Kan ni lira så här

[anarkisten1 (oregistrerad)]

Har liiiite svårt för jazz men det här funkar

http://www.youtube.com/watch?v=lmN8eqa9shA...ated&fmt=18

http://www.youtube.com/watch?v=dOMr2B1wGTc...feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=AeYU1vCzrgw...feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=6UVw5C0SDkc...feature=related

Redigerat 22 februari 2009 av anarkisten1

[Opus99]

Faktiskt, de få gånger jag har svårt för jazz, är när den framförs publikfriande, slafsigt och utan känsla, av bakåtslickade spanjorer med öppen skjorta och guldkedja 🙂

Redigerat 21 februari 2009 av Opus99

[KillwithSkill]

Vilket svin på gura! Fick vibbar av spelet Mafia! 🙂

[Rahimian]

sweeping 🙂

[laxlaxlax]

Faktiskt, de få gånger jag har svårt för jazz, är när den framförs publikfriande, slafsigt och utan känsla, av bakåtslickade spanjorer med öppen skjorta och guldkedja 🙂

Men betänk django!

[kolin]

Sånt där finns ju inte på riktigt... men kolla in killen, han använder ju nästan aldrig lillfingret. Vad skulle den kommunala musikskolan säga om det?

Kolin

[Guitar Nilsson]

Har liiiite svårt för jazz men det här funkar

http://www.youtube.com/watch?v=lmN8eqa9shA...ated&fmt=18

Kolla ljudhålen på gitarrerna! Vad komiskt det blev när film nr två startade! 😄

[anarkisten1 (oregistrerad)]

Faktiskt, de få gånger jag har svårt för jazz, är när den framförs publikfriande, slafsigt och utan känsla, av bakåtslickade spanjorer med öppen skjorta och guldkedja 😳

Se där en riktig fanjschmecker, ere för mycke gnissel från fingerförflyttningar eller? Men OK då vet vi. Personligen har jag svårt för jazz nästan alltid men det här slinker ner, tror att det beror på att det är på riktigt. Hur är det med folk från nederländerna då, får dom ha bakåtslickat, guldkedja och lira gura?

[anarkisten1 (oregistrerad)]

Men betänk django!

Ja han hade väl två fingrar kvar som funkade men öj öj öj så han använde dom. Det här är väl nutidens Django tror jag.

[Tophe]

Skönt bevis på att hemmasnickrad teknik verkligen inte är att underskatta...

Såg ut som händerna skulle explodera när som helst. Ruggigt säker gitarrist!

[Umemagnus]

peeeoooww... thats just nasty!

[anarkisten1 (oregistrerad)]

Hemmasnickrad teknik? Va ska man säga... ibland går det så fort så dom hinner inte med att köra efter boken.

[anarkisten1 (oregistrerad)]

Vilket svin på gura! Fick vibbar av spelet Mafia! 🙂

Framåt våren är det läge, koncert o kongress i Linköping.

[slejnard]

Ja Jimmy Rosenberg= geni! Hoppas ni såg dokumentären jag tipsade om för ett tag sen som gick på svt.

[anarkisten1 (oregistrerad)]

Jepp det gjorde man.

[DivineCo]

Mycket imponerande tecknik även om den antaglingen inte är vedertagen.

Tyvärr blir jag ledsen när jag ser sånt här.

En freakshow för pöbeln att aplådera. Vi vill ha blod och nu får vi det.

Något att lägga ut på Youtube.

Jag hade varit riktigt imponerad om det hade varit spontant. Nu är det inte det utan en kille som har suttit och övat som vilken klassisk musiker som helst.

Virutuoser har kommit och gått. På 1800-talet var det en boom och virutosrna var många. Paganini var antagligen den största men han hade också förmågan att spela en enkel melodi med både ljuvt djup och svärta. Dessutom skrev han bitvis fantastisk musik. Kanske kommer någon ihåg Heinrich Bärmann och några till idag men inte många fler. Idag har vi tex. musiker som Nigel Kennedy som med lätthet skulle kunna spela detta med akord och allt. Han blir dock aldrig freakshow.

Kanske är musik idag ungefär som dataspel, den som kan göra allt snabbt och imponerande lägger ut sina klipp på Youtube.

Själv lyssnar jag hellre på någon som har någonting att säga. Musik är inte idrott.

Redigerat 22 februari 2009 av DivineCo

[anarkisten1 (oregistrerad)]

Mycket imponerande tecknik även om den antaglingen inte är vedertagen.

Tyvärr blir jag ledsen när jag ser sånt här.

En freakshow för pöbeln att aplådera. Vi vill ha blod och nu får vi det.

Något att lägga ut på Youtube.

Jag hade varit riktigt imponerad om det hade varit spontant. Nu är det inte det utan en kille som har suttit och övat som vilken klassisk musiker som helst.

Virutuoser har kommit och gått. På 1800-talet var det en boom och virutosrna var många. Paganini var antagligen den största men han hade också förmågan att spela en enkel melodi med både ljuvt djup och svärta. Dessutom skrev han bitvis fantastisk musik. Kanske kommer någon ihåg Heinrich Bärmann och några till idag men inte många fler. Idag har vi tex. musiker som Nigel Kennedy som med lätthet skulle kunna spela detta med akord och allt. Han blir dock aldrig freakshow.

Kanske är musik idag ungefär som dataspel, den som kan göra allt snabbt och imponerande lägger ut sina klipp på Youtube.

Själv lyssnar jag hellre på någon som har någonting att säga. Musik är inte idrott.

Va visste du inte att det fanns sånt här, det är läge att vakna nu. Det här har gjorts i många herrans år hur har du kunnat missat det?

En till film (i samarbete med en amerikansk lirare):

Visst är det tråkigt när verkligheten pockar på och man fattar hur kass ens gura hero faktiskt är på riktigt.

Du vill alltså jämföra det här med två klassiska musiker som lirade/lirar klarinett och fiol. Detta skulle alltså vara inövat och inte spontant om man jämför med klassisk musik? Herrejösses säger jag bara. Ja ja smaken är som baken.

Redigerat 22 februari 2009 av anarkisten1

[DivineCo]

Har inga gurahjältar men om jag nu ska välja någon så lyssnar jag hundra gånger hellre på Allan Holdsworth även om han inte spelar lika snabbt.

Eller McLaughlin och ännu hellre Andrew Latimer. Framför allt bryr jag mig inte om "duktiga" musiker längre.

Då lyssnar jag hellre på en bakfull klarinettist utan tänder i en källare som spelar på liv eller död. Tex Peanuts Hucko.

Edit: Angående klassiska musiker så är det samma förhållningssätt till övandet men istället för att öva det som ligger rätt så övar man det som är svårt. Tanken är att nå fulländning men inte att spela snabbt utan snarare att för en gång göra sig fri från teknik och kunna vara helt fri i uttryck. När man lär sig är tekniken viktig men det är inte målet.

Redigerat 22 februari 2009 av DivineCo

[anarkisten1 (oregistrerad)]

OK gör som du vill, förstår jag dig rätt om jag tolkar det som att det här går så fort så att det är därför som det är okänsligt och kasst. Detta bygger ju på improvisation om du missade det.

Två till men med Tommy Emanuel och ytterligare en gypsystyle monster gitarrist.

Redigerat 22 februari 2009 av anarkisten1

[DivineCo]

Jag tycker absolut inte att någonting är kasst för att det går fort och tro mig det kan gå betydligt snabbare än så här. Dessutom har jag ingen rätt att dömma men i alla fall det första klippet kändes inte specielt improviserat där av min jämförelse med klassisk träning.

Folk får göra som dom vill men för mig har detta spårat ur. På nätet hittar man allt. Tex. manliga sångare som sjunger (nåja) två oktaver över koloraturregistret eller japanska tonåringar som skulle kunna lägga en triol på varje ton på dina exempel. Det tycker jag är fantastiskt. Dessutom så tycker jag att dom andra klippen blev bättre och självklart finns det en kärna i tex. Tommy Emanuel (Fy, Nu dömmer jag igen)

Skulle vara överlycklig om jag kunde spela gitarr som dom.

Jag kan dock inte komma ifrån att det känns som en tråkig freakshowutveckling. Alt för mycket show-off på nätet och för lite substans.

Men å andra sidan är jag antagligen bara avundsjuk.

[Opus99]

Se där en riktig fanjschmecker, ere för mycke gnissel från fingerförflyttningar eller? Men OK då vet vi. Personligen har jag svårt för jazz nästan alltid men det här slinker ner, tror att det beror på att det är på riktigt. Hur är det med folk från nederländerna då, får dom ha bakåtslickat, guldkedja och lira gura?

Nja, det här är ... ungefär som en 17-åring som står på lokala fritidsgården och kör standard tre-tons tapping på elguran så fort han nånsin kan. Han klurat ut att allmänheten tror ju han spelar som alla andra, med plektrum (fastän han kör tapping), och då tror allmänheten att han är oerhört mycket snabbare än alla andra. Om han dessutom ser till att se oberörd ut, som att det här är långt ifrån hans fulla kapacitet, så tror folk att det som är full fart egentligen inte alls är det för honom osv osv osv.

Det är Yngwie, lite grann. Det är inte kontroll, klass, eller känsla, utan sladdrigt mangel som måste spelas stenhårt för att låta distinkt, och alltid avslutas med en snygg "fjong" på slutet av fraserna; för hur mycket man än fladdrar runt så ursäktas allt man just gjort om man avrundar snyggt. Kvantitet istället för kvalitet. Lyssnar man noga så hör man ju att mer än hälften av tonerna är missträffar och oavsiktliga stumtoner, endera vänster eller höger hand eller båda. Det är inte rent, det är inte "ska inte vara rent heller", utan det är faktiskt brist på kontroll och känsla. Han spelar mer än dubbelt så fort i förhållande till vad han klarar av att göra snyggt. Kan man säga att han har "snygg ton" i gitarren, när ingen ton är mer än ett "DÄPP", och ibland bara ett anslag utan hörbar tonhöjd? Det är så stressat som möjligt, det ska låta "ansträngt" och "intensivt", för då uppfattas dets om fort och svårt - typ. Tittar på man på hans hand och lyssnar, så hör man ju också att den "improvisation" han kör inte är improvisation, utan istället bekanta mönster och "spelsätt", eller byggt på bekanta mönster och spelsätt, som han kört i många år, som sitter i handen och han "improviserar" genom att avlösa ett bekant mönster med ett annat, med några överledningstoner där emellan. Improvisation är ju improvisation, att kasta sig ut och i princip aldrig använda något man känner till sedan innan.

Påminner om när man såg Yngwie på starlicks, då han spelade några räkor och sen skulle "sakta ner" för att visa detaljerat, och då klarade han inte av det. Det vart så falskt, ojämnt, tappade stake, disten tjöt och skrek och bumlade, och han stakade sig ... så t.o.m. Yngwie själv flinade generat mot kameran och skyndade sig att gå över till nästa räka. Till slut märker man att hans "sakta" börjar öka farten (för att rädda sitt ansikte) och blir till "75% av fullt tempo". Ungarna som kollar på videon har ju inte en chans att hänga med i fullt tempo, och om man säger att 75% av fullt tempo är "långsamt", så kommer dom att bli ännu mer imponerade för då tror dom att fullt tempo innebär minst dubbelt så fort i förhållande till den fart han visar i (när det han visar faktiskt är 75% av fullt tempo).

Jag kan gilla Yngwie när han kör sin grej, för han har ett sätt som framkallar en väldigt glamourös känsla och atmosfär - främst i ljudet. En slags medeltida ridderlighet nästan. Det har en jäkla slagkraft och pondus. Men be mig inte uppskatta Yngwie som en teknisk virtous, för det är han inte. Han är en bra speed-gitarrist, som inte bemästrar allt lika bra oavsett tempo eller dynamisk nivå - som en virtous gör. 60- och 70-åriga tanter och gubbar sitter i professionella orkestrar varenda dag och spelar mycket svårare saker än han tränat in, dom spelar direkt ifrån bladet helt utan förberedelse, och upprepar samma sak om och om och om igen utan problem och med nästan fulländat utförande. Yngwie skulle inte överleva många minuter där.

Jag förstår vad den här videon rör sig om, och jag har inga problem med det. Sweet Georgia Brown i en snabb tappning, med hälften missträffar, stressat och ansträngt, stenhårt, där man spelar "övningar" och mest invanda figurer och kadenser och försöker se ut som "det här är väl inget" .. med bakåtslickat hår, och är klädd som en gigolo med öppen skjorta över bröstet .. jag förstår det, man jag kan inte koppla ihop det med annat än publikfrieri. Likafullt, all respekt till den som vill syssla med sånt och kanske t.o.m. gillar att syssla med sånt. Jag kan förstå det. Men be inte mig se det för något annat än vad det är. (den andra videon var dock något bättre)

Det här gitarrspelet tycker jag är sjyst, och det är extremt få som klarar av det. http://www.youtube.com/watch?v=_3a1-ay2tnE

Redigerat 22 februari 2009 av Opus99

[DivineCo]

Opus du sa det rätt. Jag är ingen gitarrist men jag reagerade också på alla sneträffar men jag tänkte att kanske är det så på gitarr. Dvs. att träffa varje ton med ett jämnt anslag om nu han träffar överhuvudtaget ibland. Alldeles för högt tempo för honom. Har iof hört det många gånger från sådana man inte förväntar sig det ifrån. En dålig dag.

Jag reagerade först på att det lät intränat men jag var tvungen att lyssna igen. Jag kan medge att det finns en viss mån av improvissation men det är alltid samma figurer som återkommer. Dim tycks vara en av favoriterna.

Opus sa som vanligt mycket bra saker. (Och jag måste erkänna att jag lyssnar hellre på Yngvie än på denna gitarronani. )En av sakerna är att spela långsamt.

Att spela långsamt och bestämt är den snabbaste vägen att spela snabbt. Att spela snabbt handlar mindre om hur snabbt du kan röra på fingrarna än hur snabbt du faktiskt kan byta från en ton till en annan. Dvs i ett perfekt långsamt legato har man mycket snabbare tonväxlingar än vad han vissade prov på. Dessutom så banar man in rörelserna och det gör att om man övar långsamt och ytterskt nogrant är det aldrig ett problem att spela snabbt sedan.

Undantagen är när man övar dubbeltunga eller trippeltunga på ett blåsinstrument och jag antar att det är liknande då det gäller virvelslag som bygger på stuts och åter slag.

I övrigt håller jag även med Opus om att en gamal institutionsmusiker inte har några problem med att spela tonerna men jag tror mig faktiskt veta att dom inte gör det a vista.

Redigerat 22 februari 2009 av DivineCo

[Tophe]

Men man måste väl ändå ta det lite för vad det är är. Det är ju gispy jazz, nån slags blandning mellan flamenco och jazz.

Det har ju ända sedan Django varit en relativt ytligt underhållnings- och dansmusik (med 80% dim-räkor, som DivineCo nämnde)

Det rycker i benen när jag hör det men det är ju knappast musik som gör att man vill gå ut och rädda valar när man lyssnat på den.

Tycker också att den andra videon var lite bättre.

Lite som Yngwie... Också imponerande men det händer liksom ingenting på insidan när jag hör det, mer än jag vill åka bil - fort.

Men det är ju iofs ganska många klassresor upp till originalet http://www.youtube.com/watch?v=6UVw5C0SDkc...feature=related

Det känns ändå lite främmande att folk satsar hela sina liv på den här typen av spel. Men det kanske finns mer i musiken än det som

hörs - nostalgi, identitet osv.

Kul att DivineCo nämnde Andrew Latimer som en slags motpol. Jag dör en liten stund varenda gång jag hör Latimer.

Det är verkligen inget märkvärdigt alls med hans teknik och licks, men närvaron och själen i hans spel är för

mig en världsomsegling mer imponerande än alla räsergitarrister.

Redigerat 22 februari 2009 av Tophe

[Hellpig]

Bäst = Snabbast. Det där kirrar Yngwie bättre.

Nja, allvarligt talat så blir jag alltid imponerad när jag ser så här snabba o tekniska musiker. Det håller i någon minut sedan börjar kravet på själva musiken att krypa fram... alltså känslan, att njuta av musiken som helhet - inte se hur en dårar drar räkor längs en motorväg. Men jag förstår att en del blir helt besatta av sånt härna.

Och förresten, för att stanna i ämnet så är svaret; nja, det tror jag väl inte. Men jag kanske kan öva upp något liknande om jag orkade... kanske. <-betoningen.

Redigerat 22 februari 2009 av Hellpig

[joelowe]

Ingen gitarrister dock, men grymma musiker, speciellt John Patitucci

http://www.youtube.com/watch?v=gk9al9JksSE

[Pazo]

Ingen gitarrister dock, men grymma musiker, speciellt John Patitucci

http://www.youtube.com/watch?v=gk9al9JksSE

aahhh!

Colaiuta är alltid skön!

[Opus99]

Colaiuta är alltid skön!

Otroligt kapabel trummis, men jag har lite svårt för han ibland. Han är så svårplacerad. Han är ingen musiker utan mer trummis med jäklig skum smak. Fick sitt namn via Zappa och sin tekniska kapacitet, men han spelar sönder saker ofta, och ändå finns där en slags oskyldighet i hans spel, total ärlighet, som att han aldrig hört sig själv spela nånsin. När han spelar 'in the pocket' blir han lätt tråkig. Men hans spel med Alan holdsworth, där är han kung. Kan inte sluta intresseras för han ändå. Skulle vilja han gjorde en solo-skiva där han får fritt spelrum, och inte "spelar för musiken" .. det skulle jag vilja höra av han ..

Redigerat 22 februari 2009 av Opus99

[tofumannen]

Sånt där finns ju inte på riktigt... men kolla in killen, han använder ju nästan aldrig lillfingret. Vad skulle den kommunala musikskolan säga om det?

Kolin

Jag jobbar på kommunala musikskolan och jag säger: om det funkar-spela så. Ett förbehåll: ju mer talang du har desto lättare att få hemsnickrad teknik att funka. Denna killen har talang så det räcker å blir över.

Rackarns fränt Django spel 😏

[anarkisten1 (oregistrerad)]

Count Basie ok, hmm ska jag tolka det som att om det är shufflebluesy jazz och går långsamt så är det bra. Dom här grabbarna lirar ju som sagt i Django Reinhart traditionen, Franska Hot kvintetten etc etc. Den här musikstilen är på det här sättet det är det som är grejen.

Det skulle faktiskt vara skoj att få se dom där som är så där jättemycket bättre jag är alltid sugen på nåt nytt. Inget Yngvie eller andra hårdrockare bara sånt är bara tröttsamt, det ska vara akustisk gura och musik som bygger på improvisation. Freak Kitchen har jag sett och den killen är väl bäst av alla i dom hårdare gengre enligt mig i alla fall.

Samlar alla länkarna här i första inlägget så det blir mer överskådligt.

[anarkisten1 (oregistrerad)]

Djangoklippet var inget vidare alltså måste jag säga. Har ett par skivor där han lirar och det är ruskigt stor skillnad på låtarna, det hörs väldigt tydligt när det är restaurangläget och när dom lirar på riktigt. Det här klippet är riktigt mycket standard Restaurang/underhållning/taskig showbizzzz inte ens nattklubb och flera mil från jamläget senare på natten. Kort sagt det var inget bra exempel om man vill tipsa yngre om Django Reinhart.