trombonisten

Kolla upp med myndigheterna på kommunen. Förr i tiden skulle man kunna flytta ut skiten på några dar. Nuförtiden är väl det mesta militärt nedlagt sen länge, kanske är reglerna borta också? Gunnar

Häpp. Så kan det gå. Nu var jag kontorschef för ett litet bankkontor SEB på Söder för många år sen. Lite kan jag gissa hur det går till, men det är som sagt länge sen. Utskicken -- marknadsavdelningen tycker det är dags att köra lite kampanj. Raskt kör man ett urval på adress-registret och skickar ut. När man gör det här utskicket får man enligt lagen inte kolla om du är kreditvärdig, du har ju faktiskt inte sökt nåt lån. I stället höftar man till lite. Det är vanlig reklam. Ofta har de på marknadsavdelningen ingen större koll på hur det går till när man beviljar lån. Avslaget -- sen skickar du in din ansökan. Många ansökningar kör man bara mot UC (Upplysningscentralen - ägs av bankerna, har register över dina lån, om du skött dem med mera, även vilken inkomst du deklarerat för). Det finns parametrar i bankens uppsättning av UC som styr om det blir ja eller nej. Datorn kollar upp lite saker som vilken lön du skattar för, om du har misskött några betalningar och antalet frågor mot UC. Blir det nej åker ansökan bara tillbaka till dig. Ingen intelligent människa har tittat på ansökan. Nå, om du vill ändra på detta måste du antingen hitta nån människa på banken som har lust att ta hand om ditt ärende. Himla svårt nuförtiden, det var lättare på min tid (jag fanns ju till exempel ) . Alternativet är att du helt sonika byter bank till en som har lite andra rutiner. De säger kanske ja rakt av och har fått en bra kund. Det som är riktigt intressant är att det oftast är himla lätt att låna ut till privatpersoner. Hos mig fanns det en tjej (nå, dam då) som talade med de som kom in för att låna pengar. Det tog henne ungefär en halv minut, och jag var aldrig med om att hon hade fel. Det gäller att titta bakom ytan, trasiga jeans eller kostym betyder inget, det är vilken person man är. En del personer kan ha det struligt för tillfället och trilla ut på alla UC-körningar, men det vill helt enkelt göra rätt för sig. De borde få låna och fick det oftast. Andra kan ha hur rena papper som helst men kommer bara strula til det. Letar man lite brukar man hitta strul i deras historia. De lånar man inte ut till om man kan undvika. Min gissning är att du är en sån person jag skulle låna ut pengar till. G

Ett problem med laptop kan vara fläkten. I en del burkar låter den rejält mycket. Tyvärr finns det nog bara ett sätt att ta reda på hur mycket det låter och det är att köra något processorintensivt program och höra hur det blir när fläkten går upp på fullfart. Fullfart är enligt min erfarenhet mer regel än undantag när man kör ljud. Med en bärbar kan det vara lite besvärligt att dämpa ljudet, skärm och tangentbord sitter ju ihop med datorn. Så skall man dämpa så blir det extern skärm och långa kablar som gäller -- ingen skillnad mot en stationär förstås. Lite sämre prestanda än motsvarande stationär kan man räkna med. Vad det innebär för dig beror mycket på vad du kommer göra för något. Ibland kanske du bara klara 54 kanaler i stället för 69. Har du mycket samplade instrument kan skillnaden kännas större - kanske från 10 till 5 (alla siffror är bara grova gissningar). Å andra sidan är en modern PC idag rejält kraftfull så det räcker långt. För att inte tala om finessen med att kunna packa ihop sakerna och ta med till sommarstugan eller vart man nu åker. Möjligheten att kunna mixa med batteridrift brukar kännas lite överdriven -- strömmen brukar ta slut rätt fort. Sammantaget, om möjligt lyssna på fläkten i fullfart. Annars verkar burken ha det som behövs. Allt ovan värt mina 2 öre. Gunnar

Det funkar med en billig för vanliga jobb som att löda kablar, brytare, en och annan komponent och så. Sådär 25W tycker jag är en lagom kompromiss för elektronik-jobb. Skall du löda ytmonterat blir det lite svårare, särskilt om du skall löda loss IC-kretsar (inget för nybörjaren). Å andra sidan om du skall mjuklöda lådor o burkar o så behövs det mycket mer effekt. Oavsett vilket så rekommenderar jag alltid en järnpläterad spets - de som inte är pläterade gröps snabbt ur. Gunnar

Utan att veta exakt menas antagligen "bredden" på samplingar. Detta kallas ibland i stället för bit depth (bit djup), kärt barn har många namn. De vanligaste bredderna är: -- 16 bit. Används på CD och DAT. Vanligt på inbyggda ljudkort (SoundBlaster). Förr det som användes även för inspelning. Många duktiga inspelare använder fortfarande 16 bitar. -- 24 bit. Det vanligaste formatet numera på ljudkort för seriösa ändamål. -- 32 bit. Används mest för så kallade flyttal, heter då float på engelska. Inuti de flesta program nuförtiden räknas det med flyttal. Det kan då vara en finess att spara filerna som detta. Det finns andra bredder på ljud. Några exempel kan vara 20, 48, 64 (men det får väl bli överkurs). Dither som nämndes är ett sätt att behandla en ljudsignal. Meningen är att dither förändrar signalen så att en del osköna missljud försvinner. Missljuden uppstår inte för att man vill det utan som en sidoeffekt av i stort sett all typ av behandling av digitalt ljud i datorn. Som alla mediciner har även denna biverkningar, i stället stiger brusnivån lite grann. Eftersom det är en fråga om att "lura" örat så finns det många olika sätt att göra dither på, och var en har vi vår favorit (smaken är som baken, delad). Gunnar

Nja, den är allt inkopplad. Den körs dock på låg spänning och låg värme så den lyser inte av sig själv. Finns där för att dista ljudet. Bluff är det ändå. Gunnar

Hmm. Mina tankar. En sanning när det gäller inspelning och mixning är att det är slutresultatet som räknas. Dit kan det finnas många vägar. Eftersom vi är olika gör vi också olika. Ibland är det inte absolut bästa kvalitet i de enskilda spåren som gäller, det kan vara viktigare att vara garanterad att inte överstyra eller att enkelt kunna mixa. När det gäller inspelning av spåren så ... Nära nollan är en bra ide, men hur nära då? Det beror på brusgolvet under inspelningen. Har man "bara" 16 bitar så är det bra att ligga inom sådär 6dB från nollan. Inte ändå upp till 0dB eftersom digital klippning inte är vad vi brukar eftersträva. Det är inte så ovanligt att ha kompressor på sång och sånt redan vid inspelningen när det är 16 bitar. Behovet av det är mycket mindre vid 24 bitars inspelning. En modern så kallad 24 bitars omvandlare ger ofta sådär 20 bitar riktig information. Är det en bra omvandlare kan det där "nära" nollan då ligga neråt -20dB utan att bruset blir något problem. Har du en riktigt bra omvandlare kan du ligga neråt -40dB på enstaka kanaler och kunna mixa dem utan att det brusar. Själv tycker jag sådär -10dB i topparna är ganska lagom kompromiss, inte så att man måste höja nivån mycket och inte så att det är i närheten av att klippa. Det finns en del personer som spelar in varje spår på "lagom" nivå så att om man sätter alla reglerna kring noll så blir det en hyfsad mix. Inte alldeles oävet som modell det heller och det fungerar utmärkt med bra AD-omvandlare. När det sen gäller mixning tycker jag det är bra att sätta upp en referensnivå med ett visst upplevt ljudtryck. När den väl är inställd så mixar man tills det låter bra. Ställer man högtalarna lagom högt så hamnar man då lagom långt från 0dB utan att behöva mixa efter mätarna -- örona gör jobbet. Bob Katz har i sin bok Mastering Audio skrivet om något som han kallar K-systemet. Jag rekommenderar alla som mixar att läsa den boken och kalibrera sina högtalare enligt tipsen där (boken är fylld av kunskap från en av de verkligt stora i branschen). Den viktigaste verktyget är en ljudnivåmätare för att ställa in volymen på högtalarna. Material mixat enligt den modellen kan man sen lämna till mastering med gott samvete. Kör man i datorn lämnar man förslagsvis som 32bit float för att inte tappa nåt. Mixar man enligt K-systemet så hamnar man en bit ned från nollan utan att det är något problem. Det kan vara bra att veta att lämnar du float till masteringen kan det gå över 0dB utan att dista, men det är lite olika hur olika program klarar av att hantera det. Float som material till mastering kan också ligga långt ner under 0dB utan det brusar mer för det. Gunnar

Om du tycker om högtalarna i övrigt så är det en bra ide att köpa nytt element. Jag har för mig att hifi-kit kan vara ett ställe att kolla efter element. De har en butik på Kungsholmen men säljer på postorder över hela Sverige. http://www.hifikit.se/ Skall du högtalarna för dunka-dunka så räcker det att byta den som är trasig. Vill du ha det för lite mera kritisk lyssning så skall man nog egentligen byta bägge elementen så att stereobilden låter lika. Gunnar

Bra beskrivning Genisofpain. I ett inspelningsprogram behöver man inte köra in S signalen två gånger. Det är ofta enklare att spela in på ett stereospår och lägga på en plugin. M till vänster kanal, S till höger. Voxengo har en gratis-plugg som heter msed om jag minns rätt (leta på deras hemsida). Gunnar

Är det tanken att riktiga blåsare skall spela det? Eller är det mest för att det skall påminna om blås? Några tankar. - det skiljer sig en del åt mellan de olika instrumenten. Sax / trumpet / trombon funkar lite olika så man skriver lite olika för dem. Lyssna gärna på "klassiska" band som Ellington eller Basie så kan du höra skillnaderna. - staccato / legato är samma men resulterande sound blir lite olika beronde på register. De olika instrumenten har oftas flera "register" med lite olika sound. - staccato görs med luften / tungan enbart. - stora hopp kan var besvärliga. Jag tränar en hel del på sånt, en ren oktav brukar inte vara något problem. En oktav plus kvart är rejält svårt. Att hitta tonen oavsett storleken på hoppet är inget problem, problemet är att göra ett stort hopp snabbt. Med luft mellan tonerna är det vanligen inget problem. - om riktiga musiker skall spela det, tänk på att det måste finns nånstans att andas. Noterna skrivs också beroende på instrumentet, trumpeter skrivs till exempel för Bb instrument i G-klav, tromboner i basklav klingande och saxar är olika beroend på typ av sax. Några snabba tankar. G.

Alla delarna finns på Elfa. Du kan antagligen hitta dem billigare på andra ställen, men det är bra att ha nåt att luta sig mot. www.elfa.se Låter som en stunds jobb med lödkolven. Lönar sig då att investera i en bra sån och lite olika tennsug / lödfläta. Gunnar

Jag skulle hellre gråta i min egen Ferrari om jag hade nån än i 52-ans buss. Och ändå är bägge röda. Vad var det du ville säga egentligen? Aah, monsterkablar var det. Jo, det är mycket marknadsföring och lite verklig teknik i dem. Lite bättre än gardinsnören är de väl, men det finns många bra saker till mycket mer rimliga priser. Gunnar

Kolla priset på vad du handlar. Om möjligt, handla inte nytt. Kolla begagnat på vendolin.se blocket.se och tradera.com Kolla också mot några mail-order hus, thomann.de är pålitliga, inte alltid billigast dock. Sist men inte minst, att köpa billigt blir ofta dyrt. Kvalitet lönar sig. Betala hellre några hundralappar extra för en Shure SM57 än köp en kopia. (Om jag nånsin skall utse en mick till universalverktyg så är det SM57. Den är klart bra på gitarrförstärkare och virveltrumma men går att använda på massa andra saker. G

Mina 2 ören. Köp två midi-USB i stället. Koppla om midisignalen, eller som föreslagits låt den va inkopplad i bägge burkarna hela tiden. Inte nån stor kostnad (några hundralappar) och mindre problem. Gunnar

Några tankar (blev avbruten förra gången). -- inga högtalare är helt tysta. 1 cm från dem hör jag både brus och brum (mina högtalare är lite dyrare och ändå hörs det). På en meters håll märks det dock inte. Hör du brus / brum som stör så är det ju för mycket. En del kommer från högtalaren och där kan man inte göra mycket annat än byta, inte helt gratis då. En del kan man komma åt. -- du har ett system med obalanserade kablar och en dator. Datorer skapar massor av störningar. Tanken är att störningarna skall tankas ner i jorden, men om det inte är jordat uttag har de ingenstans att ta vägen. Ett relativt billigt sätt att kolla skillnaden är genom att hitta en jordad förlängningssladd och dra bort till ett jordat uttag (skall vara jordat i köket till exempel). Gör det stor skillnad föreslår jag att du ringer en elfirma och ber dem dra in jordat uttag -- kostar en peng men så många alternativ finns inte. Det är för övrigt ändå en bra sak för då kan du stoppa in ett nätstörningsfilter som kan hjälpa lite vid åsknedslag. Datorer är dyra och kan lätt gå sönder. -- RCA eller tele är inte skillnaden, utan om det är balanserat eller inte. RCA är alltid obalanserat, tele kan vara antingen eller. Balanserat hjälper mot en del typer av störningar, men man inte vara säker på att det hjälper mot alla sorters problem. -- det är möjligt att göra om en obalanserad signal till balanserad. Antingen med en transformator eller en aktiv DI-box. Det är inte så himla dyrt men inte helt gratis (skulle gissa på 400 kronor och uppåt per kanal). -- med kablar kan det göra stor skillnad hur man drar dem. Dra inte signalkablar bredvid nätkabeln utan några decimeter bort. Korsa nätkabeln i rak vinkel. (Prova i alla fall). Totalt sett tror jag att jordat uttag är en förutsättning för att få nån som helst ordning på sakerna. Gunnar

Det är betjänten. Det är det alltid i deckare. Alltså att hitta brum kan var som att lösa en pusseldeckare. Många ledtredar, många hypoteser. Men i slutänden hittar man mördaren. Gunnar

Det är himla roligt med såna där audiofiler. Man kan lura dem vart som helst. En del är lite smartare förstås. De hänvisar aldrig till saker som kan mätas. Det är "tryck i basen" och "skirt mellanrester" med mera i recensionerna av digitalkablar för några tusenlappar. Svalander verkar kunna sitt försäljningskör. Först blarar man på med lite vetenskapliga termer. Gärna lite kvantfysik eller bitfel eller jitter eller sånt som kan imponera. Sen låter man bli att kvantifiera - är det ett stort eller litet fel. I stället springer man snabbt över till de där sakerna som bara "de kompetenta kan höra" (minns ni sagan om kejsarens nya kläder? ) Och apropå bitfel och jitter. Bägge två är enkla att mäta. Det kostar en liten slant att köpa eller hyra utrustningen, inte något för hemmapularen. Det finns ackrediterade lab som för ringa peng kan göra mätningen också (ackrediterade - dvs de har papper på att de vet vad de gör och utrustningen är kalibrerad). Men Svalander hoppar i tunnan där. Påstår man att det uppstår jitter på en digital kabel så bör man väl åtminstonde veta vilken enhet jitter mäts i? Och vilken skillnad det blir. Leta sig fördärvarad kan man göra om man vill hitta svar på sånt dock. Gunnar

Japp. Bra länk jkn gav dig. Basfällor krävs. Mycket av dem. Börja där och balanser mellanregister och diskant efter hand. Stenull från byggvaruhuset. Ett par balar. Antingen bara som de kommer eller inslagna i tyg. Markisolering 7cm eller 10cm har jag använt med bra resultat. Tyget hindrar fibrerna att flyga runt -- kliar. De kan vara en hälsofara om man jobbar i kringflygande damm varje dag, är man rökare är det extra farligt, men för några dagars fixande är det inget problem. Gunnar PS: personalen på Jam visar tydligt sin kompetensnivå verkar det som.

Såja. Lugn o fin! Inte är det så att monitorer är dåliga högtalare. Möjligen tvärtom. Kolla upp lite begagnade monitorer i stället på Vendolin. För 3.000 (eller kanske några hundralappar till) så får man rejält mycket mer än Vantage. Och de fungerar alldeles utmärkt även för nöjeslyssning. Inga problem över huvud taget (kör själv ett par överblivna Genelecs i vardagsrummet).. Gunnar

Fast det krävs inte att skicka hela sessionen. Det räcker det att skicka en stereomix av komp med mera, det som finns vid tillfället. Sen kan sångaren (eller vad det nu är) lägga på sin röst och skicka tillbaka som en fil. Du kan sen läsa in den och mixa vidare i din session. Ett alternativ är att skicka varje spår som en .wav fil, då kan man byta fram och tillbaka. En nackdel med att skicka sessionen är annars att bägge parter måste ha samma plugins. Mixning brukar bara en person ändå göra i slutet. Gunnar

Bit djup använder jag 24 bitar helt enkelt för att jag är lat -- slipper justera nivån så noga och får ändå brusfritt och aldrig klipp. Mina personliga åsikt om sampling rate är som följer: För det första är teorin om sampling helt entydig, det behövs inte mer än 44.1kHz för att täcka hela det område som örat kan höra. Och vad örat kan höra är väl uttestat. Så vi kan lägga teorin åt sidan. I stället beror det på hur tekniken är implementerad, och i stor utsträckning på alla de kompromisser som ligger bakom varje teknisk utrustning, det som kallas ingenjörskonst. Vid inspelning beror det på felen i ljudkortet. Enligt teorin skall det låta lika oavsett vilken frekvens man har. I praktiken låter det olika. Men det skiljer sig från ljudkort till ljudkort hur stor skillnaden är och vilken frekvens som låter bäst. Det finns bara ett sätt att ta reda på hur stor skillnaden är, och det är att prova med sitt eget ljudkort. Vid bearbetning i datorn beror det på vilka pluggar som används. Många pluggar mår bra av att köras på fortare än 44.1, en del pluggar låter sämre på högre frekvens. Det finns bara ett sätt att ta reda på hur stor skillnaden är, och det är att prova med de pluggar man själv använder. Slutligen skall man omvandla till 44.1kHz och 16 bitar för CD. Dagens bra algoritmer låter så bra att det inte uppstår nåt problem här oavsett vilken frekvens man börjar med. Exempel på bra algoritmer är r8brain. Väldigt många program, Cubase och ProTools bara som exempel, har dock rätt dåliga algoritmer så man skall inte använda dem för produktionsändamål. Men det är bara att prova själv. Totalt sett beror det alltså enligt min åsikt på vad du har i ljudets väg. Allt från ljudkort till pluggar till slutlig omvandling har favorit-frekvenser. Det enda du behöver göra är att prova med din egen utrustning. Så det kan skilja sig för dig från mina resultat eftersom vi har olika utrustning. Själv spelar jag alltid in på 44.1kHz. Skillnaden med högre frekvenser är inte så att jag kan höra det. Och även om det skilde så är jag inte säker på att jag skulle tycka det vore värt det. Men det gäller min utrustning. Hur funkar din utrustning? Gunnar

Vad spelar det för roll vad som är industristandard? Är det inte du som skall hitta det som passar dig bäst? Men, absolut, man skall alltid ha koll på alternativen. Det du bör titta på är antagligen ett "riktigt" ProTools system, HD. Kostnaden för att kliva på är rätt stor, men det man får är mycket behandlingskraft som möjliggör mycket låg latency. Den medvetet amputerade versionen LE är nåt annat. Där tycker jag Digidesign skjuter sig själva i foten, om inte annat för att urvalet av hårdvara är så himla begränsat, antingen Digidesigns två burkar eller M-Audio, inga andra alternativ. Varför de inte kan släppa en version med fritt antal kanaler och fritt användande av hårdvara är bortom min fattningsförmåga. Gunnar

Kolla begagnat också. Vendolin / blocket / tradera. Högst halva nypriset. Gunnar

Program finns väl några olika. Ett kan vara http://www.hometheatershack.com/roomeq/ Rekommenderar att du använder "äkta" tryckmätande rundtagande mickar, omni. Oavsett vilken du då tar så har de så mycket bättre frekvenskurva än ditt rum + högtalare så det spelar ingen roll för oss vanliga dödliga. Felet i micken brukar vara några dB, felet i rummet kan vara 30dB, dvs många gånger mer. För att se rätt ljudnivå har väl Clas Olssson nån mätare. Gunnar

Adio-buddyn är OK. Fungerande förstärkare och DI. Lite konstig fantommatning dock, cirka 30V i stället för standardens 48V. Funkar med många men inte alla kondensatormikrofoner. Nånstans har jag en liggande som jag kan sälja för en billig peng. Måste hitta nätagget dock. Gunnar