Valle

Vilket även bör gälla produktionen i sig. (Som jag inte nödvändigtvis vill parallellisera med musik i sig.)

Jag ser den. Förmodligen gjorde Anjou det också, eftersom hans bild var logiskt förknippad med min.

Eller så laddar man ner en gratis trumplugg. Eller så laddar man ner en gratis trumplugg. Eller så laddar man ner en gratis trumplugg. Eller så laddar man ner en gratis trumplugg.

1. Och jag är säker på att du fattar att ettan inte nödvändigtvis är den "proffsiga" (men kan vara, fast kanske inte 😉) 2. Nä, den behöver inte vara ett dugg mindre seriös. Men de anses inte allt för sällan som mindre seriösa.

Förresten... Här har ni en liten intressant syn på "proffsig" versus "mindre seriös" produktion. Följande två filer är inspelningar (från två olika fullängdare) gjorda 1996 respektive 2000. Den ena är gjord i en professionell studio vars utrustning, enligt ägaren, var värd "någon miljon", och inspelningsbudgeten låg på 50000 SEK. Den andra är gjord på en PIII 500 MHz PC, 16 bitar/44.1 kHz på ett Yamaha WaveForce 192XG ljudkort, och där den "finaste" märkesprylen var en Shure 565 Unisphere I från 70-talet; inspelningsbudget 0 SEK — inspelat i en hemstudio av en debutproducent. Låt 1: http://www.valenzia.se/res/xtn/randoma.mp3 (60 sekunder, 2,5 MB) Låt 2: http://www.valenzia.se/res/xtn/randomb.mp3 (60 sekunder, 2,5 MB) EDIT: Låtarna är inte nödvändigtvis ordnade efter hur de presenteras i beskrivningen.

Jag har skickat en raderingsförfrågan till Olsberg om att radera "kopian". Nattvaktaren tar i princip upp samma ämne och hann dessutom några minuter före (även om min tråd var coolare). Hursomhelst. Precis som du säger är jag väldigt noga med att tuta i alla kids att det viktigaste är att lära sig sina prylar. Det finns bara två regler egentligen som räcker för att skapa något som är lika proffsigt som något annat. Dessa två regler är: 1. Lär dig hur dina prylar fungerar — även om det är en Kinatillverkad kopia av en märkesmick. 2. Det (din produktion) måste inte låta som andra.

Aah, UNDERBARA 70-tal! Gotta love it! 😆 @ konversationen @ 1:52-2:01 Teknikern: "Jag tänkte på att vi borde komprimera... Finns gitarr." "A, just det. Absolut", säger Palmers med en blick som närmast säger visst, Einstein, visst. "Öööh, basen tycker jag är bra här..." Men... Var inte bordet rätt så gammalt för att vara 1975? Tyckte det såg ut som något som hörde hemma på Abbey Road 1969 någon gång. OK, sex års skillnad bara. Men ändå, EMI, liksom...

Actually, Linus 2nd it...

Min åsikt är att Waves är världens mest framgångsrika företag i marknadsföring. De kan sälja en (1 st) kompressor till ett pris som motsvarar upp till tio stycken kompressorer, av rimligen samma typ, av en konkurrent. Waves är king på marknadsföring. Helt klart bäst! Sedan har vi ju företag som struntar i att döpa sina produkter efter en känd producent och därför också kan hålla priserna på en rimligare nivå — för i princip samma plugin. Jag tänker på företag som Voxengo, Stillwell Audio, Wave Arts och Melda Productions.

Kursprogram :: Roliga historier Dag 1: Humor — hur vet jag att jag har humor? Övningar: Gruppsamtal och rollspel (...)

Och det är här jag "faller" lite... Om en limiter trycker ner informationen/ljudet innan det går vidare till ljudkortet — har inte limitern tagit hand om nivåerna då? Eller har det att göra med att det sker någon sorts "onormal" bitreducering i limitern som gör att det eventuellt låter crap?

Jo, fast vad menade då Claes i sin senaste kommentar om "limitern som ska dra ner det från jättedynamik till något som är hanterbart"? (Claes?)

Jag röstar på Valle.

Kanon! Keep it up! För är det något jag aldrig har förstått (eller brytt mig om att förstå) så är det ovan snack om dynamik vs nivåer... Men å andra sidan, om inte ens ni tre rävar ovan är överens — då är det ju riktigt jävla illa. Eller...?

- Tjena, du är väl elektriker? - Njae, men jag har watt.

Min språkkänsla säger att "You think you know, but you dont have no idea" inte låter som något jag aldrig inte skulle säga, inte aldrig ospontant i alla fall. Men visst, Lennon sa ju en gång "I know nobody can do me no harm", och han kom ju undan med det. Så, vad fan...

Svaret fanns ju på flera ställen i mitt initialinlägg, som du citerade. Men som jag sa: Vi är åt helvete för många! Branschen är inte stor nog åt oss alla! Och som jag sa: Det är inte för mig, eller eventuellt för dig, som det håller på att gå åt helvete, utan för de unga, kommande förmågorna som vill "slå och bestå" — för att uttrycka mig lite kvasifyndigt. Branschen håller på att översvämmas av artister — såväl talangfulla som rena reklampelarna. De, även de som "slår", är så många att de aldrig hinner etablera sig — de försvinner redan innan nästa säsong av Idol börjar (Aawwww... Satte jag en snöboll i rörelse nu?). Kidsen idag har inga idoler att kunna identifiera sig med; de får "nöja" sig med en genre, eftersom en genres livslängd idag är längre än en enskild artists ("idol"). Glöm inte: När hårdrocken på 70- och 80-talet ansågs vara hemskt för "våra barn" och som gärna förknippades med Satan, så var det kidsen som köpte musiken (LP-skivor, CD etc). Media bannlyste vederbörande artister. Dessa "våra barn" har blivit äldre idag. Så nu tillåter vi Satans Musik i TV, radio, reklam, tidskrifter — vi till och med sminkar våra egna barn och låter dem uppträda som t.ex. KISS i något sorts underhållningsprogram i TV. Idag skjuter Major-media till med halva miljardbelopp till musikbranschen för att "forma" artister efter ett visst behov. Och det enda kidsen kan "identifiera" sig med är ett företag vars huvudprodukt kanske är något helt annat än just musik. Men visst, business är business. Musikens "värde" är på väg att ge vika. För de förmågor som har FRÄCKHETEN att vilja tjäna pengar på sin musik, att kunna stoltsera med sin musik och image inför brudarna/killarna, för dessa är tiden snart förbi. Ja, det var ju lite det som var paradoxen.

Njae, vi är nog inne på i princip samma linje. Vidare: Så länge man lägger minsta värde i vad utomstående anser om ens prestationer (även om syftet är att sedan göra helt tvärtemot eller göra det till det sämre) innebär en form av erkännande.

😄 Så är det. Så är det! Det är bara att sätta igång inför julen...

Min egen erfarenhet har visat följande: Ett hårdrocksgäng som jag känner spelade in en Alice Cooper-cover. Här var det bara NCB som gällde, därefter var saken biff. Jag jobbade på ett musik-produktionsbolag/förlag för ett antal år sedan. Då skulle vi lansera en "onts-onts-onts-onts"-version av Kim Wildes "You Keep Me Hangin' On", vilket förutsatte lite direkt dialog med rättighetsinnehavaren (förlaget).

Du har rätt. Jag har inte fått kaffe. Jag tänkte på överföring, mångfaldigande och spridning. Bearbetning avses inte. Men är det det TS vill göra? Bearbeta?

Jo, men... "tillståndet" fås ju i och med att STIM godkänner att man får lägga upp eländet på sin privata hemsida. (Under förutsättning — givetvis — att rättighetsinnehavaren är STIM-ansluten eller medlem i motsvarande intresseorganisation. Annars, ja, då måste man vända sig direkt till rättighetsinnehavar-Nisse och be om lov.) Sedan att STIMs system med att lägga ut på "privat hemsida" är helt käpp rätt åt helvete corny, det är en annan sak.

Jo, en vits är ju t.ex. det du precis försökte dig på; att verka rolig. Det är inte alltid man lyckas, ibland blir det bara fjolligt; precis som i ditt fall nu. Nåväl. Nice try, Nancy!

You know... När Vallhagen svarar sådär kort och och koncist so bör man vara på sin vakt...