Vad tycker du om att använda loop-samples i låtar?

[drloop (oregistrerad)]

Att klippa och loopa är kreativt.

Att säga att det skulle vara bättre eller sämre är löjligt.

Kör färdiga loopar, sampla och loopa själv. Roligt och oftast mycket inspererande. Och det skall väl musik vara?

Ser inga problem med att köra loopar med andra ord. Det är nya tider nu.

[Opus99]

Nu ska ja va lite långdragen och historisk här ... 🙂

När looparna kom, i slutet på 70 - beroende på var man var när man först hörde dom - så var det ju killarna som skötte stereon på dansställena som sysslade med dom. Det verkade som dom kände som att dom ville inte bara vara "killen som trycker på play och stop och tar emot önskemål om låter" utan dom ville egentligen vara på dansgolvet ... eller ännu bättre, vara på scenen själva, trots att de aldrig direkt spelade annat än lägerelds-gitarr.

Det vart liksom glapp .. for honom. Att musiken som spelades inte kopplades till honom, utan folk dansade och jublade ... men han var bara typ 'vaktmästarn'. Han märkte så väl hur han kunde göra folk glada eller besvikna, öka på intensiteten eller ta död på den, men ändå såg folk honom inte som något som hade med musiken att göra. Dom märkte också vilka delar av musiken som orsakade vilken effekt på den dansanta massan och önskade på något sätt att "den sektionen" inte tog slut så fort, utan att man kunde stegra den osv.

Så, till slut så använde dom rullbandare. Dom hade spelat av LPn på rullband och klippt bandet och repeterat det så att dom hade format om låtarna och dragit ut vissa sektioner, kombinerat med andra osv. Hade man pengar kunde man få sin egen "mod" pressad på LP och det gjorde det mer användbart eftersom få dansställen hade rullbandare på plats. Allt eftersom blev dansmusiken mer av ett hemgjort kollage av olika låtars intron, blandadet med andra låtars brygga osv osv. Många gånger tog dom ett tomt komp från någon låts intro och bara lät det gå runt runt runt så att det skulle bygga upp förväntningen lite. Och boff, så var loopen född.

Så ju längre tiden gick desto mer blev "killen som skötte skivspelaren" mer och mer en aktiv utövare och hade lyckades placera sig själv i fokus för uppmärksamheten som musiken fick, och kunde njuta av den värme och glädje som den dansanta publiken ville rikta någonstans. Att spela musik utan att ha någon utövare på scen att rikta sig mot, det märks att dansande saknar det lite, och skivspelaren såg nu till att ställa sig själv lite på scenen och kunde spegla sig i musikens glans och emotta dansarnas entusiasm. Det dröjde inte länge förrän han skaffade sig en mikrofon och kunde t.o.m. ropa till publiken, prata, presentera, bli lite som en gympaledare med miken, han t.o.m. sjöng tilll musiken ibland och fick bli lite av idolen som han spelade, han snackade pratade rytmiskt tajt och "coolt" till de slingor som han själv hade klippt ihop av olika låtar och så var grunden till Rap-en född. Han stoppade LPn i takt, drog den bakåt, framåt, vissa utvecklade en verkligt imponerande kontroll i att scratcha och föra LPn med händerna. Somliga tyckte det var enklare att skaffa en billig karaokemaskin, som hade bloppiga trumslingor inlagda och spela det parallellt med kommersiella skivor.

Så har man lite historik bakom det så ser man ganska snart att användandet av loopar föddes lite ur viljan att själv bli ungefär detsamma som de artister som gjort den musik man loopade - åtminstone metaforiskt sett. Det är ganska naturligt och jag tycker inte man ska ifrågasätta det. Vem skulle inte vilja det, liksom. Att vara DJ är lite som att vara domptören på cirkus som kan piska upp stämningen, ta ner den, vara väldigt kontrollerande och bjuda på det som folk vill ha och själv få stå ntrum, och en bra DJ är definitivt en konst i sig själv. Men man måste också tillkännage att en domptör eller ciceron på cirkus inte alls är detsamma som akrobaterna han presenterar och visar upp. En cirkus kan krasst sett överleva utan en ciceron, men inte utan akrobaterna somär själva kärnan i underhållningen. Men en ciceron kan definitivt förhöja, presentera och paketera upplevelsen av föreställningen enormt, till något som akrobaterna på egen hand inte kan göra.

Den verkliga kontrasten uppstår när de som utövar musik praktiskt, som har ägnat ett liv åt studier och övning lika disciplinerade som en elitidrottsman, med musikaliska resurser som sträcker ljusår utöver vad all popmusik är, kommer in och ser det här scenariot. Ur deras ögon ser loop-användning ut lite grann som en wannabe som spelar ett hjärnbedövat bomp-bomp-bomp och är helt såld på visionen om sig själv som föremålet för publikens entusiasm. Musikerna ser sig då lite som de som gör det han spelar, och att det här är hans sätt att få leka 'riktig' stjärna och bli poppis hos de lokala flickorna. Jag tycker det är rätt att loopanvändande föddes ur viljan att stå i centrum, som mest musiker och skådisar kunde göra innan, men jag tycker också att musikerna uppvisar ett stråk av avund och förnämlighet i det här - kanske för att de känner sig förbisedda och förlöjligade. Men skickliga musiker måste ibland förstå att de är så drivna och har sån kontroll över så små nyanser och system att väldigt få ickemusik-utövare kan uppskatta det på samma sätt som dom själva. Liksom många musiker har svårt att förstå de avancerade kemiska formler en skicklig kemist kan skriva ut. Den allmänne svensson har inga fackkunskaper eller enorma behov på det sättet.

Så man kan kanske förstå saker och ting lite ur olika perspektiv. Det är definitivt "svårare" och "mer musikaliskt kapabelt" att göra allt själv än att använda en färdig loop, men att använda loopar ska man inte längre tolka som att man inte KAN göra musik själv, och åker snålskjuts; för det stämmer inte med verkligheten. Likaså är en DJ ingen musiker (per definition), men han gör inte heller anspråk på att vara det - om han inte är båda. Vad han är och gör anspråk på, är att vara en skicklig kännare av dansbar musik och publikens gensvar, en bra presentatör och en partyprisse.

Så ser det ut för mig.

Redigerat 18 september 2008 av Opus99

[Lemanic (oregistrerad)]

Du glömmer Daft Punk och resten av Fransk House, där "Cut'n'Paste" är en lag, eller något medfött, om man inte är det svarta fåret David Guetta, som lirar Eurotrash istället.

Nej, det gör jag inte. Jag har redan nämnt Basement Jaxx som ägnar sig åt precis samma sorts klipp-och-klistrande, men på andra sidan kanalen.

Ja du, sen när blev britterna bra på klippa/klistra, utan att man kände igen orginallåten?

Först kom Todd Terry, sedan DJ Sneaky, Daft Punk(& Armand Van Helden), Alan Braxe & Fred Falke. Efter det kom Basement Jaxx, Mylo, Uniting Nations och Eric Prydz med deras fattiga imitationer på Amerikanarnas Hiphopaktiga Street House och Fransmännens Sofistikerade French House, och skapade Dirty House, med inrikting på påkostade rip-offs av välkända musiker/artister, enkla och catchiga melodier från Euro-eran, enkla rytmer från Östeuropa och Karibien (B--VB-V-) och inte minst, en slätstruken stil, inte långt i från syntharna, men med vitt istället för svart och MYCKET Rosa/Ljusblåa detaljer.

Nu ska ja va lite långdragen och historisk här ... 🙂

När looparna kom, i slutet på 70 - beroende på var man var när man först hörde dom - så var det ju killarna som skötte stereon på dansställena som sysslade med dom. Det verkade som dom kände som att dom ville inte bara vara "killen som trycker på play och stop och tar emot önskemål om låter" utan dom ville egentligen vara på dansgolvet ... eller ännu bättre, vara på scenen själva, trots att de aldrig direkt spelade annat än lägerelds-gitarr.

Det vart liksom glapp .. for honom. Att musiken som spelades inte kopplades till honom, utan folk dansade och jublade ... men han var bara typ 'vaktmästarn'. Han märkte så väl hur han kunde göra folk glada eller besvikna, öka på intensiteten eller ta död på den, men ändå såg folk honom inte som något som hade med musiken att göra. Dom märkte också vilka delar av musiken som orsakade vilken effekt på den dansanta massan och önskade på något sätt att "den sektionen" inte tog slut så fort, utan att man kunde stegra den osv.

Så, till slut så använde dom rullbandare. Dom hade spelat av LPn på rullband och klippt bandet och repeterat det så att dom hade format om låtarna och dragit ut vissa sektioner, kombinerat med andra osv. Hade man pengar kunde man få sin egen "mod" pressad på LP och det gjorde det mer användbart eftersom få dansställen hade rullbandare på plats. Allt eftersom blev dansmusiken mer av ett hemgjort kollage av olika låtars intron, blandadet med andra låtars brygga osv osv. Många gånger tog dom ett tomt komp från någon låts intro och bara lät det gå runt runt runt så att det skulle bygga upp förväntningen lite. Och boff, så var loopen född.

Så ju längre tiden gick desto mer blev "killen som skötte skivspelaren" mer och mer en aktiv utövare och hade lyckades placera sig själv i fokus för uppmärksamheten som musiken fick, och kunde njuta av den värme och glädje som den dansanta publiken ville rikta någonstans. Att spela musik utan att ha någon utövare på scen att rikta sig mot, det märks att dansande saknar det lite, och skivspelaren såg nu till att ställa sig själv lite på scenen och kunde spegla sig i musikens glans och emotta dansarnas entusiasm. Det dröjde inte länge förrän han skaffade sig en mikrofon och kunde t.o.m. ropa till publiken, prata, presentera, bli lite som en gympaledare med miken, han t.o.m. sjöng tilll musiken ibland och fick bli lite av idolen som han spelade, han snackade pratade rytmiskt tajt och "coolt" till de slingor som han själv hade klippt ihop av olika låtar och så var grunden till Rap-en född. Han stoppade LPn i takt, drog den bakåt, framåt, vissa utvecklade en verkligt imponerande kontroll i att scratcha och föra LPn med händerna. Somliga tyckte det var enklare att skaffa en billig karaokemaskin, som hade bloppiga trumslingor inlagda och spela det parallellt med kommersiella skivor.

Så har man lite historik bakom det så ser man ganska snart att användandet av loopar föddes lite ur viljan att själv bli ungefär detsamma som de artister som gjort den musik man loopade - åtminstone metaforiskt sett. Det är ganska naturligt och jag tycker inte man ska ifrågasätta det. Vem skulle inte vilja det, liksom. Att vara DJ är lite som att vara domptören på cirkus som kan piska upp stämningen, ta ner den, vara väldigt kontrollerande och bjuda på det som folk vill ha och själv få stå ntrum, och en bra DJ är definitivt en konst i sig själv. Men man måste också tillkännage att en domptör eller ciceron på cirkus inte alls är detsamma som akrobaterna han presenterar och visar upp. En cirkus kan krasst sett överleva utan en ciceron, men inte utan akrobaterna somär själva kärnan i underhållningen. Men en ciceron kan definitivt förhöja, presentera och paketera upplevelsen av föreställningen enormt, till något som akrobaterna på egen hand inte kan göra.

Den verkliga kontrasten uppstår när de som utövar musik praktiskt, som har ägnat ett liv åt studier och övning lika disciplinerade som en elitidrottsman, med musikaliska resurser som sträcker ljusår utöver vad all popmusik är, kommer in och ser det här scenariot. Ur deras ögon ser loop-användning ut lite grann som en wannabe som spelar ett hjärnbedövat bomp-bomp-bomp och är helt såld på visionen om sig själv som föremålet för publikens entusiasm. Musikerna ser sig då lite som de som gör det han spelar, och att det här är hans sätt att få leka 'riktig' stjärna och bli poppis hos de lokala flickorna. Jag tycker det är rätt att loopanvändande föddes ur viljan att stå i centrum, som mest musiker och skådisar kunde göra innan, men jag tycker också att musikerna uppvisar ett stråk av avund och förnämlighet i det här - kanske för att de känner sig förbisedda och förlöjligade. Men skickliga musiker måste ibland förstå att de är så drivna och har sån kontroll över så små nyanser och system att väldigt få ickemusik-utövare kan uppskatta det på samma sätt som dom själva. Liksom många musiker har svårt att förstå de avancerade kemiska formler en skicklig kemist kan skriva ut. Den allmänne svensson har inga fackkunskaper eller enorma behov på det sättet.

Så man kan kanske förstå saker och ting lite ur olika perspektiv. Det är definitivt "svårare" och "mer musikaliskt kapabelt" att göra allt själv än att använda en färdig loop, men att använda loopar ska man inte längre tolka som att man inte KAN göra en loop själv, och åker snålskjuts; för det stämmer inte med verkligheten. Likaså är en DJ ingen musiker (per definition), men han gör inte heller anspråk på att vara det - om han inte är båda. Vad han är och gör anspråk på, är att vara en skicklig kännare av dansbar musik och publikens gensvar, en bra presentatör och en partyprisse.

Så ser det ut för mig.

Var har du varit i hela mitt liv?

[Dingbats]

Så länge man är kreativ kan man väl hitta på vad som helst. Det är dumt att begränsa sig och inte tillåta sig använda loopar eller samplingar i en låt om det är det som passar bäst och som får det att låta som man vill. Sen är det väl ofta så att många som använder loopar gör det av lathet eller för att de inte vet bättre, och det kan väl vara en annan sak. Men av princip tycker jag att man inte ska ha några principer när det gäller att uttrycka sin kreativitet. Allt är tillåtet, även sånt som är otillåtet enligt lag!

Opus: Ditt användarnamn passar dina inlägg!

Ännu mer passande vore "tl;dr"... 😉

[SLC-trax]

Varför ska man köpa samplings-CD's för hundratals kr/st om man inte får lov att använda dem sen? 😱

(Gäller inte mig för jag använder inte så mkt loopar).

Men ändå, det är klart det är OK speciellt om man har betalat för looparna.

En annan sak att tänka på. Jag tror inte att det skapas sådär jättemånga stora hits som bara bygger på loopar. Vi som samplat och komponerat i några år vet att det blir aldrig riktigt bra om man bara lägger loop på loop för man får ingen dynamik, allt blir bara platt och tråkigt.

Men det finns alltid undantag. Ni som är inne på elektronisk musik minns säkert: M|A|R|R|S - Pump up the Volume. Shit, vilken platta!! Det var den här låten som fick mig att börja lyssna på house/techno. Och den håller än i dag. Bygger i princip på en massa loopar och snodda samplingar och är fortfarande 20 år (!?) senare en av de bästa klubbskivorna som har producerats. Tänk vad tråkigt det hade varit om de hade tänkt att "Åh nej, det kanske inte kommer att betraktas som äkta musikskapande detta, så vi släpper inte den här nya låten som vi nyss har gjort".

[nattvaktaren]

Ja du, sen när blev britterna bra på klippa/klistra, utan att man kände igen orginallåten?

Först kom Todd Terry, sedan DJ Sneaky, Daft Punk(& Armand Van Helden), Alan Braxe & Fred Falke. Efter det kom Basement Jaxx, Mylo, Uniting Nations och Eric Prydz med deras fattiga imitationer på Amerikanarnas Hiphopaktiga Street House och Fransmännens Sofistikerade French House, och skapade Dirty House, med inrikting på påkostade rip-offs av välkända musiker/artister, enkla och catchiga melodier från Euro-eran, enkla rytmer från Östeuropa och Karibien (B--VB-V-) och inte minst, en slätstruken stil, inte långt i från syntharna, men med vitt istället för svart och MYCKET Rosa/Ljusblåa detaljer.

Fett bra skrivet, men du glömde att säga att du hittade på alltihopa själv. Favorit: "enkla rytmer från Östeuropa". 😱

[pme (oregistrerad)]

Det är väl väldigt mycket en stil fråga (och till viss del även resursfråga). Om Bruce Springsteen eller Mark Knopfler skulle visa sig använda loopar på sina skivor skulle jag nog känna mig lite lurad. (Mark Knopfler har loopar live, visserligen egna men ändå loopar) För modernare dansmusik är det väl nästan så att det vore märkligt om det inte vore med loopar. Nästan så att det ska vara med en loop från någon gammal hjälte har använt tidigare lite som att markera sina preferenser. Men det är väl som allt annat. I visa stilar ska det inte ens vara synthar, och folk skulle nog bli besvikna om det visade sig att london's symfoni orkester hare samplade violiner på sina skivor. Men ingen skulle bry sig om marcoolio hade det..

Om det är så att man tycker det är skämigt med loopar så ska man nog inte använda loopar.... Eh, om man inte tänker bryta ny mark.

[Lemanic (oregistrerad)]

Fett bra skrivet, men du glömde att säga att du hittade på alltihopa själv. Favorit: "enkla rytmer från Östeuropa". 😄

Tja, har man läst "Pump up the Volume - A History of House Music", så vet man att man inte har fel.