Känner ni att ni får till proffsiga mixar?

[Mojje Cruncher Andersson]

Jag tycker att oavsett genre så finns det alltid något som gör en mix "proffsig". Och det handlar om medvetenhet tror jag.

Jag sysslar en del med punk och hardcore, och det ska ju låta på ett visst sätt, och det är inte komversiellt.

Vad som gör en mix proffsig är nog när man hör att allt är ett medvetet val och inte en schansning i okunskap.

Det är inte hur ljuden låter eller hur karaktärerna är, eller hur rent allt låter. Utan hur kontrolerat det är.

Jag har massa skivor hemma som egentligen låter riktigt illa, (beror på vad man jämnför med), men jag anser ändå att skivorna är proffsigt mixade/inspelade.

Och där det som gör att det låter illa kanske är brist på pengar, dålig utrustning, brist på tid, dålig lokal...

Sen har jag även en del skivor som låter lika illa (ljudmässigt) men som känns oproffsigt mixade/inspelade.

Då tycker jag att det låter som att dom inte har någon som helst aning vad dom gör i stället...

Dom kanske hade mycket pengar och tillgång till en bra lokal och mycket tid, men ingen kunskap.

Det är vad jag tycker skiljer en "proffsig" inspelning mot en oproffsig..

Sen tycker jag inte att man måste vara fullärd för att få en "proffsig" mix, men lite mer kunskap än vad som krävs för att trycka på rec.

+1 på det mesta....

Att det är dåligt ljud på vissa plattor kan ju även betyda att dom helt enkelt sket i hur det lät och i stället fokuserade på att göra bra låtar!?

Det är få förunnat idag då det mesta handlar allt mer och mer om ett jäkla tryck och massiva mattor....

...kan ju sträcka mig så långt som min egna näsa räcker.

...tiderna förändras helt enkelt!

Bra tråd!

Take care!!!!!

/Cruncharn'

[mixopenta]

Började spela in å mixa mer eller mindre professionellt 1986, sedan tog det nog 7-8 år innan mina inspelningar/mixar blev mer eller mindre acceptabla. Idag skulle det nog dock gå mycket fortare om man har den rätta drivkraften. På den tiden var det enda referensmediet unkna kassetter, vilket gjorde det omöjligt att A-B lyssna mot den tidens mastrade vinyler/CDs - hur man än gjorde gick det aldrig att jämföra på något så när lika villkor. Om tillfälle gavs var man med på mastringar så mycket som möjligt - där kunde man få kvitto direkt på var man hade sina tillkortakommanden.

Jag ser detta som en av de saker man lär sig mest på; Lyssna i olika system och i olika miljöer, jämföra med annat. Idag kan man köra en snabbmix genom en wavesplugg för att få upp lite nivå, bränna på CD, sen e de bara å fara runt till vänner och bekanta och tråka ut dom med egna mixar. Repetera - gör om, repetera - gör om.....I början kan det vara bra att ha en erfaren mentor också, om man vill skippa utbildningen

Sedan kan man sätta upp personliga mål för sina mixar. Mitt mål är en mix som har tredimensionellt djup, är fet och har tryck, djup men distinkt basrespons, glittrig/skimrande men mjuk diskant återgivning, sjungande mellanregister, Mixen skall inte minst innehålla välbalanserade och välplacerade element.

Det skulle förmodligen ta min dubbla livstid (x4) att nå dit, men det är en strävan jag har.

Emellertid verkar bara nivå å fetma vara rådande idag. Idag mastras mixarna sönder och samman så allt låter som en kompakt kartong av digitaldist, absolut ingen dynamik, ingen djupleds, eller horisontell placering på grund av att nivåerna går att cranka upp ännu mer ju mer mono det är, sången är ofta middig och sönderkomprimerad - allt är så mallat i sina respektive frekvensslots, därför att så mycket som möjligt ska trängas på samma plats - samtidigt.

Måtte det komma en revolution mot volymkriget snart

F'låt en grinig gammal gubbe 😆

/Ulf

[Radiobrutta]

Allt handlar om vad du får in på spåren, vad du spelar in, hur du spelar in. Skit in skit ut som man säger.

Det är verkligen det som avgör hur lätt en låt går att mixa till ett proffsigt slutresultat.

Det handlar om duktiga musiker, bra instrument, bra tagningar och inte minst låtarrangemanget. Ett dåligt arr kan aldrig bli en bra mix i slutändan.

Det handlar alltså om inspelningsteknik och rätt öron/omdöme för vad som passar eller inte, samt kunskap om vad man kan göra och hur man använder utrustningen på bästa sätt till ändamålet och en klar vision om hur man vill att det ska / kan låta.

Detta kräver talang, motivation, tid och erfarenhet för att kunna uppnå enligt min mångåriga erfarenhet.

Redigerat 20 februari 2010 av Radiobrutta

[JohnRick]

Det finns forskning som visar att det tar ca 10000 timmar att bli riktigt j-a duktig - vad det är gäller.

...Som för övrigt också togs upp i dokumentären om Vanessa Mae - eller snarare programmet om musikalitet och kognition (eller ngt ditåt).

Hon räknade där ut att hon spenderat drygt 7000 timmar på övande vill jag minnas. En artikel i DN berörde också ämnet

där man snackade hur mkt övning som krävs för att bli en bra musiker (och även arv kontra miljö). Där sade man ungefär samma sak.

Sedan kan ju inte alla bli en Bach eller Barbara Streisand eller whathaveoyu. Någon form av talang och öra måste till, men övningen och erfarenheten

går inte att komma ifrån. Man måste putta in tha time.

[crillemannen]

Ja det tycker jag att jag får till

Tog cirka 5år innan det började låta riktigt bra. Sedan har jag varit väldigt mycket i professionell studio, och lärt mig mycket igenom den vägen.

[Zeahl]

Jo det är ju när man sitter i proffsstudio mycket man får tillfälle att öva sig på riktigt bra grejor och var samma för mig. När jag suttit mycket i en fet studio och jobbat så började mixarna låta som dom gör på plattorna, är svårt att få samma resultat hemma

[hegobald]

Emellertid verkar bara nivå å fetma vara rådande idag. Idag mastras mixarna sönder och samman så allt låter som en kompakt kartong av digitaldist, absolut ingen dynamik, ingen djupleds, eller horisontell placering på grund av att nivåerna går att cranka upp ännu mer ju mer mono det är, sången är ofta middig och sönderkomprimerad - allt är så mallat i sina respektive frekvensslots, därför att så mycket som möjligt ska trängas på samma plats - samtidigt.

Måtte det komma en revolution mot volymkriget snart

F'låt en grinig gammal gubbe 😲

/Ulf

Tänker spontant att lösningen borde vara att skippa det föråldrade 16 bits-formatet på all digitalt distribuerad musik och gå över till 24 bitar. Att helt enkelt överlämna kontrollen över volym och dynamik till lyssnaren. Det finns ju trots allt en anledning till att en förstärkare har en volymkontroll 😄 . Sen kan jag tänka mig att om man nu vill ha det det maximerad odynamiska soundet en brickwall-limiter ger så kan man ju ju ta fram en standard typ Dolby eller liknande som ger en slags standardkkomprimering direkt i lyssnarens förstärkare. Som att trycka in loudnessknappen ungefär 😉.

Nåja det är mina tankar i alla fall... Tekniskt sett borde vi vara där i alla fall

Mvh Gubben Robban 😎