Valle

Visst kan man det!

Att regler som "du" har skapat inte är regler för andra. Exempelvis, du brukar ju säga att DAW är skit, samplade ljud är för icke-kreativa människor. Och så vidare. Allt det där bottnar ju i att när du var ung och spelade in, så var fyrakanalarna Da Shit, tramporglarna hitech, och Marlon Brando på motorcyckel het nog att få killar att fantisera om killsex. Och så vidare. Trots att allt det där, för de flesta idag, är så forntid att det nästan ger en känsla av osäkerhet huruvida det existerat överhuvudtaget, så vill du ändå ge sken av att det är så man "ska" jobba. Ungefär något ditåt tror jag att det är jag försöker mena. Typ.

Eller inget lämpligt för dig att tugga?

🙂 Sant. Fast vi "bångstyr" år olika håll.

Som jag sa ovan: Idag räcker det med att in-signalen är så ren/fläckfri som möjligt. Sedan post-redigerar man; bestämmer soundet på varje enskild källa [typ av stärkare, typ av ljudkaraktär, etc]; vilka effekter; hur mycket; hur lite [rum, reverb, etc]. Det är ljudkällans direktsignal jag (endast) brukar spela in. För medhörning ställer jag såklart in ett godtyckligt ljud (man har alltid ett allround-sound som funkar i flesta fall).

Absolut! Men du hänger upp dig på effekter; vad jag kontrade var ditt: "När du rattar ljud innan inspelning. Oavsett om det är bas, gitarr eller placering av mick för sång. Sträva alltid efter att efterlika din vision. Hur vill jag att det ska låta? när du vet de, försök fixa det ljudet innan du spelar in. Ju mer energi du lägger på själva inspelningen ju lättare blir det för dig vid mixning. Har du gjort rätt, och har fått det att låta kanon in.. så kan det (om du har tur) räcka med lite eq, komprission, några mindre effekter och rätt volymbalans mellan instrumenten." Det finns idag ingen anledning att lägga ner mer tid på allt det där skitet innan inspelning, än det gör att lägga ner det efter inspelning. Såvida du inte är lika gammal och bångstyrig som Demonproducenten.

Bara där dödade du ditt eget lika stora tyckande. I övrigt vill jag säga till TS: Man behöver inte vara 100% "nöjd" med mixen/produktionen man skickar iväg eftersom mottagaren (bolaget) ändå bildar egna uppfattningar om hur det skulle kunna göras ännu bättre; de har resurserna. Det är din låt som är det intressanta. De som påstår att soundet/produktionen (i det här sammanhanget) är viktigare än själva låten har en oerfaren syn på branschen.

Till "ditt" motto, ja.

Som den obotlige, die hard science fiction-nerd jag är, så är detta rena godiset!

Njaeoeh, käre Le Demon ... Kåt: Ja, kanske. Men att du däremot försöker ge sken av att jag försöker "verka" ung och rebellisk säger faktiskt lite mer om dig än mig. De flesta som jobbar med musikproduktion som jag gör, de gör inga nödvändiga kopplingar till "ung" och "rebellisk". Inte för att vi alla är lika unga/gamla, utan för att man i det här fallet prioriterar effektivitet framför bångstyrighet. Jag är en gubbe, nöjd med min situation idag. Kanske för att jag en gång vågade vara ung och rebellisk. Det har lönat sig. Fuckin' ey!

Nej, det är ett socialt nätverk där du kan välja att låta alla som vill se vad du gör.

Ibland menas med "slarv" att strunta i hur något gjordes förr och att göra tvärtemot. Det finns säkert någon forummedlem här som brukar briljera med gubbiga "friskt vågat, hälften vunnet"-motton. De går stenhårt in för att formge ljudkällans resultat så gott som till slutgiltighet redan vid inspelningen; vissa är så bångstyrigt gubbiga att de spelar in "blött"! Post-redigering är bara för amma-tööörer. Typ. Sådant motto (i studiosammanhang) hör förstås forntiden till. Idag räcker det med att in-signalen är så ren/fläckfri som möjligt. Sedan post-redigerar man; bestämmer soundet på varje enskild källa; vilka effekter; hur mycket; hur lite. Och det utan att det på något sätt skulle resultera i något "slarvigt". Att "rätta till sedan" är något tekniken tillåter oss att göra idag. Förr kunde man kanske inte det, inte lika bekymmersfritt i alla fall. Men idag – definitivt. Att spela in "blött" är inte längre "friskt vågat ..." – det är slöseri med tid. Eller, inte helt osannolikt, tecken på disciplinbrist. KAFFE!

Att du måste fråga kan ju betyda att du själv har stannat i utvecklingen – utan att ens ha börjat fippla med blipp-blopp ... Bara en tanke.

Heh ... Jag nämnde det på Cockos forum en gång, där jag framhöll att business alltid skulle vara business, och att ett uppköp/en försäljning av REAPER var lika sannolikt att ske som det var när Justin (REAPERS pappa) sålde sin Winamp. Jävlar vad jag fick "stryk" av användarna. Cockos själva höll däremot en neutralare ton och sa något i still med att man aldrig kan förutspå framtiden fullt ut, men att någon försäljning av REAPER inte fanns på framtidens agenda ... Vi får väl se 😉

Ah, det var längesedan man höll på med good old Cakewalk (sist var nog runt millennieskiftet – 2000, alltså). Fast detta ger en ändå lite dåliga vibbar. Är det inte Roland som har köpt upp en massa pluggar och programvaror i huvudsyfte att ha dem som kvasidragplåster i sin marknadsföring för sina "viktigare" prylar: instrumenten? Minns inte riktigt. Men det kan likväl hända även i Gibson-fallet. Tänk er: Köp en Gibson Les Paul för endast 15 995 och få SONAR X3 på köpet! Och när stackaren som går på det installerar programvaran finner han att det är en "limited" version där Gibsons olika gitarrmodeller poppar upp i bild varje gång man trycker på "Rec". För övrigt är Gibsons gitarrer knöliga! Jo, Hellpig! Det är de!

Fan, du har nog rätt även där. Du kanske inte spelar någon genre alls. Eller snarare, det finns kanske inget namn för den sortens repetitiv musik du spelar. My bad.

Vilka konventioner, och på vilket sätt, menar du skulle vara mer angelägna att utmana inom just "elektronisk musik" och som därför ger denna "genre" ett större konstnärligt värde än det hos andra genrer? Helt enligt din egen mening, såklart! 🙂

Varför det?

Det är nog sant ... jag är inte ett dugg unik. Jag menade bara att den genre du spelar är oftast den första man lär sig på gitarr som barn. Sedan fortsätter vissa avancera. Andra stannar, som vi kan "höra", kvar och spelar om samma ackord och arr i sjuminutersintervaller och kallar varje nytt intervall för "låt".

Nja ... Ganska sval, snarare. Mer vad det lidit senaste åren. Du skulle ha varit här runt 2008/2009. Jävlar vilket tryck här var.

Komiskt, för att komma från en som spelar en genre där 95% av låtarna bygger på samma ackord och arr; där gitarristerna inte är mer unika än formen på sin groteskt fula fender.

Ja?

Vad är det för mening med att efter att aktivt ha blockat en forummedlem ändå ha möjligheten att kunna läsa den blockades inlägg? Annat än att du kanske är en skvallerkärring som inte kan låta bli?

Nja, devetefan ...

Sådärja! Antar att även du nu satte din punkt för debatten där 😄