Valle

Jag förmodar att du triggade på "Sedan tjafsar vi inte mer om avtalet". Med det menade jag att man under samarbetes gång inte ska tjafsa om innehållet i avtalet, eller börja kräva förändringar i avtalet så fort man får för sig att "shit, det där tänkte jag ju inte på när jag skrev på avtalet". Det bådar inte till gott samarbete. Jomen, självklart! Då står det ju också i avtalet. Så allt är cool, typ. I övrigt: "Affärsmoral" kan betyda mycket. För mig är "affärsmoral" att köra ett ärligt spel och det gäller för alla parter. Men för vissa innebär denna moral att förhandlingsparterna ska upplysa varandra om eventuella "fallgropar" i sina villkorskrav... Som att ett fotbollslag skulle ge sina motståndare små vinkar om hur de har lagt upp sin strategi... Det är simpelt: Jag erbjuder dig "The Deal", det är upp till dig att undersöka för och nackdelar SAMT ta hjälp av någon som har erfarenhet av "The Deal". Jag är inte din mamma.

Det resonemanget är skäligt. Men hållbart endast om du tänker viga resten av ditt kommersiella skapande till produktionsmusik. För som vi ju har förstått går det inte att vara ES-upphovsman (produktionsmusik) och STIM-ansluten låtskrivare på samma gång. (Jo visst, du skulle ju som ansluten kunna få för dig "undanhålla" STIM de verk som du säljer till ES. Men jag tror inte ens ES är särskilt pigga på att det går till så. Inte för din skull, notera, utan för att det kan hoppa upp och bita dem i röven en dag när du får en skit på tvären och i ursinne avbryter ditt samarbete med ES.) När du väl går ur STIM och blir en ES-upphovsman, ja, då kan du sluta bekymra dig överhuvudtaget om "hur många av låtarna [som skulle kunna ha fått] sammanlagt speltid på 2 minuter". För då är det ju garanterat att du inte får en spänn oavsett låten spelas eller inte.

Varför borde de rimligtvis ha det? I musikbranschen råder FULL PATTE!

OK, fråga 1: Hur många Dim-ackord finns det?

Jag kan tyvärr inte blanda in "moral" just här, för det hör inte hemma här alls. Det blir för mycket kärring över det då. Ett avtal är ett avtal. Om du skriver på avtalet har du godkänt hela innehållet, och samarbetet kan börja. Sedan tjafsar vi inte mer om avtalet. Om du upplever det som att "[mot]parten inte har [haft] en schysst intention" och att många händelser avviker från villkoren i ert gemensamma avtal, då är det bara att hänvisa till avtalslagen (avtalsbrott). En part som har undanhållits väsentliga detaljer, tvingats, utnyttjats, eller på annat sätt missletts in i ett avtal, kan få avtalet hävt. "Bad deal"-begreppet är en myt skapad av oförsiktiga människor som på grund av "iverns hetta" skrivit på ett fullt lagligt avtal. "Bad deal"-avtal (jag vet, tautologi) får enligt lag inte användas.

I så fall är du inte konsekvent i din analogi. I bilbranschen (materiella objekt) ser jag det som högst osannolikt att en bilägare vill "specificera användningsområden" när han/hon säljer sin bil. I musikbranschen (immateriella objekt) ser jag det inte som osannolikt alls att en upphovsman vill kunna "specificera användningsområden", eftersom ju samma "objekt" säljs om och om och om igen av samma rättighetsförvärvare. Jag kan inte förstå varför du ser det så märkvärdigt att upphovsmannen vill kunna försäkra sig om att ES inte utan upphovsmannens godkännande använder verken i annat syfte än det som omfattas av produktions-/katalogmusik. En sådan garanti kan ju t.ex. gälla att ES inte använder verken som delar i ett större, självständigt verk (låt), som ES sedan skulle kunna STIM:a och därefter i egenskap av Musikförlag "sälja" till artister världen över (jag menar, du ser ju för fan vilka snubbar som rör sig i ES:s korridorer). Jag kan inte veta om ES har sådana avsikter eller inte. Men låt oss säga att ES kom ut här och meddelade alla att "Valle snackar skit, han har ingen aning... Så jobbar vi inte!", så skulle jag som presumtiv upphovsman ändå, bara för min egen skull, krävt att användningsområdena specificerades.

Jag skulle vilja påstå en himla jävla massa...

Jag kan absolut förstå det. Men då är det ju det som ska vara skälet till att man väljer – eller rekommenderar andra att välja – "verkligt" framför "emulerat" eller omvänt: att det känns viktigast för utövaren/producenten (och att det rimligen också innebär ett bättre resultat). Inte som i många fall att det med inbillad säkerhet skulle "låta verkligare". (OBS! det där var ingen känga till dig, crillemannen.)

😄

Jag är inte rustad för att ta någon annans fight. Det var kanske dumt av mig att nämna Claes och därmed ösa vatten på andras kvarnar (heh... kvarnar...). (Sorry, Claes!)

Bil-analogin igen... Låt oss hålla oss till den bransch det faktiskt handlar om. Detta är inget nytt för dig heller; jag kan bara utgå ifrån att du missförstod. Det är inget konstigt alls för mig. De gånger jag har ingått samarbete där mina verk (eller verk jag har representerat i annans namn) har varit involverade så har jag varit riktigt noga med att användningsområdena tydligt specificeras. Vill ni använda mina verk utanför specificerat område? Ring mig, så kan vi förhandla om det. Min motpartner har aldrig tyckt att det var annat än självklart. Så få det helst inte att låta som att det är en ovanlig affärsdetalj inom musikbranschen, för det vet vi båda att det inte är...

Nu blir jag ju sådär himla sugen på att fråga (utan att på något sätt förringa) om du hade kunnat höra skillnad i en färdig produktion, huruvida det är ett "verkligt" överhäng eller "emulerat" dito. Hade du det?

Njae, jag menade bara att jag tolkade ditt enkätsvar som att du antingen aldrig någonsin jobbar med andra människor än de som är "perfekta" i sitt trakterande, eller så tar du ungefär hundrafemtio gånger längre tid på dig att färdigställa en (klients) produktion. Jag valde konsekvent att utesluta första alternativet; och därför fick jag bilden av en studio ingen artist idag vågar sig till (inte för att de är rädda att sjunga/spela fel – utan för att de värderar sin tid lite annorlunda än du). Jag kan givetvis ha fel! 🙂

Så får det givetvis inte bli. Sedan kommer en MBL-motsvarigheter och då kan vi lika gärna lägga ner hela skiten. Däremot: Jag tycker att en business ska få drivas på det sätt som varje näringsidkare finner lämpligt. Vidare är det upp till var och en (näringsidkare/artist/musikbranschsfunktionär etc) att ingå de samarbeten (avtal) som var och en finner lämpliga. Det finns inga "bad deals" när avtalet väl är undertecknat. Vem är så jävla dum i huvudet att de medvetet undertecknar en "bad deal"? Ingen, givetvis. Alla verksamheter/näringsidkare måste dock se det som det rimligaste i världen att kunna bli ifrågasatta av utomstående. Det är ju liksom så vi undviker "bad deals"... Om jag inte får ifrågasätta ett bolag (utan att samtidigt avkrävas exempel på alternativ), hur fan ska jag då någonsin kunna bilda mig en uppfattning huruvida bolagets tjänster [inte] är något för mig? Ett bolag som inte tillåts ifrågasättas måste ju genast innebära varningsflagga för att här är det något skumt på gång. Inte "skumt" som i "bad deal" eller olagligheter, nödvändigtvis, men likväl att här har vi kanske råkat nudda vid en känslig detalj som kan beröra mig som partner men som inte nödvändigtvis omfattas av det presumtiva avtalet. Alla vet att business ska generera vinst. Så mycket som möjligt. Och då tar man ju till alla möjliga tänkbara knep som nätt och jämnt hamnar inom ramen för vad som är lagligt. Fuck moral! ES jobbar givetvis också på det sättet. Deras business ser inte till upphovsmännens bästa, utan sitt eget bästa. De har en modell i vilken det inte är helt orimligt att anta att de oåterkalleligt överlåtna verken kan komma att användas i andra syften än vad som framgår av såväl det enskilda avtalet som bolagets webbplats(er). Är det en "dålig" modell? Nej, självklart inte, den går ju att tjäna pengar på. Är det värt att ifrågasätta modellen? Ja, för fan! Det är väl inte så konstigt att en presumtiv upphovsman kan vara nyfiken över hur hans oåterkalleligt överlåtna kan komma att nyttjas. Sedan är det ju upp till bolaget att svara och bemöta kommentarer, och de kan ju givetvis välja att inte bemöta alls. Inget fel i det heller. Men det blir ännu en varningsflagga. ES-modellen (så som den marknadsförs å bolagets och dess supporterklubbs sida) är enligt min mening mycket "lockande" och riktad mot kids vars dröm är att en dag kunna "slå igenom". Man får (kan få) det felaktiga intrycket att ES är "alternativet till STIM". Jag tycker inte det är fel om då jag – en avdankad dinosaurie (men med erfarenhet inom musikbranschen, på båda sidor om förhandlingsbordet) –, och Claes för all del, ställer frågor så att de ljusskygga detaljerna kommer upp till ytan och på så sätt kanske hjälpa en och annan presumtiv upphovsman på vägen till ett beslut. Jag tycker det är lite väl hårt att bemöta oskyldiga frågor som "va? Bara 606 spänn?" med "jamen, skit i det då och gör din hit-musik istället". Och när vi ändå är igång på dessa jävla 606 SEK... Är det för lite betalt för ett verk vars SAMTLIGA ekonomiska rättigheter överlåts för ALL framtid? Förmodligen inte OM verket endast kommer att användas för vad som t.ex. enligt STIM definieras som produktionsmusik, och att ersättningen varierar (högre) beroende användningsområde – och att ES skriftligen intygar att verket/verken aldrig någonsin kommer att användas på något annat sätt än så som det framgår av avtalet. Jag är bara lite osäker på om ES kan intyga/garantera något sådant. Men om de kan det, så är det åtminstone ingen direkt "bad deal" när det gäller ersättningen. JÄVLAR, vad mycket det blev!

Jävlar, det kan inte vara särskilt många aktiviteter ute på IKEA.

😄 Jag kom, jag såg, och trampade i klaveret... (Insider joke) Brudar gillar killar som kan spela instrument på riktigt, inte i teorin...

Äh, va fan. Började känna mig pressad av nankerphelge; så jag fick kolla i några gamla böcker (vilket jag givetvis skulle gjort tidigare) och konstaterade till min fasa att jag hade gjort den klassiska förväxlingen med klanger som består av små terser (dim) respektive stora terser (aug/+) ovanpå varandra. Det är den senare som finns "endast" fyra till antalet, inte Dim. Vallhagen, jag ber om ursäkt. (Skickar en digital JD till helgen...)

Men du har ju påstått tidigare att du får det till tre... Hur fan vill du ha det?

Tolv? Vad är det du får till tolv?

Förklaringarna finns ovan.

D/G(no3), menar du? Ja, vad fan... Du tar ett vanlig Dsus4 (lösa A och D) och så klämmer du till G (basen) med tummen. Fast egentligen blir det ju ett Dsus4/G, så om du vill vara superanal skiter du helt enkelt i att slå an sista strängen; då blir det D/G(no3). Eller?

Jo, fast vad ni nu gör är att envist "döpa om" min D/G(no3):a till allt annat än Dsus4; ni tycker inte att det känns riktigt rätt att man skulle kunna kalla dem för "samma ackord"; trots att tonerna är desamma, fast inte nödvändigtvis i samma "ordning". Precis på samma sätt som att E° och G° har samma toner, fast inte i samma "ordning", och därför inte är "samma ackord". Slutsats: Om D/G(no3) != Dsus4, då är E° != G° heller. Alltså är vi uppe i FYRA Dim-ackord igen!

Du förvirrar mig med: Vi kan nog vara överens om att D/G(no3) och Dsus4 innehåller samma toner. Men är D/G(no3) och Dsus4 "samma ackord" eller inte?

Men om du läser inlägget innan ditt då? Missade du det? PS: D/G(no3)

OK, om vi säger D/G(no3) då? Är det (inte) ett Dsus4?