Johnny Boi

Jag har bara gjort det två gånger, fast i samma uppdrag. Skulle komponera en jingel till menyn på en marknadsförings-DVD samt bakgrundsmusik till ett annat avsnitt på DVD:n. Jingeln gjorde jag först, och den blev jag nöjd med både musik-mässigt och att jag lyckades få till det sound och den "genre" som kunden önskade. När jag gjorde bakgrundsmusik-jingeln var jag helt sjukt nöjd med mitt förslag, tycket det svängde nåt så vansinnigt och blev sketsnyggt. Så kom kunden med massa ändringar jag skulle göra, så när kunden till slut var nöjd tycket jag det lät kasst...fast det var ju i den genre det skulle vara. Så mitt svar på din fråga, med min minimala erfarenhet, är nej. Intressant! Ända tills för något år sedan har jag tänkt så, att "om jag tvingar mig själv att skriva något som ska låta si eller så, då kommer det inte bli lika bra som om jag skulle komma på en musikalisk idé och sedan utforma den till den genre som jag tror att just den idén skulle passa bäst i". Men till ovan nämnt reklamjobb vart jag ju tvungen att få det att låta på ett visst sätt. Och det gick! Jag planerade in en eftermiddag vi den flygel och sa till mig själv att jag går inte härifrån innan jag har tre idéer som jag tycker är bra och som håller - och är i den genren kunden ville. Kändes konstigt men det gick bra som sagt! Men efter kundens demolering av min andra jingel hade jag inte lika mycket lust att göra liknande jobb - jag vill ju vara nöjd med mina alster på alla sätt... 🙂 Förstår hur du tänker, typ fem femton-åriga killar som har bestämt sig för att bilda post-hardcore-band för att det är det fräckaste de vet, och så skriver de som de tror att det ska låta - utan att ha någon substans i själva kompositionerna. Eller för den delen de som är låtskrivare till yrket, men som inte har lust/tid/möjlighet att skriva något nyskapande och musikaliskt intressant utan bara tar till de vanliga knepen för "en hit". Kan man kanske knyta an ditt resonemang till det gamla "en bra låt ska låta lika bra med bara sång och piano/gitarr"? Då kommer vi ju i så fall till en intressant diskussion också: håller de låtar som skrivs på piano/gitarr/liknande för att sedan arrangeras och ljudläggas högre kvalité än de låtar där hela ljudbilden och soundet sätts från början, t.ex. låtar som växer ur synt-idéer/beat? Vi kanske ska begränsa oss till "skitmusik vi får stå ut med på radion dygnet runt" då kanske. 😉

Ja, jag kan fortsätta i mer än tre ackord eller två sekunder melodi tror jag. Lyssnar liksom efter, vilket ackord som nästa del skulle kunna börja på o.s.v. Jag har ju hela låtar som hittills bara är två-händigt piano rakt igenom, vissa delar komp vissa riff. De skulle nog gå att förvandla till ett par olika genrer. Låt nummer två på mitt electrobands platta (länken i min signatur), "Let's Joe", är skriven på piano. Ackorden till A-delen kom jag på först, sedan basgången och sedan ackord till B-delen (mellanspelet som börjar med bara fyrkants-ackord). Det kunde mycket väl blivit en rock-låt, men jag tyckte att vi saknade en "rockig" bitpop-låt på plattan, så den blev till bitpop istället!

Nu är det inte så ofta som just jag "sätter mig ner och börjar skriva" något, det kommer ofta när jag inte är beredd på det. Man spelar fel och upptäcker att det lät skitsnyggt. Eller som jag nämnde ovan, man testar nya ljud och bara plinkar lite, och så kommer man till något fräckt ljud samtidigt som man råkar spela något riff/annat som passar med just det ljudet. Min pad-idé jag nämnde ovan har nu blivit till min första lounge/house/kanjuingetomdessagenres. Har ingen som helst erfarenhet där, men jag hörde från början att det skulle passa med en viss sorts beat (som jag aldrig gjort själv). Nu när jag plockat fram alla pop/rocklåtar som jag skrivit på pianot för en sådär fem-tio år sedan så har jag ingen aning om hur de kommer att låta. Fast det kanske inte räknas, vet ju ändå att det kommer bli inom pop/rock-sfären... 🙂 Men jag får lite samma känsla där: jag vet inte riktigt om det ska vara en ösig eller lugn låt, man trevar sig fram och testar en distgitarr hit eller ett stråkarr dit. Fast jag tänker att det är svårt att arra förutsättningslöst... Precis när melodin/ackorden/vaddetnuär kommer till, då är det ju bara ett ensamstående musikaliskt element, som borde kunna bli till ett element i nästan vilken genre som helst. Men så fort du hittat rätt sound för originalelementet så har du ju vissa förutsättningar, du har begränsat dig till viss del. T.ex. "Den här pianoslingan lät asbra med ett Big Trance Lead-syntljud". Då kan du utesluta folkmusik liksom. Det är ju ett aktivt val, till skillnad från slingan själv som kanske då "bara blev". Och ju längre du rör dig i arret, desto mindre blir paletten. Slingan kan ju ha kvar trance-ljudet, men ändå passa som krydda/fräckt element i en rock-låt. Men lägger du till en dans-kagge på varje fjärdedel är du ytterligare begränsad. Jag har upplevt annorlunda! Någon gång har jag faktiskt satt mig ner, tänkt "Nu ska jag skapa något", tittat en stund på tangenterna, och bara börjat spela något. Tyvärr är det ingen av mina låtar som nått arrangemangsstadiet som kommit till på detta sätt, men det känns ändå som att idéerna jag fått på det sättet skulle kunna bli nästan vad som helst - med rätt energi (t.ex. tror jag inte att en "lugn" idé kan bli en death metal-dänga...de har väl inte ballader? 😉). I alla fall tycker jag att det är väldigt spännande att bara sätta sig så, framför pianot och se tangenterna som ett blankt papper. Att alltid tvinga sig själv till nya saker är jätteviktigt tycker jag, jag tror nästan det sitter automatiskt i mig. Dock tror jag att man ska lyssna noga på melodin/riffet och ibland våga köra på de där T-D-tp-S-ackorden - anledningen till att de är så vanliga är ju faktiskt att de är rätt bra! 😉 Men det är alltid värt att testa alternativa vägar! Mitt senaste klassiska pianostycke kom till för att jag hade lust att skriva något i F#, för att jag är så totalt lost i den tonarten! Då kändes allt nytt och man gick mer efter örat. Det krävs dock skills för att med bara örat (och inte ögat och teori-hjärnan) komma på de där riktigt fräsiga alternativa ackorden, däremot ökar chansen till snygg-fel-spel i nya tonarter... 🙂 Med reservation för dumheter. Förlåt för att jag skriver så mycket.

Jag tror man styrs av instrumentet där första idén kommer, men det är nog också möjligt att - i ett tidigt stadie - översätta grundidén till ett annat instrument. Sedan tror jag att man kan försöka känna in "energin" i idén, och placera den i en genre som passar. Har du kommit på en syntslinga så kan du känna efter om den har energin för att vara en tung house-dänga eller en vacker lounge/ambient-pryl. Sitter du med elguran och kommer på ett riff är det ju lätt att bara trycka på och av distpedalen för att få en fingervisning om energin i slingan och om den ska bli en pop-låt eller ösigaste rock. Å andra sidan finns det ju otaliga covers som visar att en låtidé kan låta bra i flera olika genrer, så det är svårt det här! 🙂 Vissa idéer hänger ju tätt ihop med ljudet man skapat dem med. När jag satt och letade pads till en pianoballad i förra veckan så kom jag till en asfräck pad som inte alls passade balladen, men den lät så cool att jag stannade upp ett tag och spelade lite, och efter en halv minut hade jag ett riff. Hände en gång till kort därefter med en annan pad. De riffen kom ju till tack vare att det lät som det lät när jag spelade, så där har man direkt minskat ner antalet möjliga genrer. Sitter man däremot med gitarr eller piano så upplever jag det som att man är "friare" när man kommer på en idé, man kan översätta det till fler instrument och genrer än exemplet med pad:en.

Köp en Behringer ECM8000 (mätmikrofon för 600:-) och tanka ner Room EQ Wizard (akustikmätningsprogram). Sätt mikrofonen där dina öron brukar vara, och använd programmet för att mäta rummets akustikegenskaper. Du ser sedan var du har toppar och dalar som behöver behandlas. Ska man absorbera bas med porösa absorbenter krävs fler meter tjocka skivor, så det smidigaste är resonerande basfällor, s.k. Helmholtz. De går att stämma till den frekvens du behöver bekämpa. Det finns massor av trådar här på forumet om detta, så läs på!

Gick och funderade lite och blev lite mer vänligt inställd till pluggen. 🙂 Det finns ju egentligen ingen "tryck-här-så-låter-det-annorlunda"-plugg som arbetar på det sättet. Eller? Det kan ju vara kul att ha, så fort man spelat in något så lägger man på den pluggen och klickar igenom alternativen och kör på det som låter bäst. En slags EQ-kompressor-saturation-plugg i ett, som ger ett bättre utgångsläge för mix. Det jag blir lite trött på är bara det här med dyra-mikrofoner-billiga-mikrofoner-snacket. Och jag är faktiskt trött på båda sidor! Dels: alla mikrofoner kan låta bra eller ha ett användningsområde där de passar bättre än andra - oavsett pris! Dessutom är billiga mikrofoner nuförtiden inte lika med dåliga. Å andra sidan: låt folk köpa dyra mikrofoner om de vill! En stor del är som sagt den medföljande imagen, statusen, och signalerna om hur seriös man är med sin verksamhet (om man sätter likhetstecken mellan seriös och antal tusenlappar lagda på verksamheten då...). Sedan tror jag att dyra mikrofoner HAR tekniska övertag över billiga mikrofoner, och är av högre kvalité, men nuförtiden spelar det inte så stor roll som många påskiner. Men som Nilson skrev här ovanför - klart man trycker på knappen om det låter bättre med den intryckt än utan! 😄 Och har man inte tid eller kunskaper så kan det ju vara värt. Men jag tror att det är lite sämre om man köper den av brist på den sistnämnda än av brist på det förstnämnda...

Så man ska slänga på den här pluggen för att modellera om sin mikrofon så att det låter som en dyr, SEN ska man börja mixa det spåret?! Och lägga på massa EQ och kompressor och saturation och jagvetintevad? Bättre då att försöka bli vassare på att trixa med EQ, komp och dist, så att ljudet blir som man vill ha det. För det är väl ändå det som det handlar om i slutändan. Köper du en dyr mikrofon så är det lite som när folk köper Mac: ingen kan förneka att man delvis går med på det höga priset för imagens och statusens skull. Men varför vill man modellera en dyr mikrofon om man ändå ska sitta och tweaka? Det drar väl knappast kunder till studion att säga "Nä, jag har inte en U47, men jag kan modellera en!"? 😉 Och som redan nämnts - big deal att kunna få en sångare som är så dålig/omotiverad/<något du tycker är negativt hos en sångare> att han/hon aldrig borde tagit en ton, inspelad i ett rum som låter sämst i världen, att låta som om han/hon är inspelad med en dyr mikrofon istället för en billig. Få först ordning på instrumentalisten, sedan instrumentet, sedan inspelningsmiljön. När du kommit så långt har du nog råd med, eller redan köpt, mikrofoner som duger gott och väl för det du vill uppnå. Men men, det är väl en sådan produkt där styrkan ligger i att den sparar tid. Finns ju många sådana. Men att baka eget bröd är fortfarande både mer ekonomiskt, ger mer kontroll samt ger en självförtroende- och duktighetsboost! 😄

Kul! Lycka till, hoppas det går undan som sagt! Kommer följa med spänning... 🙂

Passar på att slänga in närbesläktade erfarenheter/frågor. Har testat att spela in flygel två gånger. Har satt upp fyra mikrofoner båda gångerna, men har aldrig haft nytta av alla vid mix. Senast använde jag tre av dem vid mix: ett stereopar vid klubborna och en kaggemikrofon på motsatt sida från där man spelar, där de längsta strängarna slutar. Det jag inte har fått till hittills är att få en "närhet" i pianot, samt att få ett tajt och stabilt basregister. Sedan har jag också haft problem med att pedalen kommer med alldeles för mycket och ligger och spökar mellan 50 och 150 Hz (de här "bonk":en det blir), vilket gör att jag inför nästa försök ska testa att ha stereoparet utanför flygeln - uppifrån sett - och rikta dem in mot klubborna. Kan tänka mig att åtminstone pedal-problemet är gemensamt för våra två instrument. Sedan är jag ju också nyfiken på vilka tips det finns för piano såklart. Så fyll på med erfarenheter gott folk! 🙂

Hey, min favoritfilm! Har inte träffat så många som har sett den genom åren, men nu slår det mig att det här är nog det bästa stället att stöta på likasinnade! 😄 Sjukt sammanträffande: sitter just idag iförd en sådan här! 😄

Så kan man ju tänka. Å andra sidan har du lagt ner en MASSA timmar och arbete på att skapa något och öva in det, så lite ersättning för det är egentligen bara logiskt.

Välkommen tillbaka! Studion ser riktigt bra och proffsig ut! Hemsidan är också ok, man får ett proffsigt intryck. Vart ju lite sugen på att spela in trummor där nån gång... Får bli när man gigat ihop lite cash! 🙂

Har CX300 II just nu, bland de bättre jag haft, men jag gillar inte riktigt ljudet i dem. Alltså bara tycke och smak då, de är ju populära av en anledning! Men innan hade jag Philips SHE9850 (liiite osäker på sista två siffrorna), de diggade jag järnet! Tyvärr tvättade morsan dem... X) Men när jag satte i de nya CX300 II och lyssnade på första låten med dem - när man fortfarande hade ljudbilden från Philips-lurarna invand - så minns jag att jag inte gillade det helt. Vass diskant och inte det fylliga mellanregistret jag vant mig vid och gillade med Philips-lurarna. Alltså, man borde kunna testa in-ear någonstans!! Det har jag tyckt länge. Jag lyssnar så sjukt mycket på in-ear, och dessutom när jag recenserar skivor, så jag skulle mer än gärna göra ett A/B-test med lurar från en sex-sju tillverkare i prisklassen 300-500:-...

Riktigt fett! Bra sound! Och Tobbe Snark ser lika hård ut som vanligt, helrätt!

En annan digital distributör jag kan tipsa om är CDBaby. Både de och RU kan ju få ut dina låtar till digitala säljsajter och streamsajter. Problemet är ju dock när du väl ligger uppe överallt att få folk att höra talas om dig och vilja gå in på alla dessa sajter och lyssna. Där går det över i marknadsföring och hype. Då kan du antingen betala någon att göra det (vanliga reklambyråer gör vanligtvis inte musikpromotion, men det finns många andra aktörer), eller göra det själv. Det finns många bra sidor på nätet med tips på hur man själv kan göra sig åtminstone lite mera känd. Japp Japp Du kan testa Songbox också, de har som mål att skapa kontakter mellan de som skriver låtar och de som behöver låtar. Vet inte hur bra de har lyckats dock.

Menar du en hårdvarusampler kanske?

Såvida man inte har ett elektroniskt band som vägrar att köra med dator på scen och istället kör med sequencer i en av syntarna och sen kopplar ihop allt som går att koppla ihop via midi... 😉

Kom på en sak idag som jag gärna hade fått komma på från allra första början: även om jag skulle vilja ta betalt för mina låtar via faktura och i klumpsumma, så kan jag ju inte det - jag äger inte längre rättigheterna att avgöra vem som får framföra verken, hur länge och för hur mycket. Det gör STIM. Så jag kan bara ta betalt föra mina låtar genom STIM-pengarna*. Plus då att om man ska se det med upphovsrättsperspektiv så är ju som sagt inte bandet som är kunden, de är ju bara ett medel för att kunna få mitt verk att existera framför en skara åhörare (t.ex.). Åhörarna blir ju då slutkonsumenten, och delar av det de betalar för upplevelsen ska ju arrangören ha för att täcka STIM-avgiften - som då går till mig för att de fick höra min skapelse! 🙂 Så imorgon ringer jag Yvonne och förklarar läget! Tack för hjälpen alla! *(Fast hur gör då med reklamnissar som säljer sina jinglar med rättigheter och allt i ett paket för klumpsumma? Kan de inte vara med i STIM?)

Tack! Kul att få lite bekräftelse på min uppdelningsidé... 🙂

Du har så rätt! Det är ju såhär jag tänker, fastän man är så fast i alla dessa förvirrande uttryck som så många runtomkring en använder... Ja just det! Du har ju helt rätt! Har tänkt helt fel här, du fick mig in på rätt tanksätt, tack! 🙂 Jepp, jag har momsredovisning en gång per år. Kände också att det blev lättare.

Det är sånt här som väger tyngst för min del: folk som har suttit länge i ett program och lärt sig det ordentligt, och sedan bytt till ett annat och börjat sätta sig in i det lika ordentligt. Fler såna här exempel folk! 🙂 Annars är det lite av en paradox: ska du kunna jämföra programmen och säga att något är bättre, så bör du ha satt dig in grundligt i alla program du uttalar dig om, men när du å andra sidan satt dig in i ett av programmen så känns det oftast inte värt att byta bara för att kunna ha tunga argument i sådana här diskussioner. 😉

Jomen Joakim, jag VET att man bör ha låg buffer när man spelar in - för att få så låg latency som möjligt - och att man bör ha högsta möjliga när man mixar eftersom man då inte märker av att latencyn är hög och istället behöver all kräm man kan få till programmet. Med min kassa dator får jag göra de inställningarna tjugo gånger om dagen! Men när jag jobbade med projektet och det stannade p.g.a. System Overload, så tänkte jag att "okej, nu har den väldigt låg buffer inställd och alltså inte så mycket kräm att tillgå, vi testar att ge den så mycket kräm som möjligt genom att ställa in högsta buffersize och se om det förändrar något". Och det gjorde det inte, alltså berodde det på något annat - som det visade sig: hårddiskutrymmet.

Jo, jag visste att de inte drar skatt. Lurigt det där! När man är så glad över att man fått så mycket STIM-ersättning, så ska man betala skatt också! 😠😛 Momsregistreringsbevis har jag. Smart av dem att kräva att man skickar in det för att de ska betala ut momsen. Slipper privatpersoner fippla med det. Eh, va?! Arbetsgivaravgifter? Jag är varken anställd eller har anställt någon... Momsen på mina intäkter får jag ju "behålla", "betala moms" gör man väl på saker man köper in (och på mellanskillnaden mellan ingående och utgående moms när man deklarerar)? Och skatt...betalar man inte det på vinsten liksom? Om jag återinvesterar STIM-pengarna i företaget behöver jag väl inte skatta på dem? Tack för länkarna! Tyvärr finns nog risken att jag tragglat igenom det mesta redan... Därmed inte sagt att allt fastnade. 😉

Ja, vi får se hur länge vi kan dela upp låt för låt. Jag som ledare får ju vara lyhörd och ta tag i problemen innan konflikter uppstår, märker jag att de tycker det är petigt eller orättvist när vi delar upp det på det sättet så får jag ju föreslå att vi ökar till 20% var av alla låtar och så är det bra med det. 🙂 Fast jag tycker faktiskt att man ska försöka spegla verkligheten i procentfördelningen av upphovsrätten för varje låt. Sen vet jag inte hur kreativa de andra är, de kanske inte har lust att bidra med en ny vers i varannan låt, och vem vet - jag kanske skriver så knepiga låtar att det är omöjligt att byta ut en del och sätta in en ny. 🙂 Hehe, tack då slipper jag skriva den frågan i mailet till STIM!

Hehe, du missförstod nog lite där JoakimL...men tack för din hjälpsamhet! Milt uttryckt: jag är mycket väl medveten om förhållandet mellan processorkraft, latency och buffersize. 😉 Det jag blev paff över var att Logic fick System Overload TROTS att jag hade högsta buffersize på. 🙂