Valle

Originalitet... smaka på ordet. Ger bismak, inte sant? Och alldeles strax ger det kväljningar, eftersom jag jag använder ordet ganska frekvent nedan, tillsammans med en jävla massa svordomar. Jag har alltid varit, freely speaking, en jävla medelmåtta när det gäller min artistiska förmåga — alltså själva utövandet. Annat är det däremot med min kreativa förmåga, där är jag, lika freely speaking, förbannat jävla duktig. Om jag får säga det själv. Men det fanns en tid då jag inte brydde mig om att stanna upp och värdera mina artistiska egenskaper och kvaliteten på mina låtar. Jag la ner alldeles för mycket tid och tankeverksamhet på att drömma och på att forma mig efter andras kriterier på hur en originell artist skulle vara. Juuust det: andras kriterier... Om jag hade prioriterat min tid annorlunda hade jag kanske varit en ny Thomas DiLeva, eller något i den stilen. Kanske till och med en ny Per Gessle (eller hur? apropå originalitet). Fast å andra sidan är jag, så här i efterhand, helt nöjd med hur saker och ting har utvecklats genom åren. Och det har jag att tacka för: dels begreppen originalitet och originell, dels alla de A&R-personer och övriga talangjägare som, kanske medvetet, kanske omedvetet, missbrukar nämnda begrepp. Det är riktigt komiskt egentligen. Bolagen (t.ex. managers, skivbolag, förlag, tävlings-TV etc) vräker ur sig sina gyllene "tips" och "råd" till sugna drömmare om hur dessa ska vara, göra och bete sig för att "lyckas i karriären". Det talas om styrka i rösten, konsten att övertyga, förmågan att trigga känslor, röra sig rätt etc. Och så långt är det faktiskt helt OK. Men när 'bolagen' så börjar svänga sig med oooh, du måste oxå vara orrgineeell... ooh..., då Ladies and Gentlemen, då händer det jävlar i det saker — inte! För när det är dags att lansera en ny artist, förmåga eller talangtävlingsvinnare, som så noggrant handplockats av bolagens motsvarande A&R-personer, så ska det visa sig att det nya stjärnskottet är precis lika O-originellt som allt annat runtomkring! En kopia, alltså! Bra jobbat, Mr. talangjägare! Vad fan innebär det att vara originell i en bransch där ändå ingen är särskilt originell? Eller, vad menas med originell överhuvudtaget — i "vår" bransch? Vill ni veta vad jag tror? [alla: neeeeeeej!] OK! Då ska jag berätta vad jag tror: För 'bolagen' betyder originell ungefär "inom rådande mode", och har alltså inget direkt med unikum eller att vara sig själv att göra — vilket ju självklart är en mer korrekt beskrivning. Här avses först och främst vinst samt, motsägelsefullt nog, efterfrågan. En artist som drar in fina stålar är alltså originell. När efterfrågan minskat till olönsam nivå blir artisten o-originell — oavsett hur originell han eller hon än är... Capisce? Jag säger inte att (alla) 'bolagen' saknar kunskap om vad som egentligen är innebörden av begreppet originell, för så är det nog inte. Vad jag tror jag försöker säga är att artister, musiker och låtskrivare som ännu inte kommit upp ur startgroparna inte ska lägga ner för mycket energi på att följa andras kriterier på hur en originell artist ska vara. Man ska vara sig själv, som man själv vill vara, och skita i vad 'bolagen' anser är originellt. Först då är man originell — men ironiskt nog ointressant för 'bolagen'. Men det betyder ändå inte att man inte har möjligheten att utveckla en karriär. Det här forumet har drygt 15 000 medlemmar. Träd fram — du som tror att du är originell, eller du som tror att du har receptet på "Originell Artist". Om ni pallar! Och trevlig Fredag på er, era billiga kopior!

Kör den här: "Jag säger bara: 1984!" (Alla snackar om det, endast hälften vet vad det betyder)

Nu är det du som låter som 'musik'! 😄

Dynamiska tidningsartiklar när de är som bäst 🙂 Frasen är ändrad till: "Han trodde heller inte att lagen kunde träda i kraft den 1 april nästa år, som det var tänkt." Men betyder det att han vet att lagen kommer att träda i kraft den 1 april nästa år, som det är tänkt? I wouldn't bet on it...

"Han tror heller inte att lagen kommer att kunna träda i kraft den 1 april nästa år, som det var tänkt." Kom inte som en chock precis...

Hmm... Med all respekt för den du kanske är och för det du kanske kan, Demomannen (du är ju ganska anonym, liksom). Men jag måste flika in med en liten detalj angående "Act as if". "Act as if" är absolut viktigt, eftersom det inte minst stärker självkänslan samt bidrar till viss marknadsföring m.m. Men uppträdandet/beteendet måste bygga på klar vision, självsäkerhet, insikt och realistiska mål. Och det är särskilt i brist på de två senare, skulle jag vilja påstå, som många wanna-bee's har "misslyckats". Under de åren jag har varit med och lekt i branschsandlådan så har de som varit mer "sig själva" också varit de som antingen kommit bra nära eller nått sina mål. De som kört en alldeles för utstuderad "Act as if"-metod har stått och stampat på ett frustrerande så-nära-men-ändå-så-fjärran-avstånd från målet, bara för att till slut kapitulera inför karikatyrerna av sina respektive fantasikaraktärer. Jag säger inte att det är så som regel — men tillräckligt förekommande för att åtminstone jag skulle vilja göra blivande/unga artister uppmärksamma på att inte spela Allan om de inte förstår varför de ska göra det. Oj, vad mycket skitsnack det blev för ingenting... Undrar förresten om inte ödmjukhet är den viktigaste egenskapen en artist kan visa upp idag (därmed inte sagt att den måste vara "äkta").

Jag måste, till mitt ringa förtret, medge att Soxic har en poäng där... Bra sagt, Soxic! Bra sagt? Jag måste säga att jag har svårt att hitta någon poäng i all galla och gapiga anglicismer, men det är väl bara jag... ~😆

Givetvis! Grattis, Fille! 😄 (Jag ber ödmjukast om ursäkt för min arrogans)

Jag måste, till mitt ringa förtret, medge att Soxic har en poäng där... Bra sagt, Soxic!

Eftersom saker och ting alltid ska bero så förbannat mycket, så är det bra om du först har klargjort följande för dig själv: 1. Vilka mål och riktlinjer har jag satt för mitt artisteri och min karriär? 2. "Var" är jag om fem, tio år? Fel svar lyder som följer: 1. Bli rik och berömd så fort som möjligt — sex, drugs & veganmusik 2. I en lyxvilla på Bahamas — med en inomhuspool fylld med Coca-Cola® och polsk smuggelsprit®

"... on 8 november 2008" 😄 !!!??? Vem fan är då hustru på Sweden Rock i somras? 🙂

Inte det minsta. Däremot hade jag nog varit försiktigare, och kört mer krypterat och anonymiserat. Precis som om det var höga skadestånd på att spela piano hemma, då hade jag ljudisolerat bättre, men jag hade inte tyckt att lagen var rätt för det. Varför skulle ett (presumtivt) skadestånd ha sådan effekt på ditt sätt att handla? Ja, vad tror du själv? Jag vill inte åka fast såklart. Du vill inte åka fast... Tänka sig! Fast nu är det så, att även jag — jo, det är sant — fattar att du inte vill åka fast. Och det vill du inte på grund av det (presumtiva) skadeståndet — dvs, följden av att åka fast. Så, alltså, vilka konsekvenser skulle själva skadeståndet få för dig, att du drivs till att handla på det sätt som du beskriver ovan?

Inte det minsta. Däremot hade jag nog varit försiktigare, och kört mer krypterat och anonymiserat. Precis som om det var höga skadestånd på att spela piano hemma, då hade jag ljudisolerat bättre, men jag hade inte tyckt att lagen var rätt för det. Varför skulle ett (presumtivt) skadestånd ha sådan effekt på ditt sätt att handla?

Njae... Jag bara tänkte att eftersom du lägger sådan vikt vid tillgängligheten av andra artisters verk, så verkar det bara lite lustigt att du föredrar [föredrog, rättare sagt] ett så förhållandevis semi-tillgängligt medium som vinyl för dina egna verk. Jag vet att det var ett tag sedan, och att dina argument då som nu är lika inövade som resten av dina argument i den här tråden. 🙂

För att de villkoren inte är giltiga. I min moral finns det inget som säger att jag måste respektera de villkoren. Bara av ren nyfikenhet — hade din moral/respekt för liknande villkor varit annorlunda om du förstod att risken att åka på skadestånd var hög (sannolik)?

Hmm, här går det undan. För det var inte länge sedan du mer eller mindre hejade på vinyl... ?!?!?!?!?!?! ! ! ! ! ! ! ! ! -> https://www.studio.se/index.php?showtopic=26171

Hmm, här går det undan. För det var inte länge sedan du mer eller mindre hejade på vinyl...

?

Vilken adress var det nu igen?

Jag vet vad det var!!! Jag vet vad det var!!! Jag har upplevt samma sak: du blev äldre! 😛

Jag tog det inte som ett påhopp heller... Risken att melodierna tar slut finns absolut, om än bara i teorin. För Per Gessle är dock risken obefintlig — för han återanvänder ganska friskt.

😎 gillar verkligen hur du konstant stoppar in huvet i giljotinen Ja, va fan! Det ligger nog i min natur! Det var trots allt inte länge sedan jag här på forumet blev kallad flat, ironisk, cynisk och ensam. 😄 (Åsså en jätte-😉 till den som faktiskt kallade hela min generation för "flat, ironisk, cynisk och ensam".)

Det låter inte som någon matematiker som räknat ut det där? Självklart finns det oändliga möjligheter att variera 12 toner, eftersom man inte har någon begränsning i t ex antal eller upprepning. Tänk själv, om du tar alla de där kombinationerna någon räknat ut och lägger till ett extra C i varje, så har du helt plötsligt dubbelt så många kombinationer (blir det väl? 😠). Nä, det var ingen matematiker som räknade ut det där... det var bara jag som drog till med 12^12, så blev det som det blev. Sedan var det just för att gardera mig mot t.ex. "upprepningar" och "extra C:n" som jag kursiverade "unik" i min exceptionellt geniala redogörelse. Garderingen var dock inte lika genial, pedagogiskt sett.

Fast å andra sidan finns det 8 916 100 448 256 (nästan nio tusen miljarder) unika sätt att framföra dessa toner... 😎 (Fidden eller Vallhagen får gärna dubbelchecka det där...)