trombonisten

Nå, se det som en chans att berätta vad du har för nåt mer än B1 i signalkedjan. Jag har svårt att tro att du hur mycket du än tar i kommer skapa så mycke pys vid 8kHz. Vanliga S-ljud ligger kring halva den frekvensen. Gunnar

Hmm. En vanlig manlig sångröst har inte särskilt mycket ljud över 8k om man skall tro på min erfarenhet. Är du säker på att det inte är nåt annat som är problemet? Mikstärkare som distar till exempel? Gunnar

leta efter ett VSTi som heter sfz som är gratis. Du behöver hitta någon lämplig "soundfont" med ljuden i. Du får leta efter en "General midi soundfont", jag har ingen koll själv längre. Gunnar

Så länge den ligger uppe. Royer SF24 + Sound Devices 722. http://hem.bredband.net/b121263/freude.mp3 Gunnar

Inga problem här heller. Det är ingen skillnad över huvud taget på att slå av strömmen centralt, eller slå av på genelecen - exakt samma elektriska saker händer. Jag brukar slå på på och av mina monitorer hela tiden, ett par gånger om dan, och de har inte tagit skada hittills. GUnnar

Hmm. Vad säger karln egentligen. Har du en kondensator-mick behöver den troligen fantom-matning (48V). Dessutom skickar micken ut en mycket svagare signal, det är långt bort till -10/+4. Gunnar

Kan detta vara ett alternativ kanske? sfz - ett instrument du laddar inuti Cubase, så kallat VSTi. Finns lite olika SoundFont att välja på, några är hyfsade GM-syntar. Gratis. http://www.kvraudio.com/get/769.html Gunnar

Shure SM57 tillverkas i Mexico. För några månader sen fastnade det ett gäng kinesiska kopior i Engelska tullen, klara förfalskningar ner till att texten på kartongeran är exakt fotokopierade, men de låter nog inte riktigt lika. Gunnar

ATC SCM20A PRO. Låter inte häftigt men exakt. En bra recension här "These are the most astonishingly natural small monitors I've ever heard at any price." http://www.soundonsound.com/sos/1997_artic.../atcscm20a.html Gunnar. Oops, I did it again. Förlåt missade att du hade satt upp en prisnivå. En tusenlapp över din nivå, men Genelec är pålitliga: http://www.thomann.de/thoiw5_genelec_8030apm_prodinfo.html DS.

Det kan finnas en teknisk förklaring - långsökt men möjlig. Vilket program bränner du med? Om man sätter CD emphasis utan motsvarande EQ på bränningen så kan det bli skumt. CD emphasis försvann sådär 15 år sedan, var en finess som stödde äldre tiders dåliga CD-spelare. Men det ingår fortfarande i standarden. Gunnar

Häftigt fånig och urbota dum generalisering. Ta en titt på Neumann KM184, klicka på "Interactive view of diagram". http://www.neumann.com/?lang=en&id=current...&cid=km180_data Puckeln vid 10kHz ger inte gnissel utan snarare "luft". Gnissel ligger snarare vid 2 till 4 kHz. Prova med att använda EQ och antingen lägga till eller ta bort på din inspelning. Gunnar

Några tankar från en Samplitude-fantast. För det första är det mycket små skillnader i själva ljudet. Alla programmen idag mixar helt OK, skillnaden är helt marginell. Flytta micken en decimeter ger större skillnad. Nästa fråga är de medlevererade pluggarna. En del är sämre, andra är bättre. Det går nog inte att generellt säga det ena eller det andra eftersom man ju har pluggarna för att ändra ljudet. Uppnår du den effekt du vill så är pluggen rätt även om alla andra i hela världen skulle tycka den är dålig. Sen har vi arbetsflödet - här skiljer det mer. För en person (mig som exempel) kanske det är extremt viktigt att kunna arbeta bra med CD-bränning. I Samplitude gör jag det inifrån på projektet. För en annan är det snarast en nackdel, ProTools fantaster brukar säga att realtidsmixning är ett extremt bra tillfälle att lyssna på låten i lugn och ro. För en annan så är det en finess i hantering av midi-arpeggiatorn som är det absolut viktigaste. Nå, i slutänden är det snarast så att du hittar ett program som passar dig och ditt arbetssätt och använder det. Gunnar

Jerker på Ikea brukade vara ett bra tips. Gunnar

Inte tillräckligt med information för att svara på frågorna. Men för att följa hela kedjan kan det i värsta fall se ut så här: a) en mikrofon b ) en kabel från mikrofonen, vanligen balanserad med XLR i bägge ändar c) en mikrofonförstärkare d) en kabel från mikrofonförstärkare till AD-omvandlare e) en AD-omvandlare, det är den som gör om signalen från Analog till Digital f) en kabel från AD-omvandlaren till signalomvandlaren, vanligen en särskild AES signal-kabel som har XLR i bägge ändar g) en signalomvandlare, aes till adat h) en optisk adat-kabel i) ett ljudkort g) en kabel från ljudkortet till datorn, ofta firewire I exemplet (som väl är närmast värstingfall) finns det 5 olika sorters kablar. Det finns ljudkort som innehåller allt du behöver från c-g och monteras direkt i datorn. Då blir det bara följande kvar: a) en mikrofon b ) en kabel från mikrofonen, vanligen balanserad med XLR i bägge ändar i) ett ljudkort monterat i datorn Så återkom igen med lite mer info så kan vi antagligen hjälpa dig ut ur djungeln. Gunnar

Det vet väl vilken försäljare som helst på audiofilaffären att det är skillnad. Det behvös inte att man spelat nåt instrument nånsin i livet eller att man gått nån kurs på teknisk högskola. Nej, teflonisolering skall de vara och skin-effekten är extremt viktig och självklart förstå ni väl att kablar bara kan släppa igenom ljudet åt ett håll, se på pilarna bara. Förlåt, spårade ut lite. Det finns folk som är beredda att lägga många tusentals kronor för en kabel, och naturligtvis finns det nån som är beredd att sälja till dem. Eftersom det i äkta vetenskaplig blindtest inte visar sig vara någon skillnad mellan super-duper-kabeln och en vanligt tillräckligt grov kopparkabel så lägger på man på en massa andra argument. Så, om syftet bara är att du vill lyssna på musik, använd en hyfsat vanlig elkabel. Jag föreslår som tidigare talare minst 1,5 kvadratmillimeter flertrådig koppar. Det här är en rätt intressant sida: http://www.ilikejam.dsl.pipex.com/audiophile.htm Gunnar

Du kan vara lugn, det är en bra vana att föra över i 24. Och även om dina samplade ljud är i 16 bitar (eller för den delen 12 eller 8) så använder man inte dithering vid importen. Gunnar

Vaffö gör de på dette viset -- jo för att det ska låta högt i radion. Vi andra hittar till volymknappen. Skit i att jämföra, gör bra saker som du tycker låter bra, räcker inte det, måste dem låte högst också? Gunnar

Felet fanns från början kan också vara till exempel att apparaten slutar fungera efter 1,5 år trots att man bara utsatt den för normal användning. Det kan ju vara så att någon komponent inuti ger upp eftersom det var marginell kvalitet på den från början. Gränsdragningarna kan vara härligt snåriga att göra 😱 Gunnar

Den utlovade fortsättningen... I datorn eller utanför är nästa fråga: Idag kan man göra precis all behandling inuti datorn. Det finns alla möjliga former av effekter och behandlingar i form av pluggar. Pluggar kan bli en ganska stor investering för en studio - det finns många olika och den som har mycket vill ha mer och de är absolut inte gratis. Det innebär att man faktiskt inte måste ha något mixerbord eller några rack med utrustning, allt går att lösa med en hyfsat stor skärm och musen. Det finns en fördel att skaffa en kontrollyta dock. På kontrollytan finns knappar för inspelning och avspelning och sånt samt reglar som man kan mixa med. Allt går sen in i datorn där jobbet görs. Finessen är att det kan bli rätt pilligt att hålla på med musen hela tiden, på kontrollytan är det riktiga reglage. Men, även om det går att göra det inuti datorn är det inte säkert att det är så ni vill ha det. Det är inte ovanligt att man trots datorn och alla dess mekanismer vill ha externa effekter eller kanske till och med ett analogt mixerbord. Valet kommer påverka layouten av rummet en hel del eftersom mixerbord kan vara rejält stora. Återigen titta hur andra gjort och utvärdera sen. Det finns mycket att säga om det här, men det bästa är att lyssna med flera som har studios. Nå, nu börjar vi närma oss valet av program, DAW brukar det kallas på engelska som står för digital audio workstation. Lite grovt kan man säga att det finns två sorters program -- de som är hårt integrerade med hårdvaran och de som i princip tar vad som finns. Ett exempel på den första kategorien är ProTools HD, där det mesta av ljudbearbetningen görs i speciella datorkort. För att köra det programmet måste hårdvaran finnas i datorn, ingen annan hårdvara kan användas. En stor fördel med detta är att kopplingen mellan hårdvara och programvara fungerar säkrare vilket ofta ger mindre strul. Men en nackdel är att det faktiskt krävs en viss hårdvara. Om några år har datorerna utvecklats och då kanske den hårdvara ni köpt för dyra pengar inte går att använda i den nya datorn. (Räkna med att byta datorn vart tredje år eller så, gamla känns snabbt långsamma). Den andra sortens program använder i princip den hårdvara som finns. En nackdel då är att det kan leda till strul, ibland är kombinationer av hårdvara inte helt lätta att få till. Nu finns det massor av olika program att välja mellan, säkert minst 100. Återigen, lyssna med de ni besöker och se vad de använder. Det går att använda alla programmen för bra inspelningar, skillnaderna ligger på andra plan. En viktig fråga är om ni kan få stöd från kunniga personer i närheten, dels med det praktiska trixandet med datorer, dels med hur man använder just det program ni valt. Det är inte fel att göra som "alla andra", då finns det ju många att fråga om man stöter på problem. Nu skulle jag kunna prata massa om olika AD-omvandlare och mikrofonförstärkare eftersom det är en djungel och dessutom himla intressant. Dessutom kan man säga massor av saker om olika högtalare (monitor heter det i en studio vet väl alla, men det är fortfarande en högtalare). För att inte tala om de miljoner olika mickar man kan ha. Men, nej. Det jag tänkte avsluta med är snarare -- vad tänker ni ha den här studion till egentligen. Det påverkar en hel del av valen. Hur tänker ni arbeta -- vad skall spelas in i lokalen, vad är bara i datorn. Kanske ni tänkte er sampla vinyler och göra trance-dance? Kanske ni tänkt er spela in storband? Själv spelar jag in symfoniorkestrar och 25 kvadratmeter får man inte in en sån på. Skall ni spela in trummor i lokalen? Det ställer stora krav. Köra line out från en gitarr ställer mindre krav. En sånghörna eller sångbås kanske är en bra ide? Skissa på ett papper olika tänkta inspelningssituationer och titta igenom vad som krävs av lokalen för att det skall fungera. Kanske är det nu ni skall ge er ut och titta efter en annan lokal, innan alla investeringarna? Kanske är det så att ni inte är överens i gruppen vad ni vill? I så fall är detta ett bra tillfälle att komma överens, innan stora pengar börjar trilla. Nå, mina tankar i all välvilja. Samla kunskap, planera först. Gunnar

Hej Simon. Jag var också 40+ när jag gav mig in på det hela. En av lärdomarna är att kunskap sparar mycket penger. Med kunskap kan man välja de saker som spelar roll och som man kommer använda - utan kunskap blir det fel grejer och sånt som mest ligger och latar sig i skåpen. Så första punkten blir att bygga upp en rejäl bas av kunskap som kan användas för att senare välja rätt saker att satsa på. Se till att besöka ett gäng studios, både "riktiga" och hemstudios. Om det behövs, betala för besöket, några tusenlappar för några timmar med en kunnig person kommer spara er många fler tusenlappar. Köp böcker, tidningar, besök de större affärerna. Hitta några studios utomlands, London kanske, och åk på besök. Räkna med att lägga minst 10% av kostnaden på kunskapsuppbyggnad innan ni lägger en spänn på slutlig utrustning. Låter det tråkigt? Men köp nåt billigt så länge och börja leka. En gammal sanning är att saker man blir nöjd med antingen är exakt det man vill ha, oavsett kostnad, eller nåt billigt som man lugnt kan kasta när man tröttnat på dem. Köp en laptop, ett ljudkort med Cubase i paketet, några billiga mickar, en billig monitorhögtalare o lite kabel och sånt och börja experimentera. Det är ungefär den nivån de flesta hobby-människor har råd med, och förvånande nog kan man uppnå extremt proffsiga resultat. Så, några kunskapsområden att titta på: Akustik och rum - rummet påverkar både inspelning och lyssning. Ett litet rum kommer ha problem med basfrekvenserna så det gäller att dämpa dem. Med kunskap kan man komma rätt billigt undan genom att bygga själv i stället för att köpa dyrt. Mineralull från byggvaruhuset kan användas för att göra riktigt bra basfällor till rätt låg kostnad. När man ändå håller på med rummet är det bra att titta på elmatning, ventilation, värme, ljus, kabeldragningar, ljudisolering mot omgivningen, fuktisolering med mera. Allt sånt här kan komma som mindre trevliga överraskningar mot slutet. Skulle jag börja från noll själv skulle jag bygga ett särskilt datorskåp eller rum där brummande fläktar kan stå och sedan ha ett kombinerat inspelnings och mixningsrum -- lite olika platser för inspelning med olika ljudkaraktär. Vändbara eller utvikningsbara skärmar och utrullningsbar matta över parketten för att kunna påverka ytterligare. Massor av ideer kan hämtas från "riktiga" studios eller konserlokaler. Fortsättning följer ---- Gunnar

Hmm. Det uppenbara är inte alltid hela sanningen. Bakom kan dölja sig lager efter lager liksom löken. Och i slutändan är det bara en sak som räknas -- slutresultatet. Vad som kan vara bra att ta med sig är en sund skeptisk inställning till vad andra säger (inkluderar undertecknad) och till att saker inte alltid beter sig som man tänkt sig. Några små nedslag: - alla ljudkort låter lite olika på olika frekvenser. En del kan bli rent av oanvändbara på 44.1kHz men fullt användbara på 48. Riktigt bra ljudkort låter riktigt bra på alla frekvenser, men det kan fortfarande vara olika. (gäller de jag provat, kanske inte för andra) - alla pluggar låter lite olika på olika frekvenser. Kanske inte mycket men en del. (gäller några jag provat, andra har jag inte brytt mig om) - omvandling av samplingsfrekvens i program påverkar ljudet. Jag har aldrig varit med om att det blivit bättre, men det kan säkert vara olika åsikter om det också. Olika program har olika bra algoritmer, en del kan vara riktigt dåliga så det gäller att prova. Ett vanligt tips är voxengo r8brain, även gratismodellen är trevlig. Slutsatsen är att det är olika för oss alla, inte bara vilken utrustning vi har utan också vad vi föredrar. Som vanlig användare så spelar det nog inte nån större roll alls. Använd vad som känns bekvämast. Själv bränner jag ut det mesta som vanliga CD och då är 44.1 bekvämt och trevligt eftersom det inte behövs nån konvertering alls. Mitt ljudkort låter klart bra även på den frekvensen. Nästa steg uppåt för mig blir då 96, frekvenserna emellan är för mig mest besvärliga utan att ge nån större skillnad. 96 passar bra till DVD-audio och sånt som ändå ingen använder. DVD-filmer spelar ingen större roll, ljudet är väl ändå komprimerat precis som bilden? Skall du göra mp3-or av låtarna så spelar det ingen större roll vilken frekvens du har, ta det som du trivs bäst med, omvandlingen till mp3 ersätter då omvandlingen av frekvens. Men välj en så bra kodare som möjligt, alla är de olika och låter olika. Men som sagt, vi är alla olika. Gunnar

Det blir roligare om man tar det de säger som ett skämt. Det blir trevligare om man verkar som om man tar dem på allvar. Det finns ju ingen anledning att kriga -- älska knäppskallarna i stället. I andras ögon är säkert vi precis lika knäppa -- länge leve knäppskallarna!! Gunnar PS: jag gör såna där audiofilinspelningar av orkestrar och körer -- en stereomick, ingen bearbetning. En del av dem låter, hmm, nå, inte så bra. Andra låter bättre. Nån gång då och då låter det himmelskt. Största finessen är att det inte är så mycket att bära på. Med många mickar och bearbetning blir det alltid ett användbart resultat, även i svåra lokaler. Men massa att bära på.

Bra tips. Chris fick skalan lite fel dock. Utgår från att du har en standardtrumpet -- riktigt gamla instrument finns med andra grepp. C nerifrån och upp (klingande Bb) C - 0 C# -123 D - 13 D# - 23 E - 12 F -1 F# - 2 G 0 G# - 23 A - 12 Bb - 1 H - 2 C - 0 C# - 12 D - 1 D# -2 E - 0 F - 1 F# - 2 G - 0 Många av tonerna blir höga, det är därför man brukar ha en rörlig bygel på 3:e ventilen. Inte ovanligt med en på 1:a också - men allt detta är överkurs. Kul som kuriosa dock. Gunnar

Ta lektioner med en bra pedagog! Han/hon kan föreslå material som hjälper dig. En erfaren lärare ser direkt vad du behöver arbeta med och ger dig övningar som hjälper dig framåt. Gissar du själv i en bok kan du komma att öva på saker som ligger längre fram -- har du inte grunden så tillför dem övningarna inget. Man bör inte bygga hus på lösan grund. Kostar några hundralappar men är värt varje öre. Gunnar

Härligt med nya utmaningar! Själv har köpt en fagott och börjat. Tipset till alla som börjar på ett nytt instrument är att boka några lektioner med en professionell lärare. Det är så himla lätt att lära sig fel annars, och det först man då måste göra är att lära om det man redan lärt sig. Himla onödigt. Kolla via musikskolan eller om du känner någon musiker. Då får du också tips på någon bra övningsbok eller så, börjar med enkla saker och går vidare steg för steg efter vad nybörjare brukar ha svårt med. Det finns en finess med att lära sig grunderna ordentligt innan man ger sig på svårigheterna. Sen är det en kvart om dagen (varje dag) som gäller. Nu är jag inte specialist på trumpet, även om jag spelar det då och då. Alla blåsinstrument jag spelat på bygger dock på ungefär samma grunder -- luften. Det gäller att låta luften flöda, inte "knipa" ihop eller spänna sig. Det börjar förstås med att man andas in lagom mycket luft. Avslappnat överallt utom de muskler som skall arbeta. Några tips: - håll in kinderna -- inte blåsa ballong. - lägg munstycket ganska löst mot läpparna -- pressar du hårt så går du sönder rätt fort - puta med läpparna snarare än att dra ut mungiporna mot öronen. När läpparna blir trötta är ett vanligt "fel" att man gör "press and smile", inte så bra. - därefter är det musklerna i läpparna som styr vilken grundton du spelar på. Det är antagligen muskler du knappt vet om att du har, och ännu mindre har de styrka eller uthållighet -- därav träningen Med lite instruktion och träning bör du kunna spela de 5 första grundtonerna med bara läpparna: CGCEG. Den 7:e tonen är ett falsk Bb och den 8:e är ett C igen, men dit upp kommer du nog inte på ett tag. Vill du spela första i ett storband behövs det ytterligare lite toner. Långa toner och du blir trött i läpparna. Högre ton, fortare trött. Not: de vanligaste trumpeterna är stämda i Bb så när du spelar ett C så låter det Bb. Grundtonerna blir då: Bb F Bb D F Gunnar