Valle

Märkligt, då är jag väl ensam... Att skapa/arra sång och körsång i MASSOR är något av det ballaste som finns! Särskilt när man jobbar med "riktiga" röster, eller rättare sagt enskilda, genuina tagningar. 😄😕

Hmm... Om du med "många" syftar på inläggsförfattare i den här tråden, så gick igenom tråden och kunde faktiskt inte se något inlägg som vill "sätta upp regler". Däremot kan jag läsa många inlägg med åsikter om tonkorrigering. Samt vissa... "roliga". Andras åsikter kan väl knappast vara något problem för ens kreativitet — varken din, min eller gumpberts.

Ja, absolut! Ett stort tack till dig! 😛

Hmm... visst, men... Å ena sidan: Jag skulle inte vara främmande för att låta en sångare "ta om" 15 gånger — om jag redan från början visste att det är en duktig sångare som rimligen borde klara av sitt uppdrag. Möjligtvis hade jag vid ett tidigare stadium gått vidare i arbetet och låtit komma tillbaka när sångaren fått vila upp sig lite. Å andra sidan: Det är inte särskilt svårt att avgöra när en sångare sjunger hellre än bra, vilket man i så fall lätt kan konstatera redan vid de första tagningarna. Då undrar jag om det trots allt inte är bättre för självkänslan, inspirationen och magin att antingen be sångaren sjunga på ett annat sätt, eller föreslå om-arr. Hellre det än, "nä du, jag tror fan vi får köra dig genom en aotootuunerrr"; inte särskilt sexigt!

Jisses... så talar den som inte har någon som helst aning om vad som spritsar fram ur dess mun. Starkt jobbat, Bozo! Men å andra sidan, det förklarar ju lite din inställning till frågan — trots allt! Inget ont utan gott! 😉

He he... 😄 Kanske, men inte idag.

Oj, det finns ju så många... * Rhythm & Blonde [Louise Hoffsten, 1993] — i princip alla körer på plattan. (Funny, jag tog upp den här plattan i ett annat "favorit"-sammanhang i en annan tråd, då om trummor...) * Jag vet inte om snubben i fråga är särskilt känd/ihågkommen. Men jag köpte en platta med Valensia (har ingen som helst koppling till mitt businessnamn) för många herrans år sedan som har den alternativa titeln "Gaia". Låtarna är i och för sig snygga, om än lite stroppiga och fina i kanten, men kör-arren och framförandena är fantastiska. * Everybody say: JEFF LYNNE! * YES-plattorna 90125 [1983] och Big Generator [1987] * Freddy Mercury's musikalsnutt "Barcelona" har någ världens bästa körinslag: Vivaaaaaaaaaaaaa.... Ni som vet, ni fattar! * Queen... Uuuhhh... som sagt, många.

Nope! Claes har bara sagt "sitt". Claes är inte fel på det alls, men han ser det bara från "konsumentens" sida. Musik handlar även om prestige! O, ja!

[smygreklam] Hög På 1977 [/smygreklam] 🙂 (Tackar för de värmande orden, aROCKER!)

Alltså, det där måste vara den sämsta jämförelse jag läst i hela mitt sorry ass liv. Om du hade jämfört med t.ex. kvantisering av noter i frågan huruvida något är "fusk", så hade det gått hem lite bättre. Men vad fan, distpedal till en gura... Kom igen nu! På vilket sätt "fejkar" du din färdighet att hantera en gitarr med hjälp av en distpedal?

DJ Lime

Jo, fast... att "rätta till" falsk-sång är ju helt i sin ordning, det borde det ju vara. Precis lika OK som med kvantisering etc. Det som är mindre i sin ordning, det är när metoden används i största "hemlighet" och i syfte att förleda. Tycker Valle!

Som tekniskt "korrigeringsverktyg" i t.ex. situationer som drloop är inne på och när man vet att omtagning av diverse skäl är omöjlig — helt OK. Som medveten effekt på sång — helt OK. Som bristdöljare genom en hel jävla låt, på "sångare" som inte kan sjunga i nivå med vad som rimligen förväntas av någon som kallar sig sångare och som sedan "undanhåller" faktum att sången är "preparerad" — fruktansvärt pinsamt! Fruktansvärt! Örk! Tvi! Tycker Valle!

Om det "måste" vara gratis så rekommenderar jag Electri-Q varmare än varmast.

Hehe... Ja, torrt is King! 😄 Sidonot: Trots att jag tycker att Leif Larsson är one hell of a producent (t.ex. så har jag efterapat hans sätt att spela in/mixa körer) så har jag oförskämt inte tagit några notiser om hans jobb efter R & B. Någon som vet vad han gjort på sistone? Hemsida?

I och för sig... Från släppet av Louise Hoffstens Rhythm & Blonde, 1993, och hela 90-talet ut, så tyckte jag att trummorna på den plattan var överlägset många samtida (trum)produktioner. Virvelkaggen.... virvelkaggen... mmmm...

+1 Lynne har varit en av mina förebilder (producent, kompositör, arrangör...) sedan jag som snorunge första gången lyssnade på ELO — och just TIME.

Att mixa in-the-box är alltid kul, spännande och lite sport — och särskilt då vad gäller trum-pluggar 🤪

Well, ibland är det faktiskt så enkelt.

Du är för härlig... Du "vågar inte" uttala dig om en skitsak som en affärsuppgörelse, men har samtidigt väldigt klart för dig hur en värld bör fungera...

Triggade mig? Lägg av tramsbyxa — det var du som "triggade" först; you know, "växthuseffekten och skattebrotten"...

Hmm... är inte det liksom vad jag har sagt ovan, men som du har ifrågasatt. Kom och skriv mig det på näsan...

Inga verk är alltså frukten av "under the influence"?

OK. Men håller du med?