Valle

Mycket möjligt. Men du fortsätter att undvika följdfrågorna.

Öh... Vilken är följdfrågan?

😄 Fast... Varför kursiverar du egentligen?

Intressant grej, det där. Jag är väldigt anti-autotuning, egentligen. Inte i det avseendet att jag är emot användandet, det skiter jag i. Men när man änvänder ton-korr på människor som INTE kan sjunga men som ändå aviseras som "sångare", det driver mig till spya! En annan grej som jag inte tål är allt jävla gnäll på Spears och alla insinuationer om att hon inte skulle kunna hålla ton. Jag säger bara så här: de som påstår att tjejen inte kan sjunga är OKUNNIGA! Jag är beredd att gå in med min heder på det här.

Jodå. Och så finns det gubbar som säger saker som de inte kan stå för (undviker direkta följdfrågor).

Skål på dig med! 🙂 Fast jag är nog rätt så gubbig ändå. Det enda jag betackar mig för är gubbar som "vet hur det är", bara för att det råkade vara så under den period i deras liv då de råkade lära sig något, och därför fortfarande tror att det ska vara på det viset. Catch?

Och vad får du ut av det?

Försöka provocera? Well, jag har varit med i, eh... sex Studio Forum-festivaler, tror jag. Varav jag har vunnit två, kommit tvåa i en, trea i två, femma i en. Eller något ditåt. Är inte det kraft nog?

Tack så mycket!

Nu har jag nog tappat dig och din tråd... Men jag kan säga att som en sucker för musikbiografier så förekommer det gärna i de böcker jag läser hur diverse artister har gått till väga i sin studio. Grejen är att det aldrig är någon big deal (för artisten). So what, liksom.

Du skulle bli förvånad hur många det är som tycker att du är helt jävla dum i huvudet för att du har mage att föredra emulator framför "the real thing". Inte bara musiknördar... Tack, Claes! 😄 Men jag tror jag börjar tappa stinget. Det blev en trög start på fredagstråden. Förr vid den här tiden hade jag redan hunnit få två, tre PM från moderatorerna om att jag är farligt nära varning, och om jag inte backar en aning, så... He he... Man vet att man ska kolla upp sitt forumbeteende när forumister känner att de måste försäkra mig om att de inte är sarkastiska i sina uttalanden.

+1

Jag blir rörd.

Några detaljer att beakta: Mixaren: Dist e häfftitt! Märkligt egentligen. Jag (och jag var inte ensam) la under hela 80- och 90-talet när dyrbar tid och energi på att undvika dist. För då var dist inte häfftitt alls. Dist var ett tecken på amatör. Dist var fult. Om det distade så hade du ingen koll. Idag är det i stort sett ett krav med dist. Och de största bovarna är alla gamla gubbjävlar. För nu, när i stort sett alla mekaniska prylar är ersatta med hästlängder bättre motsvarigheter i digital form, är det De Gamle som inte längre har full koll; en finnig femtonåring hemma i föräldrarnas sovrum är den direkta konkurrenten. Vad gör man då? Jo, man hittar på saker som att dist ”skapar värme” och så hamrar man in skitsnacket i huvudet på alla kids som vill lära sig något; kids som inte på något sätt behöver fatta gubbdynga som att dist ”skapar värme”. Mixaren: Analoga prylar är bättre Detta är dubbelmoral á la carte. I min musikkrets var jag bland de första att spela in produktioner i s.k. DDD. Det vill säga, digitalt hela vägen – inspelning, mixning och överföring till media. Och jag fick med besked veta hur fel ute jag var. Jag kom ihåg när jag debuterade på skiva (CD) och vi skulle lämna över materielet till en *HOST* maaastrare. Det var som att komma in i ett jävla rymdskepp, ett sådant som Jules Verne mycket väl skulle kunna beskriva år 1865. Ändå fanns det program som t.ex. Samplitude som redan fixade biffen, till en tiondel av prylpriset. Idag har dubbelmoralisten fattat grejen och bestämt sig för att nu är analogt bara bättre under tracking och mixning. Men när det gäller maaastring, då är digitalt coooolt. Geez! Mixaren: Jag mixar aaaldrig med ögonen Skitsnack! Det gör du visst det! Ibland – nej, stryk det, OFTA – låter jag siffrorna i en display, på en, låt oss säga, kompressor, vara avgörande för mina beslut. Och jag avskyr när betterpellar kommenterar detta med att ”siffror är bara siffror, Valle, du ska lita på öronen, inte ögonen…” Fuck you! Säger jag bara. Vad fan är det för en jävla dumförklaring! Det där med att mixare skulle lita blint (no pun) på sina öron är bara påhitt; ännu en sådan där grej att tuta i kidsen för att man inte har samma kontroll längre och att man är för gammal för att återfå kontroll. Det är rätt så anmärkningsvärt att alla dessa som litar på sina öron kan vräka ur sig kvasielitsnack som att ”öööh, om jag var du skulle jag dra ifrån 3,87 dB vid 2511Hz…” Jamen, fantastiskt! Och hur kom vi fram till det? Jo, genom att använda en fucking jävla Spectrum Analyzer av något slag. Så mycket för öronen! Mixaren: Mastring är ett måste Lägg the fuck av! Den här pallar jag bara inte mer. Mixaren: Jag mickar upp/spelar alltid in med riktiga stärkare Varför det? Är du för stolt för att medge att dina öron, som du ljuger om att du aldrig låter ögonen avlasta, inte längre kan skilja på vad som är en ”riktig” stärkare och en emulator? Är det det där med värmen nu igen? Det hänvisas till alla dessa A/B-tester där det visar sig att en lyssnare träffar rätt ett antal gånger av ett antal gånger. Men är det 100%? NEJ! Det är det inte. Det betyder alltså att öronen inte hänger med; och när de inte gör det, är det då möjligt att lyssnaren faktiskt gissar sig fram? Fuck, JA! Då så! Gör det enkelt, spara tid, spara pengar, och köp en bra emulator och du slipper ha femtio olika förstärkartyper och högtalarlådor i din studio… Eller vänta, det har du ju inte; du har förmodligen bara en JCM 800 med låda. Låt mig gissa: det är världens bästa förstärkare, och iiingen emulator kan låta som den… Fuck you allihop! Och en härlig fredag därtill! Nä, jag får ha en kopp kaffe till.

Konsumenterna – likt den genuina artisten/musikern/producenten – bryr sig precis lika lite om vad branschens önsketänkare i övrigt tycker är "kreddigt". Även det är jag säker på. Och tack för uttrycket "Valle-Default". Gillas! 😄

Le Demon... I ett inlägg, i en annan tråd, sa du någonting om att jag "minsann vet, men låtsas inte om det". Jag tror du gör samma sak här. Som jag varit inne på tidigare, i den här tråden, så lägger jag i stort sett aldrig något värde i hur stor en komponent är eller hur många komponenter som har bidragits av endera upphovsman. Skälet är, återigen, att det är fjantigt att göra sådana bedömningar (och vem bestämmer?) – typ, OK, du får 19% för riffet, du får 10% för basen, och jag får resten... Däremot lägger jag gärna värde i den enskilda individens engagemang. Om Olle skriver grunderna till en komplett låt, Sven lägger till ett stick, och Svante kommer med en särpräglad basslinga, och detta till slut resulterar i den slutgiltiga låten, då ska dessa kompositörer ha en tredjedel var. Inget snack. Du propsar säkert på att Olle ska ha minst 50% (jag vet, jag vet, det boror på "hur mycket"...). Mitt sätt är inte det "rätta", bara det som skapar minst osämja. Och osämja är ingen bra ingrediens i ett affärsförhållande, hur pro eller amatör man än är. Ja?

Som inläggsförfattare här på forumet har du alltid varit lite av en bisarr person, tycker jag. Men tack för din öppna story, och jag beklagar dina hinder och åkommor i livet. Jag antar att du får göra det bästa av det. Du verkar trots allt ha lite vett bakom pannbenet.

Njae... Det säger nog mer om dig än om de artister du menar "inte alltid är speciellt ärliga". En erfaren, genuin artist/musiker/producent fattar att alla medel är tillåtna så länge det gynnar en bra produktion, och att man knappast kunde bry sig mindre om vad branschens önsketänkare i övrigt tycker är "kreddigt". Det är jag säker på.

Eller SD.

Tvärtom, man gör starka partier svagare.

Det är kanske inte deras borde eller pengar?

Nej, och särskilt inte när tonen är kaxig. Egentligen är det jävligt fjantigt att hålla på med 23% hit och 36.3% dit... Är man två som hjälps åt med att skriva en låt, så är det 50/50. För det är när man börjar fjanta sig med %-er som det börjar knaka i fogarna, inte förr! Som sagt, lycka till i branschen 🙂

Men det heter ju rocklåt, inte rockslåt... ? Vilket egentligen inte är så konstigt alls, eftersom ett arr har samma skydd som (låt)text respektive komposition. (Så länge det uppnår verkhöjd, såklart.)

Finns inget sådant som samtidigt uppfyller verkhöjd. Du får gärna motbevisa mig. Och då bjuder jag på en öl. Vad heter det förresten; verkhöjd eller verkshöjd? Inte för att det skulle lösa några världsproblem, men ändå... Edit: Man sätter frågetecken efter en direkt fråga.