Valle

Har visuell image ingen avgörande roll för en karriär?

Ja, alltså, nu vet jag inte varför du sätter just dina preferenser som ett sorts facit på vem som är snygg och hur man ska se ut för att vara snygg. Oavsett, man kan vara snygg på olika sätt. Behöver ju inte vara just i ansiktet ... För att vara du var det där inlägget snuskigt sexistiskt. Faktiskt. Skäms på sig!

Wizex (inte det snyggaste, men ett av dem). Det absolut störigaste namnet jag vet och har tyckt sedan jag som barn hörde namnet första gången är Creedence Clearwater Revival. Det är helt jävla otroligt vad folk ska komplicera det ibland ...

Utseendet spelar 50% roll för en artists karriär. Ju ihärdigare man vägrar acceptera att det är så business fungerar, desto rimligare är det att motståndet har något med vederbörandes eget utseende att göra.

MBBAD!

Jasså minsann, good old Soxic har sedan något år tillbaka sadlat om från engelsk till svensk kvasipunk, eh? 😉 Gillade i och för sig din anglosaxiska image mer, även om det (musikaliskt) påminde en aning för mycket om Grön Dag för att vara tillräckligt säreget. Minns en låt som du skrev om/dedicerade till din syster som var jävligt bra. Inget fel på svensk punk, dock. Ebba Green är ju fortfarande kungar. Kul att det rullar på.

Najs jobbat! 🙂 Edit: Otroligt nog lyckades jag med en typo på ett inlägg bestående av två ord ...

Mitt stenhårda tips är att man först lär sig vad ett verktyg gör. Då slipper man oftast om- och när-frågor som ändå alltid mynnar ut i luddiga diskussioner.

Läs mitt inlägg igen, Bozo, tack så mycket! Det är utbildningsansvarig som jag menar bär på översittarfasoner, inte TS (som ska ses som eleven, den ambitöse nyförmågan). Menar du rent komponenttekniskt och/eller algoritmiskt? I sådant fall kan jag inte hjälpa dig. Jag är användare, inte ingengör eller utvecklare. Vidare menar jag att en limiter gott och väl kan användas (men inte nödvändigtvis ersätta kompressor) på enskilda källor. Kanske inte lika mycket på transientkarakteristiska källor, dock. Och jag menar vid mix/slutmix. (Jag spelar nästintill aldrig in "blött", och den diskussionen har vi haft förr.) Edit: slutparentes som hamnade fel.

OK, my bad igen.

(Ännu ett sådant där exempel på översittarfasoner där en utbildningsansvarig lyckas på allvar tuta i en eller flera elever om en regel, och därmed skapat en segdragen, konfysfylld startsträcka för ambitiösa nyförmågor. Människor som "lär ut" sådan skit måste verkligen komma ned på jorden ...) Jag har sysslat mest med rock-/hårdrocksproduktioner där limiter funnit sig förträffligt bra på till exempel körpaket, bas, leadsång, (enskilda) trummor med mera ... Resultatet blir precis så jag vill ha det. Och om det betyder att jag har brutit mot en "regel" – då vet jag att det är bryta mot "regler" man ska göra när man skapar musik.

Jag testade att minska/byta typsnitt. Men det stjälpte mer än hjälpte. Dispositionen blev lidande, och jag kände att jag behövde prioritera "easy on the eye"-konceptet. Jag är trots allt debutant; hellre att läsaren ger min berättelse en chans och slår ihop boken halvvägs på grund av "dravel" ( 😉), än för att boken var "jobbig" för ögonen. Det som är ännu mer crazy är att jag faktiskt har fått några erbjudanden om att få boken inläst(?) – dock inte av Ozzy, he he ... En del forummuppar gick nog fortfarande i blöja när jag var rockstar-wannabe 😉

Tackar! Jag måste erkänna att jag själv också under skrivprocessens gång blev lite förvånad över att det bara "rullade på" utan skrivkramp. Och när det närmade sig slutet tänkte jag att "fan i mig – jag kommer alltså att lyckas knåpa ihop en hel bokjävel!". Ännu mer förvånad blev jag när jag konstaterade att boken hamnade på 400+ sidor, vilket jag av budgetskäl blev tvungen att reducera till max 300 sidor. Och det jobbet – att sålla bort – var mer tidskrävande än jag någonsin kunnat drömma om.

Håller med om att man kan skilja på DAW och DAW. Första gången jag var med på en DDD-produktion var 1996. Då körde studion tre synkade A-Dat:ar, och jag tänkte egentligen inte så mycket på det. Första gången jag däremot spelade in på datorbaserad DAW var 1998. Det var med Calkewalk Pro Audio. Jag blev såld på konceptet direkt, men samtidigt frustrerad över att man behövde en hel jävla förmögenhet för att kunna producera något som inte lät för amatör. Fast redan två år senare lyckades producera en (då) konkurrensduglig platta med ganska så "vardagliga" prylar (det var också första gången jag sket i att anlita "extern" maaastring 😉). Därefter skar det sig mellan mig och mina jämngamla kollegor – framtidens gubbar 😉 Jag envisades med att köra allt på dator; mina jämngamla tyckte att det var "fusk", "onaturligt" och fan vet allt ... Allting var svårare förr! 😄

Det har vi såklart aaalla gjort. Fan vore om vi blivit påverkade av någon/något, drabbats av beslutsångest eller liknande ... Vi som är födda på 60- och 70-talet är helt enkelt fulländade.

Jag kanske missförstod. Att du är född på senare hälften av 70-talet gör nog ingen skillnad. Förutom att ni 70-talister dessvärre hamnade i en sorts gråzon när ni närmade er era tjugo, och där den gamla och den nya tekniken flätades in i vartannat. Ni slets mellan vad som var "rätt" (gubbigt) och vad som var revolutionerande (DAW).

Det roliga är att det inte finns någon källa som med säkerhet kan bekräfta att Wahlberg inte sjöng i filmen. Vilket ju är fiffigt – sådant hymlande sätter en mystikstämpel över filmen. Den allmänna uppfattningen är dock att han i stort sett inte sjöng alls; och det han eventuellt sjöng in under filminspelningarna dubbades till slut av Matijevic med flera. Wahlberg själv säger att det är hans sång man hör (men det kan han såklart ha gjort i marknadsföringssyfte, eftersom det var ett påstående han gjorde i samband med premiären). Kanske är det därifrån du har läst 80% ...

My bad! Såg inte din redigering.

Heh ... 😄 Känner igen det där! Eller när man skulle "puncha in" på ett "lånat" spår (på grund av spår-/utrymmesbrist), med svetten pärlad mot pannan, och så "punchar" man ut typ 300 ms försent, vilket var katastrofalt nog ... Bah! Tycker det låter mer som "det är så lätt för alla nuförtiden" ... som om det skulle vara något mindre seriöst med det. En gång i tiden nöjde man sig med att spela in trummor med OH och inget annat, ibland bara med en (1) mick. Det är inte helt orimligt att dessa Good Old Teknikers tyckte att ni snorungar födda 196x sabbade det "naturliga" med ert fåniga närmickande ...

Är inte han som sjunger. 😄

Din ironi var kristallklar. Däremot inte varifrån du hämtat påståenden om att allt redan skulle ha varit skrivet (och därmed kände att du behövde göra dig lustig över det). Ledsen om jag krånglade till det för dig.

Oj, finns ju ett gäng ... Olivia Newton-John är en. Av killarna kommer jag sådär i all hast att tänka på Tommy Körberg.

Nej då! Bara när det görs medvetet av folk i argumentativt underläge, vilket knappast var fallet med ovan. Jag tror bara jag känner till en forumist som gör just så när hen befinner sig i underläge (eller varje gång det trillar ut ett skelett ur hens garderob ...). Fick du sålt dina tidningar?

Hehe ... Kanske. Kanske tidigare; man vill ju gärna vara med på eftersnacket här på forumet (inte bara läsa) ... 😉

Najs förvanskning av innebörd där! Jag har inte bett om exempel där någon påstår att "alla låtar [i praktiken] redan skrivits" (jag har konsekvent utgått från vad du skrev i #22). Det är en efterkonstruktion där du tagit delar ur två påståenden, varav det ena var ditt och det andra var Fabz, och slagit samman till ett nytt påstående med ny innebörd. Citaten "alla låtar redan skrivits" och "Vad det innebär i praktiken är att allt nytt egentligen är varianter av vad funnits tidigare" kan enligt dig säkert uppfattas som exakt samma sak. Men inte enligt min mening, för det är uppenbart att de säger två skilda saker. Så, nä. Du missförstår såklart. Det finns bara en A-mollskala, ja, men utifrån den kan du teoretiskt sett skriva typ 17 miljoner låtar; lägg till ännu en skala (som inte är parallellen) och du ökar till 18 000 000 000 000 000 000 (arton triljoner) verk. Lägg sedan till ännu en skala ...