Trycker REC-Börjar fumla

[DaCriLL]

vet inte om de är helt rätt avdelning men skit i det:)

nån mer än jag som får, va ska man säga, "prestations-nerver" när ni väl ska spela in?

sitter med guran, no problem.

tryck på rec, så infinner sig sån där "nu gäller det" känsla.

det blir liksom inte avslappnat och man gör misstag.

lirar gitarr men är väl likadant med alla live-instrument.

nån som känner igen sig?

och framför allt nån som vet hur man blir av med det?

eller det är bara gamla hederliga "övning ger färdighet som gäller"?

[mixopenta]

Jag har hållit på å spelat in både som proffs och amatör, såväl hemma som i stora studios i över 30 år, och jag känner alltför väl igen mig i din beskrivning. Konstigt nog är det värst när man sitter själv hemma och spelar in, vilket ju är otroligt märkligt när det bara är att ta om, och ingen sitter bakom en glasruta och suckar...Jag menar man kan sitta i timmar och arbeta ut, och öva på en insats och verkligen trivas. Men så bestämmer man sig för att trycka på REC, och vips, så försvinner den där avslappnade känslan. 😲

För mig kan det röra sig om en skada från bandspelar tiden, när det var "krångligare" att backa och stoppa etc. Nu är det ju löjligt enkelt, så det finns ingen anledning alls att störas av den röda knappen egentligen... 😳

/Ulf

[BluesBoy]

Precis samma sak här. Det gäller nog de flesta att "nu jävlar skall vi sätta det!".

Det är nog som du säger, det gamla vanliga och tråkiga; övning ger färdighet. 😉

[DaCriLL]

Jag har hållit på å spelat in både som proffs och amatör, såväl hemma som i stora studios i över 30 år, och jag känner alltför väl igen mig i din beskrivning. Konstigt nog är det värst när man sitter själv hemma och spelar in, vilket ju är otroligt märkligt när det bara är att ta om, och ingen sitter bakom en glasruta och suckar...Jag menar man kan sitta i timmar och arbeta ut, och öva på en insats och verkligen trivas. Men så bestämmer man sig för att trycka på REC, och vips, så försvinner den där avslappnade känslan. 😲

För mig kan det röra sig om en skada från bandspelar tiden, när det var "krångligare" att backa och stoppa etc. Nu är det ju löjligt enkelt, så det finns ingen anledning alls att störas av den röda knappen egentligen... 😳

/Ulf

kul att höra att man inte är ensam 🙂

mindre kul att höra du fortfarande har kvar det efter 30 år 🙁

bådar ju inte gott för mig.

[mixopenta]

haha! 😆

Å andra sidan, har du inte hållit på med bandspelare, hinner du kanske inte få den ovanan

/U

[BluesBoy]

Har aldrig tänkt på att det kan sitta i från bandartiden....hmm...intressant teori. 🙂

[DigRules]

Det där kan man känna igen lite från bandporta-tiden då man inte ville sitta och ta om tagning efter tagning för man visste ju att det bara skulle nöta ner bandet och sabba ljudet.

Men i dessa digitaltider så har jag aldrig det problemet utan det är bara att köra på tills det sitter.

Sen är det ju dagsform också, vissa dagar så låter inget bra medan andra dagar så bara flyter det.

I ditt fall tror jag att det handlar om att du helt enkelt skall spela in dig så ofta du kan så att det helt enkelt blir en vana.

[DaCriLL]

hehe själv är man uppväxt i den digitala tidsålder så det sitter nog djupare än så.

ni som har samma problem, är ni väldigt självkritiska? jag är det i alla fall. om det kan va en orsak.

[DaCriLL]

Det där kan man känna igen lite från bandporta-tiden då man inte ville sitta och ta om tagning efter tagning för man visste ju att det bara skulle nöta ner bandet och sabba ljudet.

Men i dessa digitaltider så har jag aldrig det problemet utan det är bara att köra på tills det sitter.

Sen är det ju dagsform också, vissa dagar så låter inget bra medan andra dagar så bara flyter det.

I ditt fall tror jag att det handlar om att du helt enkelt skall spela in dig så ofta du kan så att det helt enkelt blir en vana.

mjo jag kankse ska lägga till att ja är helt ny på "inspelning"-fronten. köpte mitt första ljudkort förra veckan haha.

[Frekvensspektrumanalysator]

Jag tycker att det är kul att sitta och spela in tagning efter tagning, tills det sitter så bra som det bara går. Om man i slutet av dagen åker hem från studion efter att ha satt en tagning man aldrig trodde man skulle fixa blir man ju snudd på hög. Jag gillar't, men så är jag också arbetsnarkoman helt utan andra intressen än musik.

[Panzerfaust]

vet inte om de är helt rätt avdelning men skit i det:)

nån mer än jag som får, va ska man säga, "prestations-nerver" när ni väl ska spela in?

sitter med guran, no problem.

tryck på rec, så infinner sig sån där "nu gäller det" känsla.

det blir liksom inte avslappnat och man gör misstag.

lirar gitarr men är väl likadant med alla live-instrument.

nån som känner igen sig?

och framför allt nån som vet hur man blir av med det?

eller det är bara gamla hederliga "övning ger färdighet som gäller"?

Rödaknappen-skräcken. Väl känd. Jag lider av den tex. Särskilt om andra är i samma rum. Men då brukar jag tänka att jag ÄR jävligt bra på det jag gör och kan egentligen. Allt går ju åt fanders så fort man spänner sig och tänker för mycket. Sen brukar det ju alltid vara så (för min egen del) att ju fler tagningar desto sämre resultat. Brukar oftast (och nästan alltid) använda dom 3 första tagningarna.

Redigerat 5 januari 2012 av Panzerfaust

[Linuz]

Lider av samma sak, kan inte röra rec knappen utan att allt vad timing heter blir fel. Men att sitta och leka utan att göra några större fel i timmar går bra. Sjukt.

[DaCriLL]

har nån nåsin yttrat uttrycket "REC-sjukan"?

för annars tjingar jag det nu:)få se om de kan bli en grej haha:)

[mixopenta]

Tricket kanske är att ta för vana att alltid spela in, även när man bara spånar och övar.

Jag känner mig alltid mer bekväm när någon annan sköter spakarna, då kan det också hända att man ovetandes just gjorde en kanontagning... 🥰

/U

[cwc]

Känner igen mig allt för väl dock så försvinner känslan mer och mer med åren...

Det gäller att inte ta sig själv på för stort allvar och komma ihåg varför man håller på med musik, för att det är kul, eller hur!

* En bisarr grej som hjälpt mig är att andas med munnen istället för genom näsan... Lite galet kan tyckas men jag upplever att jag blir mer avslappnad på något vis!

* Sen har jag lite hokus-pokus grejer för mig vid både live och studiosammanhang... Mojo's kan man väl kalla dom för, som tex favvo bandanat i bakfickan å liknande.

* Ett par bärs hjälper det med men det kanske inte är ett politiskt korrekt tips 😛 se bara till att hålla det till just 2-3 pils!

*Pauser är viktiga dom med! Efter 3 försök så ta en promenad i en halvtimma, LÄMNA INSPELNINGSRUMMET! Gör en god kopp kaffe och tänk på annat.

* Se till att din miljö är inspirerande, det ska va en miljö som du vill arbeta i och som du inte tvingar dig att utstå... Detta är något som blivit viktigare för mig genom åren och som sagt så försvinner REC-Febern mer och mer...

* Spela in mycket! Ju mer ju bättre! Har du inget nytt material så lira in lite covers, alltid lär man sig något och nervositeten minskar lite för varje gång.

* Blunda!

Lite grejer som jag kom på på rak arm...

Lycka till!

[Jetblack]

Jag är definitivt ingen som romantiserar föråldrad teknik, men det var definitivt enklare att sätta ett bra framförande på tiden när man spelade in på ADAT och man visste att om man "screwed up" så skulle det ta en bra stund att spola tillbaka bandet och få bandarna att gå i synk igen, samtidigt som någon eller några otåligt satt och väntade ute i kontrollrummet. När man är själv och spelar in i en DAW har man inte den där pressen på sig, och allt blir svårare. Med andra ord känner jag igen mig i era beskrivningar.

(Men aldrig i h*e att jag skulle vilja jobba med ADAT igen. För mig är det trots allt DAW som är framtiden.)

[wellness music]

Jag också rec-sjukan och den yttrade sig även live när det begav sig.

Jag gick till botten med det och undrade varför det egentligen var på det viset. Varför kunde jag sätta en räka i hemmets lugna vrå utan problem, medan det ofta strulade till sig när det väl gällde? Det kunde ju inte bero på att jag just vid inspelningsögonblicket förlorade min spelteknik osv. Det var då jag insåg att det måste vara mina hjärnspöken som härjade fritt. Tankens kraft är skapande - typ.

Jag började intressera mig för psykologi, mental träning osv. och det blev verkligen som en aha-upplevelse för mig. På samma sätt som elitidrottsmän/kvinnor gör, kunde jag alltså föreställa mig en målbild, och fokusera på detta - det vi fokuserar på, förstärker vi ju. Så istället för att fokusera på vad som blev fel i förra tagningen så flyttade jag istället fokus till de stunder då jag verkligen var nöjd med mitt spel. Låter kanske flummigt men har funkat kanonbra för mig.

Jag tror att vissa personer har detta med sig från födseln och kan spela på en väldigt jämn nivå oavsett omständigheter. Tyvärr så tillhör inte jag den kategorin men däremot har jag bevisat för mig själv att det går att lura hjärnspökena. Nuförtiden så är min diagnos Recsjukan light. 🙂

[mixopenta]

* Se till att din miljö är inspirerande, det ska va en miljö som du vill arbeta i och som du inte tvingar dig att utstå... Detta är något som blivit viktigare för mig genom åren och som sagt så försvinner REC-Febern mer och mer...

Håller med fullständigt (på alla punkter egentligen), men just miljön är otroligt viktig.

Jag byggde för några år sedan en studio i garaget (skyddsrum) Med basfällor och vägg/tak/golv beklädnad konstruerade enligt konstens alla regler. Monitorerna var optimalt placerade och ljudmässigt gick det inte att få bättre.

Men, jag trivdes inte alls därute. Jag drog mig för att gå ut i garaget om jag fick en idé som jag snabbt ville ha dokumenterad, och på vintern skulle man bylsa på sig jacka och skor bara för att ta sig de meter det var dit...Och om jag var där och spelade in ville jag bara få allt undanstökat så fort som möjligt... trivdes inte alls.

När frugans kids blev gamla nog och flyttade ut i våras, snodde jag direkt ett av deras uttjänta sovrum inne i huset och flyttade grejerna in dit. Lyssningen är rent bedrövlig (får köra hörlurar t.v.), men mycket mer trivsamt och behändigare. Både beträffande atmosfär, och närheten till kaffebryggare och andra bekvämligheter.

Framtidsprojekt lär väl bli att fixa lite bättre akustisk miljö också 😱

/U

[lonewind]

har nån nåsin yttrat uttrycket "REC-sjukan"?

för annars tjingar jag det nu:)få se om de kan bli en grej haha:)

http://www.urbandictionary.com/define.php?term=Red%20Light%20Syndrome

[Guitar Nilsson]

Jag tror man kan vända på det också, att man lirar tajtare och utan goofar när man INTE spelar in är kanske mycket inbillning? Men när det inte blev inspelat kommer man ju aldrig nånsin att få höra de missar man gjorde, därför känns det ofarligare.

Om jag spelar live inför publik har jag noll nervositet av den typ jag oxå känner när rec-lampan lyser. Men om jag själv eller nån annan tex spelat in alltihop med nån enkel kamera eller zoom och sen lyssnar då hör jag ju att missarna finns även där kanske inte i samma omfattning som i studion, men ändå. Jag tror nog man inbillar sig att man spelar bättre än vad man egentligen gör när inga inspelningsgrejer finns i närheten. JAG TYCKTE TEX FÖRR ATT JAG VAR EN JÄKel på att hålla takten tills jag skaffade en trummaskin och började göra backtracks. Först fick jag nästan för mig att trumtakten ändrades på nåt vis eftersom det jag spela till traxen sen blev i otakt. Sen fattade jag var felet låg och övade som satan. Nu kan jag spela fruktansvärt exakt om jag skärper mig. Till stor del tack vare trummaskiner och rec-knappar. 🙂

Jag har i alla fall kommit så långt att massvis med omtagningar inte stör mig. Det är bara att köra på, gång efter gång, som om man ska kasta in ett stort vedlass i en vedbod, det är bara att hugga tag i ett vedträ och kasta det, rätt vad det är har man slängt in det sista och det är klart. Ha klart för sig redan från början att det inte kommer att bli "rätt" redan vid första tagningen.

Vi i min trio har kommit fram till att vi ska spela in live i studio så mycket som möjligt, alltså ta en låt i taget och ta om och om tills den sitter utan tex gitarrpålägg. Då taggar vi varann att spela bra och lite av den där ensamhetsosäkerheten man får när man sitter allena med lurar på skallen förvinner. Samtidigt kan vi ju ta om 50 ggr, det går ju inte inför en publik.

[Vallhagen]

Jag kommer faktiskt ihåg omvänd känsla "från förr" oxå. När man var van från replokalens halvdanna ljud - med allt vad det innebar av skränighet och för högt skrammel och risiga sånganläggningar. När man vid relativt enstaka tillfällen köpte in sig för lite studiotid, så fick man en makalös boostande känsla av att allt lät så "jävla bra" i monitorer och hörlurar. Samma sak kunde/kan infinna sig live när man jobbar med riktigt bra livemixmänniskor.

Nu vete fan. Om jag kan sätta det utan att spela in, så är det ingen större skillnad mot att ha röda knappen nedtryckt. Men ett motsvarande fall kan hända ibland om;

Jag sitter på stolen och "sjunger med" det jag hör i monitorerna. Det går jättebra. Sen reser jag mig från stolen, stänger av monitorerna och tar på mig lurar i stället, ställer mig framför miken och ska sjunga samma... och det går inte alls. Jag har alltså förflyttat mig från sittande till stående och därmed tappat förmågan att sjunga 🤪

[DaCriLL]

* Ett par bärs hjälper det med men det kanske inte är ett politiskt korrekt tips 😛 se bara till att hålla det till just 2-3 pils!

funkar tyvärr inte för mig hehe,

det hände faktiskt en gång att man satt ute i skogen med ett litet gäng runt en bra, o va de gäller bärsen kan vi ju säga att ja var "mycket lagom" avslappnad, satt och plinka lite inga problem.

slängde in en egen låt för att få lite självbelräftelse, gick som en dans:)

"vem har gjort den?"

vad va det för nån?"

-"äh, bara min egen låt"

följt av:

"shit, grym, fan va nice, osv osv"

ungefär exakt va du vill höra när du presenterar nått egenkomponerat( borde ju smeka egot o göra en ännu mer avslappnad)

"kan du ta den igen, måste få den på film"

"ok"

SOM ETT BREV PÅ POSTEN börjar jag fumla haha 🤪

o det va inte van halen direkt, enkel 3 ackord låt, färga lite med att lyfta o sätta tebax fingrarna inom ackorden( ni som pelar gura förstår förmodligen). väldigt simpelt arr, kan halvsova o spela det, men inte fan när rec-knappen trycks in.

Men, jag trivdes inte alls därute. Jag drog mig för att gå ut i garaget om jag fick en idé som jag snabbt ville ha dokumenterad,

känner igen det, håller på att sätta upp en studio i gästrummet, e dock så jävla sterilt där inne, 2 tavlor, en säng sen lite småskit. tomt å tråkigt, o så är mitt datorbord för litet, midin sticker ut på sidorna, o nu när jag köpt utrustning till att kunna spela in ordentligt så finns där ingen plats för ljudkortet ens. blir ikea i dagarna:) men än så länge blir nästan allting(inte så mycke) gjort på laptoppen sittandes i soffan.

Jag har alltså förflyttat mig från sittande till stående och därmed tappat förmågan att sjunga

hahaha sittande/stående skillnaden har jag oxå upplevt, de blir inte alls lika bra.

[everlastingrecords]

För mig handlar det framförallt om att jag 1) är mycket mer förlåtande när jag bara spelar inför en tagning. När jag sedan trycker på rec så lyssnar jag mycket mer intensivt och noggrant. Detta innebär att jag 2) tappar fokus i själva spelandet med följden att jag tappar känslan och spelar fel.

[DaCriLL]

För mig handlar det framförallt om att jag 1) är mycket mer förlåtande när jag bara spelar inför en tagning. När jag sedan trycker på rec så lyssnar jag mycket mer intensivt och noggrant. Detta innebär att jag 2) tappar fokus i själva spelandet med följden att jag tappar känslan och spelar fel.

nu när jag tänker efter så stämmer det rätt bra för mig med, man liksom koncentrerar sig för mycket på va man gör.

[Guitar Nilsson]

Man skulle ha det som tex Stones... Man hyr en superstudio med superpersonal ett år eller mer på Bahamas. Sen spelar man in dygnena runt, 50 låtar. Sen plockar man ut 10 och gör dem ännu bättre. Bor på värsta hotell och bara häver sig. Då försvinner nog rec-nervositeten efter ett tag.

[wellness music]

😆

[pikzel]

Om du lirar in i datorn är det väl bara att spela in i ett par timmar, det har du väl disk till? Disk är ju för övrigt i princip gratis, så det kan det vara värt att lägga en tusenlapp på, eftersom du får så mycket för pengarna idag. Starta inspelningen, glöm bort den, sitt och spela tills du är nöjd, klipp bort det du inte gillade. Et voilà.