Då kommer väl jag, som tredje man ur Hellvalla Burn-gänget, med min input:
Som min mentor 😉 Vallhagen (det var han som satte de allra första distansarbetsrutinerna för vårt projekt) nämnde ovan så har det sällan någon betydelse vilken DAW man svänger sig med. Det enda kravet (som i och för sig jag är upphov till) som ställs på varje teammedlem är att i princip alla inspelningar, eller rättare sagt upptagningar, görs helt torrt; alltså inga effekter whatsoever i originalupptagningen/filen. Vilka effekter man har [hör] i medhörning under den aktuella inspelningen är en annan sak.
Det fördelaktiga med "torra" upptagningar är att projektledaren (producenten) har friare händer när det gäller enskild ljudbehandling samt har full kontroll över den slutgiltiga ljudbilden. *host* (Detta är dock ett synsätt som vissa demonproducenter finner ganska amatöraktigt — då dessa är mer inne på linjen 'friskt vågat, häften vunnet'.) *host*
Slasktagningar, slaskmixar, utvärderingsversioner etc görs tillgängliga som MP3; men det skulle fungera precis lika bra med format som Ogg Vorbis, Monkey's Audio eller liknande. Slutgiltiga (upp)tagningar ska obönhörligen vara 44 kHz/24 bit. Annat är trams.
Midifiler som originalfiler fungerar alldeles utmärkt, tycker jag. Jag har ännu inte stött på några nämnvärda problem med skickande/användande av midifiler. Det förutsätter givetvis att filmottagaren/producenten har nödvändigt/likvärdigt instrument (VSTi etc) att köra filen genom. I annat fall är det renderade WAV-filer som gäller.
Beroende på vem, vad, filstorlek etc, så skickas filerna via mail, "skicka-filfan"-webbtjänster eller så laddas de upp på "egen" server (där filerna finns tillgängliga för projektmedlemmarna att ladda ner).
Kommunikation sker till 97% via e-mail, 2% via telefonsamtal samt 1% via telepati.
Slutmix och mastring ska alltid göras i Reaper. Och endast med gratispluggar. Annars blir det inte bra.
Och dithering är det endast Gilbert som envisas med.
Så ja!
Gott nytt, om vi inte skrivs tidigare!
😄