mixopenta

Jag var inte ironisk, men jag vill heller inte ge mig in i en debatt för att försöka kvantifiera något som inte går att kvantifiera. Det skulle vara som att försöka bevisa att själen existerar. Vid ett A/B test skulle jag kanske, kanske inte upptäcka någon skillnad. Jag skulle eventuellt kunna identifiera att den ena var lite för perfekt. Eller att den ena var lite mer tilldragande av okänd anledning. Eller att den andra kändes lite tristare... Perfektion är enligt min mening inte alltid att föredra. Det finns alltid små skruvade defekter som utnyttjad på ett visst sätt kan uppfattas som mer tilltalande än ren perfektion. I ett samplingsbibliotek är ju sådana här små defekter per definition borttvättade. Jag är tror faktiskt att gemene man på ett plan kan "höra" det här. Skulle de kunna identifiera och tala om vad anledningen är? - Sannolikt inte. Med detta sagt, så vinner ju som bekant lat och bekvämligheten framför en nalkande arbetsbörda, och ett samplingsbibliotek är ju att föredra att bära omkring på än drygt ett kvarts ton Steinway.

Så länge jag kan minnas har farhågan att, band som spelar gratis eller för en back öl underminerar för de band som vill ta betalt för sina spelningar, diskuterats. Jag tog upp jämförelsen därför att det började pratas om solidaritet, och att alla kompositörer skulle bojkotta ES därför att deras affärsmodell i annat fall skulle resultera i att upphovsrätten försvinner helt. Jag drog mig till minnes de diskussioner vi hade på 70-80 och 90-talet om att band skulle visa solidaritet mot varanndra, och att alla skulle komma överens om nej till gratisgigs. Det blev väl lite mer som JJ Rockford säger; Det konkureras inte om samma jobb. Vad jag ville belysa var att kvalitet alltid kommer att ha sin plats, och att filmproduktioner som "Kejsarens nya kläder" eller "Nyckeln till Frihet" aldrig kommer att behäftas med "crowdsourcad" musik bara för att ES utvecklar en modell som gör det enkelt och billigt för produktionsbolag och TV kanaler att producera och sända "bruksprogram". Att ett program som "Äntligen hemma" inte får sin egen kompositör som skapar tematisk sammanvävd musik till varje episod, har inget med ES affärsmodell att göra. Och jag är tämligen säker på att Kurt-Åke, som köper Äntligen Hemmas dvd paket, betalar för att det var en bra beskrivning av altanbygget, inte för att den innehöll "sjysst musik". Även om jag här ger sken av att fullt försvara ES modell, är jag som de flesta andra, skeptisk till att förhandla bort rättigheterna, men det är mer i förhållande till STIM än ES, eftersom man blir tvingad till antingen eller. Om STIM tillät lite mer flexibel hantering av sina anslutnas verk, tror jag den här diskussionen inte hade tagit sådana proportioner.

De e de visst! så de så 😱

Hur många band är det inte som har åkt iväg och giggat för gage i form av en back öl, eller mindre? Hur många garageband har kuskat tiotals mil för att spela gratis? Har det gjort så att Justin Timberlake och Britney Spears m fl inte får betalt för deras gigs?

Allt det där är ju bara vanlig skatteplanering - inte fiffel. Säg det företag i Sverige (eller någon annanstans för den delen) som inte skatteplanerar. Krävs för att företag ska kunna överleva.

Är det ”gubbigt” att tycka att originalitet är en betydande del av ett sound? Som keyboardist aktar jag mig riktigt noga för att använda presets, och ägnar mer eller mindre gärna dagar eller veckor på att jobba fram en gnutta unikum i varje ljud. Hur originell kan man få en trumplugg/digitalset att låta? Innehåller en trumplugg/digitala set tillräckligt med nyanser för att förmedla en egen profil i framförandet, på samma sätt som t ex ett akustiskt trumset? Hur många har köpt likadana trumset som sina förebilder i jakten på att låta likadant, och – hur många av dessa har lyckats även om allt är lika, allt från storlek och djup, storlek och märke på stockar, djupstudier av stämning, och t om spelstil till typ av skinn..etc..? Eller, som redan diskuterats; Framförande och ljud bildar en enhet. Är dessa enheter mer ihopsmälta mellan t ex en trummis och ett akustiskt trumset, i motsats till en trummis och ett digitalt set?

Att se någon raljera så onyanserat över något inger sällan ens ett uns tyngd i de argument som förs fram. Och även om inget är fel, är hela den här saken åtminstone för mig en fråga om ställningstagande och val av perspektiv. Jag tror att vi kommer att få se mer av den typ av affärsmodell som ES representerar i framtiden. Värdet på musik har urholkats rejält de senaste åren, och den ekonomiska formen vi historiskt har lärt oss leva med, kommer sannolikt snart att vara ett minne blott. Och då är det inte den typen av affärsmodell som ES representerar som är den största orsaken. I kölvattnet av internet och fildelning har redan möjligheten att försörja sig på musik kraftigt devalverats. Allt fler vill, och kan skapa musik, vilket gör att det blir fler på marknaden som slåss för de få möjligheter som uppstår. Musik är idag så fasansfullt exponerad och det finns så otroligt mycket av varan och på grund av det sjunker den i värde. Allt detta handlar ju om balansen mellan tillgång och efterfrågan. Finns det mer av en vara än vad som efterfrågas, dumpas priserna. Det är ett obestridligt faktum. Marknaden försöker hitta nya vägar. En framtidsvision för organisationer som STIM, tror jag är att de kommer att fungera som något slags "public service" som tillvaratar intressen för mer konstinriktad musik och musik som inte har något marknadsvärde, men där t ex det kulturella värdet försvarar ett visst ekonomiskt stöd. Jag har själv försökt få in en fot på ES, och det är vekligen inte bara att sno ihop något småbubblande bakgrundsljud, utan kraven är rätt högt ställda. Nu är det emellertid inte ES utan STIM som sätter krokben för mig, med sin urgamla, stelbenta byråkrati, där ett urträde inte visade sig vara det lättaste. Ett medlemsskap (som egentligen är fel benämning, eftersom man inte är medlem utan bara ansluten) förlängs automatiskt varje år från det datum man först anslöt sig, och man måste lämna in begäran om urträde senast sex månader innan det datumet. Detta står att läsa i STIMs stadgar, vilket de i princip bara har saxat ur lagen om ekonomisk förening, vilket för mig ter sig lite märkligt eftersom den reglerar medlemmar med rösträtt, insatser och vinstdelnings intressen, vilket man inte har något av som STIM ansluten. Jag har varit med i STIM i 31 år, och även om jag anser mig kunna skapa rätt hygglig musik, är jag ingen hitmakare, och om jag slår ut ett medelvärde på vad jag har tjänat på att vara med i STIM under alla dessa år resulterar det i den ofantliga summan av i runda slängar 400:- per år. ES ger möjlighet till bättre utdelning om jag så bara lyckas knåpa ihop en låt per år.

Pluggar hit och förstärkare dit. Vad som i slutändan betyder något är att mixen/produktionen har ett välbalanserat, tilltalande ljud. Exakt med vilken utrustning detta har åstadkommits, spelar mindre roll. Jag skulle slå vad om att öronen hos den som har skapat produktionen är det som har den i huvudsak mest avgörande betydelsen. Och om man anpassar visionen av sitt slutmål efter de resurser man har till hands, kan man komma långt med väldigt lite.

Kan någon upplysa en gammal man om varför de här sakerna kallas emulering, i motsats till simulering. Enligt definitionen försöker simulering efterhärma funktionen av sitt original. En emulering försöker efterhärma beståndsdelarna i originalet. Jag menar, finns det t ex amppluggar, som tar luftfuktighet, temperatur i både omgivande luft och i elektroniken, hur pass sitna rören är, vibrationer genom konstruktion, väggarnas beklädnad i rummet där förstärkaren är tänkt att stå... etc etc med i sina beräkningar? T ex, om luftfuktigheten är 75% och temperaturen i rummet är 23 grader, rören är inne på sitt tredje verksamma år, vs om luftfuktigheten är 45%, temperaturen i rummet 21 grader, stärkarn har stått på i 3 timmar, rören är bara ett år gammla, miken är inte bara off-axis men också vinklad 40 grader, mikens membranet har en gnutta oxidbeläggning som får det att dippa lite i diskanten med någon micro-db. Kan emulatorn räkna ut dessa faktorer samt ett oändligt antal konfigurationer av de olika faktorerna i samspel med varanndra, kan det ju få kallas för emulering. Allt annat borde ju vara simulering?

De enda gångerna jag har upplevt att digitalt är "kallare" än analogt, var på den tiden jag synkade ett 16 bitars soundscape system med tape. Det var då en markant skillnad på ljuden som gick in i den enheten, vilka jag upplevde som väldigt endimensionella, hårda och så där smetigt "in yer face". Det som gick in/ut på tape hade rundare kanter och lite mer djup liksom. Men på senare tid nu när jag spelar in i 24 bitar kan jag inte märka någon skillnad, snarare klarare och mer disktinkt (än tape).

Trumplugg vs riktig trummis. Visst! Den som säger ”Nä, AD använder jag bara till demo, sen tar jag in en riiiktig trummis”, kommer ändå i slutändan att köra drumreplacement iallafall... Hörlurar vs monitorer, så håller jag både med och inte med TS. Man kan komma långt med hörlurar, men inte ända fram. Om man tar för vana att kontrollyssna i andra system (va de än månde vara; hifi, club PA, TV, surround, datorhögtalare, transistor radio, eller rent av ANDRA hörlurar), kan man nudda målsnöret. ...Om man sedan låter det maaaastras blir det toppen 😉 Om viss utrustning passar bättre för vissa ändamål kan jag inte uttala mig om, för jag har aldrig haft pengar, än mindre tid att spendera på att testa olika saker i olika sammanhang. Jag tror dock det handlar mer om situationer. I den där situationen, vid det där tillfället passade 1176'an bäst på den där kiken. En annan situation, och en annan kik vid ett annat tillfälle kanske valet inte alls är lika självklar... Jag har bara en anekdot som är relevant, och det är att jag en gång på den "analoga tiden", på inrådan testade en Sure PZM mik som kik mik (kommer inte ihåg beteckningen). Den funkade strålande bra och gav både botten och smäck utan en massa femkronor fasttejpade på slagskinnet eller tejp på klubban (skämt om denna formulering undanbedes). Fortsatte att använda den på flera inspelningar och i flera olika situationer, med samma strålande resultat...Tills en dag, då en baskagge "from hell" skulle mikas upp som t.om. lät hur bra som helst "med örat", men trilskades rejält uppmikad. Testade då D12, D112, diverse andra mikar men slutade med en SM58 som lät, inte bra men bäst av de vi testade. Vad jag vill ha sagt med detta är att man kan svära på att en grej alltid passar, men det kommer förr eller senare en dag, ett tillfälle, som ställer den övertygelsen på ända

@fabz: Visst är det bipolär sjukdom det handlar om i mitt fall. Många läkare och förespråkare av ECT har en tendens att "skuffa" undan minnesproblemet, men utifrån min upplevelse av ECT på en mycket nära anhörig har jag sett konsekvensen av de här s.k. "milda" minnesstörningarna. En som innan har haft superkoll på allt, och haft minne som få, ser jag numer, t om så här långt som tre år efter ECT behandlingarna påtagliga gluggar i minne samt förmågan att hitta ord, - ungefär som efter en stroke. Vi avbröt efter 6 behandlingar, eftersom patienten själv upplevde sig förvandlas på ett negativt sätt. Den här personen har inga som helst suicidala tendenser, och har aldrig haft det. När personen ifråga erbjöds ECT vid det här tillfället var det fråga om att känna det som om sinnena ibland blandades ihop, alltså en lukt kunde bli hörbar, en syn kunde kännas på huden etc etc. VI hade långa och många samtal vid den här tiden, och jag tolkade det som om nerverna nästan bokstavligen satt utanpå kroppen. Visst, effekten av ECT behandlingen var mycket slående och patienten blev väldigt snabbt frisk. Så det kanske var vad "doktorn ordinerade", men just de här minnesgluggarna i både närminne och längre tillbaka i tiden, samt svårigheten att hitta ord, var och är fortfarande läskig. Inget ont har jag dock att säga om psykvården i stort, om det är något så lider dom nog mest av bristande resurser. Kanske på grund av att folk i allmänhet har en tendens att dra all psykisk ohälsa över en kam, och tro att alla psykiska problem är socialt betingade.

Jo, visst är det ström man skickar in. Det går typ ut på att återställa den kemisk-elektriska balansen i hjärnan och påstås vara väldigt effektiv. För att det ska få en mer långvarig effekt rekommenderas runt ett dussin tillfällen. Effekten det har på minnet och personligheten talas det dock tystare om. ECT är nog vanligare än man kanske kan tro. Det finns ju lite olika typer, och man har väl mer och mer övergivit bilateral ECT, och där är det kanske fråga om att det används i mer extrema fall (fast det vet jag absolut inget om).

För att för egen del summera mina erfarenheter digitalt visavi analogt, kan jag säga att jag sällan fick det ljud jag eftersträvade när jag spelade in på tape. Det blev alltid för rumligt, för luddigt och för ostyrigt. Och alltför ofta upplevde jag det att det man spelade upp från tape saknade en hel del kontur, som man kunde ha suttit en bra stund med att fila på innan det gick in på tape. När jag började spela in digitalt började det låta "ut" precis som det man matade "in". Sedan är det mycket enklare när man verkligen KAN SE hur mycket man skopar och gräver med EQ...t.ex. 😎 På tape-tiden var det också rätt typiskt, som någon redan antytt, att någon kom med ett önskemål (läs krav) på att det skulle läggas på triangel, shaker eller tamburin när bara kanal 1 och/eller 24 fanns kvar lediga... 😲

@Nilsson: Jag vet vem du syftar på. I sanning tragiskt, som han i övrigt är världens snällaste person. Tyvärr är det så att ingen riktigt vet hur de här sjukdomarna uppstår, eller hur de fungerar, än mindre hur man botar dem. Man har observerat att vissa mediciner eller andra "åtgärder" fungerar, till viss del. En del vägrar ta medicin (t ex svängningsdämpande) för att de tycker att de blir känslolösa kollin och tar effektivt död på kreativiteten (för att inte tala om den berusande känslan av att ha uppåtskov, när man känner att man är bäst i världen och kan göra vad som helst - "inte behöver väl jag nån medicin"). För att inte tala om ECT, där effekterna nog är det läskigaste jag på väldigt nära håll har varit med om att bevittna. Synnerligen effektivt, men med biverkningar som i hög grad är av det mer tveksamma slaget. Nu pratar jag bara utifrån mina erfarenheter som anhörig, så det är inga "expert" uttalanden

Jag tror att allt fler blandar ihop psykisk ohälsa med psykisk sjukdom.

Och dom som betedde sig lite underligt kunde man ju alltid bränna på bål...

Okej, men vad har det med psykisk sjukdom att göra?

Abropå TV, så tänkte jag vid något tillfälle för inte alls länge sen, varför det måste ta sån j*a tid för digitalboxen att starta upp! - Det tar ju minst en halv minut!! Jag tänkte för någon sekund att det gick fortare förr att slå på TV'n... ...Så mindes jag någon gammal rör TV vi hade som tog en kvart på sig innan den var varm nog att visa någon bild... ☺️ Anledningen till att jag numer sällan använder mig av Minimoogen från 1971, är att det tar ca 30 minuters uppvärmning för den att komma i stämning. Sedan gäller det att sätta det man ska spela på mindre än 30 minuter innan den stämmer ur sig på grund av att den blir för varm... (För vissa räknas dock även en 41 år gammal minimoog som modernt hittepå...) 😛 /Ulf

Det där med att allt "bara funkade" på den gamla goda tiden, är nog delvis en romantisk efterkonstruktion. Jag minns på den gamla goda tiden att förstärkare, mixerbord, m.m. för att inte tala om bandspelare helt plötsligt kunde sluta fungera. Daglig avmagnetisering och rengöring av tonhuvuden, kalibrering av input/output, trasslande band och dropouts, trilskande dolby/dbx enheter o.s.v. o.s.v. tog också sin beskärda del av den "kreativa" tiden. Skillnaden kanske var att det var enklare att få en överblick av vad som kunde vara fel, men att allting bara gick och gick är att ta i... Jag tar inte heller parti för endera metod, bara att var och en har sina för och nackdelar. Man väger dessa mot varandra mot bakgrund av sina egna behov. /Ulf

Rör dig i området 115-125 BPM, och lägg lite "swing feel" på hihats och övrig top percussion, tryck på med extra hihat på upbeatsen 4x4 kik med virvel på 2-4 ...rudimentärt... Annars är väl det bästa tipset att tanka hem lite färdigkokta house beats och dissikera/analysera dem. /uLf

Jag blir helt förvirrad med kompressor på mastern, speciellt medan man försöker få till nivåer. Det brukar oftast sluta i att kompressorn är fullständigt mättad. Och man märker det inte efter ett tag. Jag tycker det är ett jättebra sätt att lura sig själv på. Tills man hör mixen ett par dagar efteråt, och allt bara fulpumpar... Kan däremot lägga på en kompressor när man väl fått till mixen som man vill ha den och är färdig att köra ner på två spår, men har nån halv db's klippning här och där... /Ulf

Att låtar har en tendens att poppa upp när man minst anar det, har jag fått höra beror på att vi då inte agerar i våra invanda "mönster". Vi har genom livet inrättat ett antal mönster för att göra vardagen så enkel som möjligt. När vi kliver ur duschen torkar vi oss på samma sätt varje gång. Vi har en viss hastighet när vi går, gör saker i en viss ordning utan att vi ägnar det en enda tanke. Detta är fullt naturligt och en del av den mänskliga naturen. Det är när vi bryter dom här mönstren vi blir kreativa. Det kan ju vara en av förklaringarna till varför det ibland kan ta stopp när man ska sätta sig ner för att skriva en låt t.ex. Speciellt om vi gör det ofta och i ett visst mönster... /Ulf

Som Claes och andra säger ligger mycket i hur man spelar. Fast jag tycker också man får pilla mycket med ljuden ändå, för det är väldigt lätt, oavsett ljudkälla att de flesta ljud tenderar att låta ganska sterilt om man inte "livar" upp dom lite. Att programmera t ex piano lir, tycker jag däremot är näst intill omöjligt. Men då får man väl gå in och justera velocityn på varje anslag lite som man tycker det borde låta. (Nu vet jag inte om det finns expression maps för pianon, men om det gör det borde det gå att få fram någon patch som fixar den biten hyfsat). Jag finner mig oftast ändå få mangla ljuden i diverse effekter, som olika sorts dist (typ av dist varierar, men allt från tubescreamer-ish, rör"värmare" till soft clipping/tape saturation, olika modulationseffekter (som man får se upp med så det inte oavsiktligt låter för mycket 70-80 tal av), diverse delayeffekter, korta som långa beroende på sammanhang. Delay med någon form av modulation brukar vara coola, rums effekter (helst riktiga rum man mikar upp) etc. synt emulerade elpianon brukar kunna må bra av att köras genom en förstärkare och lite soft kompressor och möjligen lite avrundning i toppen eftersom elpiano "härmljud" ofta låter som sämst i de övre registren. Lead och typiska synt pads bör, enligt min åsikt inte ha velocity, eftersom (gamla) analog syntar sällan var utrustade med anslagskänsla. De har också en tendens att göra dynamiken lite okontrollerbar. Där brukar det vara bättre att styra dynamiken med t ex ett filter. /Ulf

Nyttig tråd, och rolig och informativ, även om aldrig så lite är nytt under solen - har ioförsig bara hunnit till sid 5 än... Det jag saknar i tråden, är nog alla filosofiska urspårningar och diametralt motsatta ställningstaganden man är van vid...