mixopenta

Fast den där saxningen av mitt inlägg blir inte riktigt med verkligheten överensstämmande, eftersom man får engångsbeloppet /Ulf

Nej, du får inte ens vara ansluten. Andra bibliotek får du ju däremot sälja till, fast du bör avhålla dig från att sälja samma låt till flera olika bibliotek. De bibliotek han pratar om i videon fungerar lite annorlunda än ES. ES affärsmodell bygger på att göra det enkelt och billigt för TV-bolag att använda musik i sina produktioner, därför får det inte finnas möjlighet för en kompositör att kunna yrka på sin rätt att inkassera framförande ersättning i en eventuell framtid. Epidemic Sound kanske är något lättare att ta sig in i än t ex Pumpaudio, Men är man ohyggligt kompetent, och vet exakt vad som fungerar i TV-produktion, är Pumpaudio och liknande sannolikt en bättre framtidsinvestering för sin musik. Om man tjänar bättre på det låter jag vara osagt. Det är som bekant lite lotteri att någon skulle plocka ens låt bland hundratusentals andra... En annan instans han pratar om i videon är TAXI, där var jag själv medlem i sex år. Det resulterade för mig i ett skivkontrakt som "work-for-hire-producent" med ett indiebolag i LA för en serie meditationsskivor. Det blev tyvärr en totalflopp, men jag tjänade iallfall in medlemsavgiften jag spenderat på TAXI dussintals gånger om. Som sagt, det kostar pengar att vara med i TAXI, men de är ganska generösa med "utbildning", och håller dessutom varje år ett "road rally" som är gratis, där man har chansen att knyta kontakter i den stan det händer + Hollywood. /Ulf

Här hoppar jag in med lite färsk info beträffande ES: Tvärtom vad som sagts; - att producera musik åt ES handlar nog 80% om att behärska den ljudtekniska biten och 20% åt komposition. Låtarna man skickar in ska hålla albumklass ljudmässigt. Om också låten håller Billboardklass är det ett plus i kanten. Det Epidemic Sound betalar dig för användningen av din musik är 0:00:-SEK. Du får en engångsumma, därefter får du ingenting från vare sig dem eller STIM, eller någon annan upphovsrättsorganisation. Det är som att du tillverkar och säljer en stol utan att få betalt varje gång någon sitter i den... Det tar aldrig mer än 14 dagar att få feedback på en låt man har skickat in och det är reglerat. Sedan återstår förstås den den lilla detaljen, fast så långt kanske du inte har kommit än: I nuläget får du inte vara ansluten till STIM eller någon annan upphovsrättsorganisation, exempelvis SAMI. Lycka till! /Ulf

Dumma frågor kanske, men ändå: TS förordar fri (legal) icke-kommersiell fildelning. Vad i består skillnaden mellan kommersiell och icke-kommersiell fildelning? 😳 Jag har inte läst rapporten som är föremål för tråden, men vad jag förstår går den ut på att skivbolagen nu har kommit fram till att illegal fildelning inte påverkat branschen nämnvärt, möjligen marginellt... Om det nu är så att den inte har påverkat, varför har man då ansett det nödvändigt att ta fram andra alternativ?

OK, den angivna tonen var lätt whiskymarinerad får jag väl tillstå. Hursomhelst, länkar till några artiklar som anspelar på att samtliga rättigheter avhändas kompositören: http://www.gradvall.se/artiklar.asp?entry_id=960 9:de stycket. Citat: "låtskrivarna får ett engångsbelopp och förlorar därmed sin upphovsrätt" slut citat. http://www.skap.se/nyheter/201302/alfons-karabuda-bloggar-om-epidemic-sound 5:e stycket, citat: "För den som säljer sin musik till Epidemic Sound får inte bara mycket liten ersättning, utan tvingas dessutom avsäga sig alla rättigheter till den." slut citat. 6:e stycket, citat: "Vad värre är så har du, om du säljer din musik till Epidemic Sound, också förlorat den ideella upphovsrätten till den. Det innebär att Epidemic Sound inte bara kan sälja vidare din musik utan att du får betalt för det, utan också att de kan göra vad de vill med den." slut citat. Jag tänkte också lägga in länken som var ursprunget till denna tråd, som jag om jag minns rätt också hade en hänvisning till att samtliga rättigheter avtalades bort, men den verkar vara ersatt med en lite mer nyanserad artikel. Efter att ha läst igenom de flesta av dessa artiklar har jag personligen lite svårt att se skälen bakom upprördheten över att musiken ES erbjuder är av en viss kvalité. Om jag får fortsätta med exemplet med "Halvåtta hos mig", vem kräver konstnärlig, själfull musik som en djupt sinnlig kompositör har svettats och våndats fram i slagsmål med vättar och demoner i veckor och månader som ackompanjemang som ligger lika nära brusgolvet som undertecknad en söndag morgon? Det är katalogmusik vi pratar om, inte symfonier eller radiohits Beträffande den ideella, eller moraliska rätten, ligger den alltid hos den som skapade "verket" enligt rådande Bernkonvention. USA och Storbrittanien utgör undantag. Vad man kan göra är att efterge rätten att kräva namngivning och beslut till vad "verket" ska användas i för sammanhang. Om min låt används i en reklamfilm för Bofors kanoner har jag som upphovsman vid sådan eftergift inte rätt att förbjuda att "verket" används. Det finns däremot inget som hindrar mig från att använda ett redan sålt "verk" i egna intressen. Till de som känner sig lurade på rättigheterna av ES kan jag varmt rekommendera att inte bara läsa igenom, men också förstå innebörden av de avtal man sätter sin kråka på. (OK, Jag fick lite glas i ögonen när jag kastade den där stenen....) /Ulf

STIM är en lika föråldrad stenåldersklump som alla skivbolag har varit/är, medan någonting där ute i världen som vi kallar internet hände, och som på några få år blottlade ett stort, öppet och varande sår i upphovsrätten. Tillyttermeravisso, abropå nycklar: Om jag skriver en låt som spelas som tusan i lokalradion, så får Lady Gaga och Justin Bieber det som skulle ha varit mina upphovsrättspengar... Är det en bra och rättvis upphovsrättsmodell?? OnT: En gång för alla: ES köper bara de ekonomiska rättigheterna till musiken. Den idella rätten kan ALDRIG överlåtas. Jag har noterat att viss förvirring råder beträffande detta, t om bland de som leder den offentliga debatten, och som borde veta bättre. Och Nej, ES förbjuder inte TV kanalerna att visa namnen på upphovsmännen. Det är kanalerna själva som bestämmer detta. En teori (OBS! Personlig spekulation) är att ett TV program som t ex "halvåtta hos mig", som använder ett trettiotal låtar per avsnitt helt enkelt inte hittar lämpligt utrymme för att presentera alla kompositörers namn i eftertexterna. Ska dom välja ut några stycken (favoriter), eller välja att inte presentera några alls? Anno 2013 och nästan varenda kotte runt om på denna blå planet har en uppkoppling nog att tanka ner både film och musik hur snabbt och lätt som helst. "MAN FÅÅÅR INTEEE!!!" hör man de medeltida ropen skalla. Nej, men "VI KAAAN!!". Om upphovsrätten urholkats, så inte är det företag som ES som fäller bilan, nej, den bilan har redan fallit, och kapat av både arm och ben av upphovsrätten allt medan stelbenta bastuklubbar lugnt stod och såg på, och trodde det var en övergående fas.

Rolig tråd... lite som att se ett avsnitt av "Griniga gamla gubbar" ☺️ Och när har det varit annorlunda? "Det börjar verka kärlek banne mej" ,"Beatles", "Diggi-loo-Diggi-ley", etc, etc är väl heller inte direkt banbrytande i mina öron...

Den här debatten har från start inte varit särskilt nyanserad, Men att ordföranden i SKAP använder sig av rena faktafel i sin argumentation ter sig för mig anmärkningsvärt. /Ulf

Det enda som har nån betydelse är att ha tur och träffa rätt, och när (inte om) det inträffar kommer allt att lösa sig och jag kommer att bli en stjärna, för visst – jag är född med sådan otrolig gåva och talang att världen en gång också inser det och börjar uppskatta den mirakulösa musik jag leker fram på min begränsade, lediga tid. Släkt och vänner har alltid tyckt att det jag åstadkommer är såå mycket bättre än allt skit som spelas på radion, så det är ju bara en tidsfråga innan resten av världen håller med dem. Skivbolagen kommer att ställa sig i kö och villigt gå med på mina villkor som är 90% till mig och 10% till dem. Det behövs ingen marknadsföring för min musik finns tillgänglig på internet, och som alla vet räcker det med att den finns där så kommer den att lysa igenom allt brus och upptäckas. Därmed kommer skivbolagens 10% också att vara ren vinst för dem. - Hör mig säga: Win-Win!! Att det fultankas bekommer mig inte, - för den dagen när jordens befolkning väl upptäckt min gudomliga talang kommer dom att vilja betala för chansen att få höra min musik alldeles oavsett om den finns tillgänglig gratis. Det spelar förresten ingen roll om folk lyssnar på min musik gratis heller, för jag är så fulländad på mitt hantverk ändå, att jag kan fortsätta jobba som postsorterare för att försörja mig, och ändå spotta ut nån låt i måna´n - för jag vill ju inte bli någon uppblåst, rik företagsslyngel heller. Det kan ju inte vara bra för konsten... Fast lite pengar skulle jag nog kanske behöva. Jag skulle vilja köpa ny gitarr, och kanske Protools istället för mitt gamla Cubejs, och så kanske jag skulle köpa något fint åt min flickvän. Så då tycker jag STIM, IFPI och SAMI kan plocka några hundratusen från sina pengaträd som växer på deras bakgårdar och ge mig. Det är ju ingen förlust för dom. Det växer ju ut nya varje gång de blommar! /.*.

Då är det inte bara jag... har samma problem.

Jorden gick just under utan att vi märkte något, och nu kommer livet att fortsätta som vanligt i ett parallellt universum ... 😳

Ibland tycker jag mig märka att en låt som jag av en eller annan anledning måste ändra tonart på - om så bara ett tonsteg upp eller ner, kan förlora lite i 'mood' beroende på var den hamnar. Så en gnutta "fysisk" inverkan från tonart tror jag existerar. Och detta med användning av enbart synthar. Det har t om hänt att jag har känt att jag måste skrota en låt, för det funkade inte alls med annan tonart än den den skrevs/gjordes i (fast det kanske säger mer om låtkvaliteten än tonarternas inverkan) 😳😄

För några år sedan (läs, typ 15-16 år sedan), gick det en serie program på SVT, som var något slags musikanalytiskt kultur program (fråga mig inte vad det hette). Värden var en pianist, som visade olika tankesätt bakom klassiska verk, och ett avsnitt som satte sig i huvudet på mig, och som jag tyckte var ganska fascinerande, var spekulationen i varför Beethoven hade valt just C#m till månskenssonaten. Den här pianisten förklarade att den vedertagna teorin var på grund av att C#m låter mycket mer ödesmättat och oroande än t ex Cm. Han spelade en bit av stycket i båda tonarterna (C#m och Cm), och ta mig tusan tyckte jag mig höra en markant skillnad. Cm lät mycket varmare och mjukare, medan C#m gav en mer spänd/orolig stämning. Jag vet inte om jag bara blev påverkad av vad han sa, men det gjorde iallafall starkt intryck på mig.

Både hårda och mjuka klappar; - Ett presentkort från STIM som bekräftar att inga av mina alster framledes står under deras förvaltning. - Ett par nya öron med uppdaterad shitdetektor (senaste versionen) - Fräscha idéer - Mer tid - Några hundratusen köpstarka anti-pirat fans

Nu vet jag inte om det här är på det här sättet, men är det inte så att ju mer monomaterial man har i sin mix, desto större chans att vinna loudness kriget? Om så är fallet borde ju mer stereomaterial vara kontraproduktivt i förhållande till frågeställningen, om man inte är extremt selektiv och varsam med vad man lägger ut i sidorna...?

Dom verkar inte riktigt veta hur deras egna stadgar ska tolkas. De hänvisar till lagen om ekonomisk förening där finns en urträdestid angiven som ska gälla för ekonomiska föreningar, vilket STIM är. Men jag tyckte det verkade märkligt, eftersom lagen bara refererar till "medlemmar", d.v.s. sådana som har erlagt medlemsdepositioner, har rösträtt och eventuella vinstdelnings anspråk. Vilket man inte har som ANSLUTEN till STIM. De flesta är ju inte medlemmar i den bemärkelsen utan bara anslutna. Ens anslutning förnyas automatiskt varje år, så när urträdet börjar gälla beror på vilket datum man först anslöt sig. Om man t ex har varit ansluten i två år (vilket är den minsta tid man måste ha varit ansluten innan man ens kan få urträde beviljat -hör bara hur det låter..) ansöker om urträde den 31/12, men anslöt sig den 30/12 två år tidigare, får man vänta ett år på att urträdet ska träda i kraft. Ansökan måste dessutom lämnas in senast sex månader före anslutningsdatumet. Så i exemplet ovan måste man lämna in sin ansökan om urträde SENAST den 30/6, annars måste man vänta ytterligare ett år och sex månader på "friheten".

Det är väl fullt möjligt antar jag. Men stipendiet är kanske inte så lätt att få. Saxat från stims hemsida: "För att få ansöka om Stim-stipendium ska du till övervägande del vara verksam som upphovsman och uppfylla högt ställda kvalitetskrav." Problemet är väl att det inte är världens enklaste sak att gå ur STIM. Själv höll jag på i lite drygt två månader bara för att få reda på hur lång tid det skulle ta att gå ur...

Igenkänningsfaktor 9.9

@bluesboy och nilsson: Jag hade faktiskt Nilsson i åtanke när jag skrev det här och tänkte att det skulle bli lite "vatten-på-kvarnen" läsning. 😄 Fortsatte igår, och upptäckte att aktiveringen som strulade, men till sist verkade lösa sig, inte alls hade löst sig. Synten hade gått in i demoläge bara. Den försökte jag tvinga in i datorn, men den totalvägrade. Jag har fått skicka mail till tillverkaren för att höra om det överhuvudtaget låter sig göras utan en kostsam uppdatering. Om dom försöker få mig till att hosta upp pengar för en uppdatering kommer den istället att hamna på soptippen. Den känns ändå lite utdaterad. EN plugin lyckades jag faktiskt installera så allt fungerade. Sedan tänkte jag pytsa in några pluggar från IK Multimedia, men där tog det stopp. Det blir verkligen förvirrande när aktiveringssidan dels inte svarar, dels när de har valt att det dom på internet kallar för serienummer, kallar för aktiveringskod i boxens dokumentation...Man börjar ju givetvis undra var serienumret är...har jag tappat bort det? Var det något man fick per mail, eller vad? Det tog en stund innan jag fattade att aktiveringskod var detsamma som serienummer, och varför jag inte fick någon svarskod var för att internetsidan inte fungerade...tror jag... sidan blev iallafall blank efter att jag öppnat upp html dokumentet som genererats av deras "Authorization Center" (senaste version) och tryckt in det jag antog var serienumret...Det kan också vara så att koderna har tagit slut...Om jag har fattat ett mail jag har fått från dom rätt, är man begränsad till ett visst antal aktiveringar. Jag fick det mailet för något år sedan, men har ignorerat det för det låter ju inte klokt! 😠 @sleap: Jag funderade faktiskt på varför jag inte har skrivit upp den här infon, men jag tror det beror på att jag oftast (läs alltid) är så vansinnig över att det måste vara så omständigt, och att när jag väl lyckats installera och aktivera, inte riktigt förstått hur det har gått till. Jag stångar mig gul och blå och plötsligt bara fungerar det utan jag vet hur jag gjorde. Nästan ungefär som att programmet är intelligent och tänker: "OK, nu har vi jävlats nog med honom...nu börjar vi fungera"... ...and the show must go on...

Dags att byta ut min gamla tröga dator, med Win XP till något med mer muskler. Jag har länge funderat över ett byte, men gruvat mig för jag vet att det alltid är ett fasansfullt tålamodsprövande jobb att installera och aktivera allting (eller är det bara jag)? Särskilt som operativet är nyare än de gamla program jag har. Jag älskar flexibiliteten med att arbeta med musik i dator, men jag hyser stark motvilja till att fippla i diverse till själva datorn relaterade inställningsapplikationer, allt från den enklaste mapp till kontrollpanel till register. Datorer tycks tillverkas för folk som tycker sådant som att ändra hårdvaruaccelerationer, swapstorlekar, minnesadresser, blabla, etc etc är en underhållande sysselsättning. Så kom dagen D. Det började med att jag inte hade tänkt på att den nya datorn var en ’small form factor’ vilket resulterade i att jag fick skruva bort kontaktplåten till firewirekortet som var designat för ett standard tower chassi. Så nu sitter fw kortet och vippar omkring fritt i busskontakten. Försiktighet iakttages. Hur ska man kunna kontrollera allting när inte ens tillverkarna kan hålla koll på vilka av deras modeller som levereras med vad? Efter rensning av en massa skräpfunktioner såsom nätverkskort, internt ljudkort, Windows brandvägg etc etc, var det så dags att ta tjuren vid hornen och stoppa i första disken med programvara (bara det). Det började ju förstås genast med att programvaran till det externa ljudkortet inte fick kontakt med hårdvaran. Uppdatering. Vad hade tillverkarens hemsida för address nu igen? Tack Google. Vad var det för inloggningsuppgifter jag använde senast? När var det? Två år sedan? Tre, kanske fyra? Varför skickas användaruppgifterna alltid från en mailadress som inte går att matcha till företagets namn? Jag tackar någon för ”forgot your password?” funktionen. Efter en halvtimmes micklande kan jag äntligen ladda ned uppdateringen. Spara på USB. Föra över till den nya internetlösa studiodatorn. Installera. Tack och lov behövs ingen aktivering. Kontakt! Ljudkort – Check! Nästa programvarudisk. ”Programmet har inte installerats korrekt”. Fast i Windows 7 kan man bekvämt nog välja att vara oense med operativsystemet. Mycket behändigt. Mer sån’t! Nästa problem: I vilken av Steinbergs fyra till antalet vst mappar ska den läggas? Efter en alldeles för lång stunds flyttande av programmets dll-fil hit och dit mellan olika mappar känner äntligen Cubase av programmet och listar den i sin vst plugin tabell. (jodå, jag hade redan innan lagt till samtliga dessa sökvägar i tabellen). Kallar upp instrumentet i instrumentlistan och får en s.k. ”challenge code”. Kopierar.- Sparar på USB. Över till datorn med internetanslutning. Ytterligare en halvtimme till att lokalisera denna programtillverkares nedladdnings sida med tillhörande kontouppgifter. Får till slut en s.k. ”response code”. Kopierar och klistrar in den på USB sticken. Över till studiodatorn, klistrar in i motsvarande fält för response kod och får en ’next’ knapp att trycka på. En pop-up ruta säger; ”authorization complete”. I det fönstret finns en ’OK’ knapp att trycka på som rent logiskt bör stänga aktiveringsfönstren och låsa upp programmet. Istället dyker ett annat pop-up fönster upp som förkunnar det motsatta, nämligen ”authorization failed, contact manufacturer”, samt ännu en ’OK’ knapp. När jag trycker på den kommer samma negativa fönster tillbaka. Eftersom jag tycker att jag åtminstone borde kunna få pop-up rutan att stängas trycker jag ännu en gång på ’OK’, varpå den faktiskt stängs och instrumentet plötsligt fungerar. För att vara säker startar jag om Cubase och gör en ny instans och - Jodå, det fungerar faktiskt. En liten detalj bara; instrumentet hittar inte mappen med samplingar, vill jag lokalisera den? Den kan du ge dig den på. Bläddra. Där är den. Väljer mappen: "The folder is not a valid instrument folder!". ORKAA!. En hastig blick på programtillverkarens aktiveringssida avslöjar en liten, liten text längst ned på sidan som informerar; ”Be sure to make all updates BEFORE authorization”. ”#£$#!?!@!!? ” Vad var det för fel med att lägga denna text ÖVER istället för UNDER aktiveringsfunktionerna? Och kanske med lite större teckensnitt (eller är det bara jag, som inte är tillräckligt äventyrlig)? Uppdateringen lär väl göras, fast jag låter det bero tillsvidare, för vid det här laget (fem timmar efter upppackandet av datorn), är jag helt slut och det är läggdags. Jag har ett dussin eller fler programinstallationer att se fram emot. De flesta ännu äldre och med än mer tveksam kompabilitet. Med lite tur kanske jag lyckas installera ett program per kväll, vilket betyder att jag kanske kan få ett fungerande system om typ, två veckor... 😱

En tekniker här på jobbet spånade på att typ varannan Windows release är ok; 🙂 Windows 3.11 +1 Windows 95 -1 Windows 98 +1 Windows Millenium -1 Windows XP +1 Windows Vista -1 Windows 7 +1 Windows 8 -1 etc...?

Kanske är det är ordet "inlevelse" du menar. Att inlevelsen i ett framförande sedan griper tag i den som lyssnar är väl dock högst individuellt?

Det har jag svarat på i inlägg #185. Jag ber om ursäkt att texten blev liten. Jag har ingen aning om varför det blev så.

Jag avfärdade det inte som ett faktum. Jag hyser en viss misstänksamhet mot att simuleringen kan anta samma mängd variation som i det fysiska fallet. Det jag vet är att de samplingsbibliotek jag känner till inte har den funktionen alls. Men den lär åtminstone betyda någonting eftersom Nord har tagit med den i en av sina produkter.

Man brukar väl säga att den normale musiklyssnaren skiter i vilket, om det spelats på ett "riktigt" instrument, eller om samplingsbibliotek använts, men jag tror den normale musiklyssnaren bara kan säga att de föredrar det ena över det andra utan att kunna motivera varför. Jag tror att ett "riktigt" instrument kan bringa större djup i ljudbilden än vad ett samplingsdito gör. Om det sedan är för att instrumentet i sig ljuder på det sättet, eller om traktören spelar på sådant vis låter jag vara osagt. Det kan helt enkelt röra sig om en kombination. Ett exempel på vad jag menar är om man trycker ner sustainpedalen på ett piano/flygel och slår an en ton. Då ljuder även de strängar som man inte slår an, vilket ger ett visst ljud som ett samplings bibliotek inte kan. Nords stagepiano har väl förvisso kommit med något i den stilen, men hur mycket variation den tekniken erbjuder har jag inte fördjupat mig i. Dessutom är det bara en av många faktorer.