MrBluesman

För old school bluesrock etc så skulle jag nog försöka få till en livekänsla. Tänk dig att du sätter ut instrumenten/vokalisterna på en scen. De som hamnar längst bak får mer reverb, de som är närmre blir torrare. Man kan iaf ha det tänket, även om man ibland måste/vill fuska och kompromissa lite. Vill man få in nått i mixen utan att tappa närheten kan man smyga upp reverbet lite men öka predelayet så behåller man lite tydlighet (tex leadsång etc). Baskagge och elbas får man fuska lite med och ha torrare, iaf de lägre registrena bör vara torra (en variant är att dubblera basen, lägga en lowpass på ena spåret och en high pass på andra - splittat nånstans vid 300-500hz - och lägga reverbet på det högre registret för att få in i mixen). Tex en lap steel eller orgel etc kan vara ganska såsig för att ge djup. Tex en ösig leadgitarr kan man ha väldigt torr och istället lägga på ett delay (tex in i reverbet) så det hamnar bakom sången. En snabbare låt behöver ha mindre/kortare reverb för att inte såsa, en långsam ballad kan man smeta på rätt ordentligt. Idén är helt enkelt att få ett djup i mixen, med en ambience som andas, utan att förlora för mycket tydlighet. Ju såsigare ett ljud är (mycket reverb, inget predelay, lite transienter) desto längre bak hamnar det. Ju mer distinkt ett ljud är (torrt, transientrikt, tydlig urskiljbart vad som är direktljud och vad som är reverbation - dvs längre predelay och tydlig färg på reverbet) desto närmre hamnar det . Slänger man bara på ett och samma reverb på hela klabbet så ligger allt och såsar i mitten och slåss om platsen, dvs det grötar. Man brukar ju säga att ett av de vanligaste nybörjarmisstagen är för mycket reverb, men det är nog inte helt sant tycker jag. Mer isåfall fel reverb på fel ljud/låt. Man kan ha rätt saftigt mycket reverb i en mix utan att det grötar, men det kräver mer jobb och handlag än med en torrare mix. Den här tex har jag lagt en shitload reverb på... skulle verkligen inte vara samma utan: Secret Circus – Waves Även sången, som låter väldigt intimt nära, är egentligen rätt blöt vid närmre lyssning. -Fast kompeserat med mer predelay och färgskillnad på direktljud/reverb. Har överhuvudtaget använt rätt mycket reverb och delay på senaste skivan. Lyssna tex på Secret Circus – Let Me Go, där fick jag till ett bra djup tycker jag själv med hjälp av en kombination av såsiga reverb och en massa delay som fyller ljudbilden. Du kanske inte vill smeta på fullt så mycket iof... 😄

En baskagge är ju inte bara bas... attacken sitter mest i mellanregistret och i "klicket". Kan finnas nästan varsom helst i mellanregistret beroende på vad det är för baskagge, hur den är stämd, vad du använt för mic, hur du placerat den etc. Svep ett EQ och lyssna och hitta vart attacken i kaggeljudet ligger. Sänk de frekvenserna i guran och se vad som händer...

Bandmikar är inte rundupptagande utan 8. Man kan exempelvis sätta dem i Blumlein-setup (typ som XY, fast med åttor).

Vet inte om jag riktigt förstår frågan, men... bäst blir väl att panorera ut närmikningarna likadant som de är inspelade, eller omvänt; ställa ut instrumenten likadant som man vill ha dem i slutmixen.

Du måste fasvända det ena 8-spåret också! Det är det som gör't liksom.

Jag tror alltid på M/S 🙂

Vill verkligen slå ett slag för M/S-stereo! -Helt kanon tycker jag. Använder det alltid som rumsmikning numera. Fin naturlig stereobild med total monokompatibilitet (är iof inte superviktigt idag), som man kan kontrollera bredden på i efterhand. Vad mer kan man önska?

Jag hade nog satt en på sången och ev en på baskaggen...

Jag kan helt klart se vitsen med att bygga sin egen PC utifrån lösa komponenter, eller att köpa en dator och uppdatera komponenterna efter hand, men det är inte för alla. Vill man ha en mac och göra det får man väl köpa en stationär pro-modell. De är ju byggda för att kunna kompletteras och uppdateras. Jag är själv helt ointresserad av hårdvaran, sålänge det funkar! Jag VILL inte behöva rodda, det ska bara funka! Så för mig är det faktum att det är svårt att byta ut komponenter ett ganska litet problem. OK, man kanske irriterar sig lite över det efter ett par år, men det är väl priset man får betala om man vill ha en grymt snabb, slimmad, snygg dator med fantastiskt högupplöst skärm som dessutom är väl kyld och tyst...? Och det faktum att det är PC-användare som skriker sig hesa är ju löjeväckande. Om ni inte är intresserade av mac, varför bryr ni er ens?

*facepalm* Folk får gärna köra med sina överklockade hembyggda PC-burkar som de spenderat månader på att få att funka. Jag kör glatt Logic på min Macbook pro. Funkade (och funkar) perfa från första sekund. Så kan jag fokusera på det kreativa istället.

Är det en duktig live-trummis så kan det räcka att han hör din gitarr väl. Skaffa en delaypedal med taptempo så kan du rädda't om det börjar drifta lite på takten. Ska du göra det riktigt proffsigt så är det väl in-ear med metronom som gäller, men det blir ju genast en betydligt krångligare setup.

I Logic, klicka på "Preferences" > "audio"... under "Devices" > "Core audio" (borde vara första som kommer upp när du går in på audioinställningarna); klicka på "Device" och välj Presonus-drivisen (vad den nu heter).

Det här kan tydligen ta 32 kanaler. http://studio.idg.se/2.1078/1.104995 Själv kan jag reca 17 kanaler samtidigt med Alesis iO26 + Behringer ADA8000 samt Presonus preamp med s/pdif (totalt kan kan ljudkortet hantera, som namnet antyder, 26 kanaler). Har dock som mest använt 13 eller 14 kanaler samtidigt tror jag... Vad ska ni spela in att ni behöver så många kanaler? Eller är det bara för att slippa dra om kablar?

Välj det i inställningarna i Logic. Du har väl installerat drivrutinerna enligt instruktion (borde vara superenkelt)?

Hade ett liknande problem för länge sen. Skräp i form av knäpp, knaster och brum som kom och gick. Just att det försvann när man väl började leta efter källan gjorde att det tog ett tag innan jag kom på vad det var. Visade sig vara en taskig lödning i xlr-kontakten på kabeln.

Antar att du iaf vill ha ljudisolerat mellan inspelningsrum och kontrollrum...? Om dessa delar samma golvkonstruktion så kommer ju en hel del stomljud att vandra mellan dessa... Om du ändå bygger ett dedikerat rum från början så verkar det ju lite dumt att inte börja från början, med golvet (lite svårt att göra nått åt i efterhand). Däremot kanske du inte behöver flyta golven i båda rummen om du inte har några grannar...

Släng lite overdrive eller svag dist på elbasen så ska du se att den poppar fram även på små högtalare! 🙂 Åsså komprimera ganska snävt. Du kan tex testa att överstyra kompressorn lite (dvs tills den börjar overdriva svagt) om det låter snyggt (vet inte vad du har för burkar). Hitta lite tydlighet nånstans mellan 400-800hz om den fortf gömmer sig bakom gitarrerna (och lämna lite plats i guror etc). Baskaggen får man helt enkelt framhäva klicket på och hitta en "alternativ botten" runt 100 hz eller så (dit ner brukar även de flesta skräphögtalare ta sig hjälpligt) där man boostar lite grann.

http://www.facebook.com/secretcircusband 🙂

Det känns bra, visar att det finns hopp för livemusiken 🙂 Fortsätt så! På min lilla sida (som musiker) så tänker jag fortsätta precis som jag gjort hittills, att sträva efter en lägre och tydligare scenvolym. Det är så sjukt mycket roligare och lättare att spela och sjunga när man hör vad fasen man gör. Jag har min(a) lilla Blues Junior NOS som vissa av hårdrockarna fnyser åt, och den står oftast på typ 3. Och jag har en sjukt mycket bättre ton än det fnysande puckot med en marshal JCM800 (som säkert funkar jättebra när man ska lira på typ Hovet, not so well när man lirar i en källarklubb). Däremot skulle jag INTE gärna spela förstärkarlöst. Jag är med på att en digital simulering kan härma ljudet av en rörstärkare ganska på pricken. Men den kan inte simulera den feed back och sustain jag får av min Blues Jr 50cm ifrån och igenom min Gibson SG i solot... det går helt enkelt inte att få till den ljudbilden på en stärkarlös scen utan att ha en högtalare med likande karaktär på samma volym på samma ställe, vilket ju då totalt tar bort vitsen. Men vi kanske kan göra ett undantag för oss som vet att hålla nere volymen? 😉 Vi har alla våra ungdomssynder. Jag med, som hårdslagande rocktrummis... gitarr började jag lira som (typ) vuxen (om man nu nånsin blir det) med mer mogen syn på musik, så där har jag en annan approach out of the gate. Ja, det är svårt. Men alla vinner ju att det låter bra. Tror publiken kommer uppskatta det (även om många kanske inte vet om det). Vissa är nog dock svåromvända. Är så jäkla trött på att vara nån slags jukebox som alstrar högljudd bakgrundsljud för att öldrickande lakritsshotande idioter ska slippa ha pinsama tystnader när de försöker ragga. Vi (Secret Circus) har därför börjat satsa mer på typ kaféer och musikklubbar dit folk kommer för att LYSSNA på musik, än barer etc dit folk går för att festa/ragga/supa. Vilket verkar vara en vinnande strategi eftersom vi får ett helt annat gensvar då. Vi är inget loud band. Där har vi lirat ett par somrar sen! Trevligt folk, bra ljud, gott käk! Arrangören (tror han kallades Wheeler) var sympatisk. Dock förväntade sig publiken nått mer dans/party-vänligt tror jag, men vi hade rätt bra mottagning ändå med ett gäng nya fans. 🙂 Va e de f'nått? Jag har också kört midiset rätt mycket. Hade ett DT-6KV hemma fram tills ett år sen. Jag har spelat lite på DT-20 etc, och visst, de emulerar rätt bra. Men för exempelvis en jazz-trummis så är det lite som att spela gitarr med hanskar på. Lirar man ett rakt rock-komp och blundar så märker man nog inte skillnaden. Slagen låter realistiska. Men man kan ju inte ta upp ett par pukstockar och swosha på cymbalerna, vispar triggar sådär halvbra, man kan ju inte trycka på skinnet för att få olika pitch, hihaten har inte riktigt samma variationsmöjligheter (på riktigt kan man tex variera ljudet genom att slå med stocken närmre eller längre från där man håller för olika ljud) etc. Spelar nog ingen roll på en rockklubb, kan göra hela skillanden på en jazz/blues-klubb. Men visst har tekniken gått framåt, och i vissa fall skulle det nog göra under för ljudet! Har själv giggat med mitt gamla TD-6KV (punkig rock). Ingen vidare känsla, men lät kanon. Håller helt med! +2 Edit: Oj vilket långt inlägg jag skrev... vem fasen orkar läsa allt det här? Den som kommit ända hit borde få en kram eller en tialott eller nått. 😆

Det stod mellan dessa när jag skulle tjacka också. Hade svårt att bestämma mig men chansade tillslut på ATH-M5 då jag hittade dem till ett jättebra pris. Har inte ångrat mig. Kan inte snacka så mycket om DT-770, men älskar mina ATH-M50. Krävde lite inkörning (dvs jag behövde lite tid att lära mig dem), men nu är de min främsta referens. Båda är dock säkert tillräckligt bra för att göra jobbet när du lärt dig dem.

Hajade inte riktigt vem/vilka du sparkar åt... hoppas jag inte är med på den vagnen. :-) Hursom, några tankar: Har sett många duktiga tekniker som verkligen kan sin skit, band som är duktiga med scenvolymen etc. Sen finns det även kassa "tekniker" (har haft en del själv, som just kompenserar bristfällig mixinsats med volym). Och framförallt en MASSA dåliga musiker som inte fattar grejen. Som tror att allt på 11 är rocknroll. Men de kommer ju låta fan hursomhelst. -Så vill de köra med enbart medhörningsläck så är det väl upp till dem...? Det sagt så är det ju naturligtvis en jobbig sits om man är inhyrd tekniker, där för att få det att låta så bra som möjligt, eller iaf polera bajskorvarna... svårt. Är helt med på dina synpunkter. Naturligtvis är det ju svårt som ljudtekniker att mitt i en show göra nått åt en trummis som slår på cymbalerna som om livet hängde på't, gitarrister med Marshalstacken på elva etc. Dock kan nog många arrangörer och tekniker bli bättre på att upplysa ej ännu upplysta musiker vad som gäller. Typ; du kan inte ha din Marshalstack på elva på ett litet hak, glöm det. Sänk eller get out. Kanske inte egentligen står med i arbetsbeskrivningen att utbilda idioter, men nån måste ju göra't. Och om det gör jobbet enklare och bättre... Ställena/arrangörerna (samt tekniker) borde kanske förbjuda alla gurastärkare över 30w på småställen (har aldrig behövt kräma min 15w mer än max hälften inhomhus)? Eller kanske tom införa obligatoriska attenuatorer (som man kan kontrollera från mixpos) på stärkarna? Obligatorisk plexibur...? Kanske pusha/tillhandahålla in-earmonitorer? Kunde ju vara några bra grejer. Spelade på en rock- och bluesklubb i Amsterdam som inte tillät förstärkare of any kind (vet inte om det var nån lokal lag eller nått). Inget jag skulle framhäva som ett gott exempel dock, eftersom det sabbade känslan och ljudet rätt avsevärt (särskilt elguror som lät zoom-kliniskt och livlöst och tråkigt utan sustain etc), samt gjorde medhörningen knepig om man som jag som behöver ha guraljudet från annat håll än sångmonitor för separation. Sen rattade de nog ändå en högre scenvolym än vi hade gjort själva med våra stärkare (vi är väldigt måna om att hålla nere scenvolymen när vi spelar). Men de slipper ju alltpåelvaidiotierna till viss del iaf. Dock var de idioter och douchebags själva, men det är en annan historia för en annan dag. Jag hoppas verkligen att det inte går så långt här iaf som att förbjuda stärkare. Och digitaltrum-idén gillar jag inte heller riktigt... allt går inte att spela på digitaltrummor (visplir etc tex) och det går inte som trummis att påverka karaktären akustiskt. -Vissa ställen och framför allt band skulle definitivt vinna på det ljudmässigt (typ små rockklubbar och skramliga band), men hellre lägga pengarna på lite basic akustikbehandling för att få bukt med problemfrekvenser och press på banden från arrangörer och tekniker. Det ligger ju i allas intresse att det låter bra!

Så kan det ju va iof... det vet jag inte riktigt. Ett problem är ju dock att många band/tekniker gör det enkelt för sig genom att höja volymen för att dölja en taskig mix.

Men va fasen, man kan väl ratta ljudet så att basen och kicken käns i magen utan att topplocket sticker om man inte har skottvadd intryckt pallet? En skön knuff mellan 30 och 50 Hz på kicken kräver ju inte mongovolym på resten (tex diskanter)! Om man som live-ljudtekniker/arrangör/musiker måste ha äckelhögt rakt över hela registret för det så bör man kanske se sig om efter ett annat jobb. Musik är ju till för att lyssna till, och man lyssnar ju även med kroppen. Så visst ska basen kännas! När jag smetar på musik hemma så att allt låter riktigt gött och byxorna fladdrar lite så behöver jag ändå inte ha några öronproppar. Det låter högt, men inte för högt, och basen känns där den ska utan att det låter konstigt. Det är ju skiva då, men en duktig liveljudtekniker som har ett bra band att jobba med ska kunna få till det live också. Edit: Det är vad jag försöker få till när jag lirar live (och kan påverka utljudet, vilket jag oftast kan) eller sitter bakom spakarna. -En jämn och fin volym där man kan uppleva dynamik, där basen känns i magen men man fortfarande hör alla detaljer. Högt nog för att dränka störningsljud, lågt nog för att ingen ska behöva sabba min med möda skapade ljudbild genom att trycka in skit i öronen. Brukar oftast få till det tror jag. Händer iaf aldrig att nån klagar på att det är varken för lågt eller för högt. Och då är jag säker på att jag ligger långt under vare sig den nya eller gammla maxgränsen.

Om det är de enda alternativen så är det definitivt för högt. Vad är det för vits med livemusik om man måste stoppa skit i öronen för att lyssna? Det är en väldig skillnad på högt men tolerabelt och fyfanvadhögtdetärdetbaragrötarmenomjagstopparfingrarnaiöronensåkanjagnästanhöravadgitarrenspelar-högt

Asså, ska det vara typisk hissmusik så SKA det väl typ vara dåligt/klyschigt? Håller med, släpp prestigen helt. Släng på ett fetostigt bossanovaautokomp från nån gammal möglig elorgel/synt, och nån lite klyschig saxslinga eller nåt. Vips, hissmusik.