Jump to content
Annons

Hur tjatig får man vara egentligen?


Egghuvud

Recommended Posts

En eggig fundering såhär på onsdagseftermiddagen. Har precis gjort halvfärdigt en soulpoplåt som i strot sett bygger på en enkel melodi och fyra ackord som tjatas hela låten igenom. Själv tyckte jag att det lät bra, mne så plötsligt insåg jag att jag var ganska tjatig.

Mycket framgångsrik musik är ju tjatiga. Police t e x har det ju skojats om att de upprepade refrängen så många gånger att det till sist oundvikligen fastnar i huvudet på en. Massage (he he) in a bottle t e x. Hur många gånger sjunger Sting

Sending out an s.o.s Sending out an s.o.s Im sending out an s.o.s Im sending out an s.o.s...

Jag har inte räknat men det tycks hålla på i en evighet iallfall.

Cant stand loosing you, är det samma med det pågår i evighet tycks det mig. Någon som kommer ihåg Hej på dig Monica? Ja! ni fattar.

Musiken då. Tja hiphop bygger ju mycket på repetition - iallfall själva beatsen. Electronica kan ju också vara tjatigt ibland.

Frågan är var den individuella gränsen går för tjatighet. Hur tjatiga kan ni med att vara. Blir ni någosnin trötta på er själva för att ni är för tjatiga. Typ Jag gillar verkligen den här refrängen .. bäst jag tar den en tre fyra gånger till...

😆

Link to comment
Dela på andra sajter

Annons

Vet inte men jag tycker att väldigt mycket av den musik som räknas som hits är repetativ till dags ände. Många hits är ju nästan samma musik, där skillnaden ligger i hur sångare sjunger på refr/vers. Tror man kan bli hur enformig som helst bara det som upprepas är tillräckligt öronvänligt.

Link to comment
Dela på andra sajter

Att kramas i cyberrymden är som att hångla med en stege

What you hear repeatedly you will eventually believe.

Är detta en ny lek? 😆

Då kan vi leka att du inte får leka med oss 😉

😆😆

Jag är nog lite trött för jag fattade inte heller så där självklart... 😄

Link to comment
Dela på andra sajter

Vet inte men jag tycker att väldigt mycket av den musik som räknas som hits är repetativ till dags ände. Många hits är ju nästan samma musik, där skillnaden ligger i hur sångare sjunger på refr/vers. Tror man kan bli hur enformig som helst bara det som upprepas är tillräckligt öronvänligt.

Men dina egna låtar då? Tröttnar du på att repetera dig? Hur vet du när smärtgränsen är nådd så att säga. 😆

Link to comment
Dela på andra sajter

Vi brukar nog vara relativt lite tjatiga tror jag när det gäller sjungasammasakomochomigen. "intro-vers-refräng-vers-refräng-slut" eller möjligtvis "intro-vers-refräng-vers-refräng-refräng-slut" om inte refrängen är för lång.

-Tycker att man alldeles för ofta hör låtar där man hinner bli less på refrängen 10ggr om innan låten är slut. Bäst är det nästan när man knappt hinner vara med på den bästa delen av låten innan den är slut så att man måste lyssna om och om igen! 😆

Däremot gillar jag småtjatiga element inne i låtar, som t.ex. att köra samma ackord rakt igenom eller att ha en repetetiv slinga som följer med hela tiden, bara allt annat runtomkring varieras lite lagom mycket.

Link to comment
Dela på andra sajter

Det repetitiva är en konstform i sig. Det kan göras oerhört bra och naturligtvis bara enfaldigt också. All populärmusik byger på repititiva strukturer. I Pop och Rock är det ju självklart men det gäller även merparten av Folkmusik, Jazz och Klassisk musik.

Tycker det är stor konst att göra en låt som håller i årtionden ja tom århundranden som bygger på samma utstakade strukturer. Allt har med utförande och formkänsla att göra.

Rent generellt kan man dock säga så här att musik som vi älskar bygger på sådant som vi redan har hört och det är inget fel i det. Det är så kulturer byggs. Musik som saknar referns är helt enkelt värdelös efter som den inte kan förmedla någonting. Ungefär som att tala på ett helt eget språk som inte följer några språkliga mönster förvisso kul men som språk helt ointerresant då ingen förstår det.

Lyckligtvis är inte musik ett språk och man kan njuta av fågelns sång utan att förstå vad den sjunger om men den har en tydlig plats i våra referensramar därför uppskatar vi den.

Att skapa ny mening med element som många har använt för är stort.

Att säga, Jag älskar dig. må vara en utsliten klyscha men det är ändå de ord som ständigt får ny betydelser och perspektiv varje minut och timme runt hela vår värld.

Och antagligen är det något så vanligt och skenbart banalt som kärleken som en dag kommer att rädda oss alla.

Link to comment
Dela på andra sajter

Det repetitiva är en konstform i sig. Det kan göras oerhört bra och naturligtvis bara enfaldigt också. All populärmusik byger på repititiva strukturer. I Pop och Rock är det ju självklart men det gäller även merparten av Folkmusik, Jazz och Klassisk musik.

Tycker det är stor konst att göra en låt som håller i årtionden ja tom århundranden som bygger på samma utstakade strukturer. Allt har med utförande och formkänsla att göra.

Rent generellt kan man dock säga så här att musik som vi älskar bygger på sådant som vi redan har hört och det är inget fel i det. Det är så kulturer byggs. Musik som saknar referns är helt enkelt värdelös efter som den inte kan förmedla någonting. Ungefär som att tala på ett helt eget språk som inte följer några språkliga mönster förvisso kul men som språk helt ointerresant då ingen förstår det.

Lyckligtvis är inte musik ett språk och man kan njuta av fågelns sång utan att förstå vad den sjunger om men den har en tydlig plats i våra referensramar därför uppskatar vi den.

Att skapa ny mening med element som många har använt för är stort.

Att säga, Jag älskar dig. må vara en utsliten klyscha men det är ändå de ord som ständigt får ny betydelser och perspektiv varje minut och timme runt hela vår värld.

Och antagligen är det något så vanligt och skenbart banalt som kärleken som en dag kommer att rädda oss alla.

Jo det har du allt en poäng med. Jag hade en kompis som intresserade sig för Afrikansk kultur . Han hade fått en cd med något slags pygmemusik. Det bestod av i mina öron skrikande barngubbiga röster helt dissonant och atonalt + lite bankande på något slags ambient trädtrumma. Jag pallade 3 låtar. Men jag har ofta återvänt till den där musiken, trots att vänskapen med afrikakompisen tog slut för tjugo år sedan. Var det på grund av att jag fullständigt saknade referensram till det som jag inte kunde uppskatta det? Förmodligen!

Min fråga var ju också hur ni hanterar er egen tjatighet. Var går er gräns så att säga. är det när ni plöstligt tröttnar på er själva eller hur var det med det? 😛

Link to comment
Dela på andra sajter

En intressant sak som jag noterat ...

Det har hänt flera gånger, när någon gjort låtar som innehållit lite udda element eller avvikit från det "normala" och lagt ut det här på forumet, att det fått kommentarer som "lägg ett häftigt gitarrsolo istället" eller " Det händer ju inget ju" (kommentarer som jag själv fått). Ofta är det så att de egentligen säger "Det låter inte som jag är van att det ska låta. Kan du inte ändra så det låter som allt annat istället?".

Till viss del söker vi upprepning (olika för olika individer - jag vet). Vi vill att det ska låta som vi är vana att höra det. Att "korrigera" avvikelser från det "normala" ses ofta som en förbättring (!).

Link to comment
Dela på andra sajter

Repetivt är bra, om ni frågar mig.

Jag lyssnar på electrohouse (japp ännu en kategori) där repetivt beteénde är lika självklart som en distad kick i hardstyle.

Men det handlar om att upprepa sig med variation.

Wash up (tiga remix) är ett ypperligt exempel på upprepning med variation.

Eller så kan man göra som prydz och köra Call on me tills man är hjärntvättad.

Men en radiolåt nuförtiden måste tyvär vara hjärntvätts liknande för att folk skall vilja höra om den.

Dom vill kunna nynna med och känna igen låten.

Nu svamlar jag och då är det bäst att sluta skriva. Lev väl.

Link to comment
Dela på andra sajter

Just de Police-låtarna du nämner är för mig fruktansvärt tjatiga och därmed tråkiga. Tycker Sting har gjor oändligt mycket bättre grejor senare fast Policelåtarna Every step you take och Every Little thing she does is magic var kanonlåtar i mina öron och inte så tjatiga. Men det är väl just så med en hook, det måste finnas en brytpunkt efter man riskerar att tjata ihjäl den och innan inte upprepar den tillräckligt många gånger för att den skall funka som hook. Var denna brytpunkt ligger är nog väldigt individuellt. Beethovens femma t ex, dessa två toner som i princip allt annat emellan känns som transporsträckor, nåja väldigt bra transportsträckor. 😛 Men vad alla minns är just dessa två toner. Och likadant med Policelåtarna du nämner, jag minns inget annat än just hur orden i låtens namn sjungs. Därmed har väl konceptet lyckats? Jo, för att hamra in en hook men inte för att få mig gilla låten.

Link to comment
Dela på andra sajter

Sedan är det ju kalrt att det också beror på vad musiken skalllanvändas till. Jag läste någon gång om blueslegenden Charley patton (tror jag att det var) Han brukade gigga på danser någon gång på trettiotalet kanske? Efter ett par timmar så bruakde han mest dunka en rytm på baksidan av gitarren medan folket dansade på. EFtersom de älskade att dansa natten lång så kuknde det ädr pågå i flera timmar.

Call on me har väl den dansgolvseffekten förmodar jag. Alla kan tralla med samtidigt som man kommer in i rytmen. Därfifrån till att sitta och lyssna på det kanske blir skillnad. Det var väl också därför man införde danstopplistor en gång i tiden (eller rätta mig om jag har fel) En låt kan ju vara en danshit utan att vara en lyssningshit.

Iallfall så är det ingen som svarat mer personligt. Hur gör ni när ni själva blir tjatiga, eller blir ni aldrig det? 😉

Link to comment
Dela på andra sajter

Iallfall så är det ingen som svarat mer personligt. Hur gör ni när ni själva blir tjatiga, eller blir ni aldrig det? 😉

Jag har en dröm att bli tjatig..nån gång iallafall. Jag måste förmå mig att göra en just ref först.. 🙂

Link to comment
Dela på andra sajter

Iallfall så är det ingen som svarat mer personligt. Hur gör ni när ni själva blir tjatiga, eller blir ni aldrig det? 🙂

Jag har gjort nån folksångsliknande intrumentallåt. Den är otroligt tjatig och därför lägger jag aldrig ut den och det är lögn i h-e att hitta på något som bryter tjatigheten. 😉 Håller med dig om dansgolvshits och lyssningshit. Går väl alldeles utmärkt att dansa bara till trummor?

Link to comment
Dela på andra sajter

Iallfall så är det ingen som svarat mer personligt. Hur gör ni när ni själva blir tjatiga, eller blir ni aldrig det? 😱

Jag proddar house och den ska vara tjatig. Men det är ingen som har sagt att det är enklare för den sakens skull.

Dock "tjatighet", utan variation blir väldigt stel och torrt. Så hemligheten ligger i att puzzla ihop arret systemmatiskt.

Link to comment
Dela på andra sajter

Tänker du på Per Gessle eller Police eller Magnus Uggla eller vem tänkte du på?

Ja, det finns ju många (kanske de flesta) som skriver samma låt hela tiden. ex Lundell har gjort ett antal riktigt bra låtar men sen har han ju släppt hur många som helst som låter likadant. Även Winnerbäcks senaste samling, med ett par undantag, tycker jag man hört förut även om klädseln nu är mer åt Pouges-hållet.

Märker också med mej själv att det är lätt att falla in i gamla invanda tonarter, känslolägen, uttryck mm när jag skriver.

Försöker hitta nya sätt för tillvägagångssättet att skriva.

Link to comment
Dela på andra sajter

Tror för övrigt att alla som skriver låtar i någon mån skriver om samma låt om och om igen.

Det är väl det som kallas att ha ett tema för sit konstnärsskap. Rätta mig om jag har fel.

Håller med! Kanske det är så att det som utmärker mästarna är förmågan att ständigt hitta

förnyelse inom sitt eget igennkännbart tema? Som ex

Mozart

Bellman

Taube

Cornelis

Dylan

Lennon-McCartney

Ray Davies

Link to comment
Dela på andra sajter

  • 1 månad senare...

Repetition är något som används för att visa vikten av något. Till att börja med så är takten i musiken viktig, takten upprepas gång efter gång i var eviga låt fast med olika tempo. Därför är takten egentligen den mest tjatiga delen av en låt, men vi tycker inte det är tjatigt för vi har en grundläggade positiv relation till repetition och rytm.

När något upprepas ett stort antal gånger blir det till slut ett bakgrunds-brus och hjärnan kopplar bort och får tid att tänka på annat. Att något känns tjatigt till den grad att man störs av det (tror jag) beror på att hjärnan tar det som en förolämpning att någon tror att budskapet behöver upprepas.

Om man liknar en melodisnutt med en ekvation, som i sin tur ska ingå i en annan större ekvation, där båda sidorna av likhetstecknet måste väga lika mycket. Och upprepar samma grund ekvation hela tiden så passar det ju in men hjärnan tröttnar lätt på relationer utan dramatik. Ifall låtskrivaren gör en helt ny ekvation som väger lika mycket men som är helt oväntad men genomtänkt så stimuleras hjärnan att omedvetet undersöka det nya och skaffa en relation till ekvationen. För hjärnor älskar att ha relationer till precis allt den möter, även dåliga relationer är av högsta intresse.

Ifall det är en ekvation som hjärnan av någon anledning tycker om, så vill den gärna fylla tankegångarna med den relationen. Genom upprepningen känns ämnet viktigare och blir bara ännu mer värd att tänka på. Men ifall någon annan försöker tvinga hjärnan att repetetivt tänka på något hjärnan inte gillar, så kommer den att stämpla relationen som en "psycho bitch" och stalker som ringer 100 gånger om dagen och terroriserar. Och vem gillar sån tjej?

Nog med skitsnack.

Väl mött!

Link to comment
Dela på andra sajter

En eggig fundering såhär på onsdagseftermiddagen. Har precis gjort halvfärdigt en soulpoplåt som i strot sett bygger på en enkel melodi och fyra ackord som tjatas hela låten igenom. Själv tyckte jag att det lät bra, mne så plötsligt insåg jag att jag var ganska tjatig.

Mycket framgångsrik musik är ju tjatiga. Police t e x har det ju skojats om att de upprepade refrängen så många gånger att det till sist oundvikligen fastnar i huvudet på en. Massage (he he) in a bottle t e x. Hur många gånger sjunger Sting

Sending out an s.o.s Sending out an s.o.s Im sending out an s.o.s Im sending out an s.o.s...

Jag har inte räknat men det tycks hålla på i en evighet iallfall.

Cant stand loosing you, är det samma med det pågår i evighet tycks det mig. Någon som kommer ihåg Hej på dig Monica? Ja! ni fattar.

Musiken då. Tja hiphop bygger ju mycket på repetition - iallfall själva beatsen. Electronica kan ju också vara tjatigt ibland.

Frågan är var den individuella gränsen går för tjatighet. Hur tjatiga kan ni med att vara. Blir ni någosnin trötta på er själva för att ni är för tjatiga. Typ Jag gillar verkligen den här refrängen .. bäst jag tar den en tre fyra gånger till...

:rolleyes:

Aah... Alltså, det viktiga är ju att DU själv är nöjd. Tycker du att det låter bra när det upprepas många gånger, ska du isf köra på det! Hitfaktorn blir dessutom högre. Det är ju så, att så länge man gör nåt catchigt som fastnar tillräckligt mycket i folks huvuden, KOMMER folk (= massan, alltså) att köpa det! Hehe...

Link to comment
Dela på andra sajter

Många av Dylans låtar går ju likadant om och om igen, men där är texten mer i fokus. Personligen så gillar jag när det är så (men jag gillar även variation i låten). Men när man kör samma slinga om och om igen så är det nog bättre om man spelar in live, än att t.ex. programmera låtarna eller klippa och klistra ett ljudklipp (Vilket jag själv är skyldig till). På så sätt så kan det bli lite variationer ändå.

Link to comment
Dela på andra sajter

jag älskar repetativ musik

särskilt när den kommer till en pumkt där instrument kan dra iväg lite hur de vill (inom ramen dårå)

dvs kanske basen fortsätter på samma basgång men går upp en oktav för att ge mer energi åt partiet

ungefär som att nu lyfter det,och musiken blir mer & mer intensiv ju mer den går

och instrumenten börjar spelas mer i ett trance akttigt tillständ

sånt kan jag inte få nog av

Link to comment
Dela på andra sajter

musik (oregistrerad)

Hej!

Sjung aldrig samma sak mer än en gång, så har du löst problemet.

Text som upprepar sig är det värsta jag vet. Såna skivor köper jag inte!

Verkar vara till för trögfattade...

:rolleyes:

Takter och musik (ackord och hookar m.m.) som upprepas är en annan sak.

Detta kanske jag i viss mån vill höra igen - bara för att det låter bra.

Men text vill jag inte höra på nytt.

😱

:musik

Link to comment
Dela på andra sajter

Vet inte men jag tycker att väldigt mycket av den musik som räknas som hits är repetativ till dags ände. Många hits är ju nästan samma musik, där skillnaden ligger i hur sångare sjunger på refr/vers. Tror man kan bli hur enformig som helst bara det som upprepas är tillräckligt öronvänligt.

Men dina egna låtar då? Tröttnar du på att repetera dig? Hur vet du när smärtgränsen är nådd så att säga. 😱

När det roliga slutar... :rolleyes: Svårt att säga. Jag tycker att man kan utnyttja det monotona för att skapa en viss stämning eller atmosfär i en låt. Tänk exv Ministrys Psalm 69, där de har en hel del repetativt upprepande som de bygger upp en hel låt på, visserligen med en del variationer. Det handlar väl om smak och tycke i slutändan.

Inte få va' med? Näe, det är ett förslag som jag tyvärr inte kan godkänna. 😛

Link to comment
Dela på andra sajter

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu
×
×
  • Skapa ny...