mixopenta

Jag ställer mig, om än inte helt reservationslöst, positiv till Spotify som tjänst eller idé. Däremot skulle den nog behöva utvecklas och stöpas om, i den mån den ska anses vara till något större värde för just kompositörer. Artister har sannolikt ett större utbyte av tjänsten i sin nuvarande form. OM - man nu är av uppfattningen att största möjliga exponering är det magiska fenomen som tar okändis till kändis i ett nafs. 😲 Jag tror heller inte på konspirationsteorierna som tid till annan har dryftats. Snarare är det ett desperat försök från industrins sida att kväsa fildeningen än något annat. Man får ta smällen för att ha haft sådan sen reaktionsförmåga. En fråga om pest eller kolera skulle man kanske kunna säga Utan att för den skull ta ställning till huruvida Spotify och radio går att jämföra skulle jag vilja ingjuta debatten med lite konkreta siffror så man slipper vidare sifferspekulationer: Som ett exempel fick 2009 kompositör och förlag 2 300:- att dela på för en miljon streamingstillfällen. Det ger således vid handen att STIM betalar ut ca 0,0023kr per streaming för Spotify tjänsten. Om Spotify sedan betalar ut ersättning till Skivbolag/förlag/kompositör som någon form av avräkning/royalty skall detta läggas till det som betalas ut via STIM. Om, och hur stor denna "ersättning" är vet jag inte. När det gäller radio/TV spelningar ligger det till som följer, snittat från senaste avräkningsperioden: SVT1 och SVT2: 383 kr/minut. Barnkanalen: 45 kr/minut Kunskapskanalen: 10 kr/minut TV3: 103 kr/minut TV4: 304 kr/minut. Kanal 5: 106 kr/minut P1: 130 kr/minut. P2: 67 kr/minut. P3: 85 kr/minut. P4 riks: 99 kr/minut. Siffrorna är från STIMs hemsida. Hoppas jag inte har gjort mig skyldig till upphovrättsbrott nu bara, för att jag kopierat listan därifrån 😮 /Ulf

Enligt vetenskapen ljuder universum som en mastodont symfoni av bakgrundsstrålning, pulsarer, nebulosor, novor/supernovor och stjärnor. Bara Solen skulle kunna "låta" som en gigantisk kyrkklocka.... 😱 citat/ "Universum fungerar enligt matematiska mönster som skulle kunna vara musik; men vi kan inte höra den en enda sekund, hur ivrigt vi än lyssnar." (Ur Solvindar, Peter Nilson) /Ulf

Jag vet egentligen inte så mycket om ämnet, bara att jag av egen erfarenhet vet att dom gånger jag har provat att rendera filer i Fruity Loops som "Save as Acidized" har ställt till det när jag sedan försökt importera dom till Cubase. Det verkar vara något med tempoangivelserna i meta datat som inte stämmer riktigt trots att tempot i FL och Cubase är exakt detsamma. Men det är som sagt mellan min FL och Cubase... Har du testat slå av "Musical Mode" i Cubase för spåren? /Ulf

Eftersom det är första gången vi har fått till någon form av rörliga bilder till nån av våra låtar, och tråden fanns tänkte jag bidra med ett par klipp med bandet jag är med i (Galleon) Jag själv kan stundom skymtas i skäggstubb, långt hår, ibland hatt, ibland keps. klippen är från olika gigs mestadels 10-15 år gamla... Varning för symfonirock 😛 Låtarna är inspelad i replokalen med Cubase: Stages: http://www.youtube.com/watch?gl=SE&v=WhZ8zPJjYP0 In the Wake of the Moon: http://www.youtube.com/watch?v=NWqfl-FuYco Den första länken får jag ta mig tusan inte att fungera direkt i inlägget...men ok - timmen är sen

Min tioöring Roland e luriga... Kan låta väldigt vackert (nåja) för sig själv, för att i bandsammanhang tappa allt vad kropp heter. Iochförsig e de inte många syntar som klarar av att leverera tillsammans med trummor, bas och gitarr. Jag tycker det ofta blir vasst och tunt. Alla syntar (moderna keyboards) kommer enligt min åsikt till korta, men just Roland leder med hästlängder på denna fronten. Personligen tycker jag det är ohyggligt svårt att bedöma hur en synt kommer att klara sig tillsammans med andra, för det e inte alltid den som låter bäst ensam, som funkar bäst i ett band. Pianon har en tendens att vara väldigt korta i tonen och väldigt klirriga i de högre registren. Basen brukar konkurrera med gitarrversionen av basen i ett band. Ett högpassfilter brukar bara resultera i att pianot låter som att det kommer från en transistorradio. Hittills har jag inte stött på någon klaviatur som klarar av att bryta igenom en ljudmassa med "riktiga" instrument på ett fullt acceptabelt sätt. Hammond, Rhodes, och Moog och till och med mellotronen briljerar här bland keyboards 🥰 Själva klaviaturerna (dom vägda) lämnar också ofta övrigt att önska. Det finns ingenting med dom som känns som ett riktigt piano. Tangenterna känns för djupa, odistinkta och lite "wobbliga". Anslaget blir liksom lite mer på chans än att man har full kontroll på styrkan Även om jag låter som jag ratar alla moderna syntar e de inte riktigt så. Som keyboardist har jag självfallet en hel drös med olika syntar, men jag upplever dom bara som godtagbara, inte enastående....ännu Har själv en Motif ES8 som jag är relativt nöjd med. Pianoljuden upplever jag inte som att dom är mer förskräckliga än på andra syntar. Spelar jag in finns det ännu ingen hårdvarusynt jag har hört som slår EastWest pianot på fingrarna. Detta har jag emellertid inte testat i live än. Sen har jag i ärlighetens namn inte testat alla keyboards som finns... 😊 /Ulf

Sitter och skriver o mörkret på en laptop så jag skriver antagligen som en kratta...å det beror på mörkret och inte Whiskyn Är inte själva komponerandet improvisation? För mig är det så, antingen jag sitter framför pianot eller komponerar "i huvet". Kan inte påstå att jag är särskilt bra på musikteori, emellertid har jag spelat så länge att skalorna liksom visualiseras framför mig på tangenterna, så jag har absolut inga problem att jamma. Fast jag har ingen aning om vad skalorna heter eller vad dom har för ursprung eller funktion...annat än att dom låter på ett visst sätt. 😱 Gick tror jag två terminer på kommunala pianoskolan i fyran femman, men tyckte det var så embarmeligt trist att spela efter noter och med fingersättning så jag beslutade redan då att jag skulle gå min egen väg. Jag lyckades ändå med bedriften att försörja mig (nåja) på musik i 20 år... sen stämde inte ambitionerna med verkligheten så jag gav upp och skaffade mig ett vanligt jobb för att kunna förkovra mig på hobbynivå innan den slutgiltiga attack-lanseringen som förhoppningsvis skall inträda om några år.. 😛 När jag började spela med rockband som tonåring på sjuttiotalet hånade vi alla dansband. När jag var drygt 20 anade jag att jag inte skulle bli nån rockstjärna, så jag började spela med dansband bara för att bevisa "håntesen", Jag höll ut i 2 år och insåg att vi som tonåringar hade haft rätt. Att sluta var sunt. 😆 Jag köpte en bok "Hearing and Writing Music" som en ansats att verkligen ta tag i mina mediokra teoretiska kunskaper. Bläddrade igenom den en gång och begrep inte ett jota. (Ska ta tag i det nån gång när tid infinner sig = Never)... Jag tror det är bra att kunna reglerna men ändå vara stark nog i sig själv att bryta mot dom där det passar sig. Med åldern har Jag börjat märka att det skulle vara bra att veta inte bara när man ska bryta mot reglerna, men också hur. Detta för att snabbare komma förbi den där muren som oftast ¨tornar upp sig när man inte kan ta någonting vidare bara för att man inte vet hur helheten fungerar. jaja, antingen harvar man på och låtsas som att man är bra på det man gör (och håller ingen annan med är man missförstådd), eller så tänker man att man alltid vet för lite och söker hela tiden nya vägar och möjligheter att utöva det man tycker är det roligaste som finns. /Ulf

Onödigt inlägg kanske men kunde inte låta bli... Det främsta e nog som redan sagts att sjunga tajtare, inte bara tidmässigt men oxå dynamiskt... Jag upplever det personligen som mycket svårare att få till en bra dub i ett sådant pass naket arr som i exemplet, å där e de nog nån slags "funkar det så funkar det" praxis som gäller. Låten får diktera villkoren liksom. Ett annat praktiskt tips kan ju vara att komprimera skiten ur dubspåret och lägga det ganska många db under originalsången, bara precis så där lagon högt så det fyller på. Så kan man passa på att redigera ut eller sänka konsonanterna i dubben, så dom inte krockar för mycket. /Ulf

😄 Aha! Det är alltså de det står i pop-up fönstret som flimrar förbi så fort att man inte hinner läsa när man öppnar ett projekt? 😛 /Ulf

Nu har jag hållit på å micklat fram och tillbaka och kommit fram till att det var de-essern som ställde till det. Den ligger i "Dynamics" mappen tillsammans med nån "midi-gate". Lyfter jag ut Dynamics mappen ur VST-plugins går det att öppna alla projekt (som har de-essern som plug laddat, övriga projekt går således att öppna oavsett). Jag testade att lägga in de-esserns dll fil i VST mappen bland de andra "tredjeparts" pluggarna, men det funkar inte. 🤪 Har Steinberg alltså valt att ta bort de-essern som plug i uppdateringen månne? 😕 /Ulf

Jag håller med. En uppdatering borde ju inte göra en tidigare versions komponenter obrukbara, speciellt inte tillverkarens egna komponenter... Imorgon ska jag gräva lite djupare, och göra samma test med fler projekt. Har bara gjort testet med ett projekt än så länge. Jag har dock märkt att det är flera projekt där Cubase crashar när den laddar in komponenterna. Jag informerar om hur det går 😱 /Ulf

Tack för svar! Det verkar vara i princip alla Cubase egna pluggar; kompressor, ampsimulator, delays, reverb etc, etc. 😳 Men att lyfta ut pluggarna ur vst mappen gjorde iallafall så jag kunde öppna projekten, deleta alla pluggar och spara om...Nu gäller det bara att komma ihåg alla pluggar och hur dom var inställda...Med ett tjogtal projekt och ca 40 kanaler i varje projekt är semestern räddad 😎 ...För jag antar att det inte funkar att bara inaktivera dom..`? /Ulf

Hmm...Med uppdateringen uppstod tydligen ett annat fel. Det går inte att öppna vissa projekt skapade innan uppdateringen. En del saker laddas men så plötsligt slutar Cubase att svara och tvärhänger sig mitt i inladdningen. Min gissning är att de pluggar som ställde till problem innan uppdateringen och följdaktligen finns sparade i projekten ställer till problem för Cubase när de skall öppnas i den nyare versionen. Min fråga är om någon vet om något slags kommando för att "tvinga" Cubase att öppna projekten i nåt slags "felsäkert läge"? Jag erinrar mig att vissa program har en sådan funktion, typ; "håll nere escape och shift tangenten och klicka på öppna" eller nåt i den stilen...? Jag håller på och kopierar över en mapp med lite kritiska projekt och försöka öppna dom i den Cubase jag ännu inte har uppdaterat och ta bort alla pluggar, speciellt de pluggar som använder vst bryggan och spara om dom för att se om detta löser problemet. /Ulf

Härligt! Har nu uppdaterat till 5.5. Nu verkar det funka klockrent! På köpet löste det oxå problem med VST bryggan cubase alltid förlorade kontakten med om man råkade pilla på nån parameter medans projektet spelade upp. Nu går det dessutom att använda Voxengo's Span plug utan problem. Det fanns också en massa nyttigheter i uppdaterings pdf'n som jag ska kika närmare på vid tillfälle. Tack igen för lysande tips! 😎 /Ulf

Hemskt mycket tack för tips! Jag skall ladda hem och testa Tackar /Ulf

Finns det ett 5.5? 😊 Det står 5.0.0 Build 82 Built on Dec 12 2008 under "About Cubase"

Jag har problem med Cubase egna syntpluggar; Mystique, Prologue och Spector. Det yttrar sig så att Cubase crashar när jag skall exportera en mix som innehåller någon av dessa pluggar. Att spela upp fungerar finfint, det är bara vid export Cubase stöter på patrull, antingen kommer felmeddelandet att ett allvarligt fel har inträffat och man ombeds spara projektet under nytt namn, eller så låser sig hela programmet och texten "Cubase har slutat att fungera, Windows söker en lösning på problemet" kommer upp. Cubase 5 är ny-installerat på en laptop med Windows7 home premium i 64bitar. Embracer, Halion1, och monologue pluggarna funkar, sökvägen till dessa e; Program/Steinberg/Cubase5/VST plugins. De pluggar som inte går att exportera drivs av något som heter "SynthEngine vst3" och ligger under; Program/Steinberg/Cubase5/vst3 Är det någon som kan tänkas ha nån idé om vad problemet beror på, och om sökvägen skall vara som den e? Som sagt de e en "clean install" och jag har inte fipplat omkring me dll filer i olika mappar å så. Allt annat funkar hyfsat, även om jag tycker mig märka att Cubase 5 har en tendens att crasha oftare än vad Cubase 4 gjorde. Jag har Cubase 5 installerat på en stationär dator med Win XP också i 32 bitar, men Cubase uppför sig på samma sätt på båda... /Ulf

Började spela in å mixa mer eller mindre professionellt 1986, sedan tog det nog 7-8 år innan mina inspelningar/mixar blev mer eller mindre acceptabla. Idag skulle det nog dock gå mycket fortare om man har den rätta drivkraften. På den tiden var det enda referensmediet unkna kassetter, vilket gjorde det omöjligt att A-B lyssna mot den tidens mastrade vinyler/CDs - hur man än gjorde gick det aldrig att jämföra på något så när lika villkor. Om tillfälle gavs var man med på mastringar så mycket som möjligt - där kunde man få kvitto direkt på var man hade sina tillkortakommanden. Jag ser detta som en av de saker man lär sig mest på; Lyssna i olika system och i olika miljöer, jämföra med annat. Idag kan man köra en snabbmix genom en wavesplugg för att få upp lite nivå, bränna på CD, sen e de bara å fara runt till vänner och bekanta och tråka ut dom med egna mixar. Repetera - gör om, repetera - gör om.....I början kan det vara bra att ha en erfaren mentor också, om man vill skippa utbildningen Sedan kan man sätta upp personliga mål för sina mixar. Mitt mål är en mix som har tredimensionellt djup, är fet och har tryck, djup men distinkt basrespons, glittrig/skimrande men mjuk diskant återgivning, sjungande mellanregister, Mixen skall inte minst innehålla välbalanserade och välplacerade element. Det skulle förmodligen ta min dubbla livstid (x4) att nå dit, men det är en strävan jag har. Emellertid verkar bara nivå å fetma vara rådande idag. Idag mastras mixarna sönder och samman så allt låter som en kompakt kartong av digitaldist, absolut ingen dynamik, ingen djupleds, eller horisontell placering på grund av att nivåerna går att cranka upp ännu mer ju mer mono det är, sången är ofta middig och sönderkomprimerad - allt är så mallat i sina respektive frekvensslots, därför att så mycket som möjligt ska trängas på samma plats - samtidigt. Måtte det komma en revolution mot volymkriget snart F'låt en grinig gammal gubbe 😆 /Ulf

Känner mig tvungen att köra defibrillator på tråden, trots att jag kanske inte borde... 😉 Om du använde Ctrl+D eller repeat, e de sannolikt så att loop eventet inte var exakt 1 eller x antal takter långt. Kan dels bero på att eventet inte har klippts korrekt, eller så är nollgenomgångs snapen aktiv, vilket gör att programmet klipper eventets start och stoppunkter till närmaste nollgenomgång, vilken kanske inte alltid ligger precis vid taktstrecken. Om man kopierar ett event via ctrl+D eller repeat läggs nästa event dikt an mot slutet av den föregående. Om eventet inte trimmats till att ha exakta start och stoppunkter hamnar således eventen ur tempo efter ca 10-20 takter eller tidigare... /Ulf

Har ständiga problem med diverse bubbel å sprak i öronen, kört revaxör flera gånger - ingen skillnad, testat öronljus - brände bara upp 250:-, varit till doktorn som fått titta i öronen - inget vax att tala om.... 😕 Gjorde öronskölj på mönstringen en gång till följd av att jag försökte fuska till mig frisedel genom att lura i dom att jag hade dålig hörsel - Dålig idé...Vi får skicka dig till öronspolning så dåligt som du hör, blev kommentaren. I några minuter var jag övertygad om att jag skulle bli ertappad att fuska resultat, men sköterskan som utförde spolningen sa att det inte var undra på att jag inte hörde nå't med så mycket vax i öronen... Det var jätteskönt, men de blev inge mer fusk den mönstringsdagen... 😛 (detta var på den tiden alla skulle göra lumpen oavsett omständighet) får nog ta å kolla upp hjärnan härnäst... 😄

Dom säger inte emot varandra, för det handlar om två olika fenomen som till och med kan samverka, och vara ytterst kraftfulla verktyg i ljudteknikerns arsenal. Egentligen är det bara så att du får mindre diskant ju längre bort från mitten du kommer i sidled, man får inte mer bas. För att fånga diskanten skall därför miken placeras i dess väg=mitten. Totalt sett är frekvensinnehållet konstant, men man kan välja att plocka upp mer eller mindre av dess olika delar genom att utnyttja ljudvågornas spridningsförmåga. Detta gäller inte bara högtalare, så här fungerar instrument också. Med proximity effekt eller "närhetseffekt" förstärks basinnehållet ju närmare ljudkällan miken befinner sig, det spelar ingen roll om miken är riktad mot mitten eller mot sidan. Om miken är nära mitten av högtalaren som i detta exempel får man en förstärkning av bas + den delen av diskant som ingår i det totala frekvensutbudet från ljudkällan. Om miken är placerad mot sidan, alltså bort från diskantstrålningen, får man följdaktligen mer bas men ingen eller lite diskant. Vad det handlar om är väl rumsdimensioner egentligen; Den ena effekten är ett resultat av horisontell och/eller vertikal placering, den andra ett resultat av placering i djupled - i förhållande till ljudkällan då... Detta är heller inga "teorier", det är vetenskapligt belagda fakta, och i allra högsta grad praktiskt tillämpbart 😮 /Ulf

Aha, det är precis den vinklingen, tillsammans med argumentet att musiker framledes får foga sig i att tillskansa sig ekonomi genom liveframträdanden, jag inte tycker håller. Om mitt framtidsscenario på något vis tolkades som om att fri fildelning i den bemärkelsen är av godo, vill jag påpeka att detta inte alls var syftet. Vad jag ville belysa var att det inte är så enkelt som många tror att, i nu den mån en hype kan spridas via fildelning, ge sig ut på vägarna och rida på en sådan våg. Det är betydligt större krafter som skall till för att sätta fart på en karriär, och det är väl det jag menar med att grabbarna i Band X får fortsätta skura toaletter och pyssla med musik som hobby, trots fildelningens påstådda fördelar beträffande marknadsföring. Jag vill poängtera att jag inte tar ställning i frågan om den fria fildelningens existensberättigande, eftersom jag inte har koll på dess utbredning, det är vissa argument både för och emot, som florerar debatten som intresserar mig. /Ulf

Kanske var det därför jag skrev "fantastiskt nog..." På vilket sätt menar du att en tillräckligt stor fanbase och prat om internationella bokningar skulle vara det tyngsta argumentet för fri fildelning? /Ulf

🙂 Jag tror jag förstår vart du vill komma med ditt resonemang, Om musik är "jobb" blir det inte längre en passion. Det behöver inte alls vara så. Jag vill också bestämt framhålla att det inte alls är ett "storstads/modernt" påfund. Om vi fortsätter på ditt drömtema med potatisfälten, fanns det säkert även för tusentals år sedan en Olle, som var oduglig på att plocka potatis, men spelade luta som en gud. Han fick äta tillsammans med de andra mot att han spelade för dem medan dom plockade potatisen. Var det då inte det som var hans "sysselsättning", hans "plats i samhället", eller för att använda ett modernare ord - "jobb"? Visst, många andra yrken är lättare, vad vill du poängtera med det? Att man skall välja det jobb som är lättast? Och hur kan det komma sig att, du till synes mot din egen övertygelse verkar tycka att musik är lätt? Vem har någonsin påstått att jag vill syssla med musik på grund av lättja? Bara för att andra vantrivs med dagjobbet, behöver inte betyda att jag också måste göra det. Dessutom finns en lika stor skara som "dagjobbar" och som stortrivs med det. Det finns dom som blir bagare för att dom tycker baka är roligt. Detta betyder inte att jag måste tvingas baka när jag inte kan eller tycker om det. Dessutom skulle folket få ont i magen av att äta mina inkulinariska sockerskapelser... 😛 Vad i hela fridens namn menar du med att hoppa på mig för att jag vill känna yrkesstolthet, eller rättare sagt känna stolthet och ansvar för något jag är bra på och kan bidra med? Är det något fult? Att många ljudtekniker är arbetslösa beror sannerligen inte på min vilja att känna att min kunskap bidrar med något som kan vara till gagn för någon annan. Vad jag ville säga var att din inställning var avundsvärd, och att jag önskade att jag hade samma opretentiösa inställning, d.v.s. vara rik på andlighet, men bekymmerlös inför materiella tillgångar. Jag vet inte om du uppfattade det som att jag såg ner på den inställningen, när jag i själva verket såg upp till den. Dessutom, Varför måste allting ta sådana extremt motsatta positioner? 😉 Antingen får man gå på potatisfälten, bo i en hydda av härdad dynga, komposthögen som madrass, och betraktas som lyktstolpe av vildhundar, eller så är man så rik att man äger ett par eller några 220 rums slott, med 15 trädgårdsmästare, tre egna kockar, skiftgående chaufförer, fem personliga assistenter som sköter allt från klädinköp till att torka ens trendigt blekta r 🙁 vhål... Finns det inte andra, mer nyanserade alternativ däremellan som kan vara värd att sträva efter ? /Ulf

Det låter absolut inte pretto, snarare tvärtom tycker jag. Jag önskar att min egen ambition var av det slaget. Alla är vi olika. Sedan är utveckling något individuellt förstås, man kan ha sin egen måttstock, eller man kan ha andra måttstockar, och alla utvecklas i olika takt och omfattning. "Whatever makes you feel good". 😄 Jag gav mig inte in i musikbranshen för att få äga ett eget kassavalv, eller med en drift att visa min fula nuna i varje media så ofta som möjligt. Min ambition var att på ett eller annat sätt få syssla med musik tillräckligt för att sätta mat på bordet och ge tak över huvudet, eftersom jag kommer att tröttna på livet sjävt innan jag tröttnar på musik. Jag tillhör också skaran, eller snarare generationen som trivs som bäst när jag får bidra med min expertis och vara en som folk vänder sig till för att få råd och hjälp. Och vad kunde vara bättre än att vara expertis på något man dessutom tycker är det roligaste som finns? Att vara nöjd med att bo i en by och plocka potatis på dagarna, och spela musik för byborna på kvällarna är för mig en utopi mitt inre sorgligt nog inte kan förlika sig med. Att slippa öda bort 9 timmar om dagen när man skulle vilja slipa på sitt hantverk, skulle för mig vara ett bättre alternativ. Jag tillhör inte dom som klarar av att utvecklas tillräckligt mycket för att komma dithän jag vill på bara någon futtig timme per kväll. Emellertid oroar jag mig inte så mycket för fildelning. Måhända är det den onda bieffekten av att det är så mycket lättare att nå ut nu än det var för bara 10-20 år sedan. Den naturliga utgallringen kanske kräver balans; "många är kallade men få äro utvalda", och mängden utvalda kan bara vara en viss procent per capita oavsett mängden kallade... Debatten har kommit att handla mer om världens orättvisor, och multinationella företags marknadsekonomiska villkor vars spelplan intresserar mig föga. För mig handlar fildelningsdebatten om på vilket sätt den påverkar mig som individ och "yrkesman", om man får säga så. /Ulf

Framtidsscenario...? Band X marknadsför sig på internet med gratis musik, som lagligen fildelas hejvilt över hela världen. Fantastiskt nog uppstår efter en tid en mindre hype kring bandet, ett litet frö till intresse från den vida världen. Plötsligt vill folk runt om i världen höra bandet live, som hittills bara har gjort gigs i grannskapet på helgerna när dom är lediga från sina jobb, som dom måste ha för att försörja sig. Till yttermeravisso har den lokala publiken minskat från 1000 till 500 till 250 till 80 till den numera så nätta hardcorefans skaran på 2 individer; Olle på Boa och hans hund. Allt enligt uttröttningsprincipen. Efter lite ”research” kommer medlemmarna i bandet på att det kanske inte funkar att åka till Holland, England, Tyskland eller USA över helgen för att giga. Det skulle t.om. kanske kosta mer än det skulle ge att åka de 80 milen till Säffle... Bandet är dömt att fortsätta sina jobb som städare på McDonalds och repa på kvällar och helger, lägga ut sin musik på nätet för gratis konsumtion, och i stort sett inte utvecklas nämnvärt, eftersom sådan utveckling innebär kostnad i tid, tid som till syvende och sist måste reserveras för försörjningen. Och eftersom bandet inte kan komma iväg för att spela live och heller inte utvecklas, kommer intresset snarare än snart att dö ut och guldklockan som McDonalds sannolikt ändå inte delar ut är säkrad. Den som inte kan annat än att spela och inte får ett ”vanligt” kneg, får hanka sig fram på livegig som inte betalar något mer än på sin höjd en trekants-macka (nä,nä, så'n man kan äta...) varannan dag, en DN att tjäna som täcke på parkbänken, och kommer i allmänhetens ögon att bli betraktad som kuf, byfåne, uteliggare och/eller luffare och får med stöd av den gamla, nyinförda västgötalagen skjutas utan vidare påföljd. /Ulf