Jump to content
Annons

Om att skapa låtar, svårigheter


JohnD

Recommended Posts

Som jag skrev i min presentationstråd så har jag problem med att skapa hela låtar. Det blir mest att jag får ihop delar till låtar, som jag visserligen är nöjd med men som aldrig blir färdigt.

Det har mestadels gällt spelande på min akustiska gitarr, men också ett par korta misslyckade försök med musikprogram (ett par trackers). Nu, för bara några dagar sedan, när jag har börjat använda en hemmastudio (FL Studio) så kommer det problemet både att bli mindre och större.

Mindre för att jag inte behöver oroa mig för texter (det blir instrumental musik) -- det var alltid en bromskloss innan, för trots mina svårigheter att få ihop en hel låt musikmässigt så gick textskrivandet ännu trögare --, och större för att musiken i sig kommer att bli mer strukturlös. Tidigare så låg musiken inte så långt ifrån vanlig popstruktur med vers och refräng osv (med en del avvikelser förstås), men nu blir det mer elektronisk musik som jag inte vet något om alls strukturmässigt. Vet iofs inte exakt vad för slags musik jag vill skapa (det är en annan utmaning jag står inför, att komma på det), men den kommer inte ha popstruktur.

Ett annat problem med hemmastudio är att det finns så enormt mycket möjligheter. Jag blir galen på alla alternativ, alla samplingar, effekter och mixningsmöjligheter etc. I grunden är ju allt detta något bra, men jag känner mig helt vilse.

Har mycket att lära mig inom detta område. Om man bryter upp det så kanske det faller inom följande tre områden:

1. Lära mig teoretisk kunskap om låtstruktur. Måste finns en hel del man kan läsa sig till. Räcker liksom inte att veta vad 'vers' och 'refräng' (och kanske några till) innebär. Det måste finnas högvis med fler termer och allmän kunskap om låtstruktur, och det kan vara bra att känna till.

Var hittar man kunskap om det? Finns det något namn för det, typ kompositionslära eller nåt?

Det kanske också är en bra idé att försöka identifiera strukturen själv, när man väl vet vad för slags musik man ska skriva? Att lyssna på musik av det slaget och se vilket mönster den följer.

Btw, jag vill inte ha den kunskapen för att slaviskt följa den, utan mer som en inre referensram och ett hjälpmedel, både att följa och avvika från (och veta när jag avviker och på vilket sätt).

2. Lära sig metoder att ta till när man har "kört fast". När jag inte vet hur jag ska gå vidare så blir jag bara bli helt blank och frusterad, och förbannar dagen jag föddes. Det brukar inte hjälpa, och jag tänker att det måste finnas bättre metoder.

Förslag?

Nog också bra att lära sig låtskrivarmetoder att tillämpa även när man inte har kört fast. Men det finns förstås en hel del variationer här (så jag antar att det gäller att hitta vad som fungerar för en själv), men jag misstänker att det ändå finns en del gemensamma drag för de flesta.

3. Etablera rätt vanor. Man måste dra om kablarna i hjärnan så att man automatiskt tänker/agerar 'rätt' under processen. Tror att det kommer med erfarenhet och att konsekvent tillämpa bra metoder över en period.

Angående vad för slags musik att skapa så har jag ett par influenser som kanske kommer att påverka mig:

Sophia

Aphex Twin

Fallout 1 och 2 (spelmusiken)

Ambient i allmänhet (behöver höra mer, har inget namn)

Men jag vet inte än. (Min favoritmusik inkluderar för övrigt annan musik också, 16 Horsepower m.fl., men det är musik av ett slag som jag inte har tänkt att skapa, så det är ingen direkt influens.)

Link to comment
Dela på andra sajter

Annons
  • Svar 60
  • Created
  • Senaste svar

Postat mest i detta ämne

Jag känner igen dina funderingar. Har själv svårt med text. Vad vill jag berätta? Och fast det sägs att jag sjunger ok så väljer jag att avstå. Tror att mycket handlar om självförtroende och när det är gott så får man perioder av "flow"!

Man kan ju undra om det alls är bra att försöka sig på att göra allt själv. Risken är väl att man inte lyckas göra något av det riktigt bra, eller? Så rasar självförtroendet igen! Man kommer ju alltid att jämföra med det man hör på platta eller radio. Oftast är en djäkla massa folk inblandade med kompetens inom olika områden. Att mäta sig med det är naturligtvis inte helt enkelt!

Så kanske man måste bestämma sig för vad man ska göra? Det är inte alltid man presterar så bra om man försöker göra sådan musik som man själv gillar att lyssna på. Man kommer ju alltid att jämföra! jag tror inte att man ska tänka så mycket utan lita på sin känsla så får det bli vad det blir.

Jag gör låtar som nästan bara jag lyssnar på. Har inget behov av offentlighet. Många gånger upprepar jag ett tema med variation på intensitet och instrumentering. Blir nästan lite meditativt. När jag någon gång visar upp mig får jag ofta synpunkter på att det avviker från den gängse mallen om hur en låt brukar vara uppbyggd. Så ska man göra något som avviker så gäller det att stå med båda fötterna stadigt i den svenska myllan!

När jag har "flow" sprutar jag ur mig idéer och sedan är det bara hårt jobb som gäller i perioderna däremellan. Ibland är det bara några ackord som låter bra ihop, en melodi som sätter sig, ett sound, en rytm som är medryckande osv Så småningom upptäcker man idéer som passar bra ihop, bryter mot varandra på ett intressant sätt eller kan utvecklas på något annat sätt.

Nä, man kan inte göra allt själv. Ibland behöver man någon att "bolla" idéerna med. Någon som inte okritiskt accepterar och uppskattar allt man gör utan kommer med både kritik och uppmuntran. Då kan man utvecklas! Jag tror att samarbeten är både nödvändiga och inspirerande. Skulle själv vilja jobba ihop med någon som har styrkor på områden där jag själv brister!

/Jocke

Link to comment
Dela på andra sajter

Man kan ju undra om det alls är bra att försöka sig på att göra allt själv. Risken är väl att man inte lyckas göra något av det riktigt bra, eller?

Men man slipper konflikter. 😉 Hur som helst så måste det finnas sätt att bli bättre att skriva hela låtar på även som ensam.

Så rasar självförtroendet igen! Man kommer ju alltid att jämföra med det man hör på platta eller radio. Oftast är en djäkla massa folk inblandade med kompetens inom olika områden. Att mäta sig med det är naturligtvis inte helt enkelt!

Lyckligtvis har jag lite lägre målsättningar än att bli så bra, fast brist på självförtroende kan förstås vara paralyserande. Det gäller att tillåta sig att misslyckas och att låta dåligt, särskilt ju färskare man är. Jag är inte ny inom musik, däremot som DAW-operatör och den musik jag tänkt att skriva nu.

Så kanske man måste bestämma sig för vad man ska göra?

Jo, det kommer definitivt bli enklare när jag vet exakt vad jag vill göra för slags musik. Har ju mina aningar även nu (se mitt inlägg ovan), men det är rätt flytande än så länge.

Jag gör låtar som nästan bara jag lyssnar på. Har inget behov av offentlighet.

Det är mitt primära behov också, men det skulle vara kul att skapa sådant som andra tycker om också, utan att för den sakens skull anpassa musik till någon annan än sig själv. Det är ju när man har skapat musik ur djupet av sig själv som det blir värt som mest om någon annan också tycker om det. Jag skulle känna mig som en riktig fåntratt om jag skapade musik som andra tycker om men inte jag. Hur kul skulle det vara att höra "vilken grym låt!" om man inte ens själv tycker om den, liksom.

Många gånger upprepar jag ett tema med variation på intensitet och instrumentering.

Jag misstänker att det kommer att bli så för mig också, och det är definitivt så för de grupper/musikprojekt som jag nämner i inlägget ovan. Men jag vet inte riktigt några riktlinjer för hur det går till. Finns det några termer som beskriver olika faser i en sådan låt? Tutorials? Det är lättare att "gå på känsla" ju mer kunskap man har.

Link to comment
Dela på andra sajter

En idé är kärnan, ritningen. Sen måste huset byggas också. Ofta hjälper det att skriva om det som händer en, det man känner, hur bra/skit världen är, kvinnor, saker och tings märkligheter etc. En kille jag känner är ihop med en riktig bitch. Han gjorde en låt om vilken satmara hon är och ändå älskar han henne, och vilken förbannelse det är. (jag tror inte hon har hört låten)

Känn efter. Vad säger ditt inre, vad brinner du för? Vad måste sägas? Vad är så himla rätt, eller så himla fel?

Det som lärs ut och skrivs om angående musikteoretisk kunskap går under benämningen musikteori. Utöver den finns kanske ett fåtal hembryggda ovanpåliggande teorier. Men vad människans uppfattning generellt sett tycker låter bra och inte, är kartlagt sen urminnes tider så det finns inget stort mysterium i det. Antingen lägger man pusslet själv eller så får man det lärt sig från andra källor. Ungefär som en konstnär: Vilka färger som finns och vad som händer när man blandar vad med vad, det vet en konstnär. Det är de motiv och berättelser han framställer med de färger som finns som är kompositörens görande. Man komponerar de befintliga komponenterna i sin egen unika form, komponents-itör, kompositör.

Oftast är det inte detaljkunskapen som saknas, utan inspirationen i sig. Det är då man ser frågor som "hur ska jag EQa för att låten ska bli bra?" frågor. Man vet inte vad man ska göra, och famlar i förvirring efter saker som kan göra musiken bra åt en. Men vet man inte vad man är på väg mot, då finns ingen hjälp att finna. Man måste ha en bild att jobba mot, en inre eller yttre bild, men utan ritning blir inte många hus byggda, och åtminstone inga bra sådana. Känslor är nog den bästa drivkraften för sånt.

Sen när det gäller möjligheter i program man använder och alla de verktyg man har … försök att tänka på vad du behöver göra. Du må ha en verktygslåda med 800 avancerade verktyg. Fine. Men du tar bara fram det verktyg du behöver för ett enskilt problem. Lyssna till om något inte låter som det ska, definiera vad som behövs justeras och ta fram det verktyg som används för att justera sånt. Utgå alltid ifrån ett konkret problem, och lös det. Börjar man leta efter lösningar på problem som inte är definierade, då hittar man inget. Då slösar man bara bort tid. Då letar man bara runt ibland de "coola" verktygen, och testar hit och dit, och fascineras ... och tiden går, och i slutändan har ingenting färdigt blivit gjort.

Att etablera rätt vanor, dra om kablarna i hjärnan, det tror jag stenhårt på. Konst är verkligen 10 % inspiration och 90 % arbete. Sitter man och väntar på att någon känsla av välbehag och lust ska skölja över en, då blir det inte mycket gjort.

Själv jobbar jag oftast baklänges, från slutet av ett stycke till början. Det är lättare att forma en del av en låt när man vet vilken del av stycket det är och vad den leder till. Annars finns risken att man börjar med ett intro, och sen, när man tänker på vad introt ska leda till, så tar det tvärstopp. Samma sak med att börja med en sektion där man inte vet vilken del i låten den är. Det tar verkligen stopp där.

Redigerat av Opus99
Link to comment
Dela på andra sajter

Ett litet snabb tips kring låtskrivande som funkar för mig iaf. Håll dig till det som du gillar med låten tex ett bra riff och bygg låten kring det. Håll det enkelt.

Jag tänker ofta att jag måste hitta på en massa mer coola riff i samma låt för att matcha det första riktigt bra riffet. Då blir det ofta pannkaka av allt. Håll dig till grund riffet/idén och sedan behöver inte de andra delarna i låten vara så komplicerade, ett par enkla ackord/melodier typ sen är du hemma. Om man analyserar alla "stora hittar" så är det ungefär så de är uppbyggda, ofta mkt enklare än man tror, kring en tre fyra ackord i vers resp ref med nån liten avstickare (bridge) el (break down).

Hemligheten är att hitta sitt personliga uttryck men det kommer naturligt efter ett tag bara man matar på med låtar. Ta mkt inspiration från de musiker du gillar! Stjäl så mkt du kan på ett diskret och schysst sätt:) Till slut hittar du ditt eget sound mer och mer.

Link to comment
Dela på andra sajter

Opus 99 sa oerhört både kloka och bra saker.

Jag vill dock tillägga:

1. Att studera harmonilära och komposition är ingen given framgångsformel om man har kört fast. All kunskap är värdefull men den betyder ingenting förän du har införlivat dom med din totalitet. Dvs. musikaliska regler är en bara en del av det du känner, kan och tänker i övrigt.

Man kan aldrig veta för mycket och teoretisk kunskap är aldrig en nackdel även om det finns vissa musiker som anser det. Teori skadar bara om du tror att musik skapas av regler. Regler är mycket användbara men bara om dom är en del av det du vet och känner iövrigt.

2. Det finns många metoder när man har kört fast. Dom flesta går ut på att släppa den inre kritikern och släppa loss din inre person. Många konstnärer tror inte att dom duger som dom är utan försöker antingen vara som förebilder eller extremt revolterande. Inget av detta är grundat i en själv och det leder inte heller till orginalitet. Det enda som är unikt som du har är din egen person. Lyssna på den och allt du gör kommer att bli unikt och spännande för både dig själv och andra att uppleva. Tänk inte för mycket för med den historia som vi har är sannolikheten stor att tankarna inte är dina egna. Känn istället. Ju mer du känner och ju mer du tittar innåt ju mer finns att ösa ur.

Paradoxalt nog så får man inte bli för introvert heller. Endast egna idéer resulterar i inavel. Enbart hårt arbete och egna tankar leder till stagnation. Då behövs yttre näring. Att skaffa nya impulser. Se allt fantastiskt som naturen innebär men även allt fantastiskt som människor gjort. Broar, Film, Litteratur, konst, uppfinningar eller bara en villja att leva tillsammans. En pappa som kramar sin dotter eller en bror som hjälper en annan bror att lägga tak.

Sluta kritisera dig själv och lyssna innåt men sök även energi hos allt som omger dig!

3. Det finns visserligen inspiration och den är antagligen guddomlig. När man inte har inspiration är det arbete som gäller.

Det innebär att man dyker upp varje morgon och pysslar med det som man antagligen både kan bäst och älskar mäst.

Kärleksfylt arbete är A & O när det övergår i hårt arbete vet man att det är dags att ta en paus.

Ta en dusch, gör din disk, ta en promenad eller vad som helst som fyller på dina föråd.

Efter det jobba mer även om det är en vecka eller tio år senare.

Slå ihjäl din inre kritiker och jobba med kvantitet även om du tvivlar. Kvaliteten kommer att omge dig snabbare än du anar!

Link to comment
Dela på andra sajter

Bra inlägg hittills!

En annan grej som är jäkla bra är att spela/sjunga/skriva/festa/plugga/arbeta? osv tillsammans med andra, kanske nämnts redan?

Gör en spellista med en låt från olika genrer och försök nynna dom eller iaf lysnna efter känslan i dom: Pop, rock, metal, visa, schlager, jazz etc. Även stilar du inte gillar. Jag är kulturarbetare på heltid och ska gå en kurs i skillingtryck nästa vecka :rolleyes: Ena dan spelar jag för barn, andra lite allsång för äldre för att vissa löningshelger rocka som jag älskar! Vill påpeka att jag inte kan allt men har en jäkla iver att lära mig nya saker inom musik. När jag är ledig som tex nu så gillar jag tystnaden o fläkten från datorn 🙂

Lite djupt men.

Öhh du kanske har barn eller nåt lillasyskon? Spela o sjung blinka lilla stjärna för hon/han vetja. Det jag vill säga i det banala utlägget är att man får inspiration till att skriva eget genom att sjunga andras...

Keep rockin´!

Link to comment
Dela på andra sajter

Det finns många metoder när man har kört fast. Dom flesta går ut på att släppa den inre kritikern och släppa loss din inre person. Många konstnärer tror inte att dom duger som dom är utan försöker antingen vara som förebilder eller extremt revolterande.

Det finns visserligen inspiration och den är antagligen guddomlig. När man inte har inspiration är det arbete som gäller.

Kloka ord, tycker jag.

Många av oss låter oss inspireras av de vi fastnat för och även av de starkast lysande stjärnorna på vår mediahimmel. För att hitta vägen till vår egen plats så frågar vi ofta efter råd, och alltför ofta låter vi oss influeras av cyniska, sarkastiska och nedlåtande svar vi snäses av utav. Vi får inte tro att vi är något, eller att vi kommer att bli något bra. Människor fnyser att "men snälla vän? kan du inte ens sånt här, hur kan du då räkna med att få ihop något bra alls?", eller människor som hånar att ens ljudkort är så mycket sämre än ljudkortet XY, att en sequencer-mjukvara är så mycket sämre än en annan - uttalanden i nedlåtenhet och rädsla för konkurrens, som oftast inte är baserat på annat än att "dyrare är alltid bättre, för alla" eller "alla som är bra använder ju det här ljudkortet, eller den här mjukvaran" osv. Människor som lyssnar till vad man gjort, och sätter på någon musik med våldsamt intryck i, som man blir lite förundrad över, och använder det som slagträ, säger att "det här är ju mycket bättre än vad du nånsin kommer att göra" .. etc etc

Vi förlorar vår väg, vi slutar lita den barnsliga magkänslan, och låter oss ledas in i "vad man ska tycka" eller förmaningar att "om du gör som du själv vill, använder vad du själv vill, så är du oerhört naiv, inte konkurrenskraftig, och ingen kommer att gilla det utom du själv" osv osv. Summan av kardemumman kan sammanfattas som: Du är skamlig, bara för att du är den du är och tycker som du tycker, och inte agerar efter hur man "ska" vara och tycka. Den som anklagar, han håller alltid på det som allmänt anses vara top, dyrast, bling-igast, bäst, mest aktuellt ... men om hans favvo blir brädad av något annat, så han byter favvo, till det som ligger på top, alltid det som ligger på top, för att han är rädd att bli klandervärd. Han skäms för att visa vad han egentligen tycker när han bara känner efter.

Men tittar man på de mest lysande stjärnorna på mediahimmelen så ser man ofta att dom gjorde precis så - dom gick på sin magkänsla, och dom visste att om det känns bra för mig så känns det bra för folk i allmänhet med. ABBA gjorde precis det. Dom gick på vad dom själv gillade, satt i studion i veckor utan att kolla in trender, topplistor eller något sånt alls. Dom var helt i sin egen värld. Cheiron-gänget gjorde i princip samma sak med. T.o.m. Mozart gjorde det, imperiet,, björn skifs, beatles, duke ellington, .. listan kan göras lång. Alla dom är (var) ganska barnsliga människor med naiv lekfullhet kvar, totalt o-mogna och o-coola och brydde sig inte om att se snygga, häftiga och tuffa ut i videos och tidningsartiklar, och dom skämdes inte alls heller - trots att dom är från jantelagens och likgiltighetens högborg sverige. Lyssna t.ex. till cheiron-serien som nyss gått, finns på P3s hemsida, om hur totalt o-coola, och barnsliga dom killarna var/är. Varje seriös idrottsman vet detsamma, att krav på att prestera bra är prestationsdödaren nummer ett. Att bara göra det som känns rätt, även om det är att trotsa trenden, det avger det mest homogena och "äkta" intryck som en människa kan avge, och sånt märks. Sånt sticker ut, och det är därför prestige-puckona är så ivriga med att försöka slå ner på det.

Minns hur U2s sångare, Bono, sa om ABBA när han hörde dom. "Jag fattade inte vad folk såg i dom, dom gjorde inte ens musik för grabbar, dom gjorde ju trallglad flickmusik, och blev ett av de största popunder som funnits. Jag hatade dom för det ... å sen började jag gilla den där glada spelglädjen i deras musik ... å då hatade man dom ännu mer för det .. " 😛

Redigerat av Opus99
Link to comment
Dela på andra sajter

En idé är kärnan, ritningen. Sen måste huset byggas också. Ofta hjälper det att skriva om det som händer en, det man känner, hur bra/skit världen är, kvinnor, saker och tings märkligheter etc. En kille jag känner är ihop med en riktig bitch. Han gjorde en låt om vilken satmara hon är och ändå älskar han henne, och vilken förbannelse det är. (jag tror inte hon har hört låten)

Känn efter. Vad säger ditt inre, vad brinner du för? Vad måste sägas? Vad är så himla rätt, eller så himla fel?

Eftersom den mesta musiken kommer att bli instrumental så är kopplingen mellan mina tankar i ord (säg, politiska övertygelser) och musik inte så tydlig. Jag vet inte hur en viss övertygelse ska 'låta' musikmässigt, utöver vissa enklare kopplingar typ att sorgliga saker ofta brukar låta mer sorligt.

Det som lärs ut och skrivs om angående musikteoretisk kunskap går under benämningen musikteori.

OK, fast jag tror att det täcker all teori inom musik, medan min förfrågan är mer specifik. Jag har inget allmänt problem med låtskrivande, utan har tvärtom ganska lätt att hitta enskilda delar som jag tycker är bra. Har en del koll på harmonilära både kunskapsmässigt och intuitivt, i det att jag kan skriva ackordsföljder och melodier som jag tycker om. Problemet är alltså främst att få ihop hela låtar, så om det finns något inom musikteori som studerar musik på den mer övergripande nivån så är jag klart intresserad.

Så jag skulle alltså inte säga att brist på inspiration är det främsta problemet. Kan ungefär när som helst sätta mig ner och skriva något som jag tycker låter bra (på gitarr, inte elektronisk musik i min DAW, men det kommer väl med tiden).

Sen när det gäller möjligheter i program man använder och alla de verktyg man har … försök att tänka på vad du behöver göra. Du må ha en verktygslåda med 800 avancerade verktyg. Fine. Men du tar bara fram det verktyg du behöver för ett enskilt problem. Lyssna till om något inte låter som det ska, definiera vad som behövs justeras och ta fram det verktyg som används för att justera sånt. Utgå alltid ifrån ett konkret problem, och lös det. Börjar man leta efter lösningar på problem som inte är definierade, då hittar man inget. Då slösar man bara bort tid. Då letar man bara runt ibland de "coola" verktygen, och testar hit och dit, och fascineras ... och tiden går, och i slutändan har ingenting färdigt blivit gjort.

Instämmer i allt ovanstående, och vet hur lätt det är att vara för planlös och målsättningslös när man grejar med musik.

Att etablera rätt vanor, dra om kablarna i hjärnan, det tror jag stenhårt på. Konst är verkligen 10 % inspiration och 90 % arbete. Sitter man och väntar på att någon känsla av välbehag och lust ska skölja över en, då blir det inte mycket gjort.

Och även om man absolut inte kan skriva musik vid något tillfälle så finns det alltid något annat konstruktivt musikrelaterat man kan göra, som att lära sig mer om en viss plugin, eller något annat. Man måste lära sig vid vilket tillfälle det är bäst att göra vad.

Själv jobbar jag oftast baklänges, från slutet av ett stycke till början. Det är lättare att forma en del av en låt när man vet vilken del av stycket det är och vad den leder till. Annars finns risken att man börjar med ett intro, och sen, när man tänker på vad introt ska leda till, så tar det tvärstopp. Samma sak med att börja med en sektion där man inte vet vilken del i låten den är. Det tar verkligen stopp där.

Hm, det måste jag fundera mer på.

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag tänker ofta att jag måste hitta på en massa mer coola riff i samma låt för att matcha det första riktigt bra riffet. Då blir det ofta pannkaka av allt. Håll dig till grund riffet/idén och sedan behöver inte de andra delarna i låten vara så komplicerade, ett par enkla ackord/melodier typ sen är du hemma. Om man analyserar alla "stora hittar" så är det ungefär så de är uppbyggda, ofta mkt enklare än man tror, kring en tre fyra ackord i vers resp ref med nån liten avstickare (bridge) el (break down).

Hm, jag tror inte att jag har riktigt det problemet. Faktum är att jag ofta tycker om musik som är ganska upprepande, med mindre variationer på ett tema.

Problemet är att jag inte riktigt vet vilka variationer jag ska göra, men jag blir allt mer övertygad om att den rätta vägen att gå helt enkelt är att studera den musik som jag låta som och se vad de gör. Inte för att planka rakt av, men ändå lära mig av.

En sak som skulle kunna vara till hjälp är att studera en teori som säger att det finns tio grundläggande sätt att variera ett tema. Det finns kanske inte, men jag kan skapa teorin själv genom egna studier. Den kanske inte blir så kategorisk som 'tio sätt', men ändå.

De flesta av oss känner till hur många olika toner som finns inom en oktav, vilka toner som ingår i vilka ackord (åtminstone för många ackord), hur 'naturliga' olika toner känns i förhållande till en viss grundton, och så vidare. Det är till stor hjälp när man skapar musik och för att dra nytta av inspiration och känsla. Inte medvetet att man sitter kalkylerar fram sina låtar enligt någon slags matematisk formel, men kunskapen finns ändå där i hjärnan och man drar nytta av den på sätt man inte ens tänker på.

Vad jag letar efter (eller en del av vad jag letar för -- är dock öppen för alla idéer) är alltså en motsvarande kunskap på en högre nivå (kompositionsnivå), och något som går bredare än typisk popstruktur med vers och refräng.

Link to comment
Dela på andra sajter

Postat (redigerat)

Tack för svaren, förresten.

Känns riktigt bra att vara aktiv här, och få idéer och tvingas sätta ord på sina egna tankar. Skulle aldrig ha fokuserat lika mycket på dessa frågor annars, inte på samma direkta sätt som nu.

Återkommer med svar på fler inlägg, men nu måste jag äta och greja med annat ett tag.

Redigerat av JohnD
Link to comment
Dela på andra sajter

Förstår hur du menar med instrumentalmusik. Instrumental musik för mig handlar mer om att beskriva mindre specifika sinnesstämningar, syner av inre landskap, tidseror och sakta förlopp, och inte mer konkreta saker. Kanske kan du använda din inre känsla av "hemma" eller "det här gillar jag" som ledstjärna? En inre spelfilm av en batalj, beskriva havet, staden, grässlätter, utsikter över skogen om natten ...

Vangelis gjorde en serie skivor där han beskriver sinnesintryck av olika miljöer som är lite mysig att lyssna på - The City (storstaden), Oceanic (havet), och Voices (rösten). I den klassiska musiken kallas såna här musikstycken ofta för Fantasia, och hör som mest hemma i impressionismen, tidseran som kallas impressionismen alltså, typ 1885 - 1935, där man fokuserade mer på sinnesintryck och uttryck och atmosfär, än bach och mozart som fokuserade på intellektuell melodik och kontrapunkt. Vill du hämta lite inspiration kan du lyssna lite snabbt på Erik Satie - Gymnopedie nr 1; Claude Debussy - Clair de lune, Dialogue du vent et de la mer, Prélude à l'après-midi d'un faune; samt Maurice Ravel - Bolero.

Det finns även de som tycker att komponerande inte är en sammanställande process, utan mera av en upptäckt, att man 'upptäcker' något - nästan av en slump - som låter till ens gillande och bygger vidare på det. Det kan vara lite olika där. Jag själv upptäcker nästan aldrig något, utan beskriver något som det redan finns en ganska klar ritning över. Det är kanske en av anledningarna till att jag sällan gör helt instrumental musik.

Utifrån vad du skrev om teori-biten så låter det som du skulle vara mera typen som "upptäcker" något du gillar och sen vill spinna vidare och klä upp det (om du ursäktar fackplaceringen). Det blir nog lätt så att man hittar en stämning, komp, slinga, rundgång osv som låter bra .. men som sen saknar sammanhang. Man vet inte vad man just gjort, och vad det ska vara en del av. Alla vägar har sina nackdelar och det här är en av nackdelarna med att jobba med den "upptäckande" vägen. Kanske vore det en bra idé att prova att göra "huvuddelen" av låten först, att betrakta det man gjort som den mest intensiva, uttrycksfulla .. ja, klimaxet i låten. Då blir det lättare att göra andra delar som ska leda upp till det. Vet inte hur det skulle kännas, men det kan ju vara värt ett test. 😛

Redigerat av Opus99
Link to comment
Dela på andra sajter

Förstår hur du menar med instrumentalmusik. Instrumental musik för mig handlar mer om att beskriva mindre specifika sinnesstämningar, syner av inre landskap, tidseror och sakta förlopp, och inte mer konkreta saker. Kanske kan du använda din inre känsla av "hemma" eller "det här gillar jag" som ledstjärna? En inre spelfilm av en batalj, beskriva havet, staden, grässlätter, utsikter över skogen om natten ...

Det är inte något som kommer naturligt för mig, men kanske något värt att försöka träna upp. Men det beror nog på musiken. En del musik är lätt att koppa till särskilda bilder eller sämningar, men en del är bara bra utan att man har någon sådan koppling.

Vangelis gjorde en serie skivor där han beskriver sinnesintryck av olika miljöer som är lite mysig att lyssna på - The City (storstaden), Oceanic (havet), och Voices (rösten). I den klassiska musiken kallas såna här musikstycken ofta för Fantasia, och hör som mest hemma i impressionismen, tidseran som kallas impressionismen alltså, typ 1885 - 1935, där man fokuserade mer på sinnesintryck och uttryck och atmosfär, än bach och mozart som fokuserade på intellektuell melodik och kontrapunkt. Vill du hämta lite inspiration kan du lyssna lite snabbt på Erik Satie - Gymnopedie nr 1; Claude Debussy - Clair de lune, Dialogue du vent et de la mer, Prélude à l'après-midi d'un faune; samt Maurice Ravel - Bolero.

Jag är ett stort fan av (J.S.) Bach faktiskt, liksom av D. Scarlatti. Och ett litet fan av Satie, så länge han inte försöker vara underlig som ett självändamål. 😳 Och ett stort anti-fan av av romantiken (särskilt alla smöriga symfonier, tror att det var deras fel att jag undvek klassisk musik så länge... trodde att det var så det lät). Vet inte om det säger något om vem jag är hur jag bör arbeta.

Det finns även de som tycker att komponerande inte är en sammanställande process, utan mera av en upptäckt, att man 'upptäcker' något - nästan av en slump - som låter till ens gillande och bygger vidare på det. Det kan vara lite olika där. Jag själv upptäcker nästan aldrig något, utan beskriver något som det redan finns en ganska klar ritning över. Det är kanske en av anledningarna till att jag sällan gör helt instrumental musik.

Början av processen, när man går från att inte ha något alls till att ha något, alltså den del som är lättast för mig, så kommer det nästan av en slump, kanske utan att jag ens försökt hitta något. Det är därefter det börjat bli problem, när jag ska arbeta vidare på det jag har. Svårigheten är kanske att man inte längre är lika fri som man var innan; man behöver hitta något som 'passar' till vad man redan har. Det kanske fungerar som en mental bromskloss på något sätt. Vad som ofta händer är att jag ändå fortsätter arbeta 'fritt' och hittar idéer till andra låtar, och så befinner jag mig i det som jag beskrivit, att jag har intressanta fragment men ingen hel låt.

Utifrån vad du skrev om teori-biten så låter det som du skulle vara mera typen som "upptäcker" något du gillar och sen vill spinna vidare och klä upp det (om du ursäktar fackplaceringen).

Jag tycker fack, system, kontroll och ordning. 😄 Förutsatt att de är sanna och fungerande, förstås, inte för sin egen skull. Saker som intuition och känsla fungerar bäst inom en ram av ordning, åtminstone för mig. Åtminstone det är vad jag tror om mig själv, men innerst inne kanske jag är någon helt annan. Hehe.

Link to comment
Dela på andra sajter

1. Att studera harmonilära och komposition är ingen given framgångsformel om man har kört fast. All kunskap är värdefull men den betyder ingenting förän du har införlivat dom med din totalitet. Dvs. musikaliska regler är en bara en del av det du känner, kan och tänker i övrigt.

Det instämmer jag i och har påpekat samma sak. Det är bara en komponent, men den kan vara viktig. Vill inte ha kunskap att medvetet sitta och tänka på, utan kunskap som är en del av ens automatiska referensram.

Man kan aldrig veta för mycket och teoretisk kunskap är aldrig en nackdel även om det finns vissa musiker som anser det.

Instämmer.

Teori skadar bara om du tror att musik skapas av regler. Regler är mycket användbara men bara om dom är en del av det du vet och känner iövrigt.

Som sagt, jag vill inte veta regler för att följa dem strikt. Vet inte ens om det är direkt är 'regler' jag vill ha, bara allmän kunskap om hur det brukar vara. Det kan hjälpa vare sig man tänkt att göra så själv eller inte, om inte annat så för att få idéer. Det är lättare att skapa något originellt genom att modifiera något icke-originellt, än att skapa det originella 'direkt', så att säga. Så man går via det som är mer standard, och däför är det bra att känna till det.

Det finns många metoder när man har kört fast. Dom flesta går ut på att släppa den inre kritikern och släppa loss din inre person.

Jo. För att vara ärlig så vet jag inte exakt vilken roll intern kritik spelar hos mig, men jag har en känsla av att det inte är det största problemet. Men det är ändå något att hålla ett öga på. Som någon sa så är det väldigt lätt att man börjar jämföra det man skapar med ens favoriter. Igår satt jag grejade i FL Studio och fick ihop 20 sekunder som jag tyckte lät förskräckligt, vilket var rätt nedslående. Sedan gjorde jag lite ändringar och det lät lite bättre, men var det på hela taget ändå en besvikelse. Den känslan måste man lära sig hantera.

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag lånar tråden lite och säger att jag har samma problem. Jag satt och gjorde en jätte schysst Hardstyle/Jump melodi igår, trots att jag knappt lyssnar på den stilen så mycket.

Melodin som jag tycker är ganska bra, har jag ingen aning om vad jag ska göra med. Är det ett intro? Ska sång läggas till? Hur då? Passar melodin till en sång? Hur bygger jag vidare?!

Frågorna är många svaren är få.

Något som jag ofta märker är att man vill inte att melodin som man tyckte blev bra ska förstöras av en halvkass refräng t.ex. Man vill att resten ska bli bra och hålla samma känsla. Hur behåller man känslan?!

Hoppas jag inte tog över tråden nu, ber om ursäkt i så fall.

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag lånar tråden lite och säger att jag har samma problem. Jag satt och gjorde en jätte schysst Hardstyle/Jump melodi igår, trots att jag knappt lyssnar på den stilen så mycket.

Melodin som jag tycker är ganska bra, har jag ingen aning om vad jag ska göra med. Är det ett intro? Ska sång läggas till? Hur då? Passar melodin till en sång? Hur bygger jag vidare?!

Det är frågan...

Jag tror inte att det är allmänt problem med kreativiteten, för det går ju fortfarande att lägga idén åt sidan och komma på nya idéer till andra låtar (fungerar för mig iaf). Min hypotes för närvarande är att skapandet av nya idéer och vidarebyggandet av existerande idéer är två olika processer och jag helt enkelt inte riktigt lärt mig att utföra den andra processen ordentligt.

Något som jag ofta märker är att man vill inte att melodin som man tyckte blev bra ska förstöras av en halvkass refräng t.ex. Man vill att resten ska bli bra och hålla samma känsla. Hur behåller man känslan?!

Det är ett unikt problem med just att bygga vidare på idéer, att de måste passa med allting man skapat hittills. Den 'begränsningen' tycks blockera flödet på något sätt.

Hoppas jag inte tog över tråden nu, ber om ursäkt i så fall.

Nepp, du gav den bara nytt liv.

Link to comment
Dela på andra sajter

Vad göra, och inte göra .... det är frågan 😛

Att göra, och inte göra, det är svaret. Det tror jag.

Att vara musiker är att vara en skapande person. Att man frågar efter vägen, det är ju inget fel i det egentligen. Men som musiker så är det man själv som "skapar" vägen. Det finns inga svar på mer precisa frågor för "hur gör man sen?", och hur kan man komma vidare?.

Svaret är ofta, att gå vidare helt enkelt. Blir det inget bra, okej, då kan man gå tillbaka och välja en ny riktning att gå i. För vissa konstnärer är ett blankt A4 papper himmelriket för då kan de göra vad de vill. För andra konstnärer är ett blankt A4 bara något tomt, det finns inget där att haka tag i och göra någonting av. Men det är vi som skapar det som blir. Det är nog därför det ekar så tomt när man frågar andra efter vad som ska komma 🙂

Redigerat av Opus99
Link to comment
Dela på andra sajter

Om man ska dra referenser till konstnärer kan man säga att jag ritar ett schysst hus, men resten av målningen är vit. Ska man ha en sjö bakom? Skog? En stad? Hur behåller man känslan?

Hehe, lite flummigt men så blir det ju ibland!

Jag håller med dig där JohnD, jag kan också göra 20 olika melodier, påbörjande av projekt och liknande. Fortsätter nästan aldrig på dom dock...

Link to comment
Dela på andra sajter

Vad göra, och inte göra .... det är frågan 😲

Att göra, och inte göra, det är svaret. Det tror jag.

Att vara musiker är att vara en skapande person. Att man frågar efter vägen, det är ju inget fel i det egentligen. Men som musiker så är det man själv som "skapar" vägen. Det finns inga svar på mer precisa frågor för "hur gör man sen?", och hur kan man komma vidare?.

Jag tror att det finns svar. Det är kanske inte en exakt vetenskap, men det är ändå svar.

Jag har redan indikerat några av svaren (som jag ser det) själv. Generell kunskap om låtstruktur är alltid till hjälp. Om man ska skriva poplåtar och inte vet vad en "vers" eller "refräng" är och inte vet hur dessa i de typiska fallen sätts samman så kommer man få det lite svårare att skriva hela låtar, och en väg att gå vidare skulle helt enkelt vara att lära sig det. Det är ett grovt exempel, men jag tror att all strukturkunskap (även undermedveten sådan) är till hjälp.

Du skriver i en annan tråd att du har lättare för att skapa musik utanför datorn. Att lära sig hur man fungerar, under vilka omständigehter man lättast skriver låtar, är ett annat sätt att lära sig gå vidare. Någon som upptäcker en sådan sak om sig själv har tagit ett steg mot att bli en mer effektiv låtskrivare (både vad gäller ursprungliga låtidéer och att skriva hela låtar), och det går att medvetet utforska hur man fungerar genom att prova sig fram.

Ett annat knep är att helt enkelt lyssna på musik av det slag som man själv försöker skriva. Det kan både ge nyttig kunskap och inspiration, och kan vara skillnaden mellan ha kört fast och att komma vidare.

Och så vidare. Dessa är dessutom rätt generella råd. Det är inte säkert att de hjälper en given person, men de kan göra det, och det finns förstås många fler råd av det slaget. Effektivt låtskrivande tror jag till en stor del handlar om att lära sig många småknep och etablera rätt vanor, och man tar sig i den riktningen genom att fundera på dessa saker som jag gör i den här tråden.

Svaret är ofta, att gå vidare helt enkelt. Blir det inget bra, okej, då kan man gå tillbaka och välja en ny riktning att gå i. För vissa konstnärer är ett blankt A4 papper himmelriket för då kan de göra vad de vill. För andra konstnärer är ett blankt A4 bara något tomt, det finns inget där att haka tag i och göra någonting av. Men det är vi som skapar det som blir. Det är nog därför det ekar så tomt när man frågar andra efter vad som ska komma ☺️

Jag tror att problemet med att fråga andra är dels att många inte riktigt vet hur deras kreativitet fungerar. De skriver låtar men har ingen riktig kartläggning över hur det går till, så deras svar behöver inte överensstämma helt med hur det faktiskt går till. Och sedan dels att vi alla i någon mån har unika svårigheter. Två personer som har problem med att skriva hela låtar kan ha olika svårigheter om man ser det mer på detaljnivå, och behöver därför olika svar. Förenklat kanske man kan säga att man behöver ha 20 komponenter (godtyckligt valt tal) på plats i hjärnan för att vara en effektiv låtskrivare, och folk som inte har nått fram kan olika olika komponenter på plats och olika som återstår. Så de råd som man får kan vara sådant som man redan förstår och har på plats, medan ingen nämner de komponenter som man saknar. Vad jag saknar kan t ex vara något som du alltid har haft på plats och som är så naturligt för dig att du inte ens tänker på att du har det, och det därför inte heller slår dig att nämna det.

Hoppas det inte lät för svamlande. 🙂

Link to comment
Dela på andra sajter

Ambient.. är det inte bara att bestämma hur lång "låten" ska vara och sen fluffa på med diverse våta effekter till det är klart? Eventuellt kan man byta till ett nytt ackord efter någon minut.

🙂

Det finns ju i lite olika grader. Jag siktar på något som är lite mer livat än så...

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag känner igen mig som fan i vad trådstartaren skriver, själv känns det som om jag hur lätt som helst kan göra "hookar", jag kan göra mängder med harmoniska melodier som spelar med en annan melodi etc etc, men att arrangera allt det andra som inte har nån direkt struktur men som är jätteviktig utfyllnad eller som kött på benen på låten, att skapa någon sorts grund som är intressant att lyssna på fast den är rätt ospeciell och som i elektronisk dansmusik göra melodier som på vissa sätt inte är alls melodiska (absolut inte ur ett pophänseende) men som ändå är hur viktiga som helst för strukturen, som kan addera hur mycket fart som helst till låten - det är fett svårt. Mycket svårare än vad ni kommer att ha att läsa ovanstående bauta-mening.

Att göra hookar, det som lyfter, glittret, det lilla extra, det är lätt, men själva stommen och allra mest själva "färden", alltså att få låten att bli som en känslomässig resa medan den varieras - det är ännu sålänge hieroglyfer för mig. Fast ibland har jag tur å får till nåt som jag sen inte kan göra om 😄

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag känner igen mig mycket i vad många skriver här. 🙂 Men har liksom kommit fram till ett sätt som får mig att jobba effektivare än vad jag brukar göra. Att skriva en låt tillsammans med någon. Att bolla idéer och visst kanske det kommer en konflikt om vad som båda tycker är bra till låten. Men i slutändan tror jag det går mycket bättre än att försöka göra det ensam.

Har därför funnit en underbar låt skrivare nere i Stockholm (jag bor i Dalarna därav att sthlm är neråt) som skriver jätte fina texter och hon gav mig en text som jag har fått arbeta med för hon tyckte om det hon hörde från min myspace sida. Min svagaste sida är förstås text, så detta underlättar ganska rejält för mig. 😄

Enda jag kan bidra med är väl att först och främst träffa andra musiker och gör projekt/låtar med dem så man kan utvecklas som musiker. Sedan att man även provar på andra genrer i musik så man inte fastnar i en enda. Utan att man kan integrera olika stilar i sin musik.

Link to comment
Dela på andra sajter

  • 1 månad senare...
Jag känner igen mig som fan i vad trådstartaren skriver, själv känns det som om jag hur lätt som helst kan göra "hookar", jag kan göra mängder med harmoniska melodier som spelar med en annan melodi etc etc, men att arrangera allt det andra som inte har nån direkt struktur men som är jätteviktig utfyllnad eller som kött på benen på låten, att skapa någon sorts grund som är intressant att lyssna på fast den är rätt ospeciell och som i elektronisk dansmusik göra melodier som på vissa sätt inte är alls melodiska (absolut inte ur ett pophänseende) men som ändå är hur viktiga som helst för strukturen, som kan addera hur mycket fart som helst till låten - det är fett svårt.

Vilket är väldigt frustrerande för det låter så enkelt när man lyssnar på det.

Minns inte exakt vad jag redan har sagt längre upp, men en dag ska jag sätta mig ner med papper och penna och lyssna på enkel men bra elektronisk musik och skriva ner allt jag kan om strukturen, i egna ord. Både övergripande och i mer detalj. Det borde ge en ökad medvetenhet om vad som pågår, och så kanske man kan använda sig av det när man själv skriver musik. En del av problemet (för mig iaf) är att jag inte ens har ord att beskriva riktigt vad som händer i låten.

Link to comment
Dela på andra sajter

Det sista du skrev där om att skriva ner detaljer och partier osv från en låt lät som en riktigt bra idé. Då får man ju ändå svart på vitt vad som är vad i en låt, hur den ändras osv.

Hade vart kul att jämnföra det man skrivit sen för att se vad andra hittar och hur dom har beskrivit de olika partierna. En ny tråd kanske till och med? 🙂

Link to comment
Dela på andra sajter

Det sista du skrev där om att skriva ner detaljer och partier osv från en låt lät som en riktigt bra idé. Då får man ju ändå svart på vitt vad som är vad i en låt, hur den ändras osv.

Hade vart kul att jämnföra det man skrivit sen för att se vad andra hittar och hur dom har beskrivit de olika partierna. En ny tråd kanske till och med? 🙂

Nu när du säger så där så får jag ännu mer ambitiösa idéer, t ex en nätbaserad (informell) studiecirkel som analyserar en låt i veckan. Om det finns något intresse.

Link to comment
Dela på andra sajter

jag måste säga att jag känner igen mig så oerhört i vad denna tråden handlar om att man aldrig får något klart. jag brukar försöka förklar det med att jag har en hopplöst villdig och bissiningslö kreativitet som inte stoppar för något inte att göra klart något heller och jag vill inte något ska gå till spillo så jag hoppar fram och tillbaka och tillslut har allt gått till spillo men jag blev precis oerhört inpirerad i denna tråden och det känndes som något sprack inom mig som tryckt mot bröstet innan

"Dom flesta går ut på att släppa den inre kritikern och släppa loss din inre person. Många konstnärer tror inte att dom duger som dom är utan försöker antingen vara som förebilder eller extremt revolterande. Inget av detta är grundat i en själv och det leder inte heller till orginalitet. Det enda som är unikt som du har är din egen person. "

jag har alltid haft problem med just det alldeles för mång inre kritiker som lägger handfängsel på min person och det otämjda och vilda och det är inte bara i skapandet utan i allt från kläder beteende sång ... och ja det påverkar till och med rösten :/ men när jag läste detta var det som alla inre kritiker dog i hjärtattack och jag vill bara skrika ^^ men klockan är halv tolv så jag väntar lite med det ... jag tror skrivandet handlar lite om hatkärlek och att låta sig själv gå "man är förälder hela livet ändå man måste släppa taget om sitt lilla barn en dag ändå man kan inte hålla hårt i det"

Mvh bear2

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag gillar tråden skarp och även jag känner mycket väl igen mig i vad som sagt i tråden. Under de sju år jag spelat gitarr har jag aldrig lyckats sätta ihop en hel låt själv. Jag har alltid spelat i band (fram tills för några månader sen) och då har låtskrivandet fungerat bra. Jag tror att min styrka har varit att jag kan göra andras låtar bättre, men nu vill jag ta steget vidare och skriva eget.

Även jag lyckas skriva massa små bitar som låter schysst, men lyckas aldrig nå hela vägen fram till målet. För min egen del vet jag att det handlar mycket om att jag är överdrivet kritisk mot mig själv. Jag tänker att det blir för enkelt och vanligt, man vill ju göra något utöver det som redan finns. Jag försöker komplicera för mycket.

Idén om att sitta och analysera andras låtstrukturer tror jag är mycket bra, det ska jag nog också göra nån dag då jag har mycket tid, över julen kanske. Sen så tror jag att jag behöver öva upp mitt gehör för att kunna överföra melodierna i mitt huvud till en gitarr- eller pianoslinga. Som det är nu går det alldeles för långsamt, jag hinner glömma idén innan jag blivit klar. Sen är en fråga för mig sjunga eller inte sjunga. Tyvärr är jag en rätt usel sångare men samtidigt så känner jag att kraven på musiken blir grymt mycket högre om det inte finns någon sång. Fast å andra sidan så måste man ju skriva en text om det iaf ska vara sång, och även det är ett problem. Hur skriver man en bra text? Skriva på svenska eller engelska? Det är klurigt.

Min lilla lista på saker som iaf skulle göra mig till en bättre låtskrivare (en som åtminstone skriver klart låtar) blir:

-Minska kraven på sig själv

-Öva upp musikaliteten en nivå

-Lära sig nya instrument, för att göra musiken intressantare och för att undvika att fastna i ingjutna mönster

-Lyssna på olika genrer, hitta det som är bra i dem och inspireras

-Spela in covers på sina favvo-låtar för att bättre förstå vad som gör dem till vad de är

Link to comment
Dela på andra sajter

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu

×
×
  • Skapa ny...