Valle

Ibland önskar jag att jag hade varit det, faktiskt. Musikerlivet i sig är härligt. Men jag har lite svårt för låtsasmusiker. Jag säger det igen: vi är på väg dit vi en gång kom från: narrar.

Intressant, unge man! Redogör gärna för de musikaliska skillnaderna i nämnda låtar som gör den ena mer ogillbar än den andra.

Besserwissra dig inte! Tala istället om vad som är den musikaliska skillnaden som gör "Vi går hem till Max" så mycket mer att ogilla än "Born in the USA".

Vad är skillnaden på den här låten och "Born in the USA"?

Håller men om att det är klämkäckt. Men vad är att ogilla? Det kan ju i alla fall inte vara kläderna eller låttiteln.

En masterdeal kan se olika ut. Den kan innehålla ”last say”, den kan innehålla ”options”, etc. En masterdeal kan t.ex. säga att producenten förbinder sig att under en period av fem år leverera minst sex, av bolaget godkända, färdigställda masters. I det fall producenten inte lyckas leverera enligt avtalet har bolaget rätt att antingen avbryta samarbetet, eller förlänga avtalet med den tid som det tar producenten att uppfylla sitt villkor enligt avtalet. Såg du den lilla ”jäveln” i avtalstexten? 😉

Njae, jag syftade mer på konstarten musik. Jag tycker att man som musiker inte kan vara konsument av musik på samma sätt som en konsument som inte är musiker. En konsument kan välja att vara mer kräsen och kan välja bort (tycka illa om) grundstenar i musiken som annars är nödvändiga för kreatören (musikern). Min poäng är att du förmodligen inte kan svara på frågan (definiera varför/hur man är musiker). Vilket jag också har påpekat flera gånger ovan, dvs man bara vet att man är det. Så jag undrar varför du trots det vill klämma en ”definition” ur mig…

Jag har inte pekat ut någon! Förnekar du att du pekade ut mig som troll? Jaha, vad menade du då, med att det minsann skulle bli mer liv om det var någon annan än jag som sa något om ickemusikalitet (eller vad du nu sa)?

Jamendetärvälsjälvklart! Precis som det är upp till var och en att kalla sig jurist, manager, sångare etc. Fast omgivningen vet när det är bullshit. Om vi ska hårddra det så är vi alla konsumenter, ja. Men enligt min mening kan man inte vara både kreatör och konsument av samma konstart.

Om jag frågade dig om du var musiker, då skulle du med största sannolikhet svara "ja". Om jag då ställde följdfrågan: "Hur vet du det?" Vad skulle du svara då?

Även det där uttalandet visar hur ”scitzig” du blev. Du vill poängtera hur lite jag känner dig; men sådant som du kräker ur dig om mig skulle då vara baserat på att du känner mig, eller? Loser! Som jag har sagt; man bara vet när man är musiker, det bara är så, och man behöver varken bevis eller definition för det. Det betyder rimligen också att man med enkelhet kan skilja på musiker och konsument. Bara genom till exempel hur människor uttrycker sig i musik(tekniska) frågor. Inget fel, dock, i att ”bara” vara konsument. Skitsnack för att så fort du kommer i argumentativt underläge så är det forumets admin och/eller moderatorers fel.

Håller inte med. Han sa även "det finns massor av signade artister som står på sej och vägrar spela in andras låtar..." Så, nä.

Hellvalla Burn är osignat (eller i alla fall administrerat av ett icke-etablerat bolag). Därför kan vi i princip göra som vi vill, arbeta med vem vi vill, skriva och spela in vad vi vill, och när vi vill. Det är så vi har valt att ha det med Hellvalla Burn. Åh, min patetiska cyniska värld... Well, det beror ju på vem som är betraktaren. Det är i alla fall inte jag som har en skev bild av branschen. Och du har rätt: "ni andra" (vilka du nu syftade på) behöver inte alls lyssna på mig. Jag kan dock garantera alla som väljer att lyssna på mig: Jag skulle aldrig påstå något som sant om det inte rimligen var sant. Mina påståenden kommer från kunskap och/eller erfarenhet; jag låtsas aldrig. Fast det vet de flesta här.

Återigen en tankevurpa. Det är inte artisten som "gör allt för pengar och berömmelse", det är bolaget som äger artistens rättigheter. Artisten har inte så mycket att säga till om. Eller så talar du om en annan bransch än musikbranschen...

Obekvämt, eller hur? Att bli anklagad för något man inte är/gör. Det där är bara skitsnack, och det vet du. Tycker snarare det ryms inom avundsjuka av något slag. Lite typ, bohoo me...

Nej, såklart inte! Det vore ju som att spy galla över "dryga" personer med ett uttryck som är precis lika drygt. Och där vet vi ju vem av oss som är experten... Att du kallar mig aggressiv gillar jag däremot inte. Jag säger inget om att du misshandlar kvinnor.

Jag tycker den här tråden hör hemma i OffT.

Ja, vaffan...

Vet du vad? Nästa gång du bölar om rättvisa och fejkar din politiska korrekthet, kom ihåg det här inlägget. Jag låter dig tro att jag är ett troll. Men du kommer nog aldrig förstå vilken dubbelmoralist du är. Det är värre än att vara troll. Så du är besviken för att jag inte gick ut med namn?

Jag kan inte, i just det här fallet, gå in för mycket på detaljer om exakt vad som skiljer en musiker från en konsument, för då skulle jag avslöja de jag syftade på. Och jag tänker inte peka ut någon. Tabloidskvaller är inte riktigt min grej. Med det sagt: Du ville ha en definition, en gränsdragning som skiljer musiker från konsument. En sådan finns såklart inte, vilket du säkert fattar. Som jag sa tidigare: Det är som med gehör, man vet att man har det, och alltså inget som behöver bevisas eller definieras. Man vet också när en konsument ”bara” är en konsument. Låt mig dock understryka att jag på inga sätt säger att en konsument skulle vara av ringare betydelse än musiker.

Bra!

Så talar en som inte förstår branschen. Du låter ganska naiv, faktiskt. Du tror att man som signad artist kan ta sig stora friheter gentemot marknad och rättighetsinnehavare. Men ack, så fel du har.

Men jag förklarade ju! Du får läsa inlägget igen. Jag föreslår att du fortsätter efter "Sorry! Tråkigt!", där följer nämligen mer text. Jag lovar!

Nej, inte enligt mig. Man kan däremot ranta omkring och tro att man är musiker; för att det är häftigt, eller för vad syfte det än må vara. Fåna dig inte. Du har ingen aning. Nej, förmodligen inte, eftersom jag inte har pekat ut någon. Åh, du vill leka definitionsleken... Sorry! Tråkigt! Jag tror att det är som med gehöret. Man vet att man har det. Inget som behöver bevisas eller definieras.

Några av er i den här tråden kallar er själva musiker. Det är ni inte. Vad ni är är konsumenter. Ni vet bara inte om det.