mixopenta

😆 Fanns detta på youtube? Han hade sån kass timing så de var en som fick stå bakom honom och klappa till han varje gång han skulle sjunga en fras. Som kompmusiker live fick man vara beredd på att spela både 7/8, 7/4, 9/4 och alla varianter av taktarter som kan tänkas uppstå när man har med en "sångare" som inte har tillstymmelse till rytmkänsla i kroppen... 😄 /U

Haha! Ja just det ja, De gjorde du ju. Om honom finns en del att berätta, eller hur? när vi höll på att spela in gjorde han en av sina sällsynta besök i studion (det var ändå hans skiva vill höll på att spela in) och yttrade: "Pianot är ostämt"! varpå producenten fick upplysa honom att inget piano var lagt på låten. "Jaså? Ja då e de ok" svarade han bara 😆 Artisten me koll... 😉 /U

I början av 80-talet spelade jag med ett gäng kompisar som nyinflyttad i Sthlm. Vi fick hoppa in och spela in en skiva med en av dåtidens "pseudo kända artister" som några år innan hade slagit igenom med en låt som hette "Du borde tjacka spikskor" (man måste nog vara gammal för att veta vem det är). Artisten var starkt influerad av guden Baccus, och för att få honom att dyka upp i studion fick jag inhysa honom i min lägenhet på Hammarbyhöjden och se till att han höll sig från diverse dryckjom. Skivbolagsfolket var djupt oroade för det gick väl sisådär. 😛 Vi spelade in på Studio Decibel, och en helg förmiddag satt han och skulle putsa på texter. Hela bandet satt med och försökte hjälpa till, men artisten satt med pennan i handen och pannan mot bordet och snarkade. Efter att vi hade väckt honom för fyrtioelfte gången bad han en av oss att gå ner på 7 11 och köpa ett par lättöl. Efter att han stjälpt i sig dessa två på mindre än en minut, skrev han klart alla texter på ett litet kick. I samma veva var en Hollywood skådis på besök i huvudstaden för att göra promotion för ett album han just producerat. Duane Loken, som några år tidigare rönt framgång i rollen som Vargtass i 70-tals serien Macahan (vet inte hur det stavas) kom av någon anledning in i studion när vi höll på med tidigare nämd artist, och var tydligen ute och raggade musiker för att kompa honom för ett par spelningar i Sverige. Vi presenterade oss och jag (som heter Ulf) tyckte jag fyndigt nog, att han kunde kalla mig för "Wolf" (Wolfpaw). Han garvade men jag tror inte han fattade kopplingen. Av alla oss som var med i bandet var det dock bara trummisen som fick spela i Eriksbergshallen för elva tusen pers. Per Erik Hallin fick spela keyboards istället för mig...så här i efterhand var det nog ett bra val 🙂 Bandet morphades sedan ut i olika konstellationer och jag hamnde i en ny inspelnings situation på Studio Bastun tillsammans med Anders Lundin som spelade gitarr. Så jag gjorde TV debut tillsammans med honom. Men att spela i TV var det absolut värsta jag varit med om (har annars vanlig scenskräck) och lovade mig själv att aldrig mer göra om det igen (det löftet har jag hållit både frivilligt och ofrivilligt). Och gissa vem som ledde allsången i turne bussen redan då (1983) 😆 Han var fullständigt galen (fast på ett rolgt sätt), och det förvånar mig inte att det som bekant gick lite bättre för honom än för mig 😎 1979 skulle vi spela förband till Tomas Ledin ( 😳 ) och av utrymmesskäl var vi tvugna att rigga ner hela vår scen, som vi hade spenderat en halv dag att rigga, när arrangören kom och sa att han ville ha in 200 pers till. Vi lyckades snacka till oss att få spela på Ledins uppsättning och innan vi skulle göra soundcheck hötte han med fingret åt mig och sa att jag inte skulle sparka sönder flygeln... 😏 /Ulf

Det där gäller väl bara om man vill att cd'n ska ha ett visst skydd mot upphovsrättsligt intrång. Om man väljer att ha den oskyddad lär man ju kunna strunta i ncb? I dagsens läge spelar det ju ingen roll eftersom det idag anses vara en andlig rätt och större än livet självt att kopiera och stjäla hit och dit... /U

Om du planerar att spela in band live till "riktiga" produktioner, kan ytan, och speciellt takhöjden ställa till problem. Akustiska trummor kan vara utmanande på små ytor. Särskilt märkbart är detta på cymbaler, som har en tendens att låta som om de vore körda genom en flanger när dom står för nära en reflekterande yta. Och på grund av den lilla takhöjden spelar det ju ingen roll om trummorna placeras mitt på golvet, eftersom förhållandet tak-golv alltid är densamma. Till demo produktioner kanske detta spelar en mindre roll, liksom risken för oönskat läckage om man tänker sig spela in band live. Utrymmet spelar också in när det gäller trivselfaktor. Ett rum kan tomt se tillräckligt stort ut, men efter att trummor, förstärkare och gudbevars, en B3 med leslie, mikstativ och kablar ställts upp inverkar det på musikernas rörelsefrihet. Varje gång det ska lyssnas på en tagning, tas en paus, eller hämtas kaffe kommer basisten att komma åt en utstickande mikstativbom, eller trampa ur en kabel, så lödpennan måste tas fram, miken ska riktas in igen etc, etc... 😛 Den snålt tilltagna ytan minskar ju också utrymmet att akustikbehandla tillfredställande. Om det är tänkt att den blivande studion ska utnyttjas i kommersiellt syfte, kan du kanske titta på andra möjligheter, exempelvis produktioner med mer elektronisk inriktning, eller mixning, mastring, eller kanske sång, eller voiceover. Du kan också ignorera alla mina negativa vibbar och börja med att ställa upp ett trumset och göra en testinspelning, för att se hur rummet beter sig, och fatta beslut utifrån det. 😄 /Ulf

För de som gillar Yes kan jag tipsa om "Going for the One Sessions" från 1976 där något kamera team har följt med under några studio sessioner...Det är uppdelat på ett tjugotal youtube klipp. Stundtals mycket rolig om man som jag gillar Rick Wakemans Monthy Pyhon humor... 🥰 /Ulf

Jag är ingen expert, men såvitt jag vet ligger det till så här: Som näringsidkare är du ju skyldig att lämna bokslut tillsammans med deklarationen. Tekniskt sett köper man ju inte grejor "utan moms", utan du betalar varan "inklusive" moms då du köper den. Sedan när du gör bokslut redovisar du momsen du har lagt ut samt momsen du har fått in (i form av fakturerade jobb) sedan betalar/får du tillbaka mellanskillnaden, beroende på om du har mer utgående eller ingående moms. Exempel. momsen på grejor du har köpt uppgår till 10 000:- Moms på jobb du har utfört/fakturerat= 5 000:-. Då är skatteverket skyldig dig 5 000:- När du säljer inventarierna, så säljer du dom med moms. Detta redovisas sedan som avsålda inventarier som du också tar upp i deklarationen. Jag är osäker på vad skatteverket numer räknar som investering, men det kan röra sig om allt över 3 000:-, men den enda skillnaden för dig är hur utgiften har bokförts, som en rörlig utgift eller som investering. I det senare fallet avräknas investeringens värde med en viss procent över ett visst antal år. Om du har haft en registrerad firma i mer än 18 månader, måste du ju ha deklarerat för F-skatt. Om inte, råder jag dig att ta kontakt en bokföringsbyrå eller likande som kan hjälpa dig med deklarationen. /Ulf

Det alternativ där jag personligen lyssnar mest genom, fanns inte som alternativ i pollen; Hörlurar via hifi stärk. Har annars ett par Koss lurar kopplad till stationära datorn på jobbet, som är det enda ställe som jag egentligen får ro att lyssna till nånting annat än det jag själv håller på med. Har ohyggligt svårt att ta till mig ny teknik, har exempelvis ingen mobil... 😛 och då ska man betänka att jag jobbar på ett IT företag... 😊 /Ulf

Håller med fullständigt (på alla punkter egentligen), men just miljön är otroligt viktig. Jag byggde för några år sedan en studio i garaget (skyddsrum) Med basfällor och vägg/tak/golv beklädnad konstruerade enligt konstens alla regler. Monitorerna var optimalt placerade och ljudmässigt gick det inte att få bättre. Men, jag trivdes inte alls därute. Jag drog mig för att gå ut i garaget om jag fick en idé som jag snabbt ville ha dokumenterad, och på vintern skulle man bylsa på sig jacka och skor bara för att ta sig de meter det var dit...Och om jag var där och spelade in ville jag bara få allt undanstökat så fort som möjligt... trivdes inte alls. När frugans kids blev gamla nog och flyttade ut i våras, snodde jag direkt ett av deras uttjänta sovrum inne i huset och flyttade grejerna in dit. Lyssningen är rent bedrövlig (får köra hörlurar t.v.), men mycket mer trivsamt och behändigare. Både beträffande atmosfär, och närheten till kaffebryggare och andra bekvämligheter. Framtidsprojekt lär väl bli att fixa lite bättre akustisk miljö också 😱 /U

Tricket kanske är att ta för vana att alltid spela in, även när man bara spånar och övar. Jag känner mig alltid mer bekväm när någon annan sköter spakarna, då kan det också hända att man ovetandes just gjorde en kanontagning... 🥰 /U

haha! 😆 Å andra sidan, har du inte hållit på med bandspelare, hinner du kanske inte få den ovanan /U

Jag vet en känd svenska racer gitarr diva som ofta och gärna brukade aska på mixerbordet...Mest för att han kunde antar jag...

Jag har hållit på å spelat in både som proffs och amatör, såväl hemma som i stora studios i över 30 år, och jag känner alltför väl igen mig i din beskrivning. Konstigt nog är det värst när man sitter själv hemma och spelar in, vilket ju är otroligt märkligt när det bara är att ta om, och ingen sitter bakom en glasruta och suckar...Jag menar man kan sitta i timmar och arbeta ut, och öva på en insats och verkligen trivas. Men så bestämmer man sig för att trycka på REC, och vips, så försvinner den där avslappnade känslan. 😲 För mig kan det röra sig om en skada från bandspelar tiden, när det var "krångligare" att backa och stoppa etc. Nu är det ju löjligt enkelt, så det finns ingen anledning alls att störas av den röda knappen egentligen... 😳 /Ulf

Jag sällar mig till dom som tycker att man bör hålla sig runt 45-50 min total speltid. Jag själv har sällan eller aldrig ro att sitta och lyssna på samma akt under längre tid än så. Om det sen är 2 eller 18 låtar spelar mindre roll. /U

Få till en mjuk, go, punchig och disktinkt botten. Hur man får produktionen att förmedla känslan i låten på det mest optimala sättet Skriva låtar som betyder eller kommunicerar något /U

Hmm,, Ska du bara mastra ett "master spår" i Cubase, blir det ju enklare. Jag kanske missförstod dig där... Om du har ett master spår på kanal "Audio 01" exempelvis gör du bara en kopia av spåret, genom "duplicate tracks" "copy of audio 01" t ex. ändra kopians output till "no bus" så den inte går ut till stereo bussen Skapa en group channel och lägg en kompressor där, aktivera sidechain. Filtrera bort det önskade basregistret på den kopierade kanalen och skicka signalen via send till Sidechain. Sedan går det att styra mängden p-komp genom att dra i group 1's regel ett alternativ... /Ulf

Det finns säkert fler, men här är ett förslag; 1. Skapa en Group channel - "Group 1" 2. skicka signal från varje spår till "Group 1" (via send) 3. Skär bort basen på "Group 1" 4. Skapa en till Group channel - "Group 2" 5. Sätt "Group 1's" output till "Group 2" (Group 2's output ska vara till stereo out -(master) 6. Lägg en kompressor på Group 2, aktivera sidechain 6. Skicka signal till kompressorns nu aktiva sidechain i send listan från Group 1 7. Reglera hur mycket av parallell kompressionen du vill ha genom att reglera fadern på "group 2" 8. Slutligen kan du ju finjustera bas skärningen till önskat resultat. 9. Om man vill, kan man ju högpassa basen ytterligare på Group 2 också... /Ulf

I fallet Maggio tror jag, enligt min åsikt, att disten inte direkt härrör sig från mastringen. Jag skulle tro, om jag får spekulera vilt, att det kan röra sig om volymlycka i studion; Någon har sagt att "Dom härna pukorna ska låta som åska", också har man vridit alla pluggar till 11, för att toppa av det med att kräma monitorerna till 11. I upphetsningen har man glömt att dubbelkolla, trippelkolla och fippelkolla på lägre volym och under kirurgisk lupp, eller så har det helt enkelt inte hörts alls vid mix. Mastringen har ofta en tendens att lyckas lyfta fram små brister i inspelningen, och den här lilla disten har då i efterhand månne förstärkts och blivit hörbar. bara en tanke... Men jag har svårt att tro att det är i mastringen disten har uppkommit. Jag hör inga klipp i sången på de ställen där pukorna slamrar, Men jag har som sagt inte CD'n - lyssnar bara från Spotify och det hörs kanske inte lika tydligt där... /Ulf

Det är inte CD'n det är fel på, det är snarare möjligheten att klämma in så mycket volym och så stort frekvensområde som möjligt som är "felet". A-B jämför man en CD med mastrat material från 70 el 80-talet låter den oftast rätt klen i jämförelse med en som är mastrad på 2010-talet. Omvänt är det förra snällare mot öronen så man orkar lyssna på en hel CD rakt igenom. I det senare fallet orkar man knappt lyssna på en låt innan öronen viker ihop sig som en mussla och vägrar tolka ljudet som annat än brus... /Ulf

Det är skillnad på dist och dist. Det finns krämig dist, och det finns klibbig dist.

Nu har jag inte hört exemplet, men kan det vara nollgenomgångsknäpp i någon loop? Sån't kan också vara grymt störande...speciellt om någon nedskitningsplugg ligger inkopplad... Jag har bara "jobbat" i Cubase, så jag vet inte hur andra program uppför sig, men nollgenomgångs snap funktionen fungerar sällan. Det slutar ändå med att man får sitta en hel dag och redigera start och stopp punkter manuellt. 😱 /Ulf

Jag har slutat lyssna på ny musik på CD. Jag tycker allt bara fräser numera. Det är endimensionellt, platt, och ljudet liksom klistrar sig fast på kroppen. Men gemene man skiter väl i det, bara dom slipper justera volymen mellan varje mp3 spår dom lyssnar på medan dom spelar spel eller fejsbåckar... /Ulf

Så, då torde ju vitsen med predelay vara någonstans mitt emellan kort eller långt... 😛 Predelay kan vara användbart med eller utan ducking för att få reverbet ur vägen för det sjungna ordet, t ex. och då kan det kanske behöva justeras till tempot i en låt för att nämna ett exempel... Sedan är det ju också så att det går mode i sådant här också. På tidigt 80-tal när de digitala reverben började komma på allvar, skulle de ju naturligtvis utnyttjas... /Ulf

Alternativen i sig är ju inte direkt förlåtande, men om man måste välja så skulle jag rent hypotetiskt stå ut med 2-3-4 men inte med 1 och/eller 5. Jag kan t. ex. inte förlika mig med det där 64-128kbps mp3 fisslet där det inte finns tillstymmelse till attack kvar. Då spelar det ingen roll hur bra låten är. Det blir olyssningsbart. Intressant är att Steely Dan tas upp. Jag har verkligen försökt lyssna in mig på dom, men näe...Det finns inget farligt eller smutsigt med dom, bara trist perfektion. Respekt för dem? - Absolut, dock inte min påse. Roger Nichols i all ära, men det är inte mycket till utmaning att skruva till ett kanonljud när man blir presenterad ypperliga arrangemang, skickliga musiker som har reda på sina grejor och vet var skåpet ska stå. När det dessutom inte finns tillstymmelse till energi under 100Hz, finns det inte så mycket kvar som kan ställa till elände för en ljudtekniker. 😱 Nä, utmaning är det när man har ett gäng metallare att spela in, med nedstämda gitarrer, basar och cymbaler, growlsång, och låt-arr där samtliga spelar i samma register (vanligtvis mellan 0-300Hz), ingen luft nånstans, och som vill att allt ska höras mest... 😎 /Ulf

Inte för att jag vill ge sken av att jag arbetar som proffs, men jag jobbar nästan uteslutande mot deadlines, mest för att pitcha mot ditt och datt, och jag skulle vilja påstå att jag föredrar att jobba under press. Sådana omständigheter brukar oftast innebära att man har ett väldigt specificerat mål att styra det hela mot. Man får liksom ett fokus som man oftast inte har när man "bara gör en låt" som kan ta vilken väg den behagar. Jag lyssnade på låten, och enligt min åsikt är det väl bara att slänga in den i en struktur så är den hemma. 😎 /Ulf