Musikteori - Känner mig ointelligent

[Isaz]

Hej!

Jag vill bara inleda med att jag har läst massvis med liknande trådar, men känner fortfarande inte att jag hänger med riktigt.

Det är så att jag har spelat gitarr i mer eller mindre åtta år (med långa uppehåll och brist på intresse inräknat) och jag känner mig fullt duglig praktiskt. Mitt problem är att jag är pedant, och inte vågar trotsa musikteorins regler. Jag vill skriva egen musik, men tror att jag är för dum för att lära mig den grundläggande musikteorin som krävs.

Jag vet inte hur jag ska lägga upp det här för att få er att förstå, men jag ska göra mitt bästa. Jag kan en del musikteori. Jag vet vad alla toner på gitarren heter, eller kan räkna ut det om jag blir osäker. Jag kan alla dur- och moll ackord och vet hur man bygger ett ackord. Jag kan också de grundläggande moll- och durskalorna. Jag förstår fortfarande inte skillnaden mellan en 2/4-takt och en 4/4-takt dock (jag vet, jag sa ju att jag är dum.)

Jag fortfarande heller inte hur man kompar, eller lägger ett solo eller en melodi på ett riff. Jag har läst väldigt många olika sidor om musikteori, och har verkligen försökt att förstå mig på allting, eller åtminstone det som krävs för att man ska kunna lägga ett komp över en melodi. Vi tar ett exempel; sången Spanien kompas väl med C i två takter, sen G och sen C igen. Men varför? Jag tror att det har någonting med harmonilära att göra. Det känns som ett pussel i huvudet jag inte får ut rätt.

Jag vill också tillägga att jag ibland skriver egna visor. Jag spelar en ackordföljd, sen sjunger jag en melodi till. Jag kan liksom höra att det är "rätt", att det inte låter illa. Men jag fattar inte alls vad det är för tonart osv jag spelar. Det går ju bra så länge jag bara sitter själv och spelar, men känner att jag borde kunna mer om jag nån gång hittar ett band eller liknande att spela med.

Jag är också rädd att jag är för dum för att prata med en musiklärare. Jag har försökt en gång, och det som var självklart för honom var inte lika lätt för mig att förstå mig på. Som takter t.ex... jag kan höra skillnad på en 3/4-takt och en 4/4-takt, men inte mer. Han blev hur som helst frustrerad över att jag är så svårlärd. Jag undrar om det finns nåt hopp för mig? Tycker verkligen att det är jätteroligt att spela gitarr. Jag har en nylonsträngad, en stålsträngad och en elgitarr. Jag älskar att spela på alla tre men känner att jag inte kommer någon vart med mina nuvarande kunskaper.

Jag är ledsen om jag pladdrade på, men jag behövde skriva av mig. Finns det ens nån annan som känner likadant? Jag vill kunna förstå vad det är jag spelar. Jag vill kunna skriva egna solon och låtar. Att improvisera kan jag dock klara mig utan...

Vore oerhört tacksam för nåt slags svar!

M v h,

Tommy

Redigerat 12 juli 2007 av Isaz

[berch]

Ta det lugnt! Kan en del musikteori, gick på musikgymnasiet då det var försöksverksamhet fortfarande, vilket är j-t länge sen :-)

Ibland kan det väl vara bra att kunna hur det fungerar teoretiskt, men för det mesta fungerar det alldeles utmärkt ändå. Om det låter bra så är det bra!

Kan inte heller alltid höra skillnad på 2/4 och 4/4 vilket inte stör mig nämnvärt. Vad gäller varför det är olika ackord på olika ställen så, om jag försöker förklara högst lekmannamässigt, beror det på vilka toner som dominerar i just det stycket av musiken. Blinka lilla stjärna t ex börjar c,c,gg i första takten så känns naturligt att ta ett C just där sen fortsätter den a,a, g,g, c. Finns inget a i C-dur så då känns det naturligt med att spela ett F och sedan ett G och sedan sluta på ett C.

Hoppas du fattar lite mer hur det funkar annars får väl någon annan här försöka förklara bättre.

Men som sagt musikteori är nog bra men den förklarar bara varför man oftast väljer att göra musik (ta vissa ackord till vissa toner) på ett visst sätt istället för att göra något annat. För att skriva låtar så räcker känsla väldigt långt, bryter du mot mönstret och det låter bra blir det ju kanske mer spännande också.

Redigerat 12 juli 2007 av berch

[Zmolker]

Musikteori är ganska svårt! Men om man har en riktigt bra lärare så brukar det underlätta det mesta. Men jag ska försöka hjälpa dej lite i alla fall..

Det första du borde lära dej är nog Kadens (jag tror det heter så iaf).

I varje tonart så finns det tre ackord som är i särklass vanligast, om är i cdur så blir det dessa ackord:

C - Tonika (T)

F - Subdominant (S)

G7 - Dominant 7(D7)

Tonika subdominant och dominant7 är namen på ackorden i denna tonart.

Ibland så kan du skita i 7an, men i teorin brukar den väl va med där. Det inom parantesen är förkortningar

Kadensen finns i alla tonarter, i G-dur så blir det istället

G - Tonika

C - Subdominant

D - dominant 7

Intervallen mellan dessa ackord är alltså alltid dom samma.

Om vi nu spelar "Den blomstertid nu kommer" i Cdur så kommer det att se ut typ såhär

C F G7 C F G7 C

T S D7 T S D7 T

Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor

Alltså så passar dessa ackord ihop på ett litet speciellt sätt, många många låtar är byggda av dessa, tex. Livin' on a prayer, No woman no cry osv osv.

Om du ska ta ut/skriva en låt så kan det alltså vara smart att pröva med något av dessa ackord först. Annars så får du leta vidare.

Kadens är även annvändbart när man transponerar. Om vi gör om Den blomstertid nu kommer till Gdur så är det bara att byta ut C-durs ackord mot Gdurens:

G C D7 G C D7 G

T S D7 T S D7 T

Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor.

Spela in ackordföljden

Tonika - subdominant - tonika - dominant7 -tonika och sätt på repat, sen kan du sitta och övningssola på det i den tonarten som är mest intressant, det lär man sej mkt på.

Btw, kan du skalor och sånt, paralelltonarter?

Jag försöker gärna förklara mer för dej, men det här tycker jag är en annvändbar och lärorik del i musikteorin, säg till när jag har förklarat för dåligt ,för det är jättesvårt att skriva pedagogiskt ..

[Fidden]

nu känner jag mig ointelligent... 😏

[Isaz]

Btw, kan du skalor och sånt, paralelltonarter?

Jag försöker gärna förklara mer för dej, men det här tycker jag är en annvändbar och lärorik del i musikteorin, säg till när jag har förklarat för dåligt ,för det är jättesvårt att skriva pedagogiskt ..

Hmm... Tror jag vet vad en parallelltonart är. C-durs parallelltonart är väl Am, för att de består av samma toner?

Och Tonika, Subdominant och Dominant = Ackorden en tonart består av? T.ex C, F & G? Eller är jag helt vilse nu? Jag kan en del skalor, men kan inte kyrkoskalorna utantill.

Känner mig tyvärr fortfarande ganska förvirrad. Det är inte så lätt att man bara spelar en C-dur skala till ett C-dur ackord misstänker jag? Men det skulle ju göra det jobbigt om man spelade ett riff eller en ackordföljd. o.O?

[SMonk]

Det första du borde lära dej är nog Kadens (jag tror det heter så iaf).

I varje tonart så finns det tre ackord som är i särklass vanligast, om är i cdur så blir det dessa ackord:

Du blandar ihop begreppen. En kadens är ett "avslut", dvs ett ställe där man känner att musiken så att säga "landar". Det finns ett gäng olika sorters kadenser som vi nog inte bör gå in på här, men den mest basic är helkadensen (D7->T) eller den "fullständiga helkadensen" (S->D7->T).

Det du talar om är tonartens huvudfunktioner (eller huvudackord). Testa så kommer du märka att alla toner i en tonart ryms inom dess T, S och D-ackord (jag talar dur nu, moll blir lite mer komplicerad eftersom det finns flera skalor i varje molltonart). Därför går det (i princip) att harmonisera alla melodier med enbart dessa tre ackord.

Ett problem, som gör att musikteori verkar svårare än det egentligen är, är att folk envisas med att spela gitarr. Keyboard är mycket mer pedagogiskt.

[Zmolker]

Nu börjar jag fundera på vart jag ville komma med mitt tjafs om kadens 😏 och vff frågade jag om paralelltornarter 😱

nä nu går ljuset upp för vad jag ville komma till 🙂. Poängen var att jag skulle försöka förklara lite om hur man ska lära sej att sola (inte att gå ut på beachen) och varför det blir C,C,G,G i spanien

Alltså om du ska spela ett solo så måste du tänka på vilken tonart du spelar i. Om dom vanligaste ackorden i en låt är C, F och G så är låten naturligtvis i Cdur.

Är fallet så så kan du spela solo på Cdur skala+ lite till, men det gäller att du spelar rätt ton på rätt ackord, att spela ett jättelångt D på Cackordet blir inte alltid succé (även om det är fräckt ibland). Är du på D7akordet så passar inte C in, heller.

Det gäller alltså inte bara att tänka på i vilken tonart du spelar utan även vilket ackord som spelas just då.

Lättaste sättet att lära sej detta är nog att helt enkelt sitta och spela till en inspelning med lite ackord på.

Pröva kanske att tanka hem demot till Band-in-a-box, där man kan knappa in en ackordföljd så att den kompar dej. Pröva tex.

C, F, C,G, Am (paralltonarten =)), C,F, G

Sen kan du sitta och pröva och träna bäst du vill, snart så kommer du att kunna sola på i princip allt som går i Cdur =)

[MikkeÖland]

nu känner jag mig ointelligent... 😏

Välkommen i klubben Fidden 😱

/ Mikke

[Isaz]

Ett problem, som gör att musikteori verkar svårare än det egentligen är, är att folk envisas med att spela gitarr. Keyboard är mycket mer pedagogiskt.

Jag har ett digitalpiano också.

[tbruce]

Jag tror mycket av det du pratar om handlar om att du måste få en intuitiv känsla för tonarten du spelar i. Du måste förstå hur toner och ackord står i kontrast till varandra. Det är nog betydligt lättare på piano än gitarr, så jag föreslår följande:

1. Överge gitarren för pianot...
   
2. Börja med att spela endast i C-dur och A-moll så du hela tiden har "facit" för tonarten på ett självklart sätt framför dej. Spela melodin (dvs sjung inte), men kompa inte efter noter utan endast efter ackordet som står. Använd den enklaste funktionsharmoniken, dvs bara ackorden C, Dm, Em, F, G(7), Am. Sex ackord är inte mycket att hålla reda på, och utgör ju grunden i nästan allt, även avvikelser tolkas på något sätt i relation till dessa ackord. Blanda eventuellt också in sådant som D(7), Hm7-5 och andra för tonarten vanliga ackord. Lär dej detta ordentligt så har du snart "genomskådat" C-dur och A-moll och flyttat ner kunskapen i fingrarna.
   
3. Öva dej sedan på att transponera för att flytta över dessa kunskaper till andra tonarter. I början går det nog långsamt men du måste hålla på med detta tills det går alldeles "flytande" och du har fullständig "kontroll" över tonarten oavsett vilken du befinner dej i. Kör nån melodi som funkar bra som en "runda" och höj ett halvt tonsteg för varje omgång. Ta dej igenom en hel oktav utan missar.
   
4. Du skrev att du inte vill lära dej improvisera men det tycker jag visst du ska, för det första är det ett fantastiskt sätt att få en naturlig, fördjupad känsla för tonarten, och för det andra är det ändå ganska lätt om du kan det jag skrivit ovan. Det är dessutom ett av de i mitt tycke bästa sätten att skriva musik på. I början kan du hålla dej till en och samma tonart varje gång du improviserar, så du blir bekväm och kan koncentrera dej på annat än att bara hitta tonerna - senare kan du föra över detta till andra sammanhang. Börja med bluespentor och enkel funktionsharmonik, då låter "allt" bra och det går inte att göra fel så länge du spelar hyfsat i takt. 😉
   
5. Våga sedan krydda med toner utanför skalan, eller andra ackord. Fega inte med att hålla dej till tonerna i ackorden när du improviserar, då lär du dej ingenting. Nej nu ska du lära dej handson hur det hela funkar - några förslag: bryt av med saker som egentligen "inte" passar mot ackordet och hör hur det låter. Leta efter den fulaste tonen i sammanhanget och använd dej av den. Upprepa en fras men ändra ackordet. Lek med färgningar av ackorden, försök ta ackord som du inte kan säga vad de heter. Experimentera med bastonen, låt den ligga kvar på samma ton när du byter ackord, eller tvärtom. Om du spelar nån låt som har nån häftig harmonisk "effekt" så kan du ju sno den till dina egna improvisationer - det borde gå utan problem trots olika tonarter och sammanhang, om du följde punkt tre. En sak som du däremot ska akta dej för är att byta tonart av "misstag" - du får gärna göra det om du vet att du gör det, men om det sker utan att du har koll på det så kommer du inte förstå varför det låter som det låter.
   
6. Om du har gjort allt jag skrev ovan och lyckats med varje steg så borde du vid det här laget ha lärt dej att hitta som i din egen ficka. Du har nog hittat egna harmoniska favoriter som du återkommer till ofta när du improviserar. Du kommer lära dej ta ut enklare melodier och sätta ackord till från minnet utan större problem.
   
7. Ja nu är det bara att föra över de här kunskaperna till gitarren... 🙂
   

Jo det är lite jobb, men jag lärde mej det mesta av detta på ett kanske ett år, så nog går det.

[Isaz]

Jo det är lite jobb, men jag lärde mej det mesta av detta på ett kanske ett år, så nog går det.

Men passar hela C-dur och A-moll skalan till de sex ackorden? Jag menar, vad är reglerna för vad jag får spela för noter till t.ex ett Am ackord? Om jag t.ex spelar ett Am-ackord med vänstra handen, och sen spelar Am-skalan en oktav högre; A B C E, stämmer det då att byta till ett G-dur ackord på "E"? Inte vet jag, men det låter så. Vill liksom bara veta varför G-dur låter bättre? Och är det olagligt att fortsätta med A-moll även om det låter sämre? Hänger inte riktigt med... Vad är "rätt"?

Signed,

Confuzzled

[3millimetersPlektrum]

Köp en bok eller två av Ola Bengtsson 🙂

[Hellpig]

Jag vill också tillägga att jag ibland skriver egna visor. Jag spelar en ackordföljd, sen sjunger jag en melodi till. Jag kan liksom höra att det är "rätt", att det inte låter illa. Men jag fattar inte alls vad det är för tonart osv jag spelar. Det går ju bra så länge jag bara sitter själv och spelar, men känner att jag borde kunna mer om jag nån gång hittar ett band eller liknande att spela med.

Jag känner igen mig i en del av det du skriver, är inte heller så jäkla insatt all teori och känner att det begränsar mig ibland. Men... om du får chansen att spela med någon annan eller i ett band så testa oavsett vad du kan nu, för jag kan lova att det i sig själv är jäkligt utvecklande. Då kan du ju testa i realtid vad som passar och vad som låter för j-t och man lär sig en hel del på detta. Det är verkligen utvecklande. Jag har träffat ganska många snubbar som varit skitduktiga på teori och spelat som ... ja kanske inte gudar men riktigt bra, tekniskt sett. Sedan sätter man dem i ett sammanhang med ett band och de står som frågetecken. Ja, faktiskt. Att lira med andra ger väldigt mycket.

[DivineCo]

Musikteori kan vara så svårt som man gör det. För att behärska varje spetsfundig nyans kan det ta flera liv. Det finns profesorer i ämnet och ämnet är ständigt under förändring. Glöm dock inte att musikteori är gårdagens kunnande och man inte behöver kunna någon teori överhuvudtaget för att göra musik som verkligen berör.

Tro på att du är unik för det är du verkligen. Ingen ska få sägga till om hur ditt uttryck ska vara. Du vet bäst. Snegla inte för mycket på hur folk tycker att det ska vara.

Ta allt med en nypa salt och värdesätt dina egna idéer. Förhoppningsvis blir man trygg i det.

Då börjar man bli intreserad av hur andra har gjort och kanske hur den västerländska musiken är uppbyggd. Det finns stora skatter där och mycket literatur. Formlära, Modus Vetus etc. etc.

Och då kan man gärna lära sig kvintcirkeln, parralelltonarter och närbesläktade tonarter osv. det hjälper inom den tonala musiken och det är bra men det finns så mycket mer att upptäcka.

Tror dock att det är viktigt att lära sig höra musiken i huvudet. Att kunna skilja på en kvint och en ters och att kunna skriva ett traditionellt arr utan gitarr eller piano och då är Modus Vetus till stor hjälp.

Hursomhelst följ din röst och det går säkert bra utan både musikteori, formlära och gehörsträning.

Allt gott och lycka till!

[tbruce]

Jo det är lite jobb, men jag lärde mej det mesta av detta på ett kanske ett år, så nog går det.

Men passar hela C-dur och A-moll skalan till de sex ackorden? Jag menar, vad är reglerna för vad jag får spela för noter till t.ex ett Am ackord? Om jag t.ex spelar ett Am-ackord med vänstra handen, och sen spelar Am-skalan en oktav högre; A B C E, stämmer det då att byta till ett G-dur ackord på "E"? Inte vet jag, men det låter så. Vill liksom bara veta varför G-dur låter bättre? Och är det olagligt att fortsätta med A-moll även om det låter sämre? Hänger inte riktigt med... Vad är "rätt"?

Signed,

Confuzzled

Det finns inga regler för vad du får spela till vilka ackord. Jag tipsade dej ju t o m om att testa att spela den fulaste tonen du kan hitta - man lär sig en hel del även på det.

Men jag förstår vad du är ute efter, du vill ha ett enkelt svar på varför en viss melodi går ihop naturligast med en viss ackordföljd - jag har ingen aning. Det finns säkert massa musikteoretiska regler att lära sig kring detta, men ett enklare sätt är att bara ge sig i kast med det tills man bildat sig sin egen luddiga, instinktiva logik, som förmodligen är väldigt svår att klargöra för i text eller ord... precis detta jag föreslog.

[Isaz]

Tack för alla vänliga svar! Det känns redan mycket bättre.

Ok, då är jag med. Det är upp till mig hur jag vill spela det, så länge jag håller mig inom tonarten? Men som de flesta verkar föreslå ska jag inte bry mig allt för mycket om teori, eftersom det verkar kunna ha en tendens att begränsa en om man inte kan precis allt och lite till. Vad för ackord man väljer har alltså egentligen bara med vad för "känsla" man vill förmedla? Därav färgade ackord? För man kan väl egentligen lika gärna spela ett rent A-dur som ett A7? :S

Som så många redan har sagt; "Låter det bra, är det bra!"

Jag var bara orolig vad som ska ske om jag hittar ett band och inte kan nån teori, och bara står där som ett jon. Men det verkar kunna hända oavsett hur mycket teori man kan...

Som sagt, tack för alla svar. Det känns redan mycket bättre. Då var alltså svaret jag sökte någonting som de flesta kan undra över... det är väl där kreativiteten kommer in i bilden!

[DivineCo]

Som tbruce skriver finns det inga regler för vilka toner man ska spela. Amoll betyder varken att man ska spela några av tonerna i den melodiska eller harmoniska mollskalan allt beror på sammanhanget vilket akord som kommer sen. Framföralt tror jag att om man har en enkel harmonisk grund ska man inte vara rädd för att utöka den grunden med harmonifrämande toner. Tycker dessutom att det i vissa lägen blir underbart om musikerna spelar olika akord samtidigt. Det betyder i praktiken att man frångår den allra viktigaste typen av harmonilära och i praktiken skapar mer komplexa akord.

Detta behöver man inte studera. Vi är alla fångar i dur och mollförgiftning att skriva innom tonarterna är en uttömd återvändsgränd.

Ett amoll är ett amoll men spela och skriv så många toner som möjligt där utanför för då händer det grejer även om man strikt skulle kunna klasifisera det som ett byte av akord.

Sen måste jag också säga att ibland är det också mycket vakert att hålla sig i grundakordet.

Men låt inte formen styra!

[3millimetersPlektrum]

Jag var bara orolig vad som ska ske om jag hittar ett band och inte kan nån teori, och bara står där som ett jon. Men det verkar kunna hända oavsett hur mycket teori man kan...

När jag blev med i Flora Big Band (ungdomsstorband här i Sundsvall) för ett halvår sedan så var jag den enda som inte kunde läsa noter. Nu kan jag läsa någorlunda, men det tar tiiiiiiiiid.

Noter är ju bland det första musikteoretiska man lär sig (efter ackord), fast det kanske inte är så vanligt för gitarrister att spela/läsa efter noter... jo, i jazz?

Äh, kör på bara så ordnar det sig! 😊

[Hellpig]

Men låt inte formen styra!

Så bra uttryckt, DivineCo! Alltså jag tror att det är skitbra att kunna musikteori så länge som man inte låter detta bli ett kreativt galler. Kan man mycket teori så kan man väl i princip nästan räkna ut hur man vill ha det istället för att testa sig fram...

[Emulator]

precis...några av de grejjor jag är mest nöjd med går faktiskt emot den musiketeori jag kan..hehe.

JAg känner dock att det vore enklare att kunna mer teori när man pratar med musiker. ofta känner man sig rätt lost faktiskt,

.men å andra sidan är det inte mitt fel at jag är dum 😕

skämt åsido, att kunna teorin är aldrig fel. tycker hellpig skrev det bra här ovan.

[musik (oregistrerad)]

Musikteori?

Du kan aldrig läsa dig till att göra låtar. Meningen är att du ska höra dig till vad som passar.

[Assar]

Att lyssna vad som passa är en bra början, till och med nödvändig. Men med musikteorin i botten har man lättare att t ex lägga udda harmonier på en melodi för att ge den lite mer spänning.

[SirThoms]

Gå musikteori 1 på uppsala universitet (jag läste på distans), kanonbra! =) Då får du alla grunder du behöver för att förstå vad du gör när du spelar.

Satslära

Funktionsanalys (den har jag haft mest nytta av själv)

Verkstudier

Gehör

Det är de 4 ämena.

Redigerat 13 juli 2007 av SirThoms

[SirThoms]

Musikteori?

Du kan aldrig läsa dig till att göra låtar. Meningen är att du ska höra dig till vad som passar.

Man kan läsa så fruktansvärt mkt teori som man har så extremt mkt nytta av när man skriver musik...

[SirThoms]

Men som de flesta verkar föreslå ska jag inte bry mig allt för mycket om teori, eftersom det verkar kunna ha en tendens att begränsa en om man inte kan precis allt och lite till.

Självklart blir man inte begränsad av musikteori... tvärtom. =)

Redigerat 14 juli 2007 av SirThoms

[3millimetersPlektrum]

Musikteori?

Du kan aldrig läsa dig till att göra låtar. Meningen är att du ska höra dig till vad som passar.

Man kan läsa så fruktansvärt mkt teori som man har så extremt mkt nytta av när man skriver musik...

Jag tycker att den enorma mängd musikteori jag lärt mig det senaste året har gjort så jag kan LYSSNA bättre på annan musik och förstå den bättre. Visst, jag kan nog spela bättre i och med alla kyrkotonarter man lärt sig utantill, men det jag främst märkt av är att jag blivit en bättre lyssnare! 🥰

Förresten... (OT, sorry) visste ni att hela Dark Side Of The Moon-skivan är som en enda hel II-V-I 😛

Redigerat 14 juli 2007 av 3millimetersPlektrum