Signia

1 Så jävla torrt så jag måste köra de-crackler efteråt. Av ovan nämnda skäl^^. Inte en chans att man köper för-komprimering. 2. Beror på vem vi talar om, och hur "lik" den ska vara. Oftast tränar man in ett sätt att sjunga, ett sätt att känna/tänka som man kan upprepa lätt i nästa tagning (som görs direkt efteråt, för att inte loosa den feelingen). Sjunger till första tagningen alltså. I ett fåtal fall går det även att sjunga utan att lyssna på tidigare tagningar, men beroende på sångare så kan rytmiken bli lite otajt, och det är jag allergisk mot. Det får gärna vara minimal variation i tonhöjd och vibrato och sånt, men inte så mycket i rytmik eller frasering. Inte om vi talar om "dubb" alltså dubbling. Ska det va hockey-kör, då är det bara brassa på och skita i allt. 3 Är noga med att se till att den sång som hamnar 'på band' blir den bästa för sången. Det är inte inspelningsupplevelsen som är det viktiga. Anpassar sättet efter hur det är. Är det en metal-låt kan jag sänka ner medhörningen så sångaren får vråla testiklarna av sig för att höra sig själv. Det blir fett nice. Är det en ömsint stråk-låt så kan jag höja sången rejält för att få rösten smekande och lugn. Försöker undvika behovet att ta av ena hörluren om jag kan. Ställer in medhörningen på sången så den får nästan samma volym-proportioner som bakgrundsmusiken, baserat på hur sångaren sjunger.

Några gånger har man träffat på musiker som inte är så van vid inspelning, och märker att klicket stör dom. Då kan man flytta klicket 5ms framåt eller bakåt så förändras deras spel, eller förändrar medhörningen vid en visst ställe i låten. Det där tycker jag är oerhört framträdande just med sång. Sångare brukar vilja sjunga så att dom hör sin röst rätt i förhållande till musiken, i motsats till att sjunga så att rösten blir rätt på inspelningen. T.ex. om sångaren ska dra på, i slutet av en fras, så brukar sångaren dra på i samma mängd som den musik h*n hör i lurarna. Dom vill inte dra på fullt ut, för då hör dom sig själv mycket mer än bakgrundsmusiken. Det låter/känns fel, sjukt liksom, känslomässigt. Om balansen mellan musiken och rösten i medhörningen är så att rösten hörs mycket mer än musiken, då brukar sångaren sjunga för lågt, rösten blir klen då den kan behöva vara stark och raspig. Och vice versa. Eftersom mikrofonen lyssnar en decimeter från munnen så upplever man sångens fulla dynamiska register i lurarna. Jävligt mycket register, onaturligt mycket, medan musiken oftast är väldigt jämn i volym. Så en mjuk kompressor på sångens medhörning kan hjälpa rätt mycket. Men man får ställa den jävligt noga, för varje sång, så den inte stjälper sångaren snarare än hjälper. Kanske kan vara nåt att prova 🙂

Den sk. omixade versionen är så mycket bättre så det finns knappt jämförelse, tycker jag. I jämförelse låter mixade litet, smalt, dovt och all bredd och djup är borta, låter nästan mono. Utom beatet, som är så stort så allt annat känns som det ligger dolt bakom beatet liksom. Enda möjliga fördelen är att vissa nivåer är lite jämnare. Det är inte "mixning" ens, tyvärr. 🙁 Men det kanske kan va en signal om ungefär vilket ljudlandskap och feeling i mixen den andra killen gillar och vill ha det i. Alltså att hans "mix" inte må va perfekt enligt honom ens, men en väldigt enkel demonstration av den feeling han önskade den var i. Tala med han om det. Eller så är det inte alls så ... 😛

99,5% av alla MIDI-filer ute på nätet är ap-dåliga, oavsett vad det gäller. Går ofta både fortare och ger bättre resultat att göra det själv. Standard är att filen har GM bank-, program-, effekt-, volym-, pan- och andra kommandon inlagda. Filtrerar man inte bort dom först (manuellt) så sjabblar dom ofta till ens ljudinställningar så pass att man får starta om för att nollställa. Måste ju ha fullt GM kompatibel mjukvara för att använda detta. Och även om det funkar så låter det sällan bra ändå 😛

Låter som en sub-kick på bastrumman (bastrummorna). Ett mörkt dunder som har betydligt längre utklingning än själva attacken. Den "subben" klingar 35-40% till höger i ljudbilden jämfört med kickens attack som ligger närmare mitten men drar sig aningen åt höger. Dessutom "känns" subben lite på samma sätt som ett reverb kan kännas. Det karvar ut ett rum för kicken som ligger "utanpå" basen och de andra låta instrumenten. Men ... utan den botten kan kicken bli lite platt. Testa att centrera och få ner utklingningen på det lite. Det är den detalj som mina ögon hänger upp sig på i första hand. (Om du inte kör med separat sub-ljud så är det nog botten i kicken - boom-et - som klingar ut lite länge, och till höger). Nice work

Ouch, vilken glädjedödare man är ibland. 🤪 Men I know the feeling. En mixer är rena ögongodiset, väcker såå mycket idéer, känslor och scenarion. Eller så går man över till analoga modellen: skaffar en 48 kanals digital-bandare á la Radar, Roland R-1000, Tascam X-48 eller JoeCoe Blackbox, och sen kör mixer utöver det. Reverb kan man köra ifrån en separat dator med många in/outputs, men lite outboards behövs nog. Kontrollytor med nästan helt analog utformning som kan komma åt "allt" i Cubase finns iofs redan: Euphonix System 5-MC m.fl. Fast ja, det kostar nog lika mycket som en begagnad SSL/Neve inkl underhåll ... 🙁

Det beror nog på hur du jobbar nu, i detalj. Vi vet inte det 🙂 Några nackdelar som håller mig borta från mixer är .. du får köra alla post-fader effekter antingen med mixerns inbyggda effekter, eller externa burkar. Då talar vi reverb, chorus, delay, flanger/phasr, side-chaining osv. Du måste välja om du vill köra brytjacks-effekter i dator eller köpa hårdvara där med. Du förlorar total recall möjligheten. Du kommer nog tvingas till mer organiserat tänkande; t.ex. om en kanal inte låter nåt, är det på grund av att en annan kanal är solad i datorn? eller på mixern? eller både och? Mjukvaran innehåller ju en mixer i sig, och den kan man inte koppla bort. Så om du ska spela in måste du rutta signalen rätt både i hårdvaru-mixern och sen i programmets mixning med. Samma sak med utgångar. Du får fundera ...

Om man inte har behov av komplicerad ruttning av signalen till inspelningsmediet i kombination med lyssning (t.ex. om flera musiker inkl trumset spelar in samtidigt), då brukar livebord räcka rätt bra.

Såhär ser forumet ut för mig varje dag, i Chrome + adblock o admunch. Reklamen till höger går inte bort, men det är typ den enda som är kvar. Men som ja skrev i andra tråden så får reklamblockeringen jobba rejält på studioforum, mycket mer än nån annan sajt jag stött på.

Nejdå. Moralen är densamma. Den som får sin bil stulen får ju ut försäkringen så h*n förlorar inget heller. Bara ta bilen, så sparar man sina egna pengar. Med betald mjukvara får du dessutom oftast rätt till support, rätt till framtida uppdateringar, kraftiga rabatter på betal-uppdateringar, samt medlemskap i tillverkarens forum på köpet. Man slipper säkert den konstanta huvudvärken att hemlighålla och "tala runt" det faktum att man kör olagligt. Plus du slipper oron att bli avslöjad för dina arbetskollegor eller för myndigheter. Waves gjorde förut internationella raider med påtvingade hembesök i studios för att se om där fanns crackade Waves produkter. Det sägs vara problematiskt att köra flera produkter från samma tillverkare där vissa av produkterna är crackade, eftersom cracken slår ut legitimerande funktioner för dom legala mjukvarorna så att dom inte funkar längre. Vidare så är det långt ifrån alla mjukvaror som finns att tanka ner som crackade, i synnerhet nu med så mycket bättre kopieringsskydd som syncrosoft m.fl. Mjukvaran kan kräva hårdvarustöd med, och det finns säkert mycket mjukvaror som aldrig dyker upp som crackade trots att dom är både populära och har dåligt kopieringsskydd. Och även om det finns, så är det inte alla som är så haj på hur man får tag i sån mjukvara. Är inte bevandrad i den världen, för man ägnar sig inte åt sånt annars. Så, så himla dumt är det inte att köpa begagnad mjukvara.

Varför köpa en begagnad bil när man kan sno en gratis ganska lätt? Polisen lägger inte ner alltför mycket utredning på sånt heller. Lätt som en plätt. (ironi).

Finns många man kan köra med, men som sagt^ om ekonomin tillåter. De stora tre är ju Neve, SSL och API, samt AMS (affilierade med Neve). Annars finns även Trident, Harrison, MCI m.fl. Man använder helt enkelt ett ljudkort till datorn, med många in/ut gångar. Lika många som mixern behöver. I dagsläget kan man kolla på MADI t.ex som tillåter minst 64 in/utgångar. Så kopplar man sladdar mellan ljudkortet till mixern. That's it. Glöm bara inte att du kan inte köra post-fader effekter (reverb och sånt) i datorn. Dom får man köra utanför datorn, efter mixern. Några kapabla mixrar som är vanliga under billigare pris är märken som Soundcraft, Amek, D&R och Toft, samt Sonys digitala DMX-R100. Även Trident är kända som någorlunda billiga.

Menar du youtube-klipp? Ladda upp en filmsnutt på Youtube. Sen skriver du in länken till ditt youtube-klipp här, direkt i inlägget. Forumet sköter resten automatiskt.

🙂 ^^ Trist nog blir man aldrig nöjd. Ens uppfattning/upplevelse för detaljer och behov utvecklas alltid snabbare än ens förmåga att kontrollera det man hör/upplever. Spelar ingen roll om det är musik, konst eller sport man tränar. Paradoxalt nog blir man mer missnöjd med sin förmåga ju bättre man faktiskt blir. Ens inre ribba höjs alltid snabbare än förmågan hinner med. God konst är aldrig fullbordad, bara lämnad .. som det heter. Tror det var brittisk forskning som visat att lycka behöver låga förväntningar för att uppstå bäst. Man kommer aldrig någonsin upp ovanför nån slags tröskel, att strävandet är nån slags resa där man en dag ska typ 'nå fram', till landet av mjölk och honung, nån nivå eller destination där samma arbete helt plötsligt skulle bli mer lättare och bara börja flyta på av sig själv. Så blir det aldrig. I samma stund man slutar sträva efter mer, slutar att ivrigt anstränga sig efter det man inte förstår eller kan, så sjunker ens framsteg och blir till en recession väldigt fort. Så se det som ett gott tecken, Terror, ju mer frustrerad du känner dig, desto bättre har du nog blivit, utan att du kanske märkt det 😎 Edit: lyssnade på mixen först nu.Förutom att det låter bra, så tycker ja det finns några egenskaper i mixen som en del andra kan tycka låter "amatörigt" om sina arbeten. I dom fallen tycker jag det brukar vara att man har inte nog med skit, flott, hängmatta-EQ och överdrifter ljudet. Man har varit ljudtekniskt ortodox, det låter rent, snyggt, litet och lite torrt osv. Prova tänk mer som nån epa-traktor gök som vräker på bas och diskant på bilstereon, fett med volym och 'larger than life', och lägg in 'för mycket' korta ljusa "smaskiga" reverb. Då brukar man få till mer av det som kallas för "proffsljud". Lyssna på låg volym, och ratta så att det trycker rejält, känns "in your fuckin' face!" ändå. Var inte feg med reglagen. Ha kul!

Nää .. såhär kan du inte hålla på. Det går inte. De ä bara ge upp, och hissa upp guran i brösthöjd!! Basta! 😉

Att ta det till 'the next step' - i min värld - blir att börja analysera dig själv, titta närmare på varför du gör som du gör. Vad som ligger till grund för ditt tänk ang olika detaljer, och vilka alternativ till det som finns.Oftare blir det lättare om man har en klar bild av hur man vill det ska låta, och jämför den bilden med hur det låter nu. Sen går man in i mixen och tittar på varför det låter som det gör nu och vilka komponenter i mixen som är 'ansvariga' för dom delar som inte låter som man vill. Man ser efter varför det låter som det gör helt enkelt. En mix är ju summan av alla enskilda detaljer. skapar man bättre känsla av kontroll över detaljerna, så kommer helheten lösa sig nästan per automatik. Titta på dig själv, titta på varför du tänker som du gör, varför du gör som du gör, och hitta alternativ till det. Fråga andra t.ex. om hur dom tänker och gör ang specifika detaljer. En del tänker att 'bra reverb behöver skapas lite som akustiken i ett verkligt rum', och grottar ner sig i impulser och proportioner m.m. och tycker sen att alla andra får till reverb så jäkla mycket snyggare. Man fattar inte hur dom bär sig åt? Sen får man svaret: man bara tar nån sjyst reverb-tail och kranar det tills det passar och låter bra. Grottar inte ner sig i massa pseudo-tekniska principer. "Shit, ja har inte ens tänkt på att jag tänker som jag gör om reverb" brukar svaret kunna bli. 🙂

SvD skriver idag att flera skivbolag - bl.a. svenska Universal - visar tydliga ökningar i intäkter från musik som söljs över nätet. Universal ökade med nästan 4 ggr jämfört med ifjol. Det är ett sällsynt fenomen idag då musikbranschen globalt dykt med 85-90% pga piratkopieringen. Nu börjar man se små tecken på trendförändringar. http://www.svd.se/naringsliv/streaming-bakom-musikbranschens-aterfodelse_3797206.svd

Bara för att ge en bild av proportionen reklam här: Min adblocker visar mig hur många reklam-element den blockerat på den sida jag ser i browsern för närvarande. Några av dom mest reklamtäta sidorna är ju kvällstidningarnas sidor, och där blockas mellan 6-10 element för mig. Det är lite olika för varje gång man besöker (eller laddar om) sidan. Kollade även in på några förhatliga 'undergroundsidor' som piratebay, som drar ur 3 blockeringar, en annan pirat-sida som krävde 7 blockeringar, och en random samvetslös 'sunk-sida med erotiskt innehåll' behövde 7-8 st blockeringar med. Studioforum-sidan (framsidan i alla fall) avkräver 27-33 st blockeringar från min ad-blocker. Kan alltså tyda på ca 4ggr så mycket reklam som t.ex. kvällstidningssidorna. Å andra sidan så kan reklam här bestå av annan visningsteknik som får ad-blockern att jobba hårdare. Oavsett vilket, så ger det ett perspektiv som onekligen ger bra stöd för kritiken.

Ja kom igen du också nu! 😉

Jaså, din smygtankare 😄Men oj, ojoj, det där var ingen nådig ribba du lagt upp. Såntdär skulle man ha ett konstant ljud, typ brus att lyssna på. Blir ohyggligt svårt att höra nu, om ett bastrumslag eller ett hi-hat slag är lite svagare eller dovare, eller en bas-ton aningen starkare, så vet man ju inte om det är musiker-variation eller byte av AD. Ska se om jag kan höra nåt .. lär väl göra en fullkomlig twat av mig själv 😛 Edit: Gissar du skiftar på 0:10, 0:16, 0:32, 0:44, 0:52, 1:12 och 1:20? Det är 7, så om även originalet tagits med .. då är det nån skiftning som i alla fall inte jag hör :/ Nån överraskning märker jag inte heller. Vilket AD som är vilket .. fan vet. Kan sista kanske möjligen va Apogeen..? Känns aningen mer arg i övre mellanregistret. Tydligaste skiftet känns i alla fall som det som ligger mellan 10-16 sek. Mer fett liksom. Men ja ... va snäll nu 😉

Tycker det märks att du vill tillföra mycket i folks uppfattning och upplevelse. Jag måste nog hålla med Claes på den punkten^, en betydligt mer framkomlig väg om du visar hur du menar, istället för att underkänna det som inte stämmer med vad du vill förmedla. Folk blir mest irriterade då, och biter tillbaka istället.

slentrian-runkar-jazz? 😄 Vart tvungen att lyssna själv. Känner mest att .. om du beskriver gitarren till höger som "ostämd som fan", då använder du i så fall en betydligt lägre ribba än folk i allmänhet använder sig av. Det måste du nog tänka på. Det är inget mina öron hakar upp sig på i nån betydande utsträckning i alla fall. För mig låter det snarare som melodi-basen är på jäsken till att vara låg, snarare än hög, och att gitarren är stämd men kompgitarristen spelar med lite slapp strängkontroll, lite ryggradslöst och laid back. Och även jag känner lite skillnad mellan dom olika interfacen. Sen om det beror på sladdar eller gud vet vad .. ingen aning. Originalet ska vara direkt-streamat från CD, men filen är 24 bit och fler än 16 bits används i den.. Var så längesen den där gjordes så, kommer inte ihåg alla detaljerna. Håller på Joachime ovan också^^. Att söka efter "det bästa interfacet med bästa ADDAn", det kan bli lite som att söka efter 'den perfekta micken' eller 'det perfekta rummet'. Det finns ju inget sånt, finns ingen enskild mick som funkar bäst till allt t.ex. Visst, man kan ha 10 dyra mickar att byta mellan beroende på ljudkälla, om man har råd, men inte ens de vidrigast petiga jag hört talas om kör med 10 dyra interface och väljer interface beroende på ljudkälla.

Martin, det krävs inte så mycket kontakter och samarbeten för att slänga ihop någorlunda exakta jämförande tester mellan AD/DA-omvandlare. Även dyra såna. Här är ett sånt, från .. ja .. ett antal år sen. (ligger kvar tills söndag). Bedöm själv hur stor skillnaden mellan olika AD kan vara. Nja, då rör det ju sig oftare om inbillad självsäkerhet, nån som inte verifierat sig själv knappt nån gång ens. Diagnoser ställs ofta med Audiologer inblandade. Eller, som ibland händer, så lägger någon ut ett manipulerat blind-test på ett forum, som lurar folk att tro att det är en sak när det är en annan. Då menar folk att man avslöjat en bluffare med. Det är mycket lättare att ro hem anklagelsen mot test-personen som inbillning, än det är för testpersonen att ro hem anklagelsen om att testet skulle vara manipulerat. Sånt händer nog ibland, i synnerhet när prestige finns med i bilden. Eller så anklagas testet för att vara dåligt utfört, trots att man själv inte kan verifiera det. Brukar bli lite cirkus ibland.

Finns folk som har hypersensitivtet, eller hyperakusi. Man brukar vara mer självmedveten då, och noterar betydligt fler detaljer i upplevelser. Lite som den radar jag fick hantera på en flygplats när jag pryade där som 13-åring. Man kunde ställa in känsligheten på den, så den kunde se "längre bort". Ju högre känslighet man ställde in, desto längre bort och fler detaljer såg den, men desto fler falska radar-ekon fick man in på samma gång. Ställde man in den på att se bara ett kort avstånd så vart det mer klart på skärmen, på bekostnad att man inte hade överblick. Brukar vara samma när man har mycket hög känslighet för upplevelser. Man ser 'längre bort': Man noterar mer information, och nås då även av inblandade falska intryck som är så subtila att det kan va trixigt att avgöra om det man upplever är en villfarelse eller om det är mer definitivt. Lite som om man har ett pappersbruk nån mil bort; svårt att se säker skillnad på moln som kommit med vädret och utsläpp från industrin. Ibland har man helt rätt, ibland fel. Det enda man vet säkert är att man upplever något; ibland något annat än vad som hålls för sant av folk i allmänhet. Man känner sig ambivalent ibland. Men man dras till att vilja avgöra. Man utmanas av det. Odlar 'för stort' självförtroende ang sin förmåga. Och man blir ibland så otroligt frustrerad på sin omgivning, som inte upplever samma, eller sååå självsäkert avvisar en som om man babblande i psykos-dimma. Man kan få lite hämndbegär då, och går ibland an på folk för att försöka få 'de som inte fattar' att verkligen förstå - eller åtminstone inte vara så kaxiga. Det lyckas i princip aldrig. Det är som att klaga på någon för att denne inte upplever något på samma sätt som en själv. Trots allt så är vi alla ensamma om vår egna upplevelse.

200,000 för att få ordning på ett beggat SSL? Nää, inte 200,000 väl? Det låter ju sinnesjukt mycket. 50 papp hade låtit jävligt mycket för mig. Men 200?Inte för man har nån koll, men det låter ju ... ja ..