trombonisten

En egen läxa. Även om du inte har råd. Ta några lektioner. Om det mot förmodan blir så att du fastnar för instrumentet så kommer du hata dig själv för att du inte tog åtminstonde några lektioner. En bra lärare hjälper dig förbi blindskär som du annars får ägna år att arbeta bort. Gunnar

Det är ingen bra ide att stirra sig blind på en enda siffra. Brusnivån från en mick är ett sånt exempel. När jag spelar in riktigt tysta saker långt bort fungerar mina DPA 4003 utmärkt, och de har en brusnivå på 17dBA enligt tillverkaren. I en närmickad miljö skulle jag säga att allt under 25dBA brus fungerar utmärkt. Neumann KM184 har till exempel 22dBA brusnivå enligt tillverkaren och den brukar upplevas som tyst. I de flesta rum är för övrigt bakgrundsljudet oftast över 30dBA, ännu ett exempel på att den där extremt låga brusnivån inte är så mycket att sträva efter i sig. Det är kanske inte ovanligt att det är preampen som brusar mer än micken, eller kanske är det AD-omvandlaren. Hela kedjan spelar roll. Den blir inte bättre än den sämsta länken. Frågan började med C1000 i stället för SP B1. C1000 är en kardioid precis som B1, så där är det inte nån större skillnad. Den har lite mindre membran vilket kan spela roll. Skall man generalisera så har ett större membran något mer riktverkan än ett litet membran i de höga frekvenserna. Ett litet membran kan ha trevligare beteende på ljud som träffar micken från sidan, något som är viktigt i stereoinspelning. Exempel kan vara ORTF eller XY där ingen av mickarns pekar rakt fram, det vill säga det intressantaste ljudet träffar mickarna snett. I det läget kanske ett litet membran kan vara en fördel. Det är också lite annorlunda näreffekt, det där som gör att ljudkällor nära micken får mera bas. Men det är svårt att generalisera. Dock är C1000 ett av mina hatobjekt. För mig representerar den en äldre generation av rätt dåliga budgetmickar. Studio Projects B1 är också en budgetmick, men den är en hyfsat bra modern sådan. Så mitt tips är att undvika C1000, men valet är ju fritt. Gunnar

Bra tips från Valle. Utgå inte från att det är högtalarna som skiljer om du inte är säker på att rummet är jämnt. G-

De tre viktigaste reglerna när man spelar in är: 1) lyssna med dina öron. 2) använd öronen 3) använd öronen. Alla andra regler är mindre viktiga. Efter denna brutala inledning så kommer några tips som naturligtsvis är otroligt obetydliga jämfört med de tre reglerna. * Hur skall man micka upp en kör? Hur skall mickarna placeras? En bra utgångspunkt är en uppställning som kallas för ORTF. Den brukar ge en stabil och bra stereobild. - mickarna skall då sitta ungefär 17cm från varandra och peka ungefär 110 grader från varandra. (ORTF är exakt, men lite grann hit och dit spelar inte så himla stor roll). 17 cm är mätt från mitten av membranen, så det innebär att det kan bli en sådär 10cm mellan mickarna. 110 grader är ett snäpp mer än rät vinkel som är 90 grader. - försök få upp mickarna ordentligt i luften. Helst över huvudet på bakersta radern av sångare. - en bit framför kören, ungefär där dirigenten står. Nu kan du flytta mickarna lite fram och tillbaka och möblera om lite i kören. Får du till det rätt i en bra ljudande lokal så har du en inspelning som är bland det bästa som du kan göra med din utrustning. Vill du ha bättre så handlar det om dyrare mickar. * Är det en fördel att ha fler mickar? Var placerar man i så fall ytterligare mickar?? Kanske, men troligen inte. Om du har möjlighet att flytta om kören och mickarna så blir det antagligen som bäst med två mickar. Är det inte möjligt så kan du vilja ha fler mickar. Men det är rätt bökigt. * Om kören ackompanjeras av ett piano, hur skall mickarna då placeras för att inte få för mycket läck i pianomick respektive körmickar?? Läck mellan mickarna är din vän. Använd det för att förbättr ljudet. En kör går i stort sett inte att närmicka, det blir då en massa olika röster i stället för en kör. Piano är inte det lättaste att närmicka heller, och ofta är pianot starkt nog ändå. I en amatörkör kan det istället vara så att bas-stämman är svagast och kan må bra av att hjälpas upp lite. Bästa sättet att göra det är då att ställa basarna lite närmare micken, då blir det starkare. Dvs tvärtom mot hur man brukar ha det där basarna kommer längst bak. Istället kan sopranerna få backa. Gunnar

Det beror på. Vilken mixer? Vilket sequencerprogram? Vilken eller vilka VST? Alla fungerar inte med varandra. G.

Ytterligare några alternativ: preamp : M-Audio AudioBuddy. 2 kanaler kring tusenlappen nytt. Lite svag på fantom-matningen så den funkar inte riktigt med all kondingar (många dock helt OK). mid: Studio Projects C4. Begagnat kring 2.000 för ett par (kolla www.vendolin.se). Inte världens bästa skall erkännas, men man får 2 kapslar till varje mik, omni och kardioid. Allmänt, glöm inte kolla begagnat. Det brukar dyka upp saker för rätt mycket mindre än nypris. Gunnar

Här är texten: Här lurar vi barn, här lurar vi barn, på deras veckopeng. Gunnar

Inte sämre eller bättre i sig, bara olika. Några exempel på extremt bra småmembrans mickar med olika tekniker: - kondensator: Schoeps MK2 (kapseln, sätts på en förstärkare CMC6 till exempel). - electret: DPA 4003, en av världens bästa omni-mickar om du frågar mig. - radiofrekvens: Sennheiser MKH20. (Innehåller en kondensator, men det är inte laddningen som ändras utan den får styra frekvensen på en oscillator kring 5MHz, kallas därför radiofrekvens). Sen finns det ju dåliga mickar som är både kondensator och electret. Lite rätt har du, eftersom världens mest tillverkade mickar kanske inte är världens bästa för inspelningsbruk. Det brukar sitta elektreter i mobiltelefoner nämligen. De görs i enorma serier och kostar lite. Electret har en stor fördel i sådan användning, den kräver inte någon hög matningsspänning. Electret kan också ha rejält mycket högre utsignal än en motsvarande vanlig kondensator och behöver därför mindre förstärkning. Nästan alla myggor nuförtiden är elektreter också -- inte att det låter illa om de där små mickarna som de har runt örat på TV. (DPA 4060 är ett exempel). För några år sen när det inte fanns så mycket att välja på så var oftast elektret-mickarna inte så roliga medans de riktiga kondingarna var dyra och bra. AKG C-1000 härrör från den tiden, och jämför man den med en Neumann-mick är det kanske inte så svårt att välja. Om man bortser från priset. Idag finns det dock massor av kinesiska kondensator-mickar som är rätt billiga och rätt dåliga (finns för den delen hyggliga kineser också, även om jag hittills inte stött på någon extremt bra). Glöm inte heller att det också handlar om vad micken skall användas till och hur den skall påverka ljudet. Micken skall passa ihop med källan och musiken för bästa resultat. Traditionen säger att man skall ha en 1-tums kardioid kondensator på närmickad sång eftersom den färgar ljudet på ett bra sätt. Men ibland kanske det är en dynamisk mik som passar bäst i stället. Eller för den delen en bandmikrofon. Eller kanske en piezo-elektrisk (bra för munspel till exempel). Eller kanske en elektret. Kolkorns-mickar tror jag dock är ute för evigt. Man skall aldrig säga aldrig dock. Gunnar

Glöm inte kolla begagnat. Just nu (när detta skrivs) finns till exempel en NT5 till klart lägre pris än nytt. (Nej, det är inte jag som säljer och ingen jag känner). www.vendolin.se Gunnar

Kolla lite på begagnat på vendolin.se . Det kommer begade Motu 828mkII ibland för kring 6.000:-. Det kortet har klart godkända AD. DA är enligt min åsikt riktigt bra. Mikstärkarna är väl inte i toppklass men duger för många ändamål. Gunnar

DAW betyder Digital Audio Workstation, alltså din dator med ljudkort och ett program typ Cubase. Midi-controller -- controllern skickar sina ändringar (exempel, en regel har rört på sig) på "midi"-språket. Och nästan alla ljudprogram kan ta emot på detta språk. Det är bäst att varna direkt att det kan vara lite pyssel att få sånt här att funka. Det är många saker som skall passa ihop. Med massor av envishet skall det väl kunna gå. När du väl vet vilken kontrollyta du kan tänka dig så är det bara att googla på nätet en stund. Antagligen hittar du nåt forum med användare som kan tipsa om vad som fungerar och vad som inte går. Lycka till Gunnar

Det beror lite på vad man skall ha inspelningen till. Är det klassisk musik så vill man vanligen ha med rummet i ljudet. Tanken är i alla fall att backa en bit så att klappret från klaffar och liknande inte blir så framträdande. Hur mycket klapper som är lagom är en smakfråga. För klassiskt kan jag tänka mig att använd ORTF uppsättning (småmembrans kardioider, 110 grader, 17 cm mellan membranen). Typexempel på mik kan vara Neumann KM184 även om det finns massa andra att välja på. Paret placeras då några meter framför musikerna, minst i huvudhöjd men oftast högre. I rätt rum kan en bankmick vara rena drömmen på en flöjt, säg en Royer SF24. Är det modern musik, kanske pålägg, så kan just klappret och andningsljuden i en närmickning vara det som skapar känsla av närvaro och höjer det hela till oanade höjder. Smaken är i såna här sammanhang olika så det gäller att välja. Vid närmickning gäller det att ha micken på rätt ställe. I allmänhet är det väl kondensatormickar som gäller på träblås, men även en bra dynamisk kan låta rätt. Allt beror på vilket ljud man är ute efter. Flöjt har jag med gott resultat mickat över höger axel på spelaren. Man kan även ha en mick rätt nära munnen för att fånga blåsljudet, men då utanför själva ljudströmmen. Mesta ljudet kommer liksom på mitten av instrumentet, genom hålen, inte i änden. För klarinett gäller det att förstå att det ljud som kommer ur "tratten" inte är så trevligt för det mesta. En mick ganska mitt på, riktad mot vänstra handens ringfinger brukar vara lämpligt. I alla sammanhang gäller att lyssna och prova och flytta runt mickar tills man får det ljud man vill ha. Vanligen är det inte så särskilt kritiskt, det blir rätt bra bara man hamnar i närheten. Gunnar

Inga fel på den inspelningen inte!! Klart bevis på att det inte är utrustningens pris som är den viktigaste frågan. Lite tankar: - en av bastonerna, grundtonen i låten, på gitarren har mer resonans än de andra. Kan vara öppen sträng som låter annorlunda, rummet. EQ? Troligen behöver du dämpa den med fingret så den inte klingar ut fullt. - de-ess är redan nämnt. - lite mindre reverb tack. Helt andra tankar. - vad vill du göra med låten? Just nu är det gitarr som kompar och röst. Riktigt bra genomfört, men det är en bit kvar till kommersiellt producerad nivå. Jag skulle vilja börja om med en ståbas + spretig gitarr + sång. Det går ju inte att göra när gitarren redan lägger bastonerna. Sen kanske vispar på trumma plus något gott soloinstrument - sordinerad trumpet är en tanke även om det är konventionellt. Ballader behöver liksom jobbas med för att inte kännas tråkiga jämfört med annan musik. Gunnar

Några tankar från en som själv strular runt och inte riktigt vet. För betongväggar tänkar jag så här: - nära väggen dämpar man höga frekvenser. Ju längre ut från väggen man kommer desto lägre frekvenser går det att dämpa. Så min tro är att vad du har bakom dämpskivorna inte kommer spela nån större roll för bas-dämpningen. - basdämpning fungerar ännu bättre i "hörnen", dvs där två eller tre sidor möts. Det går lika bra med hörnen mellan vägg och och golv som hörnen mellan väggar, ljudet ser liksom ingen skillnad. Så sätt gärna en (minst) 5-centimer tjock dämpskiva på snedden tvärs så många hörn som möjligt. - det är ganska lätt att dämpa höga frekvenser, men svårt att dämpa låga. Risken när man drar igång är att det blir för dämpat i de höga frekvenserna i förhållande till hur dåligt dämpat det är i låga. Såna rum kan kännas ganska skumma att spela in i. Så börja med basdämpningen och lägga på diskanten senare. - provkör akustiken genom att lägga ut en ren sinusvåg på en låg frekvens (säg 80 Hertz) och gå runt i rummet. Antagligen skiljer det sig rejält om du rör dig bara några decimeter. Det här är sånt man måste leva med, men rätt dämpning hjälper. Svep gärna genom hela området upp till 250 Herz eller så för att få koll på vilka resonanser du har i rummet. Gunnar

Full bredd - alltså då tänkte jag på 64 bit i bredd (plus lite felrättning förstås). Ett äkta 64 bits system har 64 bitar hela vägen från minnet genom bussarna och cache och in i processorn. IO dock brukar väl inte vara nån finess med 64 bit. Självklart. Installera på bägge datorerna och rapportera om skillnaden. Vi vill gärna veta. Gunnar Apropå cache så är det rätt intressant att när cache väl är lika stort som "working set" så hjälper det inte så mycket med mer, marginalnyttan sjunker snabbt. Var "knät" i nytta ligger beror på en hel mängd faktorer. Storleken på working set beror på vilken algoritm som körs. Den första stora vinsten uppstår antagligen om kod för FFT + data får plats i cachen samtidigt, lite beroende på algoritmer och sånt. (FFT är ett exempel på algoritm som är processintensiv, det är de algoritmerna som vinner mest på cache. Dataintensiva algoritmer, vanlig mixning till exempel vinner mycket mindre eftersom data ändå inte får plats i cachen utan måste läsas externt ändå. Alla DAW jag sett läser dessutom data från hårddisken ändå, och då gör cachen varken till eller från in det hela). Jag höll på en hel del med sånt här på 80-talet, men då var ju alla minnen mycket mindre och det spelade större roll. Har väl glömt det mesta sen dess. Ett intressant exempel, dock inte exakt samma, är när man kör med samplade instrument. Om de samplade filerna får plats i minnet så går det fort -- om de måste läsas från hårddisken går det långsamt. Hur mycket minne som krävs beror på vilken sampling som används, en del är stora en del små. Men när man väl har tillräckligt med minne går det inte ett dugg snabbare med mer, marginalnyttan sjunker snabbt. (Ändå tills man lägger till ett instrument till).

Säger samma som Claes, Studio Projects B1. Gunnar PS: INTE den som heter Behringer B1 (de är snabba på att kopiera di däringa Behringer).

Du var mig en otålig en. 50 minuter kunde du hålla dig, på morgonen när de flesta på forumet fortfarande sover. Nå, min gissning kring L2 cache är att det inte gör någon större skillnad mellan 0,5 och 2 M. Data i allmänhet ryms ändå inte i cache, det rör ju sig om ganska stora datamänger som skall skyfflas igenom. För program är det väl oftast så att de tunga algoritmerna, säg FFT och sånt, är ganska små och ryms i 512k ändå tillsammans med data-blocket som bearbetas. EMT64 verkar rätt meningslöst tycker jag. Det finns andra som delar åsikten. http://www.hardwareanalysis.com/content/topic/37587/ Än så länge och något år till minst så är det 32 bitars OS som gäller. Om några år kanske, kanske, kanske det är 64 bitars som gäller, men för att det skall bli nån finess så är det ny CPU, nya kringkretsar, nytt moderkort, full bredd på minneskretsarna som gäller. CPU-n som vi tänker på finns inte att köpa än, så det dröjer ett litet tag. Under tiden, 32 bitars funkar utmärkt. Gunnar.

Men om du får betalt som DJ så är det inte privat bruk. Gunnar.

Om vi nu tänker oss att du använder Samplitude 8.2 (som jag gör) så finns det rätt sällan anledning att bounca förrän det är dags för slutlig mix. Jag jobbar i stor sett uteslutande med att låta originalfilen ligga kvar orörd. All behandling görs sen oförstörande, dvs effekter med mera läggs på i mixen. Även om jag mixat och trixat och blandat och haft mig, så ändras inte originalfilen som läses in fräsch varje gång. Jag har faktiskt personligen aldrig en enda gång behövt bounca spåren före slutlig mix i Sam. Om man mastrar spår från flera olika projekt (VIP kallas de i Sam), så blir det ju en bounce förstås, men den kan gå i 24 bitar eller 32 bitars upplösning. Rent teoretiskt så är jag rätt övertygad om att det blir en påverkan av varje bounce, men praktiskt sett spelar det nog mycket liten eller ingen roll vid 24 bitars upplösning. Gunnar.

Glöm inte kolla på begagnat. Motu 828mkII dyker upp då och då för rätt nära 6.000:-. Ett helt OK kort om du frågar mig. G.

Ground lift - jord lyft. Dvs kopplar bort jorden. Kan hjälpa med brum från jordslinga. Inuti boxen kopplas IN rakt över till THRUE eller LINK eller vad utgången heter. Meningen är att den här signalen i princip inte skall påverkas av DI-boxen. Nu är ju teori och praktik inte alltid samma. Till PA-t går sen en signal. I en passiv DI-box sitter vanligen bara en transformator. I en aktiv DI-box sitter transistorer eller sånt. Behöver då matning, antingen från ett batteri eller via fantom-matning. Vilken sort som är bäst, passiv eller aktiv är en smaksak, bägge modellerna brukar fungera. Billiga boxar är oftast aktiva, orsaken är att bra transformatorer är dyra, mycket dyrare än transistor och några billiga komponenter runt-ikring. Gunnar

1. Ja. Funkar klockrent för mig. 2. Kolla priser på www.thomann.de Ofta klart billigare än svenska listpriser. Letar du kan du antagligen hitta billigare på nätet, men det gäller att hålla koll på moms och skatter och transport. (Hos Thomann ingår moms, inga skatter tillkommer, bara transport). G.

Oskar, jag är ledsen om jag strulade till det. Glöm det där med mono, betrakta det som överkurs. (Vill du kontrollera är det bara att trycka på monoknappen.) På plats, spela heller in lite för torrt än för blött, alltså mickarna lite för nära än för långt bort. Reverb går att lägga på i efterhand men inte ta bort. Lägg gärna upp resultatet så skall vi lämna positiva tillrop. Gunnar

Ofta är det väl DPA-myggor, kanske 4065, 4066 eller 4067. Kolla på DPA-s hemsida. http://www.dpamicrophones.com/ Själva micken kostar kring 5.000:-. Man kommer lite billigare undan, sådär 4000:- om man väljer bara myggan, till exempel 4060. 4060 är för en alldeles utmärkt omni-mik för olika sorters inspelning. Det finns dom som använder två stycken som huvudpar för stereoinspelning. Även utmärkt som mick på fiol/gitarr/blås. Den ser ut som en leksak men är riktigt bra. http://www.soundonsound.com/sos/mar98/articles/danish.html http://www.soundonsound.com/sos/oct03/arti.../dpaimk4061.htm Förutom micken behöver man antingen en mikstärkare eller en radiosändare. Det är en mycket lite specialkontakt i änden på den fasta kabeln. Ett alternativ är en övergång från den kontakten till vanlig 48V fantom-matning, DAD 6001. Själva micken går på 5 till 10V så där är några motstånd och kondingar inuti. Och ja, den skulle fungera utmärkt på en inspelning. Men sjunger du i badrummet så kommer det märkas även med en sån mick. Även om studion inte ser ljudbehandlad ut så är det en stor lokal med rejält högt i tak. Det syns väl inte i bild, men 10 meter skulle jag gissa på, så inga reflexer därifrån. G.

Det gick extremt fort. Hade inte lyssnat på låtarna heller. Med pop menade jag snarast att det inte är klassisk musik. Och klassiskt (typ Mozart eller så) är väl inte er musik? I klassisk musik sätter man vanligen hela ensemblen i samma rum och spelar in alltihop på en gång. Då blir rummet intressant och viktigt att ha med i inspelningen. Men om jag förstått rätt skall ni göra pålägg på bakgrunder. Delar är studioinspelat eller samplat. Min erfarenhet är att det är svårt att få ihop en ljudbild som består av delar studio/samplat tillsammans med inspelningar med mycket rumsklang. Det blir liksom inte en helhet. Tycker jag alltså. Bättre då att spela in påläggen så torrt som möjligt och sen lägga på en rumsklang efteråt. Rumsklang / eko / reverb går inte att ta bort i efterhand, men kan läggas på om man så vill. Tycker jag alltså. Mono kan vara intressant för radio. Men det kan också vara intressant om ni får för er att ni vill ändra panoreringen i ljudbilden efter inspelningen. Ni kanske vill flytta över en uppsättning stråkar att ligga långt till höger, men i stereobilden ligger dem helt i mitten. Då kanske ni vill lägga ihop dem till mono, för att sedan panorera. Därav diskussionen om mono från min sida. Om ni har planerat hur stereobilden skall se ut kan ni i stället placera ut stråkarna så att det stämmer med hur det är tänkt att låta. Vanligen ger man väl plats åt bas och bastrumma exakt mitt i bilden. En orsak är att det kan bli skumt i vanliga människors högtalare om de låga frekvenserna ligger för långt ut åt sidorna, vanliga människor vill nog ha dem i mitten. Stråkarna då kanske hamnar åt en sidan, eller på var sin sida om mitten. Om ni mickar så torrt det går så är det lättare att panorera senare, är det mycket rum med så funkar det inte att panorera (Tycker jag). AB är utmärkt för klassisk inspelning. AB bygger på omni-mickar men som alltid tar man väl vad man har. För bästa resultat rekommenderar jag tryckkänsliga mickar, dvs rena omni-mickar. De omkopplingsbara mickarna kan också vara bra, men det blir aldrig riktigt samma sak. Men AB uppsättningen är rätt känslig för placering, det är lätt att det blir för mycket rum. Själv sätter jag därför gärna upp mitt-paret ganska nära varandra, sådär en 50 cm och kompletterar med utriggare i stället. Ytterligare ett tips är att lyssna i bra högtalare och justers mikarna efter hur det låter. Jag har till exempel extremt svårt att höra just om efterklang är bra genom att lyssna i lurar. Nå, oavsett. Ha kul och gör egen grej. Gunnar