Valle

VA!?

Vad är du — ett dåligt eko, eller? Snart dags... 2009.

Så där i all hastigast... jag har en fest att hålla i... Lustigt att en moderator tar sig friheten att posta ett så off-topic-ämne i en "allmän[t]" tråd om musik... Hade det varit jag — oj oj oj! Gott Nytt på er era jävlar 😛

Håller med! Reaper är, skulle jag vilja påstå, musikmjukvarubranschens "fula ankunge". Det är inte sällan jag hör/läser att musiker avfärdar Reaper som nonsens bara för att den inte "ser ut" som vederbörandes dyrt inköpta motsvarighet. Men hursomhelst... Reaper utvecklas genom ett mycket nära samarbete mellan utvecklare och användare, vilket resulterar i att Reaper får det bästa från flera världar. Som jag har förstått det så är majoriteten "överlöpare" Samplitude-användare (däribland jag). Dessutom är version 3 på väg... och det är då den "vackra svanen" kommer att visa sig.

Tycker du, ja! 😛 Än så länge...

Fast vad jag har försökt poängtera — helt resultatlöst, dessvärre — är att inspiration inte går att "framtvinga" överhuvudtaget — den finns ju redan där! Du behöver inte "tvinga fram" något som redan finns där! Vi talar om att skriva musik/låttexter — inte biblar, eller anarkistiska skrifter! Men OK... vi definierar olika! Än så länge...

En knepig grej med "G-punkten" är att vi här i Skåne inte vet hur vi ska bära oss åt för att uttala ordet utan att missförstånd uppstår. På skånska låter det nämligen "gej-punkten" när vi vill säga "G-punkten", och det kan ju bli lite slirigt...

Jag har inte avfärdat dig som oerfaren rätt av, bara sådär — alternativet var ju att du kanske helt enkelt inte pallar bry dig. Men OK, vi kan väl säga såhär: Din erfarenhet säger att "ibland finns det bara ingen inspiration där, hur mycket man än letar efter den. Det är väl sällan den tränger sig på utan att man i alla fall är lite mottaglig, men det är långt ifrån alltid som man kan tvinga fram den." För mig finns inspirationen alltid där (men inte för dig). Du måste "leta efter [inspiration]" (det måste inte jag, eftersom jag lärt mig förstå att det alltid finns något att skriva ner/om — det är bara att sätta igång [om man orkar]). Du nämner att inspiration är svårt att "tvinga fram" men kan "tränga sig på" om man är mottaglig (för mig är sådant irrelevant). Och då kan man ju fråga sig: Gör det mig till någon sorts supermänniska i jämförelse med dig eller finns det anledning att tro att jag bara hittar på — vad tror du?

Nope... jag gissar att du helt enkelt är för oerfaren för att förstå. Eller så har du det helt enkelt inte — ork, alltså. (Innan du krämar över: Det är OK att inte [vilja] orka, det är OK att inte vara bäst hela tiden, det är OK att inte vara som alla andra.)

Igen — inspiration är inget du behöver "leta efter", den finns redan där, inom räckhåll. Om du inte förstår vad jag säger/skriver, så beror det säkert på att jag förklarar som en skit, och då kan vi också stoppa här.

Oj... det beror kanske lite på hur man ser det — själv är jag fem-språkig. Jag är uppväxt i ett hem där mamma talade ett språk, pappa ett annat, och gemensamt talade de ett tredje, vilket i sin tur blev mitt "första" språk. När jag var i dagisålder blev det så svenska. Och sedan i grundskolan kom engelskan... Så det blir lite hipp som happ med mitt s.k. modersmål. Engelskan är definitivt inte mitt modersmål, men absolut (ironiskt nog) det språk jag känner mig mest fri med/i när det gäller att skriva låttexter. Men jag vill önska till dej ett bra jul i alla fallet!

Jo, inspirationen finns där hela tiden — med dig genom hela livet, tills du ramlar av pinnen. Du behöver således inte "leta efter den". Det finns alltid något att skriva ner/om. Alltid. Jag misstänker att du förväxlar inspiration med ork. Kanske dags att se dig om efter andra sysslor som garanterat ger dig mer spänning i vardagen?

Vad jag tror? Musikbranschen, som bransch alltså, löper lika stor risk att "dö" som Internet just nu. Så där behöver vi nog inte käfta mycket mer. Angående bolagen, he he... Lika festligt varje gång diskussioner av den här varianten bryter ut; minst ett läger envisas med att likna "bolagen" vid en samling hemska monster som måste fällas av gratistankargenerationens lansar och svärd. Men... fånigt, ändå. Bolagen driver ju business! Business! Business har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Bolagen, små som stora, kommer i all framtid att driva business — på ett eller annat sätt! Lika säkert som att det alltid kommer att finnas enskilda individer som anser sig veta bättre än samhället i övrigt att det minsann är fult att tjäna pengar. Jag tror att många "musik"-sysslare tar det här med bolagens faktiska existens så jävla personligt. Det är vad jag tror.

Jag säger detta rätt ut utan att nödvändigtvis referera till något inlägg ovan: Inspirationen kommer inte till dig — den finns där, men du måste själv sträcka dig efter den. Om du måste vänta på inspiration, för att få något gjort, kan du lägga av direkt som kompositör/författare och se dig om efter andra sysslor som garanterat ger dig mer spänning i vardagen.

Glöm det... Det fanns alltså inga musiker, livnärande på sina proggare, som "hatade" ABBA? Jag vet inte riktigt vilken "jämförelse" du snackar om. Men ändå, vilken för diskussionen dräpande skillnad gör du på produktionsförhållandet Andersson/Ulvaeus + Fältskog/Lyngstad och Martin + Spears?

Någonting säger mig att Stikkan Anderson lutade åt det hållet. Men visst, Agnetha hade säkert en annan syn på saken...

Alltså ABBA, popgruppen — inte fiskkonservföretaget.

Vilket, vems, syfte då?

Hur lång tid tog det innan du erkände för din umgängeskrets/dina kollegor att du faktiskt diggade ABBA — minst lika mycket som din säkert tio gånger mer värdelösa favoritartist? Ni som är födda sent 1980-tal kan ignorera frågan, om ni vill eller kan, eftersom ABBA för er är ungefär vad The Beatles är för mig — "Vaddå, är inte [The Beatles|ABBA] något som alla alltid har diggat?". Däremot kan ni kanske svara på följande istället: När gissar ni att ni kommer ut ur garderoben med att Britney Spears faktiskt är en lysande musikartist — säkert tio gånger mer värdig än er värdelösa favoritartist? Att svara aldrig är ganska fånigt (det är bara att inse att det kommer att hända). Nej, Britney Spears är inte särkilt originell, inte särskilt mycket mer än vad ABBA kanske var på sin tid. Om nu någon skulle hänga upp sig på just den detaljen... En helt annan sak, inte särskilt nutida kanske, men ändå rolig: artister som anses så himla kommersiella och "kulturfarliga" i början av sin karriärer, blir vad det lider lik förbannat förgudade. ABBA var (är) ett typiskt exempel. De var musikers — "sina egnas" — favorithatobjekt när det begav sig. Inte ens ultraflankpolitiska musikerorganisationer kunde stoppa framfarten av dessa "anhängare" till den kulturella arenans förintelse. Undra dock hur många av dåtidens ABBA-"hatare" (inte nödvändigtvis ultraflankpolitiska sympatisörer) som sedan gick på Chess och Mamma Mia... Inte för att det direkt spelar mig någon roll. Thank me for your music! And shut the fuck up! Happy Friday!

Oj! Vilken lång och svårläst mening! Till trådskaparen: Säger lite som sign. Slejnard ovan. Ju mer du läser samt ju fler genrer, desto lättare får du att uttrycka dig i skrift. Och den bittra sanningen: Om du inte är lite galen eller har fantasi nog, spelar det heller ingen roll hur jävla duktig du än är på att skriva. Det kommer bara att "låta" som instruktionsmanual till en kamera. Men visst, man kan säkert också använda sig av sådana texter i låtar...

ARGH! Den/det [valfritt substantiv] har vi tagit upp tidigare -> forumtråd

if(anmälningsdag == samma_dag_som_utannonsering) { check_marknadsföringsteknik(); }

Checkade en av mina goa Vikingarna-plattor, Bästa Kramgoa Låtarna (2CD) [2004], och kunde konstatera att genomsnittslåten varade i 185,16 sekunder. Så nog kan vi säga att 3 minuter är en skälig "dansbandsmusiktid".

crumble-zone.com

Alltså, jag tror fan i mig att jag ska delta! 🙁 Bara för att jävlas med DieHard, ska jag det...