Valle

Hur vanligt som helst!

Varför det?

Jo, men så har de ju också "PLUS — Massor av spännande läsning för bara 19 kr i månaden"...

Tur för Händel... Det vet jag inte, då statute of anne bara omfattade tryckta böcker. Osis för tryckarna...

Tur för Händel...

Å ena sidan: Hade jag varit på det absolut klara med att "killen var/är idealist; han behövde inte mer pengar än han hade, alltså bad han att inte få mer", så hade jag nog inte kommenterat ditt inlägg. 😆 Å andra sidan: Du upplevde det ju själv "Lite bakvänt tänk[t]" — Re: "Vissa människor kan tänka så, även om du upplever det konstigt eller naivt". Åsså tredje: Vet man vad den här killen sysslar med idag?

Du kommer strax att genomborras av moderatorernas irrelevansvärjor för det det där inlägget.

Kortfattat så blev det förbjudet att ladda ner upphovsrättsskyddat material för privat bruk utan upphovsmannens tillstånd. Det var det nämligen inte innan, bara att distribuera materialet. OK, tack! (Fast min fråga till sign. cm0s avsåg i och för sig "för annat än t.ex. enskilt/privat bruk, bibliotek och undervisningar etc".)

Nu blev jag lite nyfiken... när gick det (senast) från att vara lagligt till olagligt att kopiera upphovsrättsskyddat material? (För annat än t.ex. enskilt/privat bruk, bibliotek och undervisningar etc) 2005. Oj, så pass! Vilka lagförändringar handlade det om då?

Visst är frågan i sig kanske konstig, men inte lika mycket dess syfte... Dingbats vet när tjejer tror att de är snygga... Så jag ville bara veta om/hur Dingbats vet när en tjej vet att hon är snygg... (och därför inte faller inom ramarna för hans definition av "Bimbo".) Det vara bara så jag menade.

Min gissning är att din kollegas strid MOT löneförhöjningen måste ha bottnat i att höjningen i så fall skulle medfört någon skatteteknisk nackdel.

Intressant... Kan du också ge namn-exempel på tjejer som vet att de är snygga och som vet att de inte är särskilt motbjudande? Hur vet du förresten att Carolina Gynning och Linda Rosing tror att de är snygga?

Med anledning av de relaterade händelserna kring: http://sydsvenskan.se/malmo/article385389/...de-atalade.html Jag har varit en SIF:are största delen av mitt arbetade liv, dock aldrig särskilt engagerad för egen del. Utöver det är jag kanske inte särskilt smart heller... Men när jag läser om händelser som länken ovan kan jag ändå inte låta bli att fundera över fenomenet SAC-Syndikalisterna och drivkraften bakom anhängarna och dess ideologi. Några frågor som maler på ordentligt: Varför är Syndikalister så himla arga? Hur många SAC-Syndikalisterna-anhängare har anställning, familj (med barn) och regelbundna utgifter (som inte betalas av någon annan) — i förhållandet till anhängare i helt omvänd situation? Kan en Syndikalist driva eget företag utan att det på något sätt strider mot ideologin? Till vilket förbund överlöper Syndikalisterna som vanligast? Hur ser Syndikalistens idealsamhälle ut — på fullaste allvar, alltså? Jag hoppas att det finns någon glad Syndikalist här på forumet som kan släcka mina frågor med uttömmande svar. Väl mött, kamrrraterrr!

MUSIC X var kung! 😊 EDIT: I övrigt finns min "story" i en liknande, tidigare postad tråd.

Njaeo... Jag tror Le Démon syftade på tomma hus, vars ägare nog hade sitt fasta boende i annat hus på annan ort/plats. Om vi måste snacka "indirekt", alltså... Over to you, Sam...

Nu blev jag lite nyfiken... när gick det (senast) från att vara lagligt till olagligt att kopiera upphovsrättsskyddat material? (För annat än t.ex. enskilt/privat bruk, bibliotek och undervisningar etc)

OK — det återstår kanske att två personer av samma kön gör "sitt" offentligt på scen. Men oavsett, våld och — ska vi säga — anmärkningsvärd åldersskillnad, tycker jag hamnar utanför "ramarna". Marknadsföringens mål är ju att nå så bred och, inte minst, så ung konsumentgrupp som möjligt. Då är sexvåld och pensionärsex ganska så sekundärt, som tur är. Det är för övrigt endast losers som jobbar för "15 minutes of fame".

😏Äh, va fan!!! Såg just Nattvaktarens "citat"... (I'll find one... I'll SO find one...)

Jag "hör" vad du säger... men menar du samtidigt att det är OK att använda den mänskliga sexualiteten i marknadsföring så länge inte syftet är att generera pengar?

Ja, fast det där har ju ganska lite att göra med den mänskliga sexualiteten... hoppas jag. Lite förtäckt petade jag in en liten slutsats (no pun) om att när det väl har kommit så långt som till offentligt samlag på scen, så har man kanske tänjt så långt det går på "moralgränserna". Eller för all del, vad som är marknadsföringsmässigt gångbart i musik-/artistbranschen. Det finns ju inget bortom just "sexet", liksom... Men jag vill(e) inte göra en Bill Gates — "640K [RAM] ought to be enough for anybody".

Jo, det tänker du visst! Det är bara en tidsfråga.

Enligt vissa är en bimbo detsamma som en ung och vacker men ointelligent kvinna med tvivelaktigt rykte. Men vad är då motsatsen? En gammal och frånstötande men förståndig dam med angenämt rykte? Jag undrar med anledning av en intressant slutsats jag hörde någon dra en gång: "Jag skulle inte ens ta i den där jävla bimbon med tång, det är min fru jag älskar." Eh...?

Att musik-/artistbranschen sedan länge använder den mänskliga sexualiteten i sin marknadsföring kan inte ha undgått många. Vissa finner även viss finess i att använda den mänskliga sexualiteten i yttrandefrihetens namn. Går det, så går det... som man säger. Men — hur mycket är vi beredda att tänja på gränserna för vad som kan anses moraliskt acceptabelt? Har vi redan tänjt för mycket? Går det verkligen att tänja ännu mer? För det är faktiskt lite intressant och smått roande att se hur toleransen har varierat genom åren: En kopulerande rörelse i det offentliga 50-talet kunde ge de flesta seniorerna tuppjuck och andningsbesvär. Numera är sådana rörelser punkt 1 på dagordningen i koreografiskolan. För ungefär 40 år sedan blev det stirr i mediastacken när någon sjöng "I'd love to turn you on". Redan 15 år senare stod vi med pek- och lillfinger i vädret och headbangade ogenerat till "I fuck like a beast". (Fast i och för sig, 1988 sjöng någon det lite ursäktande "I didn't mean to turn you on"...) Också naken hud i bild kunde förr leda till rätt så besvärliga konsekvenser. Fast det ville sig inte bättre än att samhället fick stå pall för hippa nymodigheter, allt från (hel)nakenporträtt på skivomslag till (eventuellt fejkade) samlag på scen. Fantastiskt vad det rullar på! För min del kan just samlag på scen förefalla lite overkill. Inte för att jag sätter mig över andras önskan att ha sexuellt umgänge offentligt, utan mer för att det verkar så fruktansvärt redundant på något sätt: OK, de har sex, so what? Now what? Men jag är relativt säker på att business-världen har en annan syn (och lösning) på det där om en si sådär 75 år. Däremot kan jag se poängen med artister som leker med mikrofonstativ, tar sig i skrevet, kråmar sig, poserar nakna, sjunger "I'm a/You sexy motherfucker", låter sig bli filmade mitt upp i allvaret, eller som stönar, kvider och frustar av fejkad vällust — och så vidare. Men poängen går givetvis inte hem helt ostört hos alla, vilket så långt som möjligt måste respekteras. Så klart! Även om jag personligen tror att det då oftast handlar ett seglivat, äldre normfjäsk — det ligger liksom lite "synd" i att klä sig "för" lätt etc. Men så länge det handlar om renhårig, "striktly business" för alla businessparter inblandade, så är nog just det en avgörande faktor för hur långt och mycket vi kan tänja på moralgränserna. Där tror jag nog att vi alla är överens, och därför förväntar jag mig heller inga svar i den här tråden. För de é freee-daaa, för de é freee-daaa, som har kommit igen... And I'm a sexy motherfucker!

Jag är inte, har aldrig varit, och kommer förmodligen aldrig att bli nöjd. Jag anser dessutom att man ALDRIG kan bli 100% nöjd — inte för alltid i alla fall. Men jag är en glad jävel 😄