wiik

För att förtydliga så är jag inte kommunist 🙂 Jag menar bara att alla inblandade bör få betalt för sin insats, från låtskrivare till PR och management. Ta en titt i valfritt skivkonvolut så hittar du gissningsvis massor av personal förutom artisten vars insats bidrar till att skivan finns till, och att du känner till att den finns till. Var är deras tårtbit? Detta är något många missar, och antar att hela "skivbolagets" tårtbit går rakt ner i fickan på chefen och aktieägarna. Med det sagt så tycker jag också fördelningen är skev, men framför allt oklar. Mer transparens önskas i likhet med artikelförfattaren. Bort med alla NDAs och under-bordet överenskommelser. Ett annat problem är majorbolagens delägarskap i Spotify, då detta blir en morot för dem att försämra sina egna avtal istället för tvärtom. Och om Spotify innehar en nära på monopolställning när de går IPO en vacker dag, då ligger vi kreatörer riktigt risigt till.

"Låtskrivare, vad är det? Riktiga artister skriver sina egna låtar. Artisten borde få 99% av intäkterna istället för de myglande skivbolagen!" Ungefär så där brukar diskussionen låta. Det många verkar missa i de här diskussionerna är att produkten man konsumerar i t.ex Spotify är en inspelning. Inte enbart en låt eller ett artistframförande. För att få fram en inspelning behövs oftast producent, studiotid, ev. musiker, mixning/mastering. Sådant kostar pengar och det är detta är den del av skivbolagens investering. Det andra är all marknadsföring som behövs för att skapa ett intresse för musiken. För att göra en förenklad kalkyl så brukar det i snitt ta en dag för en låt att skrivas, med tre personer i rummet. Att sedan göra en produktion tar lätt en vecka för en eller två producenter. Lägg därtill kostnad för studiotid, ev musiker och demosångare/sångerskor. Ibland behövs en manager för att passa in rätt låt till rätt artist, då vill denne också ha en slant. Artistens arbete begränsas ofta till själva sånginspelningen och ev. tiden det tar att öva in låten. Såvida inte artisten är låtskrivare och instrumentalist också dvs. Så om man inte värderar olika människors tid olika, så bör väl fördelningen vara någorlunda jämn över den tiden man lägger ner på att skapa produkten. Inklusive allt från låtskrivande via kabeldragning i studion till marknadsföring. Att värdera ner skivbolagets arbete är inte bättre än att värdera ner artistens eller låtskrivarens. Man bör istället arbeta för transparens och en rättvis fördelning per arbetad tid. Med det sagt tror jag också det är en skev fördelning åt skivbolagens fördel i dagsläget, vilket man så klart ska jobba för att rätta till. Men den är inte så skev som folk verkar tro. Det finns ju en anledning till att producenten, studioägaren, gitarristen, masteringsteknikern och konvolutdesignern inte har sin egen tårtbit i det där diagrammet...

Gipsskiva/gipsskivor om tanken bara är att förstärka isoleringen till rummet intill. För att dämpa upp ljudet / förbättra akustiken kan perforerad masonit vara bra för lägre frekvenser. För högre frekvenser, häfta dit tyg. Eller kanske bäst av allt, hålmasoniten först och sedan ett lager studioskum. Detta är dock det dyraste alternativet.

Eller som en folder stack? Den gör ju också samma sak, dvs man får en gruppfader utan några bussar/auxar eller möjlighet att lägga plugins. Plus att man får en gruppering i arrangefönstret också. Även funktionen att lägga automation på regioner fanns väl sedan innan, jag har iaf alltid haft inställt att automation ska följa regionerna. Detta kanske gäller de som jobbar med region-alias mm (vilket jag brukar undvika.

Rent spontant kan jag tro att det kan bli knepigt att ha ett liverum med (antar jag?) fyra stora glasskivor på samtliga väggar då det kan göra det svårt att dämpa upp rummet. Men det beror ju mkt på hur stort rummet är i övrigt osv. Eventuellt får man ha en mer "modulär" dämpning med diverse flyttbara dämpskivor i inspelningsrummet för att få till akustiken beroende på vilket kontrollrum som spelar in.

Jo det är viktigt att hålla isär rättigheterna för låt samt inspelning. Proddar du själv så är det din inspelning, men en annans låt behöver du fortfarande licens för att få sälja. Låtskrivaren får ju en slant för varje sålt ex, så det behöver registreras korrekt mm. Förvånansvärt många vet inte skillnaden på detta och blir upprörda av låga låtskrivar-royalties från Spotify mm, och visst de är låga, men en stor anledning till det är att majoriteten av det du betalar för på Spotify/iTunes är inspelningen, endast en liten del är "låten".

Folk har ofta dålig koll på rättigheter vad gäller karaoke-bakgrunder mm, så vanligt är att de bara tar en existerande från youtube/spotify och använder till sin egna cover, om det är på en lite lägre nivå vad gäller youtube-covers/livespelningar. Rättighetshavarna till inspelningarna ser ofta mellan fingrarna gällande detta, tills man kommer upp lite i nivå det blir aktuellt att börja sälja sina covers. Och ska man sälja sin cover, så måste man dessutom ha licens för själva låten - inte bara eventuell musikbakgrund. Det behövs egentligen även för att lägga upp sin youtube-cover, men här är det definitivt praxis att se mellan fingrarna från förlagens sida. Så frågan är vem du ska sälja till egentligen...

Att ljudisolera själva lägenheten är det ju knappast tal om i en hyresrätt, det enda du kan egentligen kan göra för att minska fortplantning av bas mm är att undvika hård kontakt mellan högtalarna och rummet. Däremot gör det större skillnad än man tror, även i isoleringssyfte, att dämpa upp rummet ordentligt. Det är ju inget som förbättrar isoleringen som sådan, men ljudet från dina högtalare kommer att koncentreras mer till att skickas till dina öron än att dåna runt i rummet. Förenklat lite samma princip som att det går att spela högt i hörlurar utan att störa grannen. Dock krävs det som sagt ganska rejäl dämpning för att göra någon större skillnad och man gör kanske bäst i att bygga något relativt modulärt som går att flytta vid behov...

Gällande FLAC/CD vs mp3 så är det bara att provlyssna hur mkt en mp3-komprimering påverkar ljudet. Själv har jag gjort detta test i en extremt välljudande miljö och vid 160kbps så hade jag stora problem att höra någon skillnad, vid 192kbps klarade ingen i rummet av det. Angående 24/192 vs 16/44.1 så kan 44.1kHz återge alla frekvenser tillgängliga för den mänskliga hörseln, punkt. 192kHz återger inte hörbar information med "högre upplösning" eller något sådant, det enda det tillför är information i ultraljudsområdet. 24 bitar kan återge en högre brusfri dynamik än 16 bitar, men den inspelning som har sådan dynamik att detta blir applicerbart skulle nog de allra flesta tycka var onormalt dynamisk, dvs tysta partier är för tysta. Vanliga poplåtar, även "hifi-musik", har långt ifrån sådan dynamik. Normalt sett behöver man vänta på ett extremt tyst parti och kontra med att höja volymen för att ens kunna ana bruset/kvantiseringsdistorsionen som tillförs av 16-bitskodning. Det om det och det innebär inte det att Pono inte ger bra ljud, det kan som sagt vara bra hörlursförstärkare mm. Men jag undrar om skillnaden verkligen är så stor, mig veterligen är det relativt hyggliga hörlursutgångar på en vanlig iPhone också. En sak är dock säker och det är att den trekantiga formen inte går ner särskilt bra i någon ficka...

Du har rätt. Jag kanske borde tillägga att jag brukar mixa olika delar av låten "separat" så att säga, dvs versen får sin bus (med ev. buskompressor), refrängen får sin osv. Sedan trimmar man in dem var för sig. Min upplevelse av Vocalign är att den inte förstör bredden. Dock är den lite opålitlig, så man får kolla igenom allt efter att den varit där och jobbat. På samma sätt som en inspelning körd genom vocalign kan behöva ytterligare korrigering för att inte "flamma", så kan även helt oprocesserade tagningar vara "snortajta" ifall sångaren/sångerskan sjöng dem så. Det är väldigt olika från fall till fall.

Pratar ni inte om olika saker nu? Sångharmonier vs ackord? De är ju relaterade men två helt olika saker.

Vet inte var jag sagt att något är magiskt? Och självklart kan man automatisera istället eller tillsammans med att använda busskompressor. Skillnaden är att det är mindre jobb med en busskompressor, särskilt över små tidsförlopp. Detta var dock inte det viktiga, utan att oavsett vilken metod man väljer se till att volymen ligger på en jämn nivå.

För att förtydliga så menar jag att försöka hålla hela sångpaketet på samma volymnivå över tid, även när extra dubbar/stämmor kickar in. Detta kan man lösa med en busskompressor.

Försök även jobba dynamiskt med antalet dubbar och stämmor, så man "trycker till" vissa punchlines med extra bredd och tjocklek (mängd dubbar/stämmor). Har man maxat allt i refrängerna kan man trycka till extra med hockeykörer och/eller superuppdubbade skrik. Undvik samtidigt dB-mässig dynamik genom att t.ex skicka allt till en buskompressor som trycker tillbaka volymen. Lyssna även mycket på acapellor och lär: http://www.youtube.com/channel/UCYfsvlEBpYZSTv_xnM-S27A

Ett tips kan vara att L-R dubbning inte behöver betyda 100%. Bara att peta ut dubbarna ett par cent åt vardera hållet gör stor skillnad. Jobba med hela bredden och inte bara noll eller max. Många mixar idag har vokalerna breda, men lämnar ändå plats åt sidorna åt instrumentala panoreringseffekter. Jag brukar jobba med detta och se till att inget L-R par ligger på samma ställe i stereobredden, utan man låter allt ha sin egen plats och lägger kanske lead-dubbarna längst ut och stämmor mer mot mitten.

Det är ett vanligt missförstånd att alla som har tillräckliga ekonomiska medel för att köpa utrustning automatiskt kan producera. Snarare har alla möjligheten att lära sig, om man är villig att lägga många år på tragglande för att bättra på sitt hantverk. Samtidigt minskar uppskattningen för välgjorda proddar/mixar i och med att fler halvdana garderobsinspelningar lyckats bli hits på andra meriter än den produktionsmässiga kvaliteten. "Tratten" för populärmusik tycks dock vara lika liten nu som innan, dvs mängden låtar som blir populära per tidsenhet. Dock är det fler som försöker pressa sig in och bli en av dem, samtidigt som pengarna är mindre för dem som lyckas. Jag tror på en ljusning den dagen vi får verkligt effektiva system för att föreslå nya låtar för en konsument, verktyg som inte är styrda av kommersiella intressen. Om det nu någonsin blir verklighet.

Största "felet" med denna tycker jag verkar vara lösningen med grafikkorten. Är de utbytbara? Om ryktet stämmer att det är FirePro W9000 kort som sitter i den så kommer datorn bli hutlöst dyr, helt i onödan för oss som inte jobbar med grafik. Det optimala, om än kanske lite önsketänkande, hade ju varit om köparen kunde välja mellan två CPU-kort eller två grafikkort, och även välja ett billigare grafikkort om man vill. Som den ser ut nu verkar den enbart vara skräddarsydd för de som jobbar på Pixar. Sen är det ju kanon att de ligger i framkanten med teknologi, thunderbolt är ju på pappret en bättre och framför allt smidigare uppfinning än PCIe. Men de bör erbjuda stöd för PCIe också via ett eget chassi och inte hänvisa till tredjeparts (även här snuskigt dyra) expansionschassis.

Måste du ha en dator just nu så köp en begagnad! De "nya" som finns till försäljning är över 2 år gamla i arkitekturen, dock till samma pris som när de var fräscha. Det går halvt bekräftade rykten att det skall dyka upp en ny MP i år men inget är ju säkert...

Enklast är att bara markera området med cycle och sedan dra och släppa cycle-sektionen ner i arrange fönstret. Vips så skapas en marker för det området. För att namnge den måste du dock gå in i Global Tracks som beskrivet ovan. Eller göra en keycommand för det.

Hmm. Editeringsgrejen verkar ju väldigt smidig. Men man frågar sig hur bra det funkar när mjukvara som ProTools, som är designad för att kontrolleras med mus plötsligt får ett touch-interface från tredje part. Det finns ju andra anledningar än pengar att t.ex iOS är annorlunda än Mac OS. Om jag hade designat detta hade jag haft den stora displayen för editering, sedan ett helt bräde med fysiska reglar under, men där mute/solo samt ikonväljaren sker på skärmen. Sedan ett interface där man, vid sidan av hårdvarufaders även har 1 st hårdvarukontroll för varje typ av kontrollparameter som förekommer i ett DAW, t.ex rund pot, horisontell fader, vertikal fader, jogwheel & joystick, kanske även en numpad. Sedan rör man bara vid den parameter man vill ändra med vänsterhanden och justerar den med en hårdvaruratt/reglage med högerhanden. Dvs lite som Assignable Knob funktionen på Euphonix MC Transport om någon använder den. Detta p.ga att det av någon anledning aldrig känns helt klockrent att styra parametrar med en touchscreen, iaf enligt mig. Sen var det ju det där med ergonomin...känns som vinkeln på skärmen är rätt galen om man inte ska bli trött i armarna...men de borde ju undersökt saken känns det som.

I princip alla DAWs jobbar med 32-bitars upplösning eller mer internt vilket gör det du nämner till ett icke-problem. Sedan är väl nackdelen med att köra allt analogt (förutom allt brus som tillkommer) att total recall är svårt, dyrt, och i vissa fall omöjligt. Stora bord går ju att få med automation (dyrt) men med alla outboards och patchningar blir det knepigare. Men det är klart, om alla kunder är nöjda direkt med förstamixen så behövs det kanske inte? 🙂

Vi kör fortfarande på en Tascam US2400 controller i studion. Den är (var) nog det billigaste sättet att få 24 motoriserade faders, jogwheel, surround panner och lite annat smått och gott. Du kan säkert hitta en beggad för en billig peng. Enda problemet är att den inte har displayer för kanalerna så arbetssättet blir lite att man ändå bara använder 1-3 faders åt gången =) Det går bra att t.ex ratta EQs i Logic med den också. Sedan har jag kompletterat med en Behringer BCR2000 som jag mappat upp ett gäng vanliga pluggar som SSL-strip, 1176/LA2A kloner mm. Funkar bra. Det man egentligen vill ha, dvs hårdvarukontroll över allt man gör i DAW:en på ett smidigt sätt finns i princip inte att köpa. Det närmaste jag sett är AVID System 5 där man kan koppla på flera faderbanks samt ställa in och spara vilka av pluggarnas parametrar som skall dyka upp på bordet. Verkar ju riktigt nice men prislappen ligger på en miljon. Ett vanligt problem är ju att tillverkaren av en kontrollyta skryter över att man kan ratta ALLA pluggparametrar, detta kan man t.ex till och med i min Axiom Pro keyboard, problemet är att 195 pluggparametrar med kryptiska, förkortade namn utspridda över 50 banker knappast kommer att snabba upp arbetsflödet, snarare tvärtom. En kontrollyta som Avid/Euphonix Artist modellerna kan vara en bra kompromiss, så länge gränssnittet gör att du enkelt kan komma åt alla dina kanaler så måste man faktiskt inte ha 24 fysiska faders. Visst ser det ballt ut men du har ju ändå inte 24 fingrar.

Haha 😄 Som Fredrik skriver så finns det vissa regler kring detta, och förlagsprocent ligger som praxis vid 33%. Dock så kan det se annorlunda ut, särskilt om man är helt oetablerad låtskrivare och behöver hjälp för att sätta låten, dvs se till att artisten spelar in och ger ut den. Om du själv ombesörjt detta bör du vara stenhård och inte ge bort mer än 33% (som sagt är det en större artist kan man ofta förhandla ned den), men behöver du hjälp med den biten får du nog vara beredd på att ge ifrån dig mer, ibland betydligt mer. Ofta ser man hitlåtar som är skrivna av 8 pers eller mer varav flera är mer eller mindre kända hitmakare, men några namn är helt okända. Ta dig en funderare på hur detta har gått till. Sitter de verkligen 8 pers och bollar idéer och skriver en låt? Nej...ofta är det så att det två "okända" personerna som faktiskt skrivit låten och ofta även producerat, medan de kända namnen fått höra låten och via kontakter sett till att den hamnat rätt, samt i vissa fall ändrat i låten eller produktionen, men många gånger enbart varit A&R. Dock är deras villkor att även vara med som låtskrivare då det är här pengarna landar, utifall att låten slår. Som oetablerad låtskrivare bör man då fundera på utifall man vill ha en mindre procent av en hel massa pengar, eller sina "berättigade" 66% av en kanske betydligt mindre summa. När ens demos åker runt bland branschfolk är det inte sällan man får höra "är det många namn på den här låten?" och den frågan kommer av en anledning.

Den mest klassiska hemmabio-audiofil-nörd filmen är väl annars Fifth Element. Ja, minus Chris Tucker då...

Möjligheten att skicka ut pluggarnas grafiska interface till en iPad för touch-kontroll. Det hade varit nice, och kanske inte helt osannolikt? Dvs ungefär som iPad-appen v-control och v-window, med skillnaden att det fungerar.