Valle

Du, mer eller mindre, annars hade du aldrig bemödat dig med att bevisa något för mig genom Google-"siffror". Att Google gedde 73000 träffar sägde inte så mycket, egenkligen.

"Exaktare"? Märklig komparering för att komma från en (blivande?) lingvist.

I vanligaste fall fungerar, som nämnt ovan, DropBox alldeles utmärkt. Men det gäller för alla som "delar" på en mapp att förstå innebörden att radera en fil (man kan få intrycket att filerna endast raderas från den egna datorn). Dessutom finns där enligt min mening en "bugg" som gör att en synkning inte återupptas, så att säga, om/när datorn stängs av. För den som är projektansvarig ("sammanställande" producent) rekommenderar jag att man kombinerar DropBox med någon form av FTP-hantering. Vilket format man väljer att skicka filerna som är en fråga om utrymme, tid och kvalitet samt även syftet med filen som man skickar upp. I vårt lilla gubbprojekt "Hellvalla Burn" (se min signatur) skickar vi idéer och tips i MP3-format, medan färdiga inspelningar/tagningar konsekvent skickas i 24/44. Minst.

Nu är jag inte intresserad alls av att testa. Men det hör väl lite till god ton att de som testar och värderar också faktiskt bjuds på en licens som tack för hjälpen, åtminstone en NFR-licens? Att bara "kanske kan få synthen" låter förhållandevis girigt. (Såvida du inte menar att synthen/syntharna är gratis, förstås.) Förresten så är alla kändisar här.

AD!

Vad gör du med skivorna? (Fast säg det tyst, så inte Vallhagen hör dig...)

Säkert? Du kan inte tänka dig Säwes dunderhitar på plattan Dansa På 2 från 1975, med skönheter som "Helena" och "Paloma Blanca"? Wizex "Miss Decibel" från 1978. Eller "rariteten" Pussycat med "Missisippi" från 1976... ? 😄 Äh, ni Manowar-typer. Ni är så jävla känsliga för annat än rådistade guror. Jag slår vad om att du alltid drog din DS1:a på full patte under reporna på 80-talet... 😉

Gratis: Antress Modern Plugins (Mycket retro — men orimligt tufft för CPU:n) Kommersiellt: Voxengo

Vaddå "en"?

😄 Troll.

He he... Ord och inga visor där, Mr Vallhagen! Då får det väl bli sälja eller skänka — såvida ditt "slänga" inte inbegrep sälja och skänka... 😉 Och jo, man ska visst det rippa... Ett av mina favoritalbum med Robert Palmer, Sneakin' Sally Through the Alley (debutalbum, 1974), och som jag har på vinyl, finns inte på CD (sist jag kollade), ej heller på Spotify. Och på den plattan finns många sköna låtar som inte finns utgivna i digitalt format. Det blir lite knepigt att ta med sig en LP-skiva ut i bilen — visst, jag har ju en USB-port i min bil, och jag skulle kunna ta med min USB-skivspelare... Men nä fan, det blir lite overkill. Nu har jag i och för sig fått skivan rippad åt mig, så jag kan lyssna på den när det faller in. EDIT: En himla massa typos...

Samma här! Jag fick som sagt en skivspelare med USB för två jular sedan, just för att digitalisera skivorna. Jag har inte digitaliserat en enda! Sedan är det så att att de flesta sparade LP-skivorna har jag även på CD och MP3. Kvar blir ju själva "skalet". Min KISS-samling, t.ex, består av alla släppta plattor fram till och med Crazy Nights (från 1987; därefter slutade jag att köpa vinyl och har aldrig sedan dess köpt en vinylplatta). Några av dem är rariteter, vilket bara det gör det svårare för mig att göra mig av med dem. Fast jag gillade Dingbats idé... (även om det verkar lite jobbigt; fysiskt jobbigt, alltså).

Du anar inte hur mycket SKIT jag har just av den anledningen. Det värsta är nog, trots allt, ett par scenbrallor (svarta Jeans med "skinnlappar" över hela plagget) som jag bar när det gick som bäst för mitt artisteri på slutet av 80-talet. De hänger kvar i garderoben... Ska se om jag kan hitta en bild från när det begav sig...

Det har jag en redan. En jävel med USB (som jag fick i julklapp för något år sedan). Sedan har jag ju alla LP-skivor på alternativ diverse media, så jag blir ju inte utan musiken direkt.

Jag är med anledning av en nalkande flytt mitt uppe i en förrådsrensning och kom häromdagen över en kartong med en massa gamla LP-skivor. Det är LP-skivor som jag aldrig vågade slänga vid förra "rensningen" för en si sådär femton år sedan; allt från gamla dansbandsplattor (juuust det!), via Heavy Metal, till min KISS-samling. Jag öppnade lådan, bläddrade lite förstrött bland skivorna och tänkte att Vad fan, det är väl lika bra att slänga skiten. Därefter stängde jag igen lådan och bar undan den för vidare rensningsåtgärder senare. Jag ställde ner lådan och ägnade den en omedveten "sista blick". När jag sedan vände mig om för att ta tag i nästa "skit" stod jag plötsligt öga mot öga med mitt yngre Jag — "Jag" kan inte ha varit mer än tolv, tretton år gammal. "Han" stod där och såg upp på mig med stora, tårfyllda ögon och darrande underläpp. "Ska du slänga de där?", sa "Jag". Hans röst var väldigt sprucken och han hade inte långt till lipen. "Jamen, för helvete!" utbrast jag och slog ut med armarna. "Du har ju inte brytt dig ett skit på över tjugo år! Och vad fan ska jag med skiten till?" "Jag" stod tyst kvar. Han såg på mig en stund, ännu med de stora, tårfyllda ögonen. Sedan sänkte han huvudet i en djup suck, vände sig om och började gå. Utan att säga ett ljud, eller vända sig om, fortsatta han bara att gå. Hans avbild bleknade mer och mer mot dagsljuset, och plötslig var han borta. Upplöst. "OK! DIN JÄVLA SKITUNGE! OK!" skrek jag — i alla fall till synes för min omgivning — ut till tomma intet. "Jag skriver ett inlägg på studio Forum och frågar om tips, OK? Fan, alltså..." "Vad håller du på med?" undrade min fru som nyss hade kommit bort till förrådet efter att ha hört "ett himla väsen". "Äh, det är de här jävla gamla LP-skivorna..." sa jag. "Skitungen låter mig inte slänga dem..." "Älskling, vad pratar du om?" Min fru såg sig undrande om i förrådet. "Skitunge? Vilken Skitunge?" "Han. Jag. Äh, fuck it! Du kommer ändå inte att fatta." "Nä, jag antar det", sa min fru och återgick till sitt. Nåja, nästan så gick det till. Fast hursomhelst, ärligt talat: Vad fan ska man göra med (LP)skivor som har betytt en jävla massa för en? Att spara dem bara för att förvara dem i ett mörkt förråd känns ju helt meningslöst. Att skänka bort dem känns som att kasta pärlor åt svin. Och att sälja dem känns bara desperat och snålt. Hur jag än vrider och vänder på det är jag till råttorna. Vad ska jag göra för att få "skitungen" off my back?

Jamen vänta nu... Här behövs inte läggas upp något. Om man importerar en fil i REAPER, renderar en ny (enligt samma format som originalet), och sedan importerar den renderade filen och jämför med originalet, så är skillnaden alltid 0. Det ska inte vara någon skillnad.

Fan, nu när du säger det... Det finns ju faktiskt inte många fyra-ackordslåtar i världen, inspelade med endast 4 instrument!

AC/DC - Its A Long Way To The Top If Ya Wanna Rock And Roll 😄

Öh... Jag tror du är i fel rum.

AC/DC = 5 röster

AC/DC = 4 röster

JAG VET: Det här *host* har jag aldrig *host* skrivit i någon "spån"-tråd innan. *haaaaarkel* Man skriver och producerar en låt som är så nära ett plagiat som möjligt, men utan att det uppenbarligen bryter mot lag, moral och heder. Man röstar inte i poäng utan i procent 0 - 100% om 10-intervall; ju lägre medeltal (summa % delat med antal lämnade röster) desto självständigare blir låten och därför en loser-låt. Ju högre medeltal desto större chans att koras som vinnare. Medeltalet får dock aldrig överstiga 90%, då den nivån ska anse motsvara medveten och hänsynslös låtstöld vilket för deltagaren ska medföra diskvalificering samt därefter omedelbar polisanmälan. Eller så tar vi AC/DC-grejen, helt enkelt — som den där Satans-typen föreslog. Uppenbarligen har flest reagerat positivt på den idén.

Jag syftade i huvudsak på bitdjup. Men när du ändå nämnde samplingsfrekvens, så får du gärna fylla på med kuriosa! 🙂

Vad spelar det dig för roll — du brukar ju ändå inte orka rösta.