Jump to content

Search the Community

Showing results for tags 'synt'.



More search options

  • Search By Tags

    Type tags separated by commas.
  • Search By Author

Content Type


Forums

  • Musikskapande
    • Låtskriveri, låttexter och arrangering
    • Samarbeten
    • Inspelning
    • Ljudredigering
    • Mixning och mastring
    • Effektpluggar
    • Instrumentpluggar
    • Studiofestival
    • Allmänt om musik
  • Instrument
    • Akustiska instrument
    • Elektriska instrument
    • Trummor
    • Syntar
  • Studio
    • Datorer och tillbehör
    • iOS och Android
    • Studiobygge och akustik
    • Ljudkort
    • Mikrofoner
    • Studiomonitorer och hörlurar
    • Övrig studioutrustning
  • Inspelningsprogram
    • Ableton Live
    • Cubase
    • FL Studio
    • GarageBand
    • Logic Pro X
    • Pro Tools
    • Reaper
    • Reason
    • Studio One
    • Övriga inspelningsprogram
  • Scen
    • Liveljud och PA
    • DJ
  • Distribution
    • Distribution och marknadsföring
    • Vinyl- och cd-produktion
  • Övrigt
    • Hörsel
    • Utbildning
    • Musik- och sajttips
    • Enkäter
    • Utanför ämnet (off-topic)
  • Köp- och sälj
    • Sökes/köpes
    • Säljes
    • Stulna produkter
  • studio.se
    • Medlemspresentationer
    • Om sajten
  • Arkiv
    • Nyheter från Studio
    • Gammal låtkritik
    • Papperskorgen

Calendars

There are no results to display.

Categories

  • Pop/Country
  • Rock/Metal
  • Jazz/Blues
  • Klassiskt/Filmmusik
  • Soul/Funk/R'n'b/Hiphop
  • Folkmusik/World Music
  • Övrig musik
  • Gamla låtuppladdningar
  • Ljudfiler

Blogs

  • Olsbergs blogg
  • Ledare
  • Redaktionsbloggen
  • Bobs hemstudioblogg
  • Pro Tools Tutorial
  • Shrine of Distortion blogg
  • Frederick's blogg
  • Lundin's blogg
  • drloop's blogg - i all enkelhet...
  • gurraljung's blogg
  • Jazz blues
  • Akustik & teknik
  • S-bloggen
  • HoboRec:s vlogg
  • Kreativt musikskapande
  • Mastring & ljudteknik
  • Nashville-bloggen
  • Claes Holmerups blogg om musikteknik, hörsel, akustik, musikprylar och mixning
  • Guest Blog
  • Nils Eriksons låtskrivarblogg
  • Skapandet av Palma Music Studios
  • Så gjordes musiken till SVT-dokumentären Donationen
  • Trombonistens blogg
  • To be on the Edge - take care :)
  • Rum i rummet - lägenhet
  • Sarahs blogg
  • Gammal utrustning från Dan Tillberg
  • Clipstreet Sounds Blogg

Categories

  • Tips
  • Guide
  • Intervju
  • Vintage
  • Nyhet

Product Groups

  • Tidningar
  • Videor
  • Studio (2005-2010)
  • Studio (2011-2013)
  • Specialutgåvor
  • Plusmedlemskap
  • Event

Find results in...

Find results that contain...


Date Created

  • Start

    End


Last Updated

  • Start

    End


Filter by number of...

Joined

  • Start

    End


Group


Stad/plats


Min utrustning


Intressen


Home page


Youtube


Soundcloud


Facebook


Instagram


LinkedIn


Skype


Yahoo

Found 29 results

  1. Fusing the raw power of Brute oscillators with digital Matrix precision, the innovative three-dimensional Morphée performance touchpad, and pristine stereo effects, PolyBrute represents a new era of polyphony. Available November 2020. > Learn More _Analog morphing polysynth Polyphonic power fused with unrivalled modulation capabilities. Infinite positions on an elusive spectrum of sound, instantly accessible. An instrument that responds to your every command for ultimate performance control. This is PolyBrute. The Brute factor 6 pure analog voices driven by 2 Brute oscillators, complete with distortion, wavefolding, and FM control, shaped by dual enhanced filters for massive timbral variety. Morphing Seamless three-dimensional morphing between two completely different states within a single patch. An infinite continuum of sound, immediately accessible expression. Express yourself A new dimension of performance control, with a dynamic ribbon strip, an assignable mod wheel, and finally, the innovative Morphée 3-axis performance touchpad. Modulation No more static patches. 3 envelope generators, 3 LFOs, and modulation flexibility normally reserved for modular systems - with the immediacy and precision of digital control. The Matrix The digital brain to PolyBrute’s analog heart - control presets, the sequencer, morph state editing, and of course, PolyBrute’s expansive modulation routing. Studio-grade effects Pristine stereo digital effects incorporated into every patch, with parameters that can be modulated to no end - including algorithms from our acclaimed FX Collection. _The full lowdown The new Brute flagship has landed. Raw, powerful, organic - the Brute range is all about the tactile immediacy of analog synthesis. Explore it for yourself… _Wooden legs PolyBrute is designed to be fully compatible with our Wooden Legs companion. The Wooden legs offer a professional ergonomic solution, with a timeless beechwood construction, built for studio and stage that’s as reliable as it is stylish - enjoy an unhindered performing experience with class. Find out more: https://www.arturia.com/products/hardware-synths/polybrute/overview Läs även på den svenska distributören EM Nordics sida: https://www.emnordic.se/nyheter/arturia-polybrute_sv
  2. REMAGEN, GERMANY: having opened eyes and ears when introducing its forward-looking flagship Quantum Synthesizer keyboard to widespread critical acclaim in 2018, Waldorf Music is proud to introduce its Iridium Synthesizer ‘sibling’ — sharing futuristic functionality and advanced tonality and applying those traits with welcomed added extras to a compact desktop form factor living up to the high-quality synthesizer developer’s demanding design standards — as of June 12… Following in the Quantum Synthesizer’s trailblazing footsteps, the Iridium Synthesizer features a generous high-resolution multitouch display working — with haptic help — in perfect harmony with an adroitly arranged control panel positioning all functions for speedy operation. Noticeably new to the demonstrably different Iridium Synthesizer is its integrated 4 x 4 pad matrix, used to call up sequences, chords, scales, and arpeggios. A quick glance under the hood, however, reveals that the Iridium Synthesizer still shares the same selectable sound generation processes per oscillator (OSC 1, OSC 2, and OSC 3). As such, it can convincingly and comprehensively reproduce the sound spectra of the following five synthesis types: Wavetable, Waveform, Particle, Resonator, and Kernels. As a direct descendant of the legendary PPG Wave hybrid digital/analogue synthesizer series that made their mark throughout the Eighties by bringing the distinctive sound of wavetable synthesis to the musical masses, the well-known Waldorf Music marque is synonymous with top-tier wavetable sounds. Subsequently refining and expanding this sound generation process’ potential, the sound of Waldorf wavetable oscillators span subtlety to brutality — animated, digital, and diverse, yet easy to control. Classic wavetables from well-known wavetable synthesizers hailing from the PPG and Waldorf stables, spectral analysis, speech synthesis, wavetable generation from audio material, and more besides are all available to Iridium Synthesizer users when selecting Wavetable. With early wavetable synthesizers, even, typical waveforms familiar from analogue synthesizers were always available at the end of a wavetable. Waveform selection on the Iridium Synthesizer goes far beyond this, though, by offering up to eight simultaneously selectable waveforms per oscillator, enabling infinitely dense, fat analogue-sounding tones, with detuned modes, tuneable noise, and hard sync. 2GB internal sample flash memory is available to the Iridium Synthesizer’s Particle oscillator, opening up exciting new possibilities of traditional stereo sampling with granular synthesis functionality — also available when processing a live input signal — for extensive manipulation of sample-based sounds. So the Iridium Synthesizer comes complete with 2GB sample content, while sample material can be reloaded or backed up by the user via USB drives or MicroSD Card connections. Creativity abounds further still when selecting the Resonator sound generation process to manipulate multi-samples from the internal sample flash memory or noise via an exciter and various modulate-able spectral parameters — perfect for generating awe-inspiring animated sounds and drones, which can, for example, easily be integrated into a Eurorack modular synthesizer environment via the Iridium Synthesizer’s integrated control voltage connections (CV In1, CV In2, CV In3, and CV In4)... another added extra that should surely be welcomed in this day and age of anything goes! Get this, though: thanks to its innovative implementation of six Kernal operators, the Iridium Synthesizer can capably generate familiar FM (Frequency Modulation) tones of the type that revolutionised the entire synthesizer market in the early Eighties, as well as spectacularly different-sounding ones — and all without the notorious complexity associated with those once-revolutionary early-Eighties efforts ending up so overused on numerous hit records of the time. Thankfully, the Iridium Synthesizer’s deftly-designed multitouch display supports the processing and visualisation of sonic relationships of its Kernels, considerably easing the process of creating spectacularly different-sounding tones with more than a touch of originality thrown in for good measure! But better still, OSC 1, OSC 2, and OSC 3 can each play one of those sound generators, so spectacular-sounding sound design can come quickly to Iridium Synthesizer users of all levels — before being balanced by the OSC MIX (mixer). Thereafter, the signal from the three oscillators makes its way to the DUAL FILTER section where fully stereo multi-mode filters convincingly cover all conceivable classic filter variants. Various filter modes are additionally offered by the Digital Former, such as Comb, classic Waldorf high- and band-pass, and notch filters from Waldorf Music’s Largo and Nave software synthesizers, plus PPG models, alongside signal enhancer effects, such as Drive and Bit Crusher, and more. Moreover, an LFO (Low Frequency Oscillator) section with no fewer than six LFOs works with six loop-able ENVELOPES, all of which can be linked and smoothly operated within the 40-slot modulation matrix, thanks to the Iridium Synthesizer’s integrated high-resolution multitouch display. With up to 16-voice polyphony in full stereo and an ability to overlay two sounds or play them simultaneously via the split function, the functional desktop design of Waldorf Music’s Iridium Synthesizer allows for sound design opportunities that are often out of this world with up to 7,000 patches internally saveable. Speaking of which, since Iridium Synthesizer patches are compatible with Waldorf Music’s flagship Quantum Synthesizer (running recently-released version 2.0 firmware), they can be transferred to and from the Quantum Synthesizer. Such cross-compatibility means that the Iridium Synthesizer comes complete with an extremely extensive sound set from the get-go... get going with inspirational sounds programmed by some of the best sound designers in the world, or work with the inspirational Iridium Synthesizer’s fanciful features to sound highly original, off the cuff or otherwise. On the face of it, then, Waldorf Music has named its Iridium Synthesizer appropriately. After all, iridium dates back to the early 19th Century and the chemical element of atomic number 77 — named from the modern Latin word for rainbow (irid), since it forms compounds of various colours. Clearly, the range of sound colours available to Iridium Synthesizer users are almost limitless. Letting rip with that generous high-resolution multitouch display working — with haptic help — in perfect harmony with an adroitly arranged control panel positioning all functions for speedy operation is a joy to behold... both for eyes and ears! The Iridium Synthesizer is available through Waldorf Music’s growing global network of distributors (https://www.waldorfmusic.com/en/international-distributors) at an SRP (Suggested Reseller Price) of €1,960.00 EUR (excluding tax). For more in-depth information, please visit the dedicated Iridium Synthesizer webpage here: https://www.waldorfmusic.com/en/iridium
  3. Allt fler musiker har börjat botanisera bland gamla syntar och effekter, och det finns stora chanser att göra riktiga guldfynd. Här är Roland S-10, en samplare från 1986. När den renodlade samplaren Roland S-10 kom 1986 vände den sig till en relativt bred massa med sin i sammanhanget låga prislapp (11 800 kronor) och användarvänliga gränssnitt. Modulvarianten döptes till MKS-100. Modulvarianten MKS-100. I dag kan man få tag på S-10 för några hundralappar på andrahandsmarknaden, och det gör den till en av de mest prisvärda vintagesyntar som går att köpa. På köpet får man ofta med några fabriksdiskar, och de håller väldigt hög kvalitet. Visst, Roland S-10 har begränsade programmeringsmöjligheter, är rätt tung och har långsamma diskettstationer. Men begränsningar föder kreativitet, och en känslig diskdrive kan ge upphov till en hel del slumpmässiga effekter. Roland S-10 lägger nämligen till och fyller ut med exempelvis vitt brus om den inte kan läsa från disken. Det kan låta otroligt mäktigt när man lägger stråkbasar i oktaver och helt plötsligt kommer en storm in mitt i ackordet! Baksidan av Roland S-10 Quick Disk-drivern är en del av charmen med S-10: Du får nöja dig med ett ljud per sida – enkelt och bra! Roland S-10 lämpar sig utmärkt till fina stråk- och körljud, kanske en vacker flöjt eller varför inte en gitarr? Alla fab­riksljud är noggrant programmerade/samplade/processade i Rolands fabriker eller hos någon annan professionell instans, för det är – eller i alla fall var – ett professionellt instrument. När ett ljud har laddats in har du möjlighet att gå in och ändra till exempel attack och release, vilket är mycket användbart. Vibrato kan appliceras, och vad mer behöver man? Ja, både högpass och lågpass finns, men de är destruktiva, så du måste var noggrann med att spara din sampling innan du trycker in Execute. Roland S-10 har hela åtta toners polyfoni, och du kan ha fyra olika ljud samtidigt. Själva samplingarna kallas A/B/C/D och kan konfigureras på olika sätt: A+B/C+D, A/B/C/D, A+B+C+D, etcetera. En stor del av originalljuden var av etno­karaktär, och boxarna med fem ljuddiskar kostade 595 kronor. Oftast använder jag bara en bank och samplar ett ljud, ändrar lite adsr och lfo, och spelar. Bland fabriksdiskarna finns dock lite mer sofistikerade ljud som består av upp till fyra olika samplingar som strategiskt lagts ut vid olika splitpunkter. Allt för att det ska låta så naturligt som möjligt. Det gör det inte, men det låter vackert och hoppfullt, och kampen hos ljudingenjörerna lyser igenom. De hade 12 bitar, 30 kilo­hertz och 4,4 sekunder på sig att skapa körljudet från himlen. På ljudet ”Choir 1” har de utfört jobbet galant. Andra favoriter är String Ensemble, VP-330 Choir och VP-330 String. Alla ljud är i mono, men faktum är att instrumenten är så billiga att jag har skaffat två av varje i stället för att gnälla. Sedan kan man kanske undra varför i hela friden man ska lägga ner tid på dessa gamla skapelser när det finns gratispluggar som rent tekniskt kan göra allting – och förmodligen en miljon gånger fler saker. För mig handlar det om känslan, estetiken, och mekaniken. ROLAND S-10 Typ: samplingssynt. Produktnamn: Roland S-10. Tillverkare: Roland (roland.se). Polyfoni: 8 röster. Sampling: 12 bit, 30 kHz. Minne: 256 k, 4,4 sekunders total samplingstid. Filter: Hög- och lågpass. Keyboard: 49 anslagskänsliga tangenter. Midi: Ja. Den här är en reviderad artikel som ursprungligen publicerades i tidningen Studio 8-2010.
  4. Svenska Kite har på senare tid hyllats som ett av de allra bästa svenska livebanden. Och soundet mejslar de fram med huvudsakligen analoga metoder. Nicklas Stenemo (till vänster) och Christian Berg i Kite vrider fram sina pampiga ljudlandskap ur analoga maskiner. (Foto: Herman Dahlgren) Den svenska syntduon Kite har välförtjänt höjts till skyarna (pun intended) både inom och utom Sverige för sin suggestiva, episka pop. Studios reporter lyckades efter stor förvirring i Årstas djungel av partihandlare, lastbilar och utbrunna bilvrak till slut hitta in i bandets allra heligaste, deras pyttelilla studio – fullständigt belamrad med syntar och gadgets av alla de slag. Allt för att undersöka vad det är för tänk, maskiner, manicker och mojänger som ligger till grund för deras magiska ljudlandskap och låtar. Kodord enligt Kite: analogt äger. Frodas i skuggan Att sångaren Nicklas Stenemo och keyboardisten och ljudskulptören Christian Berg har valt att från starten 2008 varje år släppa en ep istället för traditionella album och singlar har gjort att Kite har hamnat i en viss radio- och medieskugga. Mainstream-media recenserar sällan annat än fullängdare och radion, både den kommersiella och den statliga, vill ha formatanpassade singlar, annars får det fan vara. Ett faktum som dock inte bekymrar Kite ett ögonblick – tvärtom. Det går så bra ändå. – Syntmusiken idag är ju en subkulturell grej. Till skillnad från hur det var för tjugo, trettio år sedan när Depeche och andra band var stora. Vi har aldrig haft något intresse av att ligga på ett stort skivbolag. Där ska det alltid in och petas i saker och ting. Får man en hit så ska den gärna följas upp av ännu en hit som låter typ likadant, och så plötsligt står man där i ”det heliga Skavlan” eller något caféprogram fast man egentligen inte alls har lust. Och det har inte vi. Vi kör hellre vårt eget race och bygger långsamt och långsiktigt och gör precis vad vi tycker är kul och som känns bra, säger Christian Berg. – Det måste få ta den tid det tar, vi har inte bråttom. Och radion har vi för länge sedan slutat skicka våra plattor till. De bryr sig i alla fall inte, inflikar Nicklas Stenemo och ser inte särskilt ledsen ut för det. Storslagna konserter När undertecknad träffar Kite i deras studio har Nicklas och Christian just kommit hem från en turné i Tyskland. Som vanligt har deras spelningar unisont hyllats både för det musikaliska och, inte minst, det visuella. Det sistnämnda är något som Kite lägger nästan lika stor vikt vid som musiken. – Det känns ju lite fel att säga att ljusshowen är lika viktig som låtarna och soundet. Men vi gillar att tänka konceptuellt och då är helheten viktig. Men okej, musiken är ju såklart prio ett. Sedan designar vi vår scenshow runt den. Allt ska hänga ihop, säger Nicklas Stenemo. Vid vårt möte är Kites live-rigg fortfarande kvar i turnébussen, och tur är väl det. Deras pyttelilla, före detta kontorsrum på typ fem kvadratmeter, är ändå fullständigt belamrat av syntar, effektlådor och märkliga mojänger. – Vi har väl ett trettiotal olika syntar. Somliga är bättre för live-situationer och somliga funkar bättre i studion, säger Christian. Retro för hela slanten Förutom att Kite spelar in i Logic använder bandet sig i stort sett uteslutande av äldre analoga syntar och effektburkar. – Vi brukar utgå från en Studio Electronics SE 1:a. På våra första fyra ep:s gjorde vi i princip alla basljud på den, och vi använder den fortfarande ofta. Till skillnad från många andra gamla analoga syntar så hänger den med i sequensern och fixar ”dugga-dugga-dugga-dugga”-sextondelar när det behövs, berättar Christian Berg och fortsätter: – För lead-slingor är Korg Micro Preset, en av de första hemmasyntarna, väldigt bra. Framför allt om man vill ha det klassiska OMD-soundet då och då. Sovjetiska Polivoks är en tung pjäs i Kites artilleri. Sovjetisk pansarsynt Vidare i Kites arsenal av analogt studiogodis finns bland annat en rysk best till synthesizer. Den vid det här laget smått legendariska Polivoks. Lika hardcore som den låter, lika hardcore ser den ut. Enligt legenden (som är alldeles för bra för att orka faktakolla) lär reglage och switchar komma från samma tillverkare som gjorde instrumenteringen till ryska pansarvagnar på 80-talet – och det finns ingen anledning att betvivla detta. Det här är en synt som verkligen är robust på alla sätt och vis. – Vi använder nästan aldrig samplers. Samplingar, ja, det händer. Men vi gör hellre våra egna från olika källor och kokar ihop dem till våra egna sounds. Vi har ofta minst fyra olika syntar som lirar samma grej. Vart och ett kanske de inte låter så kul egentligen, men tillsammans så funkar det. Många 80-talssyntar låter ju väldigt döda och sterila i sig själva. Men uppdubbade med till exempel en Roland Juno 60 eller andra riktigt bra analoga syntar så blir det bra, säger Christian. – Just Junon är kanon för att fixa sågtandsvågformer när man behöver ett riktigt smutsigt, typ distat gitarrfräs, och annat som man vill ha ”in your face”. Dubbar man sedan upp det med en DX 7:a eller någon annan egentligen ganska trist burk så händer det något … Roland Juno 60 kan prestera riktigt smutsiga ljud, och ofta dubbar Christian och Nicklas upp den med någon annan 80-talssynt. Värdsliga toner Annat som Nicklas och Christian gärna använder sig av, för att bredda Kites ljudlandskap och ge det en spännande och lite mer oortodox ljudbild, plockar de gärna från världsmusiken. – Vårt trumset består egentligen bara av kick, virvel och någon puka. Istället för cymbaler och hi-hat använder vi hellre klippt brus för hi-hat och till exempel en samplad puka med mycket reverb för crasharna. Dessutom lägger vi gärna in till exempel en panflöjt eller säckpipa här och där för att ge musiken lite etnofärg och en touch av andra kulturer. När vi behövde ljudet av en blåval till en låt så spelade vi in en gummiboll studsad mot korrugerad plåt, skruvade lite på effekterna, och sedan var vi hemma, säger Christian och ler. Studios reporter noterar glatt att en theremin (som kan höras bland annat på Beach Boys klassiska Good Vibrations) står i ett hörn av lokalen och ovanpå denna ligger ett fjäderreverb från Knas Ekdahl. – Den här är riktigt bra. Den är spelbar! Alltså, man kan lira på fjädrarna, helt enkelt, berättar Nicklas och Christian med en och samma entusiastiska mun. – Den är överlägsen när man vill ha hårda plåt- och metalljud, och det är ju en del av vårt sound, så den finns på många av våra låtar. Bombay Happy Meal Betydligt softare både ljudmässigt och till dess design är den Raagini Digital Electronic Tanpura som har en ganska central position i Kites studio. Den plastiga kuben ser ut som en kitschig leksak (snudd på något man skulle kunna få med sig i ett Happy Meal från McDonalds Bombay) men skenet bedrar. Detta är en fullständigt spel- och programmerbar raga-synt med oändliga möjligheter att skruva ut autentiska sitar-drones i alla dess former och skepnader. Perfekt när man som Kite vill bredda ljudbilden och samtidigt gå den lite smalare väg som Nicklas och Christian verkar vara helt ense är den enda rätta. Det är den vägen de går. Och snart är vi nog betydligt fler över hela världen som följer… "Vi kör vårt eget race och bygger långsamt och långsiktigt och gör precis vad vi tycker är kul och som känns bra" säger Christian Berg (till vänster). KITES FAVORITINSTRUMENT I URVAL Studio Electronics SE 1 Korg Micro Preset Polivoks Roland Juno 60 Mini Moog Elektron A4 Raagini Digital Electronic Tanpura FAKTA KITE Medlemmar: Christian Berg, Nicklas Stenemo Diskografi: 6 ep:s – Kite, Kite II, Kite III, Kite IV, Kite V och Kite VI Artikelförfattare: Pelle Almgren
  5. Besynnerlig titel kanske, men jag ska strax förklara. Jag jobbar för tillfället med ett ambient syntalbum inspirerat av bl a Jean Michel Jarre, Vangelis, Tangerine Dream och Daft Punk. Till mitt förfogande har jag förvisso en uppsjö av mjukvaruinstrument men för att inte drunkna i möjligheter tänkte jag begränsa mig till att använda de hårdvarusyntar som står i min hemstudio. Begränsningar är nämligen bra för kreativiteten, har jag märkt, om man inte överdriver dem. För ett par år sedan gjorde jag en mer poppig instrumentalskiva med enbart ett akustiskt piano, en Sequential Circuits Prophet 600 (sexrösters analogsynt från 1982) samt en liten analog rytmbox vid namn SoundMaster SR-88. Jag tillät mig inga ytterligare pålägg, dock en hel del effekter i mix, mest delayer, kompressorer och reverb. Det visade sig vara en hanterlig kombo och under några stjärnklara sommarnätter blev nästan hela den plattan till (Spotify / Apple Music). Singellåten Stranger remixades (Spotify / Apple Music) senare av SoundFactory (producenten Emil Hellman) och tog sig upp på Top 20 på svenska DJ-listan över mest spelade dansgolvslåtar under våren 2012. Kudos Emil! Nu är min älsklingssynt Prophet 600 med i matchen igen, denna gång systemuppgraderad och ihop med ett Kurzweil SP4-7 stagepiano, Dave Smith Mopho (analog monosynt) samt den lilla Korg Monotron för ljudeffekter. En behändig kvartett. Som arbetsmetod till ambientskivan använder jag något som skulle kunna kallas subtraktiv komposition. Det låter kanske märkvärdigt men är egentligen simpelt och passar bra för frasloop-baserade eller allmänt repetitiva stilar, exempelvis inom electronica, som inte bygger på vers/refräng-tänket. Ableton Live är ett utmärkt verktyg för detta, men jag använder, old-school som jag är, Cubase. Först hittar man ett bärande grundmönster som håller för upprepning, t ex ett beat eller någon sequencerfras som får loopa. Sedan lägger man till fler instrument i arret, i mitt fall pads, bas, en extramelodi, lite piano med mera, tills ljudbilden är ”mättad” men fortfarande helt utan låtform. Därefter kopierar man upp hela paketet till lagom låtlängd och börjar sedan *plocka bort* del efter del på olika spår, för att liksom baklänges skapa en fungerande dramaturgi. Lite som att mejsla fram en skulptur ur ett massivt marmorblock. Genom att prova sig fram märker man vilka delar som passar bäst ihop. Funkar det att ha bara arpeggiot och basen i åtta takter? Hur blir det med piano och pads en vända? osv. Om vilka kombinationer som helst fungerar blir det lätt att subtrahera fram en helhetsform. Som extra topping kan man lägga något mer fritt över alltihop, t ex ljudeffekter eller cymbaler för att förtydliga den nu uppkomna formen, eller något annat finlir som inte är loopat. Sedan är det bara att trimma alla skarvar och mixa. God Jul! /NE PS: Sedan kallas ju syntar med oscillator, filter och envelopgenerator ibland också subtraktiva, men det är en annan historia. DS
  6. Analogsynten Pro-One imponerar än idag med sitt feta sound. Jag hittade ett fjäderreverb i en annons för 24 år sedan. Säljaren var en folkhögskola. När jag ringde upp passade jag på att fråga om de inte hade några gamla syntar till salu. Visst hade de en gammal Pro-One. Jag slog till så klart och någon vecka senare landade ett paket på mina föräldrars köksgolv. Synten var defekt enligt säljaren men enda felet var lite oxid på volymratten. Synten var, i brist på ett svenskt ord, ”breathtaking”! Jag programmerade den inbyggda, mycket enkla stegsequencern med några steg, startade den och svepte med cut off-ratten. Fantastiskt! Upp med Osc 2 på mixerdelen. Ännu mer fantastiskt! Sen öka env mod på filtret... den här synten låter verkligen bra och fett! Sequential Circuits Pro-One Fyra gyllene år Pro-One såldes i cirka 10 000 exemplar mellan 1981 och 1984 och består i huvudsak av två oscillatorer, brusgenerator, vcf, vca, en moduleringsmatris, arpeggiator samt en enkel sequencer. På oscillator A hittar man sågtand och variabel fyrkant/pulsvåg. Båda kan avändas samtidigt. Pulsvidden på fyrkantsvågen kan regleras manuellt eller moduleras (pwm) av lfo, filter env eller oscillator B. Här återfinns även sync, vilket synkar oscillator A till oscillator B så att vågformerna startar exakt samtidigt – mycket effektfullt om de sedan moduleras individuellt av till exempel en lfo eller envelop. Oscillator B har även triangelvåg och en lo-switch som gör att den kan användas som en andra lfo. Båda oscillatorerna har dessutom oktavväljare och frekvensratt. Ljudet är mycket kraftfullt och organiskt. Det räcker faktiskt med en oscillator för att göra riktigt maffiga ljud och då får man många fler moduleringsmöjligheter tack vare funktionerna i oscillator B. Från oscillatorerna går ljudet sedan till en enkel mixer där du kan ställa nivåerna på oscillatorerna och noise/ext. Sedan går signalen vidare till ett mycket fint filter med dedikerad envelop. Det är självoscillerande och envelopen är mycket snabb och “punchy”. Jag använder ofta Pro-Ones fi lter för att skapa kraftfulla bastrummor eller Kraftwerk-slagverk. Det sista ljudet gör innan det når volymratten är att passera genom förstärkarsektionen, vca. Den har en likadan envelop som filtret, som lyckligtvis är lika snabb. Fantastiskt! Arpeggiatorfunktionen är väldigt enkel, likaså sequencern. Man kan programmera två olika sekvenser men endast tonhöjd registreras. Det är dock ack så effektivt i sin enkelhet. Jag har stått i timmar och skruvat på rattarna och transponerat sekvenser (bara att trycka in önskad tonhöjd på tangentbordet) och det låter otroligt bra! Synka ihop synten med en trummaskin eller din dator, (den kan trigga på ljud) och resultatet blir fantastiskt. Men kom ihåg att minnet är på max 40 toner. Avslutningsvis lite om moduleringsmöjligheterna. Om oscillatorerna är hjärtat, filtret huden och enveloperna nävarna så är modulerings-matrisen hjärnan på Pro-One. Här kan man bussa ut filter env, oscillator b eller lfo (direct/wheel) till: osc a freq, osc a pwm, osc b freq, osc b pwm och filter. Det går att välja om signalen ska gå direkt eller via moduleringshjulet. Finns det då inget negativt att säga om den här 40-åringen? Jo, klaviaturen lämnar en del i övrigt att önska. På nästan alla Pro-One-exemplar orsakar den problem idag. På nätet kan du dock hitta tips om hur du löser det. För ett riktigt fint exemplar får du betala ca 20 000 kronor idag. Sequential Circuits Pro-One Typ: Monofonisk analogsynt. Tillverkare: Sequential Circuits. Polyfoni: En röst. Minne: Nej. Filter: Ja, resonant lågpassfilter. Klaviatur: 37 tangenter F-C. Midi: Nej. Pris begagnad: Från ca 18 500 kr och uppåt. Detta är en uppdaterad och reviderad artikel, som tidigare är publicerad i Studio nr. 3-2011
  7. Yamaha visar upp sitt nya stagekeyboard YC61 för keyboardister på scen. Det har en nyutvecklad så kallad Virtual Circuitry Modeling som ska vara ännu bättre på att återskapa exempelvis orgel- och pianoljud. Läs mer hos Yamaha. Studios nyhetsbevakning på Namm görs i samarbete med Universal Audio.
  8. PPG Wave 2 är en hett eftertraktad kultklassiker från 80-talet som har använts av Depeche Mode, David Bowie och Pet Shop Boys bland många andra. I mitten av 70-talet jobbade det tyska geniet Wolfgang Palm med att bygga modularsyntar till Tangerine Dream och andra band. Redan på ett tidigt stadium blandade han in digitala lösningar i sin instrumentdesign. Det ledde fram till ett antal modeller, bland andra Wavecomputer 360, som faktiskt var helt digitala. Dock fanns det vid den tiden inte teknik som var tillräckligt bra för att skapa det Palm hade i sitt huvud. I stället började han titta bakåt, och framåt. Framåt i form av att uppfinna den magnifika wavetable-syntesen, och bakåt genom att låta de digitala vågorna flöda genom klassiska analoga filter (vcf) samt analoga förstärkare (vca). Wavetable-tekniken En wavetable är en samling encykelsvågformer. I PPG:n finns 30 stycken wavetable och varje wavetable består av 64 vågformer. Med hjälp av Waveform-ratten bestämmer man vilken av de 64 vågformerna man vill lyssna på. Vågformerna i en wavetable kan vara snarlika varandra, med olika övertonsspektrum, men de kan också vara helt olika varandra. Med hjälp av en moduleringskälla kan man växla mellan olika vågformer som man vill ska spelas upp. Moduleringskällorna kan vara till exempel lfo:n, en envelopgenerator, keyboardtracking och moduleringshjul. Om man till exempel använder lfo:n för att modulera vilken vågform som spelas upp så kan man simulera pwm eller oscillatorsync. Wavetables kom att bli ett av de mest använda sounden inom populärmusik under 1980-talet och användes bland annat av Depeche Mode, Gary Numan och Front 242. Före midi 1982 kom PPG Wave 2.2. Den presenterades på Frankfurt-mässan det året tillsammans med Waveterm, en modul med fler funktioner till PPG 2.2. Detta var året innan midi blev världsstandard, och på Wave 2.2 fanns ett av Palm designat snabbare och stabilare system för digital kommunikation mellan musikinstrument, men tyvärr stannade det där. De flesta PPG:erna byggdes i stället om för midi. Wave 2.2 består av två huvudblock: en digital och en analog panel. Den digitala styr oscillatorerna och sequencern, och den analoga styr filter och förstärkare. Varje ratt har två funktioner och man byter enkelt mellan dem genom att trycka in en knapp. Tysk funktionalitet. De värden man rattar in syns i en stor tvåradersdisplay så man har god översikt under tiden man programmerar ljuden. Digitala oscillatorer Känslan av att spela på Wave 2.2 är verkligen speciell. Designen känns futuristisk både utseendemässigt och ljudmässigt. Det går att få till otroligt rena digitala klanger som lever på samma sätt som en vco. Dessutom är själva ljudkvaliteten ypperlig, och en ren ofiltrerad vågform har ett slags skivinspelningskänsla över sig. Som att någon har plockat fram det allra bästa ur klangen, det som får öron och själ att vibrera i takt med varandra. PPG Wave 2.2 har två oscillatorer per röst som kan producera 30 gånger 64 olika "single waveform cycles" vardera. De härstammar från bland annat akustiska pianon och saxofonsamplingar. Dessutom går det att tillföra och redigera helt nya. Variationsrikedom är en underdrift. Det går att skapa de flesta ljudkaraktärer med en PPG Wave 2, både digitala och analogliknande. Dessutom har Wave 2 den speciella kvaliteten att kunna ta över ett ljudlandskap men även kunna ligga perfekt i bakgrunden – ett sant nöje att mixa. Analoga drömmar med SSM 2044 PPG Wave 2.2 har samma underbara filterchip, SSM 2044, som återfinns bland i annat Fairlight II och Korg Polysix. Krämigt och härligt, med en mycket musikalisk resonans som blandar sig med ljudet snarare än lägger sig ovanpå. Man kan styra filtrets cut off frequency från en dedikerad adsr, lfo eller via keyboard-tracking. För att programmera de olika parametrarna på synten väljer man via en nummersats vilken parameter, och sedan skruvar man en av de åtta rattarna till önskat värde. Varje ratt har dessutom två funktioner (därav Multiple function) som väljs genom ett enkelt knapptryck. Själva känslan är som en klassisk analogsynt fast ljudet är annorlunda – om man vill. På den analoga kontrollpanelen hittar vi, förutom filtret, även syntens lfo och tre envelopformare – två stycken adsr och en tredje som bara har attack och decay. Den sistnämnda används för att styra tonhöjd på oscillatorer eller suboscillatorer. På PPG Wave 2.2:s digitala panel har du även tillgång till en intressant, om än rätt svårjobbad, åttaspårs-sequencer. Har du suttit med Logic eller Pro Tools en längre tid kan den kanske kännas en aning gammalmodig. Man kan i alla fall spara 1 000 toner fördelat på 10 sekvenser, som kan vara polyfoniska. Arpeggio-mode finns också för enklare slingor. Programmering av gamla hårdvarusequencrar är en fröjd när det väl börjar klarna. Begränsningar blir möjligheter och känslan av old school-datorprogrammering är inte helt avlägsen. Vill du få en uppfattning av hur PPG Wave 2 låter kan du testa pluggen PPG Wave 3.V från Waldorf, som är en emulering av hårdvaran. https://waldorfmusic.com/en/overview PPG Wave 2 Tillverkare: PPG. Modell: Wave 2.2. Typ: polyfonisk digitalsynt. Tillverkningsår: 1982. Polyfoni: 8 röster. Sequencer/arpeggio: ja/ja. Minne: 200 ljud. Filter: 24 dB voltstyrt lågpassfilter. Keyboard: 61 tangenter C–C. Prisläge: cirka 110 000 kronor på begagnatmarknaden. Artikeln är tidigare publicerad i Studio 1-2012
  9. Kraftwerk valde Odyssey när de styrde ut på Autobahn. Calle Olsson berättar om syntens historia. I början av min karriär som synthnörd var Arp Odyssey en ganska okänd skapelse för mig. Jag visste att den var en konkurrent till Minimoogen, men jag hade aldrig sett en på riktigt och den var extremt ovanlig i de kretsar i Karlstad som jag hängde i. Numera vet jag dock att en Odyssey ljudmässigt skiljer sig rätt mycket från Minimoogen. Till och med mellan olika Odyssey-exemplar finns det skillnader – både ljudmässigt och funktionsmässigt. Till exempel hade de första exemplaren inte cv/gate för extern styrning. Det finns en del olika filter och till och med olika vco:er. Men instrumentmakarna som byggde dem hade ett mål med varje modell. Det skulle låta Arp och det skulle låta Odyssey. Och det skulle låta bra. Och det gör det. Om du går i tankar att köpa en Odyssey och surfar runt på diverse hemsidor kommer du hitta en massa diskussioner och åsikter hit och dit om huruvida den ena modellen låter bättre än den andra. Filtret är feldesignat på vissa modeller, hävdar några. Ta allt detta med en nypa salt. Alla Odyssey låter bra. Odysseyn har två välljudande oscillatorer med mycket stort omfång. Desutom finns inga fasta oktavswitchar på dem (i alla fall inte på min), vilket gör att man kan svepa steglöst över ett stort antal oktaver. Jag tycker det är väldigt bra för att skapa ambientklanger där man inte vill röra sig inom det vanliga tankesättet att man höjer en oktav hit och dit utan man kan dra lite i reglarna tills det låter bra. Det finns även en fine tune, så man är inte helt borta om man vill ställa in ljud där vco:erna ska stämma mot varandra. Arp Odyssey förekommer i flera olika versioner, alla lika bra. Duofonisk synth På varje vco kan du välja mellan sågtand eller fyrkant med variabel pulsbredd. Ganska standard alltså, men tack vare den fantastiska ljudkvaliteten behövs det knappt något mer. Två sned-stämda oscillatorer i oktav brukar räcka. Odyssey har också den fantastiska egenskapen att den fungerar som en duofonisk synth. I realiteten betyder det att du kan spela tvåtonersackord på den. Dock har den bara ett filter och vca, men till exempel Kraftwerk använde Odysseyns duofoni för att spela ackorden på Autobahn från 1974. Den stod faktiskt även för de flesta av ljudeffekterna på låten. Lfo:n är väldigt enkel och jag blev lite besviken när jag först såg den. Men den är faktiskt suverän. Den har en rate-regel, där du ställer hastigheten på lfo:n – modulatorns vågform väljs sedan på mottageren. Om till exempel vcf ska moduleras av fyrkant så väljer du det på vcf:en, och om du samtidigt vill modulera vco 1 med sinusvåg så väljer du sinus på vco 1. Det kanske låter litet märkligt, men när du väl sitter bakom spakarna är det lätt att förstå. Rate på lfo styr även tempot på s/h. De första modellerna av Odyssey var vita med svart text (Whiteface) och enligt ryktet hade dessa ett så kallat diodeladder-filter. Men detta stämmer inte utan i dessa satt ett av Arp egendesignat 12-decibelsfilter, 4023. När MKII, (Blackface, svart/guld) släpptes 1974 användes återigen detta filter. Dock sattes Moogfiltret, 4035, in i de Odyssey som tillverkades under 1975. Men eftersom Moog hade patentet på detta så byttes det, efter hot om stämning, ut till ett annat, 4072. Det innehöll dock en designmiss, så det kom alltså ännu ett, 4075, som användes i kommande produkter. MKIII är svart/orange och har i stort sett samma design rakt igenom. Men, det är en liten djungel. På filterdelen sitter också mixern där du väljer hur starkt de olika ljudkällorna ska låta samt vilken av vågformerna vco:erna ska ha. Noise, vco 1, vco 2 och ring mod. Här finns även reglar för att modulera filtret. Odysseyn har två enveloper att välja mellan och det går även bra att modulera med keyboard tracking och såklart lfo. Odysseyn har alltså två enveloper: en ar (attack, release) och en adsr (attack, decay, sustain, release). De är inte lika snabba som i Minimoogen men låter bra ändå. ■ Arp Odyssey Typ: Duofonisk synthesizer Tillverkningsår: 1972-1981 Polyfoni: 2 Effekter: Ringmodulator Filter: 12/24 dB lågpassf lter beroende på version, högpassfilter Klaviatur: 37 tangenter, C-C Styrning: cv/gate Prisläge: Ca 20 000 - 45 000 kronor beroende på skick (begagnad) Artikeln är tidigare publicerad i Studio 3-2014
  10. När Bob Moog skulle ta fram en portabel synt blev resultatet Minimoog – en klassiker som står sig än i dag. I slutet av 60-talet hade Moog tillverkat stora och dyra modularsystem till många av världens musiker och studior. Nu ville musikvärlden ha en turnébar variant. Bob Moog valde då ut de populäraste modulerna och hårdkopplade dessa enligt de vanligaste signalvägarna: oscillatorer in i en mixer som sedan går in i ett filter, som sedan fortsätter in i en förstärkare. Filter och förstärkare styrs av varsin envelop. Det här kom att bli standarden för analoga synthar, men det var alltså på ”minin” som det gjordes först. Av någon outgrundlig anledning var det också där det blev som bäst. Varje del av minin är helt perfekt, allt från ljuddesign till den fällbara manöverpanelen. Pitch- och modulationshjul såg dagens ljus här. Synten har stora reglage som sitter utplacerade med sådan naturlig precision att man undrar om inte herren själv är inblandad i utformningen. Är bra på allt Jag har spelat på typ tio stycken olika Minimoogar och alla har låtit olika, känts olika och sett lite olika ut. Men den gemensamma nämnaren är att de bjuder in till att skapa och spela musik. Minin är bra på allt. Den är ett eget väsen – något gåtfullt och mystiskt, något levande och organiskt – samtidigt som den är diffus och drömlik. Kanske är det träet som gör att den känns mer naturlig, mer mänsklig. Eller så är det det faktum att Bob Moog faktiskt försökte ge sina instrument själ. Det kanske låter flummigt, men det räcker att ta en titt på en av de tre oscillatorerna, vilken vågform som helst, filtret helt öppet. Tryck på en tangent. Det räcker. Det går inte att göra ett dåligt ljud med Minimoogen. Det finns något rått och naturligt i ljudet. Oscillatorerna väser, pulserar och viner. Oscillator 3 kan användas som modulations- källa för att styra de andra oscillatorerna eller filtret. Dessutom går det att blanda in noise i modulationen för att skapa vackra och oförutsägbara vibraton och klangförändringar. Varje oscillator har sex olika vågformer. Alla låter lika bra och är extremt kraftfulla. Oscillatorerna var en ny design som alltså skiljer sig en del från sina modulära föregångare. Däremot behöll ingenjörerna filterdesignen. Jag tycker minin håller stämningen bra, när den väl fått värma upp sig. Min tar ungefär 45 minuter på sig att landa helt. Det skiljer ungefär ett tonsteg i tonhöjd när den är klar. Oktaverna är inte heller helt perfekta när man precis slagit på synten, men det låter bara fint vid melodispel – jag brukar passa på att spela in lite när den värmer upp sig. Det finns en inbyggd standardoscillator på 440 hertz som du kan stämma efter. Den är inte dum att använda som bordunton heller. Världens bästa filter Med hjälp av mixern kan man överstyra signalen in i filtret. Det är här, tror jag, som mycket av soundet bildas. Det går att göra otroligt många olika ljud genom att variera vågformer, deras stämning samt nivå. Man behöver faktiskt inte alltid använda filtret trots att det är världens bästa filter. Det låter fantastiskt fint och mjukt. Dessutom har det väldigt bra basrespons även vid hög resonans. Detta tillsammans med de ultrasnabba enveloperna gör att Minimoogen är den ultimata basmaskinen. Lyssna på The Robots med Kraftwerk så förstår ni vad jag menar. ■ Minimoog Tillverkare: Moog Typ: Monofonisk analog synthesizer Tillverkningsår: 1970-1982 Arpeggio/Sequencer: Nej Minne: Nej Filter: 24 dB Lågpassf lter Klaviatur: 44 (F-C) Styrning: CV/S-trigg Prisläge: Från ca 40 000 kr Artikeln är tidigare publicerad i Studio 2-2014
  11. Yamaha CS-5 är en enkel och relativt billig monosynt som har allt som behövs för att laborera fram egna syntljud. För några tusenlappar får du en en stabil partner på scenen. Yamaha CS-5, som kom 1979, var min första analoga synt, och den har satt djupa spår i mitt musikskapande. Den var för övrigt även Martin Gores första synt och användes flitigt i Depeche Mode i början av 80-talet. Den har inga dolda agendor eller menyer eller någonting som kan förvirra, men har allt som behövs för att laborera fram egna syntljud: en vco-oscillator, ett vcf-filter och en vca-förstärkare. Oscillatorn är voltstyrd och har två olika vågformer – fyrkant och sågtand. Fyrkanten kan pulsviddsmoduleras, det vill säga du kan modulera/skifta hur stor själva fyrkanten på vågen är. Med hjälp av det kan du skapa lite fetare ljud, speciellt om du samtidigt modulerar vco med lfo. Vco:n är stabil, inte en enda gång har jag råkat ut för att den har stämt om sig eller på annat sätt svikit mig under en spelning eller inspelning. Ljudet har en härlig, ren klang. På panelen finns Tune, Feet (oktavväljare), PWM och LFO depth. Oscillatorn producerar fyrkant och sågtand samtidigt – hur mycket man vill ha av varje avgör man i mixern. Där kan man också lägga till vitt brus, vilket är mycket effektivt vid till exempel trumljudsprogrammering. CS-5 har ett väldigt välljudande voltstyrt filter som lägger till eller tar bort frekvenser. Mest tar det bort frekvenser, men med Resonance-ratten kan man förstärka en frekvens. Den frekvens som förstärks är den som Cut off-frequency ratten pekar på. Passar för lågpass Med en switch kan du välja mellan lågpassfilter (12 dB/oct), bandpassfilter (6 dB/oct) och högpassfilter (12 dB/oct). Den här synten låter bäst i lågpass-mode , tycker jag. Även här kan du ställa in LFO depth, men också EG depth (EG står för envelope generator, även kallad ENV/ADSR). Resonansen på synten är mycket bra, den lägger till och fyller ut på ett behagligt sätt. Lfo:n är också en oscillator, men en lågfrekvent sådan. Fördelen med den är att den kan gå ända upp i det hörbara området, vilket gör att du kan använda den som en simpel men ändå, en extra ljudoscillator, som dock inte styrs av keyboarden. Det går att välja mellan sinus, sågtand eller s/h. S/h kallas ibland random och slumpar fram volttal. Att modulera vco:n med s/h är ett mycket effektivt sätt att få fram levande ljud – ha bara lite modulering på. Det låter inte som en Moog, men det blir fint och skevt. External in är en väldigt användbar funktion. Om du har en trumtakt, ett stråkljud eller varför inte din egen röst som du vill modulera och filtrera är det bara att koppla in det på External in. Då går ljudet via mixern till filtret och sedan till vca, och det är fritt fram för fina filtersvep och hårt tremolo på valfritt ljud. Det är också väldigt bra i live­situationer. Sköna svepningar Vca är en voltstyrd förstärkare som har tre rattar, Initial Level (hold level), EG depth (volym) och LFO depth. Ett av mina favoritljud är att ha hög pitch på vco samt maximal LFO depth (sågtand) på vco och vca. Man börjar på högsta LFO speed och sedan sveper man nedåt. In i ett delay så blir det fina måsar. En annan favorit är att köra röster genom External in och ha maximal LFO depth på vca samt justera LFO speed till max. Det låter trasigt och kul. Keyboarden är C-C, 37 tan­genter. Det sitter en pitchbend vid sidan av den, som inte är återfjädrande utan mer kan ses som en stämspak med ett större intervall. Yamaha CS-5 är billig, har stor variation på ljuden och är liten och robust – en perfekt live­synt! Yamaha CS-5 Typ: monofonisk analogsynt. Tillverkare: Yamaha (yamaha.se). Minne: nej. Filter: vcf, lpf/bpf/hpf. Keyboard: 37 tangenter, C-C. Midi: nej. Artikeln är tidigare publicerad i Studio 1-2011
  12. Roland hade andra planer för TB-303, men med sin analoga knorr blev den snabbt kultförklarad. Tillsammans med TR-606 Drumatix lanserades den som en liten komporkester för ensamma trubadurer. Det blev dock inte alls som Roland tänkte. Ödet hade något annat i kikaren. Istället för att kompa i bakgrunden kom TB-303 att spela huvudrollen i modern dansmusik under flera års tid. En hel genre, acid house, byggde på dess patternsequencer, knorrande ljud och hypnotiska filter. Maskinen har klonats sedan 25 år tillbaka. De tidigaste klonerna är med andra ord mer vintage än vad TB-303 var när den klonades. Den har byggts om och midifierats. Den har har dissats, men en tid senare har trenden vänt, då ska alla ha en igen. Omkring 20 000 trenoll-treor producerades. Antagligen slängdes en del av dem då de flesta köparna var besvikna på dess syntetiska ljud. De förväntade sig något som liknade elbas. Resultatet blev att TB- 303 såldes billigt både i butik och på begagnatmarknaden. När den i mitten av 80-talet plockades upp av unga dj:ar och musiker i i Chicago var antagligen priset en betydelsfull faktor. Andra faktorer var dess portabilitet och att den går på batterier. Den är dessutom mycket enkel att göra musik med. Man behöver knappt programmera den. Utan batterier finns det slumpade pattern på alla 64 platser. Bara att skruva loss för instant acid. Men framför allt är det ljudet och sequencern som triggar gate, accent och slide och som styr cv, som tillsammans skapar det som jag och många med mig kallar magi eller religion eller varför inte meningen med livet. Efter min första kontakt med en TB-303 var mitt liv förändrat. Designen och känslan fick mig att drömma nya drömmar. Jag var fånge i silverboxen. Det var en kompis som hade en. Det var den enda i Karlstad. Jag tog med min portastudio till hans replokal och vi kopplade ihop TB-303 med en TR-808 och tryckte på Rec, och jag rattade försiktigt på Cut Off på trenoll-trean och det bubblade i hjärnan när resonanskvittret ökade. När cut off-potten kommit till max var det bara att skruva upp Env Mod för ännu mer extas. På bussen på väg hem kände jag total lycka och total tomhet på samma gång. Jag hade sett ljuset men samtidigt infann sig rädslan att jag aldrig skulle få skåda det igen. Jag blev helt besatt av TB-303, jag ryckte till när jag såg 303 på en nummerplåt, ett kvitto eller på en digitalklocka. Till slut fi ck jag äntligen tag på en, utan batterilucka och rätt sliten, men vad gjorde det. Ljudet, ljuset och kraften var äntligen inom räckhåll. Ljudet är helt analogt. En voltstyrd oscillator där du kan välja mellan sågtand och fyrkantsvåg löper genom ett underbart lågpassfilter vidare till en vca. Filtret självsvänger nästan, och det är det där nästan som jag antar gjorde den perfekt för improviserat rattande. Det går inte att förstöra själva grundljudet hur mycket du än kranar, det blir bara en ny hypnotisk inställning. När accenten är programmerad så ändras även filtret. Vidare har du en ratt för att kontrollera hur mycket envelopen ska modulera filtret, Det är endast decay som kan ändras på envelopen och den styr även den voltstyrda förstärkarens envelop. Slutligen styr accentratten hur mycket den programmerade accenten ska påverka vca och vcf. Dock bryr jag mig inte ofta om vilka rattar som gör vad när jag spelar. Man kommer ofta in i ett läge där varje ändring bara för mig längre och längre in i det som till vardags kallas trance. ■ Roland TB-303 Tillverkare: Roland Typ: Monofonisk synthesizer/sequencer Tillverkningsår: 1982-1984 Polyfoni: 1 Sequencer: Ja, med cv/gate ut för styrning av extern synt Minne: 32 pattern x 2 Filter: 18 dB lågpassfi lter Klaviatur: 13 knappar (en oktav) Styrning: din sync 24 (endast in) Prisläge: 15 000-20 000 kronor (begagnad) Artikeln är tidigare publicerad i Studio 4-2013
  13. Version MP3

    32 downloads

    Köpte en iMac 24 för 2 månader sedan och logic samt native komlite ultimate. Massor att lära sig och har väl lärt mig 5 % Jobbade som DJ 1982-1987h kännsla. Gillar ryttmer och och en kännla av svävande ljud. Hajen liknade i b Musiken har alltid funnits där. Kan bara spela på gehör ocöjan mitten och i slutet och havsbrus mm. Dör fick jag namnet till låten. Söker efter någon Sångerska som är duktig på sång till denna låt och kan skriva en text samt bor i Göteborstrakten. 0708-114715

    Free

  14. Hej, jag är på jakt efter ett instrument som jag inte vet om det existerar. Jag är trummis men skulle gärna blanda mig i melodierna mer. Men eftersom händer och fötter oftast är upptagna så finns ju bara rösten kvar. Jag söker alltså möjligheten att sjunga in i någon typ av synt som sedan processar rösten och lägger ut ett annat/valbart/snynt-ljud i PAt. Gärna med möjligheten att förs autotuna rösten. Finns det något sådant? Samuel
  15. 22 timmar och 20 minuter efter att Rob Papen släppte den nya versionen av sin Blue-synt fick vi lägga vantarna på ett exemplar. Installerad, aktiverad och inladdad, gjorde vi det mest klassiska av alla synttest: stängde ögonen och drämde ner C3. Imponera mig, Rob. Rob Papen kan marknadsföring av syntar och vet att de tio första preset-ljuden är vad som säljer synten, och mycket riktigt sparas det inte på krutet. Efter en handfull ljud börjar man faktiskt undra om det faktiskt är Blue man jobbar med. För de som inte vet, är Blue Rob Papens FM-synt. FM som i elpianon, klockor och fläskiga basar. Men vad som strömmade ut ur högtalarna kunde knappast vara längre ifrån 80-talets bild av en FM-synt. Akustiska trummor, körer, virvlande ljudlandskap och de där obligatoriska jag-har-mest-hår-på-bröstet-i-hela-världen-Dubstep-basarna. Vi tittar för säkerhets skull på specifikationerna och blir dåligt upplysta om något som kallas Crossfusion Synthesis. Crossfusion Synthesis är inte någon ny syntesmetod utan är ett samlingsnamn på en handfull synttekniker däribland FM och subtraktiv syntes. Inget nytt under himlen alltså, men en handfull tekniker prydligt samlat under samma parasoll. Enklast att beskriva Blue II är om du tänker dig en FM synt med ett rejält utbud av vågformer och algoritmer som låter dig skapa allt från klassiska FM-ljud, till rena subtraktiva syntljud till hybrider av de båda. Som syntteknik har FM alltid osat syntnörd med propellerhatt, vilket Blue II tar ett par steg ifrån tack vare de inbyggda samplingarna. De nya vågformerna sträcker sig över ett stort område, inklusive en massa trum- och percussionljud som är fenomenala för att skapa allt ifrån digitala trumljud till fläskiga basar. Efter att man lekt med samplingarna känns det som ett naturligt steg att ladda in sina egna samplingar, något som man tyvärr inte kan göra. En miss - men faktiskt ingen avgörande sådan. Man har nog med vågformer att arbeta med. En av nyheterna i Blue II är modulationssequencern som först såg dagens ljus i Rob Papens Blade-synt, som låter användaren grafiskt "rita in" modulation på en XY-platta a la Vektor-syntes, något som ger stor rörlighet till ljuden. Om det är något som verkligen imponerar i Blue II är det just att synten känns väldigt organisk i det att man enkelt kan dra ihop ljud som ständigt förändrar sig. Samma sak gäller enveloperna som kan ställas in på automatiskt återtriggning, vilket gör att man kan dra ihop rytmiska partier på knappt någon tid alls. Ännu roligare blir det när man ställer in de olika oscillatorerna på olika notvärden - vilket ger skön polyrytmik. Blanda med digital FM-känsla och vilken syntpoppare som helst har skoj fram till småtimmarna. När det gäller syntar finns det två skolor. De som har nålen på nollan och är produktionsfärdiga från ljud nummer 1. Tänk Nexus och syntar från Tone2. Sedan finns de syntar som fungerar mer som smör och bröd. Rob Papens syntar har alltid följt den senare skolan, och även om det medföljer en imponerande mängd ljud är Blue II en synt som du får mest ut av om du gillar att mecka med ljud. Det här gillar vi Fest för ljudmeckaren Både subtraktiv och FM-syntes i ett Spartanskt gränssnitt - men snabbjobbat Fantastiska envelopes Det här kunde varit bättre Kvaliteten på de medföljande ljuden är ojämn Kan inte ladda in egna vågformer Här köper du produkten: http://www.timespace.com/product/BLUE2-120/3/9999916/rob_papen_blue_ii_%28serial_download%29.html Klicka här för att visa nyhetsartikel
  16. Vid sidan av Moog klassas den amerikanska ARP som en av de mest inflytelserika tillverkarna av analogsyntar. När ARP släppte Odyssey-synten på 70-talet var det tydligt att mycket av tekniken kom från ARPs monstersynt 2600, med funktioner som dubbla filter, ringmodulator, PWM-syntes och oscillator-synk. ARP Odyssey blev snabbt en konkurrent till Minimoogen. Så det var många som satte morgonkaffet i halsen när Korg släppte nyheten om att de släpper en ny analog ARP Odyssey. Med under konstruktionsarbetet har de dessutom anlitat en av grundarna av ARP. Hur mycket den nya Odyssey-synten kommer att kosta är inte känt, men lansering är planerad till september. Tillverkare: Korg (korg.com). Kontakt: EM Nordic (www.emnordic.se). Klicka här för att visa nyhetsartikel
  17. Tja! Dags att skaffa en workstation för studion men även för smärre liveframträdanden. Har folk nå tips eller erfarenheter? Och specifikt har folk någon erfarenhet eller tankar om Roland fa-80/Korg krome? Väl mött!
  18. Det ska vara en monosynt i år, helst analog. Korg drog igång det hela för några år sedan med Monotron och snart följde Arturia efter med Minibrute och Dave Smith med Mopho. Moog har Sub Phatty, Novation har nyligen släppt Bass Station 2 och Korg ångar på med både MS-20 Mini och Volca-serien. Den här månaden tittar vi närmare på det senaste tillskottet i denna retrofauna. Som namnet antyder är Microbrute en mindre variant av Minibrute (se test i Studio 11-2012) men skillnaden ligger inte bara i storleken. Här finns en del användbara egenskaper som storebror saknar. Här hittar du hela testet: //forum.studio.se/index.php/page/index_original.html/_/tester-ppna/microbrute-storleken-har-ingen-betydelse-r522 Prova 3 nr av Studio för bara 99 kr! Klicka här för att visa nyhetsartikel
  19. Hej medmusiker! Jag är del av ett relativt nytt projekt som heter Kaskelott. Här är en låt från vår - i dagarna - kommande EP: Vi letar nu efter någon på klaviatur som skulle vara intresserad av att spela live och eventuellt även skriva nytt material om kemin stämmer, osv. Flera andra typer av sammarbeten är också intressant. Vi spelar gärna som förband åt lite mer erfarna band om du tycker musiken stämmer överens och vi är i behov av en bokare. Hör av dig om du har något slags intresse för oss! Mvh Jocke
  20. Nord Lead 4 är den senaste medlemmen i Clavias familj med virtuella analogsyntar. Vi har testat nykomlingen, som vår testare kallar för en "kraftfull och åtråvärd" synt. Här hittar du hela testet! Du hittar hundratals tester och andra artiklar i Studios Plustjänst på nätet. Läs mer: korta.studio.se/preninfo Klicka här för att visa nyhetsartikel
  21. cborg

    KORG + littleBits

    Tidningen Studio länkade precis upp det här: http://www.synthtopi...ar-synthesizer/ Gaaah, känner att jag fått ett återfall av GAS igen. Och det var Korg som orsakade det sist också. Gillar deras idéer. Vill testa!!
  22. Har ett litet demoprojekt på gång och är i behov av någon som kan skriva text/sångmelodi samt sjunga. Har lagt upp två testlåtar på https://soundcloud.com/coastal-brake . Änsålänge är det bara demos men min förhoppning är att hitta någon där ute som gillar det de hör och som vill bli en del av min kreativa process genom sången. Lyssna på låtarna, skriv text o sångmelodi, spela in och skicka till mig. Självklart kommer jag ge cred för del i låtskrivandet. Vill som sagt hitta någon att samarbeta med. Någon som kan få upp min musik till en ny nivå. Om ni har synpunkter på hur verser, refränger och stick är fördelade elle liknande saker ni vill ändra på är jag öppen för det mesta. henrik.hexagonsun@gmail.com
  23. Om du tyckte Korg ägde mässgolvet under vinterns Namm-mässa är det inget emot vad de gör på Frankfurt 2013. Förutom en helt ny synt vid namn Kross släpper Korg i sommar tre nya analoga syntar: Volca Beats, Volca Bass och Volca Keys. Precis som Korgs tidigare analogexperiment med Monotron och Monotribe handlar Volca om ungefär samma sak: liten låda, analogt ljud, kan drivas på batterier, inbyggda högtalare och en väldigt överkomlig prislapp. Volca kommer att kosta 1195 kronor per styck i Sverige och kommer hit i september om allt går enligt planerna. Volca Keys har tre oscillatorer som kan stämmas om som man vill. Filtret kommer ifrån Korgs första synt någonsin (Korg 700S) och den har en inbyggd sequencer samt en eko-effekt. Volca Bass är Korgs största flirt med Rolands kultsynt TB-303 och har en avancerad sequencer som klarar av klassiska acid-glides. Syntmotorn har liksom Keys-modellen tre oscillatorer och bygger på Korgs gamla 700S-filter. Volca Beats är en trummaskin som består till hälften av samplade trumljud (typ cymbal) och hälften av analoga trummor (typ virvel och baskagge). Precis som med Bass och Keys-modellerna finns en inbyggd sequencer. Tillverkare: Korg (korg.com). Kontakt: EM Nordic (www.emnordic.se). Klicka här för att visa nyhetsartikel
  24. Då försöker jag i denna avdelning då... Jag har en Logic Control. Fungerar jätte bra i Logic tills att jag kopplar in en annan usb enhet. Min telefon, ett midikeyboard, en hårddisk ja, ni fattar. Kontrollen slutar att fungera helt enkelt. Varför!?!? Det gör mig tokig! Jag kör Logic Control genom ett Roland UM-ONE in i datorn. Vääääldigt tacksam för svar.
  25. Hej! Har varit medlem ett tag men inte varit så aktiv. Kör sen kort tid tillbaka en blogg om mig och mitt förhållande till min lilla projektstudio. Har inte mycket krav på mig själv mer än att det skall vara kul att vara där och pula. Giggar en del med ett band men elektronisk musik blir det bara inom mina egna fyra väggar. Har tagit upp tråden med analoga syntar på det senaste.... http://unisonlab.wordpress.com Tack för ett bra forum!
×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.