them all.
-
Vet ärligt talat inte vad du bubblar om... Vaddå, "vill ju inte du"... Att du inte får det att gå ihop beror nog på att du inte hänger med i diskussionen, snarare än att det skulle vara jag som inte uttrycker mig rimligtvis bra. Nu handlar det ju om teori, inte praktik. Men visst kan du komponera musik utan att kunna spela på ett instrument. Jag har gjort det. Och visst kan man komponera musik som är bra nog att spelas på radio, fast man inte kan musikteori. Jag har gjort det.
-
Svaret på huvudfrågan i den här tråden är kort och gott: De stjäl, så klart. Finns nog inga andra knep. Extremt få är så unika i sin kreativitet att de har något "nytt" att komma med. Och så vill jag säga en viktig sak om "inspiration". De som går och väntar på att "få inspiration" innan de kan sätta igång låtskrivandet ska nog se sig om efter andra sysslor; jag rekommenderar frimärkssamling. Inspiration har man med sig hela tiden, den pausar aldrig, och den har funnits där sedan den dag man blev medveten om sin egen existens. Inspirationen är en resurs som bland annat bygger på ens sinnesupplevelser från alla tänkbara situationer som du har fått erfara. Att säga att "nä, jag skrev inget den här veckan, jag hade ingen inspiration" är med andra ord en fruktansvärt dålig ursäkt till att inte ha fått tummen ur arslet. Så det så!
-
Wikipedia har en något mindre besserwisserförklaring om vad musikteori är, jag råder dem som känner sig träffade av axemans förringande att kolla http://sv.wikipedia....wiki/Musikteori I övrigt OK inlägg. Men ändå inget som inte redan har blivit tangerat. Att musikteoretiska kunskaper kan underlätta bearbetning av musik, det vill säga ge tidsvinst, är nog inte så chockerande. Den intressanta frågan är om det finns de som tror att ens förmåga att skriva – komponera – "bättre" musik står i proportion till ens musikteoretiska kunskaper. Det om något måste väl i sådant fall vara ett missförstånd.
-
Nej, Dr Phil, det är du som lider av lässvårigheter! För du missade ett inlägg som följde och som bra stämde in på din påstådda situation (fetstilt i ditt citat): 1. Det finns, enligt min mening, endast ett (1) läge då prestige inte existerar i sammanhanget — och det är när man skapar helt i sin ensamhet och aldrig någonsin visar resultatet för någon. Inte för någon! 2. Så fort man frågar andra om "vad de tycker" (om det så bara är flickvännen etc), eller om man offentliggör sina verk och sedan anpassar sitt fortsatta arbete efter lyssnarnas reaktioner, krav och förväntningar så uppstår per automatik prestige som en del av ens musicerande/skapande. Du kan läsa inlägget i dess helhet här: #90 Så, nästa gång du tror att du har något att komma med till mig, se först till att jag inte redan har det. BTW, jag är redan i helvete.