mixopenta

Själv har jag aldrig haft sådana problem med gitarrer...Kan det inte va så att resten e för litet? Bara en tanke /Ulf

Du har helt rätt, att helt kategoriskt säga att han absolut inte skulle göra det, vet jag ju inte eftersom verkligheten ser ut som den gör. Vad jag egentligen ville påskina e nog att "vi i musikbranschen" inte ska skylla på att fildelning e hela orsaken till försäljningsnedgången, vilket nog är att förenkla det hela. Å visst e de så att de tunna argumenten har haglat, speciellt om man läser aftonbladets artikelkommentarer, om ungdomar som säger att dom inte har råd att köpa CD, vilket på min tid innebar att man fick spara tills man hade råd... Det är alltså inte min mening att ge den olagliga fildelningen existensberättigande i någon mån /Ulf

Funkar ju kanon! Så mycket lättare allting blev 🙁 Tack Gain! /Ulf

Förlåt om jag bryter in i princip diskussionen, fast detta har i viss mån ändå med ämnet och princip att göra... Följde tråden med stort intresse i fredags. Var då, liksom även i hela den allmänna debatten nitisk motståndare till filnedladdning. Tills jag började tänka över fenomenet från ett nytt perspektiv i helgen. Jag e iallafall inte lika tvärsäker på dess ondska längre... Jag betraktade min 16-årige styvson som alltid sitter vid datorn och lyssnar på nedladdad musik, fipplar med online spel, sköter sina msn och facebook kontakter, om han inte spelar/tränar fotboll eller ishockey. Jag funderade på om han överhuvudtaget skulle lyssna på musik, om inte nedladdning existerade. Jag e helt övertygad om att han inte skulle göra det. Det finns inte på kartan att han ens skulle göra sig besväret att föra över musik från en CD skiva för att ha som skvalmusik medan han låter sig underhållas av andra aktiviteter på datorn. Jag tror, om möjligheten inte fanns att ladda ned att han hellre bara skulle sitta med online spelets "musik" i bakgrunden eller ha helt tyst, eftersom musiken har en så ytterst sekundär betydelse. Det här tror jag representerar en ganska stor grupp ungdomar idag. Det finns så otroligt mycket annat som tar deras uppmärksamhet och musik är bara en liten ynka del av det utbud dom har att välja på. Däremot tror jag det finns dom som fortfarande har musik som primärt intresse, och den gruppen tror jag inte musikindustrin förlorar oavsett filnedladdningens vara eller inte vara. Den här gruppen tror jag tillhör dom som kan aktivt leta efter musik på nätet, men om dom väl hittar nåt dom gillar tror jag dom också köper skivor...tror jag... 😆 /Ulf

I princip kan jag hålla med om allt som listats i tidigare inlägg. Samtidigt skulle jag personligen akta mig för att kategoriskt säga att "absolut inte göra/använda" vid inspelning. Det torde bero på vad de e man har för händerna för tillfället... Något som låter oproffsigt och förskräckligt i en produktion kan visa sig vara det som räddar en annan. E iallafall min erfarenhet... /Ulf

Jag har letat omkring på olika forum och sett en hel del trådar om fönsterhanteringen, och får väl acceptera att Steinberg har valt att arr-fönstret inte ska gå att maxa mot menylisten. Påståendet om att det skulle vara Windows fel köper jag inte riktigt eftersom Cubase är det enda program jag har stött på med denna fönsterhantering. Om det är på det sättet, måste det väl vara så att Steinberg har valt att prioritera någonting annat i kodningen eller upplägget, så fönsterhanteringen fått stryka på foten. (Jag har dock inte testat Protools, Logic, eller Sonar, så jag vet inte hur dom beter sig, men med CoolEdit, nån tidigare version av Cakewalk, och FL har jag inte erfarit att själva fönsterhanteringen är ett hinder i arbetsflödet. Inte ens i stenåldersversionen av CubaseGS lossnade arrfönstret från menylisten om man plockade upp någon editor. I andra program jag använt med mulitpel fönsterhantering har jag inte heller upplevt störande moment av den här typen). I C5, till skillnad mot C4 kan jag tillyttermera visso bara navigera längs tidsaxeln med muspekaren så länge arr fönstret är maximerat. Om inte, går det inte att dra muspekaren längs "rulern" till höger eller vänster ut ur bild för att flytta position i tid. Zoomning genom att dra i "rulern" kan jag bara göra med små upprepade rörelser istället för som i C4 med ett enda drag (varför blir allt gränssnitts snack så lätt obscent)?? 😆☺️ Läste nåt tips på Steinbergs forum att man skulle lägga alla "grå" fönster som "always on top" för en lite smidigare fönsterhantering. Ska testa det ikväll å se om det blir lite bättre. /Ulf

Håller fullständigt med Bloeas, har själv irriterat mig blågul på fönsterbeteendet i Cubase. Projektfönstret borde enligt min mening kunna hållas "dockat" till menylisten oavsett vilka andra fönster man öppnar som det gör i vilket annat windows program som helst. Så fort man öppnar det minsta lilla fönster "dockas" projektfönstret av från menylisten och allt som oftast hamnar alla rulllister och zoom funktioner utanför bild. Kanske ett lyxproblem, men det känns obekvämt på nåt vis att det fönster man arbetar mest i bara "flyter"omkring. Det känns ungefär som att inte ha skruvat fast en burk i 19" racken, så fort man ska trycka på nå knappar får man hålla i enheten samtidigt 😳 Borde det inte finnas någon preferensinställning någonstans som talar om för Cubase att proj fönstret skall hållas fastdockat i menylisten? Om jag nån gång lär mig hantera kortkommandona för zoom, kanske det inte blir samma källa till irritation dock... 😆 God fortsättning, alla! /Ulf

Hej på dej Guitar 66 Nilsson... Spela in en Röd Lucky 7 istället så blir det kanon utan någon som helst elekronisk apparatur... 😠 En Moogmaskin som piper å skriker måste man däremot ha ett dussin ASEA kompressorer till, hehe /Uffe

Amen! I de fall där trummorna har blivit spelade på riktigt, slutar de ändå med att man sitter där vecka i ända med sax å Drumagog, eller liknande... Beror visserligen på stil, men där gurorna är grisfeta, faller liksom vanligt inspelade trummor pladask /Ulf

Välkommen till forumet, ja e oxå nykomling här Inte för att jag har så mycket att komma med, det var länge sedan jag mixade metal. Jag mixade dock ett hyfsat antal halvt obskyra metal skivor under 90-talet. Mitt råd skulle beträffande trummor vara, att använda plug-ins istället för riktiga. Det e de absolut snabbaste å billgaste sättet att få till trummor som sitter bra i mix speciellt i metal genren. Detta för att det ställs så ohyggliga krav på kvaliteten i inspelningen och givetvis trumsetet. (trummisens kunnande e sekundärt, jfr dansk trummis i u.s. band)... Om emellertid annat än kvantiserat sväng i trummorna önskas måste naturligtvis trummisens förmåga att upprätthålla dylikt oxå anpassas. 😆 De e min bestämda åsikt (iallafall i 15 min) att det inte finns några genvägar till ett trumsound som skall vara "konkurrenskfraftigt" nog, än att ha först å främst ett ypperligt trumset, väl underhållet å stämt, rummet dom spelas in i måste vara "top notch", samt innehav av mikar med sammanlagda värden på uppåt en halv miljon, dessas placering, ett dussin olika kostsamma preamps anpassade till respektive ändamål, samt övrig outboard och sist men inte minst tid...Jag läste nån gång om en "The Cult" inspelning där man höll på att flytta omkring trummorna i studion i fyra dar innan man hittade rätt "spot" å började spela in. Jo, så måste de ju även sitta någon bakom de tekniska apparaterna som kan sin sak... Gitarrer å bas kräver inte lika mycket resurser, mest på grund av att mängden attiraljer av naturliga skäl e mycket mindre /Ulf

Välkommen! Själv e jag oxå ny här, också synthmissbrukare sedan 1977 då jag köpte min första Roland SH2000 synt...den hade massor av färgglada flärpknappar...lät ohyggligt illa 😠 Det låter spännande det du lyssnar på. Har en flickvän som gärna lyssnar på prog trance å sån't åt det hållet. Även fast jag mest diggar symfrock växte jag ju upp med såna som Jean Michelle Jarre, Klaus Schulze, Larry Fast (Synergy) å dom, lite senare Orb å Art of Noise. Numera har jag lyssnat en del på Underworld, Paul Oakenfold, å Paul van Dyk... vet inte vad dom räknas in i för genre dock...men tycker de e bra. Triphopen e oxå nåt jag fastnat för, kanske för att den e så hopplöst ute nu 😄 men den genren e så vackert filmisk. Ableton Live e säkert ett bra val för din typ av produktion. Jag vet inte så mycket om programmet, även om jag testat det, men fattade inte riktigt upplägget. Men det ska ju tydligen vara väldigt intuitivt... ja,ja - vi lär väl höras antar jag /Ulf

Hej Rappe, En fin-fin lista över gamla hjältar som jag delar till 100%. Dessvärre verkar inte playern funka för mig här på jobbet. All streaming e bannlyst av företagets brandvägg, men ska försöka ta mig tid hemmavid å lyssna vid tillfälle. Utöver de nya band du nämner som jag håller med e utmärkta, skulle jag oxå vilja slå ett slag också för gruppen Karmakanic. /Ulf

Jag började läsa tråden med ambitionen att läsa igenom alla inlägg för att kolla om någon redan har postat O/H uppmikningen jag alltid kör med... men efter en 5-6- sidor gav jag upp... Så med risken för att upprepa en O/H teknik som redan har nämnts, redogör jag för den ändå: Ta två trumstockar och sätt dom ända mot ända rakt upp från virveln. Sätt första miken där. Vinkla över stockarna till höger axel (förutsatt att trummisen e högerhänt). Sätt den andra miken där. Nu kommer mikplaceringen att se mycket märklig ut... Ta ett måttband, eller mikkabel och mät avståndet från överdelen av baskaggens sarj till miken som sitter över virveln. Vinkla över måttbandet i mikändan till din högra mik å justera den så avståndet från kicken till båda mikarnas membran e exakt samma. Denna uppmikning, om rätt utförd kan räcka om man t.ex. spelar in musik där ett väldigt naturtroget trumljud erfordras. Om man önskar kan man ju fylla på med valfritt antal närmikar för att förstärka vissa delar av setet. (Förutsätter naturligvis att setet och rummet det spelas in i e bra) Om man spelar in Animal får man kanske höja hela arrangemanget så mikarna förblir hela... Denna teknik har med all sannolikhet sina teoretiska fasproblem. Dock har den för mig alltid visat sig vara fullständigt monokompatibel, utom vid ett tillfälle då jag glömde måttbandet... Ja, just de...mikvalet kan vara det vanliga... Senast har jag använt CM-3 mikarna som lät otroligt bra i förhållande till priset... För en mindre naturlig, men fet å bred baskagge brukar jag använda 3 mikar; en Sure PZM mik som jag kastar in i kaggen, en AKG D-112 som jag placerar längst ned mot frontskinnet alldeles nära golvet, å sist men inte minst en subkik. Dessa går till tre separata kanaler, som sedan kan behöva flyttas så faserna hamnar rätt. Eftersom vissa mikar överlappar varann i frekvensåtergivning får man vara ganska generös med låg å högpass filter på dom olika kanalerna, så inte samma frekvenser representeras av olika mikar. Tryckzonsmiken står för smäcket, D-112'an för kropp, och subkiken för djup botten. Dessa mikar kan blandas å ges vid mix för önskad karaktär. Anledningen till denna till synes överkomplicerade mikning e att jag då aldrig lyckats få ett riktigt bra kik ljud med bara ex D-112. Jättebra till ett "bonk" ljud, men "thud" har jag aldrig lyckats få till med den... Tips mottages tacksamt /Ulf

Gigan, härligt!!! 😄 Problemet e nog att vi ser oss som katter bland hermeliner, och att de e nåt "fult" att vara symfrockare... 😄 Fast oss emellan tror jag att de e många andra som oxå skulle vilja komma ut ur symfrocks garderoben 🙂 Stickane, jag tycker din fotnot säger allt! Håll inte tillbaka din kreativitet. Känns de som att du vill göra en låt om da'n så gör absolut det! Det e bara på detta sättet man kan utvecklas å bli bra på det man gör. /Ulf

Det jag skulle föreslå istället för en plugg för att kolla fasfel e att göra lyssningen till mono, (alltså summera vänster å höger kanal). På de flesta mixerbord/stärkare brukar de finnas en monoknapp, alternativt kan du ju sätta upp en extra mono bus i din DAW, dit du kan skicka det du skall kolla för eventuella fasfel Om nåt stereomaterial i mono låter tunnare eller på annat sätt markant ändrar karaktär, eller låter som en "stillastående" phaser finns med all sannolikhet ett fasfel. I ditt specifika fall tror jag som redan föreslagits, att det rör sig om nånting som är felkopplat i riggen, eller var felkopplat vid inspelning, typ fel lödd mik kabel. Ett fasfel som uppstår p.g.a. en felplacerad mik brukar inte ställa till sååå makalösa problem så att mastering teknikern säger att mixen inte går att mastra. Eftersom det ser ut som om du bara använt en overhead till trummorna ter det sig en smula märkligt att fasfelet mellan denna och närmikarna skulle ställa till ett så allvarligt fasproblem. Det enda som återstår e Gitarr uppmikningen om du har pannat ut dom i vänster å höger kanal. Med tiden kommer du att kunna höra fasfel genom att bara lyssna utan att behöva några speciella hjälpmedel. Om något låter "för brett" e de med stor sannolikhet fasfel, låter det som att nånting kommer bakifrån, eller från en obestämbar plats, e de med stor sannolikhet fasfel. Förslaget om att skippa 2 mikar för att mika upp gitarr å köra line+1 mik, betyder inte att du slipper fasfel. I detta fallet kan det innebära att du måste fasvända den ena eller andra signalen. Vilken av de två signalerna som skall fasvändas går inte heller att förutse, de e bara att lyssna å vända på den ena eller andra. En del toppar med linjeutgång har dock inbyggd faskompensation, så det är ingen regel här heller. Regeln e att lyssna, lyssna, lyssna. Den enda mikplaceringen som otvivelaktigt resulterar i fasfel e om man sätter 2 mikar riktad mot varandra för samma ljudkälla, exempelvis en mik över och under virveltrumman. Men även detta skulle inte resultera i en omastringsbar mix, om du inte av någon anledning har pannat ut över och undermiken i varsin kanal. Bara världshistoriens värsta virvelljud... Jag tycker inte man ska vara rädd för att använda 2 mikar för att mika upp gitarrstärk heller, ett tips för att få lite alternativ vid mix kan vara att mika ungefär som du gjorde, fast se till att mikarnas kroppar bildar en 90 graders vinkel istället för 45. Man ska kunna sätta en vinkelhake längs mikkropparna. Detta kallas X/Y uppmikning. Punkten där mikarnas membran möter varann kan t.ex. riktas i kanten av konkoppen, så den ena miken e riktad mot koppen och den andra ut mot konen. spelar man in dessa båda på två separata kanaler (dom måste dock vara panorerade åt exakt samma håll), kan du använda dessa två mikar istället för EQ till att styra ljudet. Är ljudet för vasst kan man sänka volymen på miken riktad mot konkoppen, e ljudet för murrigt kan man sänka miken som e riktad mot konens kant. Antingen funkar mikarna som två olika ljudval i mixen, eller så kan man blanda dom för önskat ljud....men nu drar jag iväg från ämnet... Jag skulle dock vilja påstå att man inte ska låta jakten på fasfel gå till överdrift heller. Om fler än en mik e inblandade i en uppmikning kommer det ofelbart att uppstå fasfel vid någon frekvens. Det gäller bara att lära sig minimera effekten av det, eller att låta fasfelet jobba till ens fördel. Till exempel kan ett fasfel mellan två mikar mot samma förstärkare vara precis det doktorn ordinerade för ett bra sound (förutsatt att dom e skickade till samma kanal). Är inte det berömda "äggljudet" från stratan ett resultat av ett fasfel...? Lycka till i fasdjungeln... 😄 /Ulf

Tack för välkomnadet! Det värmer i vintermörkret Lite utbyte av erfarenheter e aldrig fel, kanske jag kan bidra me några knep jag har snappat upp på vägen... /Ulf

Denna tråden e väl död antar jag, men iallfall... Den hjälpte till att reda ut begreppen när jag väl fått mitt paket med Cubase 5 och skulle uppgradera från 4. När jag fick paketet började jag undra om leverantören av misstag hade skickat fullversionen, eftersom jag hade i princip väntat mig ett kuvert med en CD i. Nu kom ett paket som var både tyngre och större än originalversionen. Dessutom var det en ny dongle med...Inget stod att läsa om det i den medföljande dokumentationen. Efter en (inte särskilt noggrann, skall medges) efterforskning på Steinberg.net var jag inte ett dugg klokare. Hittade till slut svaret genom att googla mig fram till detta forum. 😄 Vill slutligen passa på å gnälla lite på mjukvarutillverkarna som tycks dras med uppfattningen att alla e datanördar, och att internet uppkoppling e självklar. Personligen vill jag nog hålla internet borta från den dator jag pysslar med musikproduktion på. Både internet och datorns hantering av internet trafik är fylld av smuts, så för att minimera risken för datorcrashar, och samtidigt möjligheten att bibehålla datorn hyfsat snabb håller jag internätet så långt bort som möjligt från "produktionsdatorn". Fast när man ska börja mixtra med aktiveringskoder blir de ett fasligt springande mellan olika datorer. Jag höll exempelvis på en halv dag bara för att aktivera Stormdrums iLok. Som fildelnings motståndare förstår jag samtidigt deras problem, men att skicka lite utförligare information om hur man går tillväga för att aktivera koderna borde väl inte vara så svårt. Ibland är det också så att länkar som medföljer paketen inte finns längre och/eller gränssnitt bytts ut som ytterligare försvårar en allaredan komplicerad procedur. Jag kan väl inte vara ensam om att vilja ha separata datorer för dessa två ändamål, eller? 🤪 /Ulf

Hej alla, Mitt namn är Ulf och torde väl komma att tillhöra åldringarna. Har hållit på med musik i dryga 30 år, mer eller mindre professionellt. Började i mitt första band när jag var 16 år 1977. Spelade in några skivor i början av 80-talet som mindre bevänd "studiomusiker" i stora staden. Men som den landsortsgrabb jag e, tröttnade jag å flyttade hem efter 4 år och började spela me dansband. På 2 år hann jag tröttna rejält på det och startade upp en projektstudio vilken jag drev i 12 år. Till slut tröttnade jag på att stämma gitarrer och byta skinn på trummor och betala nästan all inkomst i skatt och började "riktigt" kneg. Sålde av en del av mina gamla analog grejor, och köpte lite datorbaserad utrustning för att pyssla lite själv. Gick med i TAXI, och fick efter ett par år kontakt med ett amerikanskt indiebolag, där jag för tillfället jobbar som "work for hire" producent för ett antal meditations kompileringar. Låter tråkigt men e ganska kul och framförallt krävande. Och även om jag inte skrattar, så små rycker det iallafall i ena mungipan hela vägen till banken...eller halva vägen då... 😆 Gillar de flesta musikstilar som e bra utförda, men skötebarnet e uberpretentiös symfonirock a la 70-tal. Spelar själv sedan 1993 med i ett band med sådan inriktning. Har använt Cubase sen 1995, men anser mig ändå vara begränsat bevandrad i denna modernare version. Jag lyckades till exempel bara tack vare detta forum till slut uppgradera från Cubase 4 till 5. Det hade inte gått om jag inte hade ramlat in här. Tack för alla tips!