Valle

Anledningen till att folk inte kan bestämma sig för huruvida det ska heta mastring eller mastering är för att "fenomenet" är uttjänt men enormt seglivat. Alla vet att det finns, men ingen kan bestämma sig vad skiten är till för. Förutom att skapa tillfällen där man ska spela Allan och minsann förklara hur det heter. Till vilken nytta?

Om temposkillnaderna ökar successivt så är det första som slår mig att du med MIDI-överföringen/exporten får med en oönskad Program/Controller Change. Kolla MIDI-filens event-data.

De som har sett mästerverket Amadeus minns kanske scenen där Antonio Salieri (F. Murray Abraham), utan Mozarts vetskap, råkar komma över noter med ett verk som Mozart var i färd med att skriva: Salieri läser förväntansfullt. Han "hör" noterna spelas upp medan han läser... Och för varje notblad kan vi se hur hans ansikte alltmer förvrids i hatisk kärlek till den ljuvliga, underbara musik som "uppenbarar" sig i hans huvud. (Varför det var just hatisk kärlek får sin förklaring i filmen; jag pallar inte gå in på det här.) Därefter slänger han noterna på golvet och stormar i vredesmod ut ur rummet... (Igen, det får sin förklaring i filmen.) Jag känner igen mig lite i Salieri. OK, även om jag kan läsa noter hjäpligt, så kan jag inte "höra" resultatet i samma utsträckning som Salieri kunde (eller som Mozart, för all del). Men jag kan sätta på en låt, lyssna på den och få den där ljuvliga, underbara känslan som kommer av musik. Exempel på sådana låtar kan vara The Beatles "If I Fell", eller Pink Floyds "Comfortably Numb", eller Freddie Mercurys "Barcelona", eller Brooks & Dunns "She's Not the Cheatin' Kind", eller The Corrs "Breathless"... Eller i princip allt med ABBA respektive ELO. Jag skulle vilja vända mig till er som sysslar med s.k. Magic Alex-musik. Ni vet, elektroniska impulser som bildar statiska blipp-blopp, whoaah-whoaah, tk-tk-tk-tk-tk-tk-tk-tk-tk-tk-tk-tk-tk-tk-tk-tk [robotröst här], unts, unts, unts, unts; och som i sin tur kombineras och binds samman till två loopar som skiftar om vartannat två, tre gånger under en "låt", åsså slänger man på lite röster som säger "i'm blue da ba dee da ba da ee"... Finns det något låtexempel till vilken man kan njuta på samma sätt som till exemplena för riktig musik ovan; för jag har fan i mig inte hittat ett enda bra exempel. Eller är "elektronisk musik" som främsta uppgift att vara sekundärt, bakgrundsstoff till supande, knullande och knarkande? (I så fall fattar jag.) Kan ni, alla Magic Alex därute, någon gång njuta till era... ehm, ljud på samma sätt som jag kan njuta till musik? Det tycker jag skulle vara intressant att få veta. Skål på förhand!

1. Well, den hade ju hypotetiskt sett också kunnat vara "arabifierad"; och då hade det gnällts likförbannat. Vissa är helt enkelt whiners av naturen. Hursomhelst, anglofieringen kommer av de naturligaste orsakerna: dels har engelskan hur länge som helst varit det mest spridda språket, dels har västvärlden varit mer "öppet" än andra delar i världen och därför haft en större impact på sin omgivning. 2. "låta som dem" ... När vi väljer att sjunga ("låta") på engelska så är det ju för att vi vill att det ska låta så. Hur sjunger man på engelska men låter på svenska? Vad du menar med "fint" i sammanhanget har jag inte den blekaste aning om. Att tala om "fin" musik är lika fjolligt som att tala om "bra/bättre/bäst" musik. Amatörmässigt så det tjuter. 3. England och USA har, mer eller mindre, varit föregångsland för i stort sett alla pop- och rockmusiker sedan mitten på förra seklet. I grunden av samma skäl som jag nämner i p 1. Utöver det handlar det SJÄLVKLART om mer gångbart, om kommersiellt – och om prestige! Den som säger något annat ljuger! Sex, brudar och Rock & Roll, mina vänner. Sex, brudar och Rock & Roll. Det är vad det egentligen handlar om ändå. Och har alltid gjort. Så ni som försöker hitta "svaret" på det politiska planet, jag har en fråga till er: Vad i helvete gör ni här?

Ja, det var precis vad jag menade med "friska" – extrema och psykopater exkluderade (förresten ser vi nog olika på psykopat; för mig är det motsatsen till känslostyrd, mer känslokontrollerande; eller så menar vi samma sak, whatever...). Men jag hävdar på. Uppsnappningsförmågan är den samma hos alla friska; det är vad vi gör med känslorna, hur vi visar dem, hur vi uttrycker dem, som skiljer "oss" åt. Vi bär alltså alla på samma "mängd" känslor, men det är olika var, när, hur — och om — vi dumpar skiten.

OK!

Vad skönt!

Du fattar alltså inget av: "ALLA friska människor fångar upp känslor och bär dem inom sig, rimligen i samma omfattning. Men sätten, valen och förmågorna att uttrycka vad vi alla fångar upp och bär inom oss skiljer sig från person till person. Musiker/konstnärer har en förmåga (väljer) att uttrycka sina känslor som för icke-musiker/konstnärer kan uppfattas som överdrivna/genanta. En icke-musiker/konstnärer är däremot "bättre" på att hålla inne eller negligera känslor än vad en musiker/konstnärer är."?

Jag kan inte undgå känslan att det på något sätt var viktigt för dig att få klargöra det. I övrigt, håller du med mig?

Och det gjorde vi med.

Aj, fan... tänkteentepåde.

Säga vad man vill... Men de såg rätt så pilska ut på den tiden. Brudarna, alltså.

Jag tycker visst att vi diskuterar frågan om påverkan på musiken. Men du gör ju uppenbarligen inte det. Du protesterar bara mot att det finns de som inte sympatiserar TS:s kritik mot invandring. Är du emot invandring?

He he... Alltså, den mannen har i och för sig lämnat minnesvärda spår i musikhistorien som aldrig kommer att vittra bort. Men värst vad sprallig och överspelad snubben var... kolla den här gitarrtrakteringen bara, och hans ansiktsuttryck, särskilt när den klassiska refrängen brakar loss vid 0:50: http://www.youtube.com/watch?v=pr_9tmu0Hv8

Käften!

Hmmm... Menar du att du måste ha DIN(osaurie)-kontakt för MIDI Out? Jag är annars ganska säker på att det här Synthmonstrets MIDI in/ut går att tolka via USB:n.

Fast det var ju inte vad du frågade efter i initialinlägget, utan "Vad kan röstvolymskillnaderna bero på?" Mitt tips är att du väntar till "forskarna" lämnar en rapport.

Här!

Ja, men då har du väl fått ett svar och tråden kan sött läggas till handlingarna. Eller ville du vi skulle glida in på den pågående medicinska forskningen om orsaker?

Varför kan du inte bestämma dig för om det är personerna eller religionen som du vill visa oss att du inte pallar med? Det blir så jävla kvasiseriöst när du blandar blatte med buddhist. "Svensk" musik har varit minoritet sedan Rock Around the Clock – å de va pågrundav di jevvla jenkarne!

Kör en Motown-hybrid: Separera den som sjunger "rätt" från de andra och tillåt längre attacktider. Övriga bunkrar du ihop och komprimerar skiten ur. Sådäriallhast.

Vilken superfånig fråga! Det finns inte en enda människa som kan "hålla på" i ett dygn utan att röstvolymen (styrkan) varierar. Om du fick gissa själv, vad skulle du då anta?

ALLA friska människor fångar upp känslor och bär dem inom sig, rimligen i samma omfattning. Men sätten, valen och förmågorna att uttrycka vad vi alla fångar upp och bär inom oss skiljer sig från person till person. Musiker/konstnärer har en förmåga (väljer) att uttrycka sina känslor som för icke-musiker/konstnärer kan uppfattas som överdrivna/genanta. En icke-musiker/konstnärer är däremot "bättre" på att hålla inne eller negligera känslor än vad en musiker/konstnärer är. Det är bara Dingbats som skiljer sig från alla (ett levande undantag). Han lipar inte till låtar för att han nödvändigtvis är musiker/konstnär; för det hade han gjort ändå. Dingbats har alltid varit speciell. Unik.

Hej! Och välkommen till helvetet! Också smålänning (born in Nybro). Från början i alla fall; numera skåning. Men du har visst redan failat "Ljudkortsfrågan", läste jag någonstans...

AARRGHHH!