Abolut inte absolut gehör!

[®offe]

http://st.nu/start/inrikes/1.5975313-absolut-gehor-ar-inte-sa-absolut

[cborg]

Roffe, my man! Läste det också (fast på en annan sida för ett par dar sedan).

Bidrar med en något längre artikel på engelska: http://www.scienceda...aily: Top News)

[SadamJR]

"När forskarna lät 27 personer med perfekt eller absolut gehör lyssna på musik där tonhöjden gradvis ändrades, visade det sig att deltagarna inte märkte förändringen, skriver ScienceDaily.com."

Är det Hellström dom har lyssnat på?

Redigerat 13 juni 2013 av SadamJR

[Claes Holmerup]

Ändras tonhöjden under låten, så borde det ju vara det relativa gehöret som tar över och godkänner trots att det är fel, så då kan det kanske vara lättare att acceptera fel än om de hade hört låten i fel pitch från början. Det beror kanske också på om det absoluta gehöret eller det relativa gehöret dominerar...?

Jag känner två personer som jag vet har absolut gehör.

Den ena var körledare när jag var med i ensemblen i en musical. Vid några tillfällen skulle kören börja innan musiken och hon tog alltid tonerna perfekt, utan att få någon ton i förväg av något instrument. Vid några tillfällen gav hon oss fel toner från början, men upptäckte själv felet och gav rätt toner direkt efter. Aldrig minsta lilla fel mot orkestern när musiken kom in, så det var ganska häftigt. 🙂

Den andra är en välkänd barnsångskompositör och hennes son testade henne för länge sedan, när det fortfarande fanns vinylskivor och -spelare. Han provade att skruva upp pitchen lite grand - och då reagerade hon direkt och tyckte att "det var värst vad de har stämt instrumenten högt på den inspelningen".

Att ha absolut gehör är egentligen oftast inget att eftersträva, även om det går att träna upp, eftersom det kan bli ganska jobbigt ibland. De flesta har ett rimligt bra relativt gehör och det är därför man oftast inte reagerar på att en låt är transponerad, utan tycker att den låter likadant i olika tonlägen.

[SadamJR]

Den andra är en välkänd barnsångskompositör

Gullan Bornemark antar jag?

[Claes Holmerup]

Gullan Bornemark antar jag?

Alldeles riktigt. 🙂

[SadamJR]

Alldeles riktigt. 🙂

Alice Tegnér hade oxå absolut gehör, apropå ingenting.

[Signia]

Sjöng i kör i musikgymnasiet. Kör är ju obligatorisk i nästan alla musiker-utbildningar. Fanns en trummis med absolut gehör där.

En dag var han sen till körlektion. Körledaren ville sänka tonarten på körstycket vi skulle sjunga, för det blev så jäkla högt och pipigt för tjejerna på några ställen. Sänkte låten en mollters. Funka fint. Hon bara gav oss utgångstonerna från pianot, och sen sjunger man ju med utgångspunkt från den start-tonen - vilken ton det än är.

Då kom trummisen in, försenad, och ställde in sig i ledet under pågående låt. Tog notbladet, och börjar sjunga sin stämma ... men ... vaf ..? Han väste till dom andra "va sjunger ni i för jävla tonart egentligen?!"

Han var inte så sång-kunnig liksom, så han tog tonerna utifrån sitt inre öra, sitt gehör. Men om det stod ett D i noterna, men tonen som hördes var B .. då gick det åt helvete för han. Då vart det kortslutning 😄

Redigerat 13 juni 2013 av Signia

[christianwiren]

Jag vet inte om det här är vanligt eller väldigt ovanligt, men jag har absolut gehör och har haft det så länge jag kan minnas. Det tidigaste tillfället jag kommer ihåg om det var ungefär 7 år. Min pianolärare ville testa mig och började spela ett komp i en tonart utan att säga vilken, och bad mig improvisera. Jag improviserade då tydligen en bra melodi enligt rätt skala, och hon blev väldigt förvånad. Men jag fick inte veta att det kallades absolut gehör förrän flera år senare, men då testade jag min bror, som också hade det!!

Men, jag har hört att det man kallar absolut gehör egentligen är ett tonminne. Att man kommer ihåg hur olika toner låter. Jag har ett piano (som ska stämmas) som nu stämmer i ungefär 434 Hz. Direkt när jag börjar spela på det känns det jobbigt, men efter några minuter känns det nästan som att den stämningen är rätt.

Men det här med absolut gehör varierar nog från person till person. För mig är ett notblad i fel tonart inga problem. Man skulle kunna säga att det automatiskt kopplar över till relativt gehör. En felaktig uppfattning verkar vara att folk med absolut gehör inte har nåt relativt gehör.

Men jag har själv testat nåt liknande till gradvis förändring av stämningen, och jag märkte det.

[laban1]

Men, jag har hört att det man kallar absolut gehör egentligen är ett tonminne. Att man kommer ihåg hur olika toner låter.

Då är det nog detta jag har! Testade att ta ett g precis, har inte lyssnat på någon musik idag. Stämde på pricken med min stämpipa. Dock var gitarren just nu lite lågt stämd.

Har man spelat tillräckligt länge och mycket är det väl oundvikligt att man övar upp sitt tonminne? Att jag har någon form av absolut gehör/tonminne kan jag märka på konserter då många artister sänker sina låtar något/några snäpp för att orka sjunga (antar jag). Har dock inte ont av att stämma ner eller upp gitarren om jag vill spela till något.

Redigerat 13 juni 2013 av laban1

[laban1]

Det beror kanske också på om det absoluta gehöret eller det relativa gehöret dominerar...?

Enligt studien så verkar det ju som det relativa gehöret är starkare, "vinner" över det absoluta,

och det är väl bara bra, annars skulle det bli problem att t ex sjunga i en vanlig kör där det inte är ovanligt att tonen sjunker något mot slutet.

[Valle]

Den ena var körledare när jag var med i ensemblen i en musical.

Maggan?

[BluesBoy]

Det tidigaste tillfället jag kommer ihåg om det var ungefär 7 år. Min pianolärare ville testa mig och började spela ett komp i en tonart utan att säga vilken, och bad mig improvisera. Jag improviserade då tydligen en bra melodi enligt rätt skala, och hon blev väldigt förvånad.

Det är i och för sig ingenting jag skulle kalla för absolut gehör, men en bra sak att kunna. 😉

[Signia]

Har ofta hört att folk "graderar" detta lite. Relativt gehör = att höra vilken ton som spelas utan att använda referenston. Absolut gehör = som relativt gehör plus att man kan uppleva huruvudia tonen är stämd högt eller lågt t.o.m. Vissa har sagt "exakt gehör", men vad det är har jag aldrig fått nån klar bild av.

Nån fler som känner igen såna här beteckningar?

Själv har man nåt halvdant. Kan som bäst träffa rätt på en ters när, kanske 3-4 (halv)toner när, utan referens.

[®offe]

Roffe, my man! Läste det också (fast på en annan sida för ett par dar sedan).

Bidrar med en något längre artikel på engelska: http://www.scienceda...aily: Top News)

Ja, tänk så olika det kan vara, en del läser Science Daily medan andra ljudar sig igenom Sundsvalls tidning! 😆

[Claes Holmerup]

Maggan?

Jäpp! 🙂

Numera bl a kapellmästare på Fredriksdalsteatern...

[Valle]

Har ofta hört att folk "graderar" detta lite. Relativt gehör = att höra vilken ton som spelas utan att använda referenston. Absolut gehör = som relativt gehör plus att man kan uppleva huruvudia tonen är stämd högt eller lågt t.o.m. Vissa har sagt "exakt gehör", men vad det är har jag aldrig fått nån klar bild av.

Nån fler som känner igen såna här beteckningar?

Själv har man nåt halvdant. Kan som bäst träffa rätt på en ters när, kanske 3-4 (halv)toner när, utan referens.

Har också hör varianter; relativt, absolut, perfekt, exakt ... För mig finns dock bara två:

Relativt: referenston förutsätts.

Absolut: man "hör tonen" utan referenston.

Jag känner bara en person (samma som Claes) som har absolut gehör, och man kan faktiskt bli imponerad för mindre.

Jag kan dessvärre inte skryta med absolut gehör. Däremot "hör" jag klanger i huvudet (jag vet, det låter som att jag är störd, men ändå), vilket gör att jag alltid utan problem inte bara kan lägga vilken stämma som helst (till en referenston), utan även växla mellan stämmor obehindrat.

Om någon däremot visslade en ton och omedelbart bad mig gissa pitchen hade jag nog gissat åt helvete fel. Tror jag.

[laban1]

En angränsande fråga:

Om jag skriver en låt i en tonart (som den dyker upp i huvet) och sedan upptäcker att den blir lite väl jobbig att sjunga och vill sänka den, tycker jag ofta att den förlorar något. Tappar kraft eller lyster, känsla i brist på bättre ord. En halvton eller en hel ton ner kan göra större skillnad än det borde göra, för mig låter skillnaden större än så.

Misstänker möjligen att det kan ha något med tonminne att göra,vad säger ni andra

upplever ni samma sak?

[Zakyath]

En angränsande fråga:

Om jag skriver en låt i en tonart (som den dyker upp i huvet) och sedan upptäcker att den blir lite väl jobbig att sjunga och vill sänka den, tycker jag ofta att den förlorar något. Tappar kraft eller lyster, känsla i brist på bättre ord. En halvton eller en hel ton ner kan göra större skillnad än det borde göra, för mig låter skillnaden större än så.

Misstänker möjligen att det kan ha något med tonminne att göra,vad säger ni andra

upplever ni samma sak?

tycker det släpper efter någon minut eller två när man vant sig vid hur den låter

[SadamJR]

Läste en intervju med Paddy Mcaloon i Prefab Sprout. Han tyckte att det var viktigt att hitta rätt tonart för en låt för att få den att låta som bäst.

[Claes Holmerup]

Tonarten kan göra viss skillnad, eftersom ackorden kan klinga lite olika i olika tonhöjder - men oftast är det nog mest att man är lite nojig, om man tycker att det är så viktigt om det är transponerat eller inte... 😉

[Signia]

Om man kan en låt väldigt bra, gillar den väldigt bra, och så börjar man nynna/sjunga den, då gör man det ofta i rätt tonart - eller väldigt nära. Alltså den tonart låten ursprungligen är publicerad i, eller den inspelning av den man hört bäst/mest.