Johnny Boi

Sånt här är jag intresserad av! Men även de mer basic grejerna, om någon som tittar förbi och har mycket kunskap har lust att dra det lite snabbt... Alltså det här med brum, surr och jordning. Har alltid undrat över orsaker och botemedel.

Hey, SE-1 känner jag igen! 🙂 Praktiserade i en fin studio under min utbildning för två år sedan, hade tråkigt och gick in i en liten studio i komplexet, där ett midi-klav stod framför datan. Jag tryckte på klavvet och fram kom ett underbart fett syntbas-ljud! Har sällan jammat så frenetiskt och fokuserat så länge, helt fantastisk upplevelse! Det svängde av sig själv typ! Så jag började undersöka vart ljudet kom ifrån och fick syn på SE-1:an i ett rack. Sedan dess har jag haft den i bakhuvudet, att "när jag får pengar så...". Så i det här fallet kan jag också lägga fram en positiv erfarenhet av Studio Electronics SE-1! 🙂

Hej, jätteintressant tråd tycker jag! Hoppas fler kan fylla på med erfarenheter!

God Jul alla forummedlemmar! Detta är ju egentligen det första forumet jag är med och aktiv i, och jag tycker det funkar rätt bra! För det mesta en glad och humoristisk stämning. Som det har varit de senaste åren så är det mesta jag behöver för dyrt att önska i julklapp... Överst på ljudklappslistan står väl ett matchat par C214 så jag kan börja med min flygelinspelning, annars är det en SSD hårddisk på minst 150 (lutar åt OCZ Vertex 2) jag verkligen behöver... Men en Mew-skiva tror jag allt att jag får, samt ett lågt mickstativ och ett par nya in-ear-lurar (Philips SHE9620, som jag fick beställa själv p.g.a. föräldrar som är ovana online-shoppare).

Den där guitar track-videon var intressant, synd bara att den inte finns i bättre kvalité än "480"...

Hahaha! Perfekt presentation där, välkommen i efterskott!

Jag gick Musikproduktionsprogrammet på Växjö Universitet och är mycket nöjd med den utbildningen! Där täcker man in det mesta, som t.ex. inspelnings-, mixnings- och masteringsteknik (allra mest av det förstnämnda), ensemble, musikteori, komposition, musik-juridik, branschkunskap, företagsekonomi samt kulturhistoria. Bra möjligheter att utvecklas där! Men som sagt så är inte utbildning avgörande för att få jobb i den här branschen (om man nu kan tala om att "få jobb" inom musik, det mesta är ju bara uppdrag eller egna firmor), det som krävs är kontakter och/eller erfarenhet. Börja jobba med egna grejer på fritiden, köp utrustning själv så att du klarar att göra hyfsade grejer och träna mycket. Sedan får man ju specialisera sig kanske, det finns ju inte så många nuförtiden som är renodlade musikproducenter. Utbildningen i Växjö var bra för mig också på det sättet att jag fick testa på alla områden och fick mer kunskap inom dem, så att jag kunde avgöra vad jag gillade och inte gillade, och var min styrka och passion låg.

Men Valle, va? Så enligt dig behöver inte masteringsbranschen existera alls? Jag tycker att de fyller en viktig funktion, för när du suttit så länge och mixat ditt eget material, då är du rejält "blind" på det. Då är det väl bara bra att skicka det till någon som kan finputsa och justera det till "allmänna" sound-normer. Någon som dessutom sitter på riktigt bra utrustning, i ett bra rum med bra lyssning, och med bra kunskaper om sin utrustning samt hur man förbättrar och finslipar. Det är en funktion som jag tycker är rätt bra med mastering, att några få ställen får justera alla dessa låtar som ska ut på marknaden - som kommer från hundratals olika mixare där varje mixkille har sitt sound, sin lyssning och sina svagheter - så att musikutbudet blir något mer enhetligt, i fråga om nivåer och frekvensfördelning.

Tycker hon är riktigt duktig, hon är en bra artist och har lyckats bra PR-mässigt också, och skapat en bra image kring sig. Hårt arbetande, talangfull. Låtarna är riktigt bra, proffsiga och catchiga. Hon har dessutom lyckats dra iväg från mainstream-popen och tydligt nischat sig åt en genre (någon slags electro, i vilket fall betydligt mer electro än de mainstream-poplåtar hittills som "blandat in" electro), och ändå behållt en stor publik och sin plats i radion. Och det tycker jag är skillat!

Skulle också nämnt att det inte rör sig om stenkyrka utan en frikyrka, dock med högt i tak och ganska mycket klang. Men jag vill som sagt ha en "närhet" i soundet, har inte tänkt ta med lokalen. Enda anledningen till att jag spelar in just där är att det står en fin Yamaha-flygel där (mitt favoritmärke bland flyglar än så länge) plus att jag har kontakter så att jag kan komma in och spela in, kostnadsfritt... Intressant, ska börja lyssna när jag har tid!

Oj, såg underrubriken till tråden nu. För min del rör det sig om ren studio-inspelning (fast på plats i en kyrka), inget med PA eller nåt sånt. Ska jag kanske leta ny tråd att skriva i eller starta en egen?

Gör en 34-månaders-bump på denna tråd! 🙂 Jag gick på trådens titel, mitt scenario ser inte ut som det schopin hade. Jag ska spela in flygel och tänkte för detta ändamål införskaffa ett stereopar. Efter flygelinspelningen kommer mikrofonerna hängas upp över mitt trumset eftersom mina nuvarande överhängsmikrofoner är från ett "trum-paket". Så jag är liksom inte ute efter "mikrofonen som är helt gudomligt perfekt för flygel och ingenting annat", utan kanske lite mer allround-känsla då. Budgeten är inte heller jättehög så här i julklappstider, det börjar göra ont vid 7000:-. Man borde köpa ett matchat par, va? Har heller inte bestämt mig för små- eller stormembranare, men jag lutar åt stormembranare för flygel-syftet. Ett matchat par AKG C214 ligger inom mitt prisfält, och eftersom jag gillar 414 så är de en het kandidat. Röde vet jag inte om jag känner för, fick inge bra resultat med dem (NT-serien) på utbildningen. Någon som har erfarenhet av några sE Electronics-mikrofoner? Tänkte också passa på att fråga om någon har tips på placeringen av stereoparet? Jag har ju spelat in flygel några gånger innan, men aldrig fått till den där "närheten" i ljudet, att man hör en flygel istället för en flygel i ett rum. Sedan har jag också inte fått till basregistret, vill ju ha ett fylligt och stabilt flygelljud. Har fått med pedalen innan, den ligger och spökar vid 100 Hz och gör det ännu svårare med basen, så nu funderar jag på om man ska micka på något sätt som gör att man slipper pedalen. Så här skulle det va fräckt om det kunde låta: (Bättre kvalle)

NAJS!! Men SHIET va mycket najs prylar! Du måste ju ha en miljon ljud alltså, använder du alla burkar? 😉 Redit flott ju! Det där ser ju professionellt ut, försörjer du dig på det du gör där i studion?

Haha, du tog det på Otto bara alltså? 🙂

Liten sidogrej: jag lyckades faktiskt få praktikplats på en av Sveriges största studios (tror den var topp tre i alla fall, verkar som att de har lagt ner nu) när jag läste till musikproducent. Jag vart överlycklig, för jag ville verkligen spana in hur det var "på toppen". Och det var dötrist. Visst, fantastiska lokaler och sjukt cool utrustning. Men det kändes som ett industri-jobb. De få uppdrag de fick kändes alltid väldigt stela, det var sällan jag kände den där kreativitetens glädje och ivrighet. Jag frågade Otto, som jobbade där, vad han verkligen skulle vilja göra om han fick välja själv. Då sken han upp lite och sa att han gärna skulle vilja jobba med ett band som inte hade breakat än, och vara med och göra något stort av det, och experimentera och så. Men det var det ju aldrig tal om. Tänkte bara dela med mig av erfarenheten; det är inte alltid lika roligt "på toppen" som i replokalen, i hemstudion, eller i semi-proffsstudion man vart med och byggt. Ska man upp i det riktigt professionella skiktet finns alltid risken att det börja likna vilket annat jobb som helst, vad gäller enformighet och längta-till-helgen-och-semestern-känsla. 😉 Behåll alltid glädjen och passionen! 🙂

Pluggade med Arons lillebror i Växjö, så har hört talas om honom innan, men de andra var nya bekantskaper för mig när jag såg videon för någon vecka sedan. Har haft koll på dem på youtube innan, för de hade en snutt där Aron och Henke spelar till ett Destiny's Child-backtrack, och det är aaaasgött! Så jag blev överlycklig över fler videor! Ja, man blir ju yr så grymma är de!

Och där har vi ytterligare en situation där det är viktigt att skilja på de olika "yrkena". 🙂

Varför man gör det är för att frigöra processorkraft så att man har mer kräm över till tunga pluggar i mixmomentet. Ett utmärkt exempel är Logics medföljande orgel, som typ inte tillåter ett enda reverb samtidigt om man har en klen data...som jag. 😉

Och jag tänker att det inte handlar om att "stämma överens" med hur det är, jag tänker att det är så det är. Lite som att fysiken förklarar verkligheten, men visst - det låter tråkigt och livlöst och man går ju inte omkring och tänker i sådana termer hela tiden. 😉 Men jag förstår att det är svårt att tänka om i de här banorna om man är ett band som skriver ihop - när man träffar just de personerna och gör någonting tillsammans som har med musik att göra, så blir det nog oftast så att man automatiskt tänker "bandet". Och dina tankar om inspiration och att hämta energi från varandra förstår jag också, känner igen det. Men det är fortfarande inte bandets jobb att skriva låtar. Hur man sedan delar upp låt-ersättningen är ju upp till var och en, en lika fördelning bland de som är med i bandet främjar sammanhållning men kan slå ner på starka individuella prestationer (faktum är att låtskrivaren skänker sina pengar till bandet, kan bli tungt för den personen). En fördelning efter prestation kan hota sammanhållning (om alla tänker låtarna=bandet) men främja fortsatt starka prestationer som kan vara viktiga för bandets framgång. Eller så försöker man sig på någon slags medelväg, som DP nämnde och som jag tänker göra i rockbandet jag håller på att starta upp (vi kommer vara fem pers): alla får alltid 10% var, medan resterande 50% delas upp efter insats. Då kan man tillskriva arrangering på det egna instrumentet de 10%, och istället se bidrag till låten i lite grövre drag: ett gitarrsolo räknas till de 10, men skriver man även ackord och kompstil till gitarrsolot så är det en del av låten rent "tvärsnittsmässigt", och ger då en del i de andra 50%. Men jag förstår precis hur du menar med din sista mening, klart de allra flesta band slår ihop de båda yrkena och det funkar bra (mitt ena band gör som sagt så). Man får bara hoppas då att vänskapen består provet som uppstår när pengarna är stora och någon kommer och upplyser om hur systemet egentligen fungerar. Det är fullt möjligt att stå emot pengars lockande, men man bör inte underskatta de krafterna.

Jag förstår dig helt och fullt, men ser det ju lite annorlunda. Varför tycker du att det känns tråkigt? För att det är krasst och ekonomiskt och sånt förtar glädjen med att skriva och spela kanske? 🙂 För så känner nog många. Jag skulle vilja säga "i alla fall fungerar det så", det är ju nämligen såhär systemet och lagarna är uppbyggda. Det du kanske syftar på är att det inte är ofta som den här kunskapen finns i de flesta band, och det är ju helt sant. Men jag känner att tråkigheter kan uppstå även i sådana band, på grund av ekonomiska aspekter men utan att man känner till all denna juridik. Och då är det ju bättre att ha koll och reda upp det i god tid innan beloppen hunnit bli sexsiffriga. Det är helt logiskt att du behövde dina bandkamrater för att skriva låten, men det som händer då har ju inget med bandet att göra egentligen. Ni är en grupp starkt sammansvetsade vänner som kan inspirera och pusha varandra, men när låtarna kommer till så gör ni det inte som bandet, utan som låtskrivar-gruppen. Och att man skriver bara till sitt band, med bandet i åtanke när man skriver, är ju faktiskt rätt vanligt bland yrkes-låtskrivare också - de skriver ju ofta en specifik låt åt en specifik artist. Sen när ni är ute och spelar, så "jobbar" ni ju och får betalt via gaget, men samtidigt så kan man ju säga att låtarna "jobbar" för att ni som låtskrivare ska få in pengar för det arbete ni har lagt ner på att skriva låtarna. Fast det är ju det man övar sig på när man läser såna kurser; att förstå alla lägen som uppstår i verkligheten. Som att läsa ekonomi och helt plötsligt förstå hur det funkar med momsen och avdragen och allt, istället för att köra på en metod man själv tycker funkar ända tills Skatteverket kommer och undrar vad man håller på med. 😉 Enda skillnaden jag förespråkar i en situation som din, är att man bara kort redogör för hur systemet funkar med band kontra låtskrivare - är alla fortfarande med på att dela lika sedan så kan man ju göra det och känna sig avslappnad, då vet man att man har lagt alla kort på bordet och ingen kan komma i framtiden och påstå "jag ska ha, för det har jag lärt mig nu att jag har rätt till enligt lagen!". 🙂 Helt rätt beskrivning av för- och nackdelarna. Om nu personen fortfarande tänker att låtskrivandet är en del av bandet. Jag förstår ju att många tänker så, i och med att låtarna är till bandet, hjälper bandet att bli större, samt att de kommer till tillsammans med samma kompisar, kanske t.o.m. i bandets replokal. Men ser man det som att bandet är att repa och giga, och låtskrivandet är något vid sidan av, då kan man kanske komma ifrån känslan av att man är en mindre viktig del av bandet bara för att man inte komponerar.

Jag har diskuterat detta med några här på forumet i en annan tråd, men kan köra några av mina tankar i repris för de som inte var med där. Här är första uppdelningen av "titlar" i tråden. När jag läste musik-juridik på Växjö Universitet så var det bland det första vi fick lära oss, att skilja på olika yrken - även om det var samma person. Inte många tänker på det, men man kan faktiskt säga så här: Inget band, och ingen artist, har någonsin skrivit en låt. Vad jag menar? Ett band eller en artist är några/någon som framför ett verk. Inte skapar det. Den som skapar ett verk är en upphovsman. Eller kompositör, tonsättare, låtskrivare, etc. Band och artister har färdigheter som gör att de kan framföra musikaliska verk inför publik, och deras betalning kallas gage. Jag tycker - och jag tror att de flesta håller med - att gaget ska delas lika på alla som medverkar i framträdandet. Det är nog inte så mycket snack om det. En låtskrivare har färdigheter som gör att han kan skapa musikaliska verk, och det som gör att han kan få betalt är den ekonomiska delen av upphovsrätten. Vanligast är ju då att man överlåter den rätten till STIM (istället för att själv sitta och göra avtal med alla pizzerior, gym, etc. som vill spela ens låtar), som bestämmer att alla som betalar får framföra verken. Ett band behöver låtar för att kunna framträda. Men teoretiskt sett så har inte bandet färdigheterna för att skriva låtar. Deras grej är att framföra låtar och ge en grym show. De behöver låtar från en låtskrivare. I de "högre" skikten så funkar det ju så, en megastjärna sitter ju inte och filar på nästa hit, det har han/hon låtskrivare till, som är bättre på det. Hans/hennes grej är ju att vara stjärnan, ge en makalös show, vara en scen-personlighet. Omvänt så är det teoretiskt sett så, att en låtskrivare bara kan skapa ett verk, sedan behöver han artister för att verket ska få liv inför en publik. Jag vet att verkligheten inte ser ut såhär, men i teorin är det så! 😉 Men det vanligaste är ju ändå att banden begåvats med någon/några som inte bara är bra på att framföra verk utan även att skapa. MEN, då är vi inne på ett annat yrke. Den personen bidrar med något till bandet, men inte som medlem av bandet (=artist), utan som låtskrivare. Då behövs en deal. Det vanligaste - och som är så det blir om man inte gör något alls/är medveten om allt detta - är att låtskrivaren låter bandet få framföra låtarna (han har inget val om han är STIM-ansluten) live, bandet "tar med" hans/hennes låtar ut på vägarna, framför dem inför publik, och får dem att ge avkastning. I utbyte kan bandet ge en bra show och trollbinda en större publik varje gång tack vare de bra låtarna, och förhoppningsvis få större gigs och mer gage. Och då ökar även STIM-ersättningen (med större publik). Det är ju en win-win-deal! Självklart kan man se alla i ett band som låtskrivare. Det blir än mer tydligt om låtskrivaren i själva verket bara tar med en liten idé till replokalen, och så hjälps alla åt med text samt använder sina färdigheter på sina instrument för att arrangera och bygga ihop låten. Men man gör det som sagt inte som band, utan som en grupp låtskrivare, som skickar med låtarna med bandet för att få inkomster genom. Visst, det enklaste är att dela allt lika. Mitt ena band gör så, och det funkar. Men om man är medveten om skillnaden, t.ex. man vet att alla de där pengarna är egentligen mina (enligt lagen!!), då kan det sätta griller i huvet på en. Det gjorde det på mig ett tag, men det har nästan helt gått över. Att dela rättvist på pengar som vissa inte ska ha, blir ju orättvist. Jag kan tycka att ett alternativ när man startar ett band är att gå igenom detta, att låtskrivar-pengarna inte har med bandet att göra, men vi ska ändå ha en uppdelning där. Oavsett hur man fördelar det - om man gör upp det i god tid innan det börjar handla om stora summor, och om alla är med på det med god och nöjd min, då borde det funka bra. Man får ju göra klart för sina kompisar att "nu tror vi på det här, vi tror på oss själva och att vi kommer lyckas - vilket innebär att låtarna som vi kommer att framföra kommer inbringa stora summor pengar". Ett band som verkligen vill lyckas kanske t.o.m. inser sina begränsningar och säger "nä, vår grej är att ge världens röjigaste show, vi överlåter komponerandet åt någon som verkligen vet vad publiken går igång på", och sedan fixar en deal med en låtskrivare som kan ge dem material som tar de till toppen snabbt och lätt! 🙂 ...ha lika mycket - av gaget. Det är inkomstkällan för ett band. STIM-ersättning är inkomstkällan för en låtskrivare.

Jag har vid flera tillfällen fått höra att vissa av mina låtar påminner väldigt mycket om Journey och Genesis. Jag har aldrig lyssnat på varken Journey eller Genesis. Är inte det skumt?

Den blev jag nyfiken på! 🙂 Intressant! Jag tror nog också att det kan vara så! Låter helt rätt!! Helt rätt! Sväng, groove, häng, sån där otajthet i ett av instrumenten som får en att rysa av välbehag... Det är en oerhört stor del i vissa musikstilar! Taskigt ju! Det kan ju vara en hel massa tonartsbyten som ändrar allt från dur till moll tretti gånger! 😉 Det finns väl religiösa vetenskapsmän eller?

Sant! Kan bara instämma i kören: teori kan vara ett bra verktyg, den kan visa vägar och förklara sammanhang - och hjälpa en att gå utanför dem, men den kan sällan vara din motor! Kan bekräfta detta, för det gör jag! 😉 Nä det gör man inte. Men när jag läser beskrivningen blir jag nyfiken, för att jag relaterar det till skapandet av ett stycke. När jag sedan lyssnar på det njuter jag bara och hör bara det musikaliska, hur melodier, ackord och rytmer tvinnas samman till en helhet som ger mig en hel massa må-bra-känslor! Jag har läst fyra och ett halvt års musikteori, så jag kan väl en del i alla fall. Jag känner mig inte hämmad av det alls, jag tycker inte det känns som "regler" man får lära sig. Snarare en beskrivning av hur musik är uppbyggd, vad gäller tonarter, melodier, skalor och stämmor. Sen gör man ju vad man vill av musiken. Teorin skapar områden (eller vad man ska säga) och säger "inom detta området brukar väldigt många tycka att det låter bra" eller "detta tycker de flesta låter falskt eller otrevligt". Det jag gillar är att blanda! Ta en populär ackordföljd (som är populär för att många tycker att den låter bra!) och försök att byta ut ett ackord eller två till något som är helt utanför kartan! Eller ta en utflykt till en annan tonart och sedan tillbaka igen, men gör övergångarna så njutbara som möjligt. Det kan bli lite matematiskt för mig också, men så länge jag sitter vid instrumentet och spelar så hör jag ju vad som låter ok eller apa. Jag sitter ju inte heller och tänker i de här termerna, utan känner mer som Dingbats sa: . Några år innan jag började läsa teori på gymnasiet hade jag ju gått igenom ackord på pianolektionerna. Jag lärde mig jättemycket - men inte genom mina pianoläxor, utan genom att sitta och improvisera, och utforska dessa tonarter och vilka roller ackorden i tonarten hade. När jag sedan läste teori i gymnasiet kunde jag sätta namn på det helt enkelt. Och på tal om att ha teori som språk mellan musiker: när jag plugga producent i Växjö bodde jag ihop med en klasskamrat. En dag stämde han om sin akustiska gitarr helt slumpartat för att han ville ha ny inspiration, han var trött på att fingrarna tog samma vägar de alltid gjort. När han väl lärt sig några grepp (det var ju som att börja om från början nästan!) dröjde det inte länge förrän han hade en låtidé. Jag stod samtidigt i köket och lagade mat, när han ropar "vad tycker du ska komma efter de här ackorden?". Varken han eller jag hade någon aning om vilka ackord han spelade, men genom funktionsnamnen kunde vi ändå diskutera hur låten skulle gå! Liten kul grej. 🙂

Intressant! Ja, ibland blir man ju sugen på att skriva något speciellt, efter vissa kriterier, och då är det en riktigt bra motiverare! Själv tror jag dock att jag skulle ha svårt att börja från noll när jag känner det suget, lättare då om jag har ett idé-skafferi där jag kan se om det finns något riff eller tema som kan passa kriterierna. Men som du sa där, man börjar så smått föreställa sig i huvudet hur det skulle kunna låta och väljer då arr och genre på känsla, för vad man tror passar just den idén bäst. Kollar på trådtiteln nu och känner väl att jag personligen har spårat ur en aning i mina filosofier... 🙂 Först får man väl börja definiera vad "skriva musik" är. Om det är det första steget; från att inget existerar till att låtens första element existerar, så är det blandat för min del, även om det oftast "bara händer". Om "skriva musik" syftar på mer, som arr och prodd, då bör man nog ha genre klar för sig, eller? 🙂