Hur funkar det egentligen med absolut gehör?

[JJRockford]

Vi diskuterade fenomet på lunchen idag, men blev inte riktit kloka på hur det egentligen fungerar.

Att man kan höra vilka toner som är vilket utan referenser är ju självklart, men hur exakt hör man?

A vid 440 Hz är ju t ex inget naturlag, tidigare i historien har man väl använt 430 eller 435 (det var i a f vad dom påstod när jag var på vad som skulle vara en väldigt autentisk Mozart-konsert).

Blir det så att en person med absolut gehör tycker att det ena a:et låter bättre eller sämre, eller rent av falskt? Eller kan dom helt enkelt säga "det där är ett A vid 435 Hz"?

[JohnRick]

Nu har jag kanske inte så mkt relevant input att komma med, men utifrån den tredjedel jag lyssnat på (och minns) David Lucas Burge så är det väl i princip så. Om ett A är lite off 435-445 så ska man kunna märka det. Förstår inte vad ni inte blev kloka på? A är ju en etikett som man satt på 440 Hz med omnejd. 440 Hz är "alltid" 440 Hz osv. Förbannat bra lyssning f.ö:

http://www.perfectpitch.com/

[Peter Roos]

Har man absolut gehör så hör man toner precis som vi andra ser färger.

Så sägs det i alla fall.

[JohnRick]

För att spinna vidare på det som DLB (länken) snackar om så handlar det inte om att träna upp ett slags auralt minne av tonen och tro att det funkar. Färgliknelsen är givetvis relevant (vi kan se skillnad på många nyanser utan referenser) men är tydligen heller inte en fullständig analogi. VIl minnas att han är mer inne på tonens inneboende karaktär och harmonik. En F-sharp skulle då inte kännas igen på Hz i sig utan mer på dess andra individuella egenskaper (?) Öronen har aldrig blivit tränade på det sätt som våra ögon har, men en annan snubbe hävdar med rätta att vi har långt mer nytta av relativ pitch än perfekt, även om det sistnämnda kan vara våldsamt imponerande.

[Signia]

Relativt gehör brukar man kalla det om man kan höra "ungefär" vilken ton, ungefär på en halvton när. Absolut gehör när man kan prickfritt höra vilken ton, och exakt gehör då kan man nästan höra hur många cent en ton diffar ifrån en referensstämning. Då kan man i teorin stämma A-strängen i 442hz rakt ur luften.

Jag försökte skaffa mig sånt gehör i gymnasiet. Hör man bara en referenston så kan man ju höra vilket intervall det är till en annan ton direkt. Så jag tänkte att om jag lyckas skapa ett minne av en ton i huvet - t.ex. ett A - så kommer jag alltid ha referenstonen i skallen. Köpte en stämgaffel som jag hade i fickan 1-2 månader och slog den hela tiden så jag konstant hade ett A i hjärnan. Mental träning hela tiden. Kan meddela att det upplevdes mer eller mindre som mental tinnitus efter ett tag. Man drömde om den där föbannade tonen på nätterna, kunde vakna och sjunga den rakt av. Så det gick .. nästan .. men man "glömde" bort tonen alldeles för fort hela tiden, och så fort jag slutade med stämgaffeln så dog tonen i huvet ut med. Inget absolut gehör för Signia inte. 😏

Har också fått det beskrivet som att man upplever lukter, smaker, färger osv. Men har aldrig hört om någon som lyckats träna sig till det - utom obskyra sensationssökande amerikaner förstås. Man föds med det, eller inte. Har även hört att det är mera av en förbannelse än en välsignelse. De flesta som hör tonerna i huvet använder dom tonerna som referens snarare än att bara gå på intervall. Men när sånglärarinnan sa åt hela kören att vi ska ta ner låten 3 halvtoner (för annars vart det så pipigt för tjejerna högst upp) då gick det åt helvete för killen bredvid mig som hade absolut gehör. För oss andra var det ju bara att sånglärarinnan gav oss ett ackord och sa "det här är D-dur", så trodde vi ju på henne, eller vi kunde använda det som grund och sen körde vi bara på intervall. Men dom med bättre gehör hade rätt svårt att koppla bort det där. Stod det ett E i noterna som skulle sjungas som ett Ciss .. det vart liksom dubbelt så svårt för dom.

Redigerat 27 mars 2012 av Signia

[Claes Holmerup]

De flesta av oss har ett hyggligt relativt gehör - men det innebär inte nödvändigtvis att man kan säga nästan rätt ton, utan det är främst att man känner igen intervall.

Själv har jag ett relativt gehör som är väldigt känsligt för intonationsfel (hör skillnad på 0.525Hz vid 500Hz, där två halvtoner skiljer ca 30Hz, enligt testen på tonometric.com), så för mig är det direkt plågsamt när sång eller instrument inte ligger tillräckligt bra i pitch.

Sven Bornemark har berättat för mig att Gullan har absolut gehör. Medan man fortfarande använde vinyl, så kunde hon ibland klaga på att "det var hemskt så högt de har stämt instrumenten på den här skivan", när grammofonens hastighet var pyttelite för snabb...

Man kan träna sig till absolut gehör om man verkligen vill - men det är inget man har behov av i normala fall, utan oftast är det nog ändå bekvämare att "bara" hålla sig till sitt relativa gehör...

När jag var med i en teateruppsättning för läääänge sedan, så hade vi Margaretha Nilsson (numera bl a kapellmästare på Fredriksdalsteatern med Eva Rydberg) som körledare - och det var helt sanslöst. Hon tog snabbt och enkelt fram toner till alla stämmorna utan att be om ton från något instrument - och så var det bara att sjunga innan orkestern skulle komma in. Perfekt pitch varenda gång. En enda gång av alla föreställningarna missade hon, men då rättade hon sig själv direkt efter att hon hade hört sin första ton - så det blev rätt ändå. 🙂

Redigerat 27 mars 2012 av Claes

[Panzerfaust]

aboslut gehör tror forskarna kan ha med synestesi att göra. Att när man hör en ton så kopplar hjärnan ihop den med någon färg. Typ så...

[XBERRC]

bump

Redigerat 19 oktober 2021 av XBERRC

[Zakyath]

Men de toner vi har är ju inte rena. Vi följer väl en tempererad skala? Borde inte all musik de sista par tusen åren låta skit för de med absolut gehör?

[Signia]

Stämmer inte. Relativt gehör är att kunna höra skillnad i tonhöjd, att lära sig känna igen kvint jämfört med kvart osv. Att kunna bestämma en ton utan referens är absolut gehör - även om du misslyckas med det och gissar fel.

 

Enligt min teoretiska kunskap om absolut gehör verkar det konstigt att kunna höra rätt "ungefär" på en halvton. Har du börjat utveckla absolut gehör bör du istället ha rätt kanske fyra gånger - för att på femte gången ha "helt åt skogen" fel, tex D istället för G.

 

Om du kan höra "ungefär" rätt vet jag inte vilken typ av gehör det går in på. Kanske är det bara så att du lyssnar på ungefär hur mycket bas det finns i tonen på ditt instrument, och sedan gissar du helt enkelt. Eller så har du försökt några gånger, vilket gjort att du nu har några toner i ditt minne att referera till, och använder dem som referens när du gissar. Då kan det så klart handla om relativt gehör.

 

"Exakt gehör" har jag aldrig hört talas om förut. Skulle gärna se någon som kan skilja 472hz från 473hz utan referenston.

För mig härstammar begreppen ’relativt-’, ’absolut-’ och ’exakt’ från en form av konsensus ibland musikhögskole-klientel och lärare i Ingensund, Stockholm och Malmö i mitten av 90-talet. Det är allt jag kan åberopa.

Där fanns en konsensus angående begreppen relativt- absolut och exakt gehör, som gav folk uppfattningen att det var universellt – inte bara för mig. Därför är relativt gehör det jag kallar vad jag upplever idag. Hör jag en ton så kan jag – om jag anstränger huvet – gissa rätt på 2 halvtoner när.

Claes beskrev ett mer exakt gehör ovan, men han skriver även att absolut gehör är något man kan utveckla. För mig vore det en sannerligen spektakulär omdaning av företeelsen, som jag förstår den. Som jag erfarit/förstått det så verkar det finnas en radikal skillnad i upplevelse mellan vanligt intervall-gehör och att kunna identifiera kromatiska toner ur raka luften. Som jag förstår det är det inte en gradvis utveckling från ett steg upp till nästa, utan istället verkar intervallgehör och absolut gehör vara två helt olika invärtes företeelser.

Exakt gehör sen, jag har inte sett när någon hör skillnad på 1hz när. Men har sett folk stämma instrument med en precision som placerar instrumentet medvetet ovanför eller nedanför 440hz stämning.

Men de toner vi har är ju inte rena. Vi följer väl en tempererad skala? Borde inte all musik de sista par tusen åren låta skit för de med absolut gehör?

Torde ju bevisa att välklingande ljud är ett inlärt ideal, precis som Claes var inne på. Nu börjar det bli lite märkligt detta ... Redigerat 27 mars 2012 av Signia

[Claes Holmerup]

Men de toner vi har är ju inte rena. Vi följer väl en tempererad skala? Borde inte all musik de sista par tusen åren låta skit för de med absolut gehör?

Nu har jag visserligen inte absolut gehör, utan "bara" relativt gehör, men även om jag är väldigt känslig för intonationsfel, så anpassar jag mig till skalan som används - så även om österländsk musik använder "fel" toner, så fungerar det ändå bra för min del - och på samma sätt som med "vår" skala, så hör jag om det är rätt eller fel inom den "felaktiga" skalan...

[Florian le Sage]

Jag har väl som Claes typ relativt gehör och är absolut ingen professor på området men kan berätta om en man (basist här i Nora) jag träffade idag som säger att han får direkt huvudvärk om saker och ting är för sura eller out of pitch, må det vara sång eller instrument, han påstår sig inte vara i kategorin total proffsmusiker etc eller ha absolut gehör men han pallar helt enkelt inte när det låter surt, det gör väl ingen av oss på så vis men vissa är tydligen överkänsliga och jag har full förståelse för detta!

Absolut gehör har väl folk som på 0.3 sekunder kan säga i vilken tonart ett stycke spelas*

[XBERRC]

bump

Redigerat 19 oktober 2021 av XBERRC

[Florian le Sage]

PS i och med att någon tog upp detta med tempererad stämning som vi har i piano/flygel så är väl det att betrakta som musikaliskt gehör kanske??? DS därför funkar det inte som vissa tycks tro att stämma ett piano med enbart en digital mätare + nyckel...man måste kunna sin sak och var i kvarterna och kvinterna man böjer av...

[KillwithSkill]

Men de toner vi har är ju inte rena. Vi följer väl en tempererad skala? Borde inte all musik de sista par tusen åren låta skit för de med absolut gehör?

Hehehe, ja det var ju en tanke, faktiskt! ☺️

[Guitar Nilsson]

Om jag lyssnar lite grann brukar jag kunna stämma gitarren helt exakt när jag bytt strängarna. Stämmer först, kollar med stämdosa efteråt. Ungf varannan gång är jag exakt. Lite tror jag att jag grovt känner det på hur hårda strängarna är. Önskar jag kunde sjunga lika tonsäkert som jag hör hur surt det är. Tur att man kan ta om varje ord en miljard ggr i studdjohn.

DBX rules -55

[Florian le Sage]

Studion är bra på så vis men fan en miljard ggr Nilsson???

Bästa brukar väl sitta efter 2-3 tagningar annars kan man lika gärna gå ut och fixa i trädgårn eller vedbon den dan om det skiter sig så illa...

[Guitar Nilsson]

Man kan ta om tills det är någorlunda i pitch... Funkar det inte efter tre, eller fyrtio tagningar över man i 30 år. Då är man kanske uppe i en miljard ggr? Eller tusen i alla fall.

[Florian le Sage]

Eller så tar man en kaffekask eller 3 bärs så sitter skiten???

[lesterbanjo]

Om du till exempel skulle försöka förklara för en döv hur musik låter kanske du skulle berätta att det är ungefär som att titta på månsken.

Men vad hjälper det - han skulle ju inte höra vad jag sa???

[Martin]

absolut gehör är bara att man känner igen och skapat sig själv en känsla av svängningar i sekunden, att man minns känslan av ljudet. allt är vibrationer, allt som rör sig, allt som vi upplever som ljud. det är rörelserna och känslan av dessa som är gehöret.

Redigerat 27 mars 2012 av Martin

[D Vibe]

Själv har jag ett relativt gehör som är väldigt känsligt för intonationsfel (hör skillnad på 0.525Hz vid 500Hz, där två halvtoner skiljer ca 30Hz, enligt testen på tonometric.com), så för mig är det direkt plågsamt när sång eller instrument inte ligger tillräckligt bra i pitch.

Tyckte det var intressant att testa. Nu är mina öron trötta och jag själv trött, så det kanske påverkar? Men jag hörde iaf skillnad på 0,75hz .. Har också svårt för musik som hamnar för mycket ur pitch.

Kanske därför folk blir irriterad på mig...

[Magpie]

En åsikt som jag hört flera gånger är att "de smarta" ser till att skaffa sig ett riktigt bra eller perfekt relativt gehör och lär känna intervallen.

Att redan ha eller träna sig till absolut gehör är något man sedan inte kan bli av med eller kompensera bort och det orsakar ofta mer olycka än nytta.

De med absolut gehör tycks ha ett handikapp och kan inte kompensera för om ett instrument är stämt lite utanför referensen, även om intervallen stämmer. Vissa lider när de är på konsert eller i andra sammanhang där det är lite utanför referensen.

Detta problem får inte den med ett bra/perfekt relativt gehör eftersom hjärnan endast fokuserar på att intervallen stämmer.

Varför den absoluta referenstonen uppstår vet jag inte, men det borde väl vara inlärt på något sätt.

Att se färger, synestesi, tycks bara vissa ha och det kan gälla toner, siffror, former, smaker mm.

Det är inget direkt kopplat till absolut gehör.

[cborg]

Fejkat absolut gehör då?

Jag har ett litet tinnituspip som ligger lite off på B. Så om jag håller för öronen kan jag dra en bit på tonen och använda som referens till mitt halvtaskiga relativa gehör. Voila! Absolut gehör. 😄