Valle

Låter dina produktioner alltid enligt den policyn? Dvs, alltid precis likadant oavsett du lyssnar i stereo eller mono? Edit: Då du normalt undviker mina frågor eftersom du tror jag bara är ute efter att låta måla in dig i ett hörn, så kan jag väl tala om syftet med frågan. Om det är så att dina produktioner alltid låter enligt ovan, så OK, då finns det kanske inte så mycket mer att snacka om. Om inte, så är det ju faktiskt intressant att veta när och varför.

OK! Då tar jag tillbaka antagandet.

Vad jag med "friskt vågat, hälften vunnet" menade var förstås att när man "ser det som att göra det klart direkt", då behöver man inte gå tillbaka och riskera en massa beslutsångest på grund av att man erbjuds en massa alternativ. Jag får nog öva på att uttrycka mig klarare.

Om din tråd handlar uteslutande om just den enskilda prylen "behringer autocom", så kan jag köpa att "rattande" inte nödvändigtvis avhjälper en dåligt konstruerad pryl. Att brist på erfarenhet och kunskap annars rent generellt kan vara/är en bromskloss, hur häftiga och dyra prylarna än är, är en åsikt (grundad på erfarenhet) jag aldrig någonsin kommer att avvika från.

Ah, jag förstår. Friskt vågat... Jo, det är ju såklart lite macho.

Men då kanske du också bör vara en aning mer lyhörd när andra erfarna delar med sig av sina erfarenheter, även om du nu upplever det som "pladder" och "höga hästar". (Nu syftar jag inte på mina egna erfarenheter; i jämförelse med några som hänger på det här forumet är jag en medelmåtta och ingen man måste lyssna på, om man inte vill.) Oj, fan! Född 1968. Praktisk musik sedan 1976. Studioerfarenhet sedan 1984 (dock ej professionellt). Egen producent sedan 2000. En gång i tiden skrev och spelade jag för att bli känd och rik och för att få brudar och smidigare tillgång till kreativitetsbidragande rusningspreparat. Sedan några år tillbaka har jag försökt att lägga av med musik, men jag kan inte. Idag ser jag mig mer som författare, och är det förmodligen även om tio år. Här: http://www.valenzia.se/

Om tråden inte får innehålla var och ens åsikter/erfarenheter, vad är den då enligt dig OK att innehålla? Det där tar jag som en förolämpning.

Faller under min punkt 2.

+1 För mig är det det enda tänkbara sättet att jobba på idag, 2013. Jag ser ingen som helst poäng i att "förstöra" en in-signal, annat än då: 1. man medvetet "förstör" signalen för att uppnå resultat som inte kan uppnås post-inspelning 2. man inte är förmögen att styra över sitt eget trakterande 3. oerfarenhet är en issue

Magnus, får man vara så fräck att fråga: 1. Hur gammal är du? 2. Hur många års erfarenhet av (egen) musikproduktion har du? 3. Vilka är dina mål och syften med dina inspelningar? 4. Vad gör du om tio år? Tack på förhand?

Vinna? Vaddå vinna? Det handlar om att köra från start till mål. Kan inte en Fiat Punto göra det? Preciiiis! Just det, ja.

Sedan kan man ju undra varför det finns KIA, BMW och Lamborghini, när alla fattar att Lamborghini är den enda bilen som gör jobbet.

+1

Märkligt antagande; då jag aldrig försöker dölja vem jag är.

Hmmm... Först tar du "time out" på grund av någon sort vrede över mig, sedan dyker du upp och ger mig en direkt order... Sådant funkar inte på mig.

Frågan är befogad. Liksom en del andra gubb-fenomen, så anser jag att monokompabilitet är något vi "äldre" håller fast vid, som en sjönödställd vid sin livboj, bara för att "behålla kontrollen" och för att vi vägrar erkänna teknikens utveckling de senaste tjugo åren. Gubbar tycker det är häfftitt att svänga sig med uttryck som monokompabilitet, och man talar gärna om att man värderar det högt och kärleksfullt. De yngre (erfarna) kunde däremot knappast ge en elefants röv, då det finns andra hjälpmedel som fixar sådant bättre (än att låtsas att man är utrustad med "superöron"). Man skulle kunna jämföra det med ett bilforum där man diskuterar BMW:s senaste motormodell, och så kommer där in någon old farts som ska brösta sig med hur viktigt det är med att man med chokereglaget justerar rätt mängd luft med bränsle för att förgasaren inte ska få spel. Fullständigt självklart, tänker alla; men det där fixar ju motorn liksom själv...

Jag tror att man får köra en hybridmodell, något i stil med den som användes av respektive producenterna Chinn och Chapman (Smokie, Sweet etc); Stock, Aitken och Waterman (Kylie Minogue, Rick Astley etc); och inte minst, min favorit, Bert Karlsson (nu vet jag att han inte var låtskrivare, men det hör inte till min poäng). Istället för att bli hittad får man helt enkelt se till att hitta artister som kan förmedla ens katalog. Man måste bli någon form av talangjägare och/eller (personal) manager. Det får bli din uppgift att söka enskilda artister och bilda en grupp av dessa. Så gjordes till exempel med Spice Girls, New Kids on the Block, The Village People etc (man vill gärna tro att dessa grupper bildades av medlemmarna själva, men i själva verket låg där talangjägare/managers bakom "bildandet"). När du har hittat de artister som perfekt passar för dina låtar, sätter du igång med inspelningarna och skivproduktionerna. Eftersom du "äger" gruppen kommer du (om du är smart) också att erhålla den största royaltyn. Mitt förslag ovan är minst lika effektivt som att regga sig på "förmedling-webbplatser" eller som att skicka ass-kissing PM om en själv till EMI Songs där man berättar hur förträfflig man är som låtskrivare och hur stor katalog man sitter inne med. Skillnaden är att mitt förslag är roligare och mindre socialdemokratiskt. Man kan givetvis skicka in till EMI Songs även om man kör "min" hybridmodell.

Och min poäng låg i den del som du valde att klippa bort från mitt inlägg du citerade, det vill säga: "Däremot försöker jag, som många andra, arbeta på ett sätt så att det blir så rätt som möjligt redan från början. Och jag skäms inte över att låta ören ta lyxsemester och låta stereoverktygen göra jobbet åt mig. Funkar för det mesta finfint!" För övrigt: Skulle du mixa om något som lät förbannat jävla bra i stereo, bara för att det inte lät bra i en surfplatta? Nä, trodde inte det heller.

Förstår inte riktigt vad det är du försöker poängtera för mig. Inte var väl 60-/70-talets ljudtekniker klärvoajanta och förutsåg återgivningsmedia som kabel-TV pch surfplattor?

Ah, OK. Jag ska ärligen säga att jag sällan trycker in "monoknappen" för att spåra fasrelaterade problem etc. Och jag mixar konsekvent för stereo-återgivning. Det är tveksamt om jag skulle offra en trevligt utstickande detalj (i stereo) bara för att dess återgivning suger i mono (och inte går att förbättra). Men jag kan förstå tekniker som jobbar efter antagandet att kidsen än idag kan få för sig att köpa mono-apparaturer. Själv ser jag förekomsten som tillräckligt låg för att inte lägga ner energi på att bära upp någon sorts stolthet. Däremot försöker jag, som många andra, arbeta på ett sätt så att det blir så rätt som möjligt redan från början. Och jag skäms inte över att låta ören ta lyxsemester och låta stereoverktygen göra jobbet åt mig. Funkar för det mesta finfint!

Hur så? Verkar det som att jag inte riktigt fattar om vad det är jag snackar om (i tråden som jag länkade till ovan)? Korrekt!

Jag älskar sådan musik! Men OK, nyårsafton... Jag ser kaffetermosar och kaffebröd. Men var är boozen?

Läste du vad jag skrev? Det där med "liksom för annat elände som vi slipper från de analoga dagarna har vi idag verktyg som fixar monokompabiliteten åt oss". Att IDAG mixa något som låter "dåligt" i monoläge har nog snarare med slarv och/eller erfarenhetsbrist att göra. Jag tycker det är fantastiskt när gubbar som högvärderar monokompabilitet vill tuta i de yngre att deras "super"-öron minsann slår vilket (av alla idag otaliga) stereoverktyg som helst på fingrarna, eftersom monokompabilitet minsann är en "konst". Tycker det mest liknar när gamla gubbar, inför en samling småbarn, berättar sina (påhittade) historier om hur fräna och fräsiga de var när de själva var yngre...

Du som tveklöst sitter inne med imponerande kunskaper i ljudteknik (i alla fall teoretiskt), kanske skulle vilja svara på frågan varför du värderar monokompabilitet väldigt högt. Är det för att du i huvudsak prioriterar medium där monoåtergivning är vanligast? Jag anser annars att monokompabilitet IDAG å ena sidan hör till det förgångna och att det endast är "gubbar" som tycker det är dödsviktigt. Liksom för annat elände som vi slipper från de analoga dagarna har vi idag verktyg som fixar monokompabiliteten åt oss. Detta är också ett sådant ämne där jag tycker att gamla gubbar försvårar för de yngre genom att uppträda luddigt och icke-konkret.

Monokompabilitet — viktigt eller dynga?